Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘läskiga mord’

Jag var inte särskilt imponerad av de första Arne Dahl-filmatiseringarna för TV. Men i kväll visades den sista av dem för den här gången, Arne Dahl: Europa blues. Och faktum är att jag inte bara tycker att det är den bästa Arne Dahl hittills, den är riktigt, RIKTIGT bra!

Europa blues

Ett av seriens läskiga mord. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här första delen
av de två sista avsnitten av filmatiserade Arne Dahl-böcker inleds med en ganska läskig stämning. Nynassar beter sig illa och skändar judiska gravar. Samtidigt är en judisk hjärnforskare på väg till sin frus grav. Strax därpå kommer larm till A-gruppen att mannen har hittats död, hängandes upp och ner från ett träd, med en jättenål i sig. Samtidigt sticker ett gäng ukrainska prostituerade från en flyktingförläggning. Och, som pricken över i:et, morgonen därpå hittas en mördad man inne hos järvarna på Skansen.

Det är en tuff start på sommaren för polisgänget. Chefen har fått sparkrav som säger att tre ur gruppen måste omplaceras. Samtidigt har en av dem blivit miljonär via arv, en ska bli mamma och en ska bli pappa. För att nämna något. Magnus Samuelsson är tack och lov mest synlig i början och han har varken så många repliker eller nån framträdande roll.

Den här TV-serien innehåller ganska mycket – nynassar, trafficking och lite annat smått och gott – vilket kan göra den lite rörig. Men som vanligt hänger det mesta ihop. Och detta avsnitt är riktigt obehagligt och spännande.

Det kan bara bli högsta betyg den här gången!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

För två och ett halvt år sen läste jag boken Ont blod av Arne Dahl. En bok som vännen K, som nyss lämnade oss, sände till mig i april 2010. Nu har det gjorts TV-serie baserad på boken. Frågan är om det är bättre eller sämre.

Här hittas en kropp i kvällens avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Fotograf är Johan Paulin.)


Det är förstås samma inledning
som i boken: en litteraturkritiker mördas på en flygplats i New York. På så vis kommer mördaren över en flygbiljett – till Sverige. Rikskriminalens A-grupp får veta att en seriemördare är på väg in i landet och rusar till. Naturligtvis slinker mördaren förbi dem. Därpå vidtar ett antal mord, till synes utan koppling till varandra mer än sättet offren mördas på.

Är det här bra? Nja. Det är rörigt. Flera historier pågår samtidigt – även polisernas trassliga privatliv. Så här efter första delen ser man inte riktigt hur de olika delarna hänger ihop. Det sker mest en massa läskiga mord och handlingen hoppar och poliserna gör inget annat än hittar mördade människor.

Nej, än så länge har TV-serien inte höjt betyget jag gav boken! Det blir samma.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, snart är det slut. På den här dan, alltså. Den här skitdan. Eller det var väl inget fel på dan i sig utan på mig. Otrolig tur att jag mår så bra fysiskt att mamma inte märkte nånting. Och bloggen funkade ju som sagt som kostnadsfri terapi. Jag bara kräks ur mig. Verbalt. Det är skönt. Fast ännu skönare vore det att ha ett jobb.

Snälla Gud/Jultomten/Kära Nån! Jag behöver verkligen ett jobb, typ NU. Innan alla i min omgivning hatar mig för att jag är så… kitslig, som nån sa.

Vänlig hälsning Tofflan

När mammas tvättmaskin var klar vek jag handdukar och lakan, men en del saker får hänga i torkskåpet över natten så viker jag dem i morgon. Det var också ett par kassar med diverse som jag glömde gå ner i källaren med, så det ska jag också fixa i morgon.

Och efter tankning och påfyllning av spolarvätska tuffar Clark Kent* och jag upp till Uppsala igen i morgon med en kasse smutstvätt, en påse med kaffe, choklad och chilibågar från mamma samt en liten väska från min förrförra arbetsplats.

+  + =
En perfekt godispåse från mamma!

                                                                                                                                                  Pratade i nästan en timma med Fästmön i kväll medan mamma såg nåt TV-program… eh Mamma söker bonde, Bonde söker mamma, Mamma söker mormor, Rödluvan söker bonde, Vargen och jag eller Äh, jag ger upp! Det är alldeles för många likartade (skit)serier som går på TV nu, jag orkar inte med dessa dokusåpor. Mitt eget liv är ju en dokusåpa på den här bloggen, det får räcka. Fast man får ju inte tycka högt om dokusåpor, i alla fall inte ha åsikter som inte är positiva, för då blir man ELAKT PÅHOPPAD. F*n, säger jag! Ironi. Humor. Tongue in cheek, liksom. Hört talas om det?  Nån? Ingen som vet/minns vad det är??? (Heja Pernilla, för resten!!!)

Nej, nu ska jag läsa om några läskiga mord så att jag kan sova GOTT sen här på min madrass på golvet i ett rum nånstans i en lägenhet i Metropolen Byhålan. Gäsp…

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min bääääbispojksbil

Read Full Post »