Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘läskig’

Ett inlägg om en bok.


 

HimmelstrandTänk dig att plötsligt en dag vakna och inse att du i princip befinner dig Ingenstans. Rent logiskt måste du vara Någonstans. Men varken el, vatten eller GPS:en fungerar och radion spelar bara gamla dängor av Peter Himmelstrand. Det är vad som händer husvagnsfolket i John Ajvide Lindqvists skräckroman Himmelstrand, en bok som kom ut förra året och som jag fyndade på Röda Korset i Uppsala för 25 kronor.

Fyra husvagnar med därtill hörande människor och djur förflyttas till en sorts tomhet. De försöker ta reda på vad som har hänt. För att kunna göra detta måste de konfronteras med sina värsta rädslor. Rädslor, som har formen av en svart tiger, Den Vite, Blodgubben med flera. Till viss del försöker de samarbeta, men många aggressioner kommer upp till ytan. Allting ställs på sin spets och frågan är om man ska rädda sig själv och bryta med det förflutna eller hålla samman med dem man älskar – om nu kärleken ens är stark och äkta.

Jag får lite tankarna till skärselden där människor ska renas. Men samtidigt får jag en känsla av att människorna i de fyra husvagnarna redan är döda. Det är en märklig och läskig bok och kanske inte en av författarens bästa. Slutet känns lite hopkrafsat, liksom för att just få slut på berättelsen. Berättelsen i sig är annars är riktigt bra och tänkvärd. Betyget dras emellertid ner lite av slutet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Onda flickorMan skulle kunna tro att en bok med titeln Onda flickor handlar om Fästmön och mig. Men Anna är som bekant jättesnäll och jag är snäll då och då. Punktvis. Snällast av alla är FEM som lät mig få hela åtta böcker efter att hennes kollega hade rensat i sina bokhyllor. Den här boken av pseudonymen Alex Marwood var en av dem. Tack FEM!

En sommar på 1980-talet döms två unga tjejer för mord. Och det är inte vilket mord som helst – det är ett barnamord, ett mord på en liten flicka. Nu har de avtjänat sitt straff. Båda har fått nya identiteter. Av en olycklig slump möts de igen 25 år efter mordet. En av dem är journalist och ska skriva om otäcka attacker på kvinnor i semesterort. Jobbet leder henne till en städare med en notoriskt otrogen sambo.

Det här är två ruskiga historier i en och samma bok. För dels får jag som läsare berättat för mig om de händelser som leder fram till att en liten flicka dör, dels sker det nya otäckheter i nutid. De senare händelserna är de nu vuxna kvinnorna inte skyldiga till, men de är och blir i allra högsta grad inblandade. Till sist är de enda som kan skydda dem de själva.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en skickligt uppbyggd historia, full av överraskningar. Just när man tror att man vet vem som är den skyldiga… Tja, du fattar…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Ett litet påpekande, dock:
 Pocketomslaget är läskigt och snyggt, men om det ska föreställa de två mörderskorna och deras offer är det väldigt fel – offret var bara fyra år. Som synes ovan är de tre personerna man anar på omslaget betydligt äldre än fyra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny TV-serie.


 

I kväll var det dags för premiäravsnittet av Jordskott på SvT1. Jag var mycket förväntansfull inför den här serien, som kallats

en svensk version av Twin Peaks

Spänning med övernaturliga inslag kändes väldigt lockande. Det handlar om barn som försvinner. Först dottern till en polis, flera år senare en pojke. Flickan ansågs ha drunknat, men nån kropp hittades aldrig. När nu ytterligare ett barn försvinner återvänder polismamman till hålan. Officiellt handlar det om att hon ska ta hand om arvet efter sin far. Inofficiellt tänker hon utreda försvinnandena.

Jordskott

Gänget i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Höga förväntningar har jag allt, 
men jag är samtidigt lite förundrad över skådespelarlistan. Göran Ragnerstam och Ann Petrén tillhör dem jag utgår från ska leverera lika bra som alltid. Men Yohio? Happy Jankell? En artist och en röst med ett känt efternamn…

Nåja i detta första avsnitt njuter jag av Göran Ragnerstams skådespeleri. Han spelar alltid lite märklig och han passar bra in som polisen Wass från riks. Jordskott är nämligen en märklig historia. För Eva är ute och kör en dimmig kväll och från ingenstans dyker en flicka upp. En flicka, som har samma örhänge som dottern Josefin hade den dan hon försvann.

Det är kusligt och obehagligt. Visst påminner det lite om Twin Peaks i det kusliga, men också i det lite roliga att Wass gillar paj precis som agent Cooper, eller vad han hette. Roligast av allt är emellertid när ICA-Stig (den riktige) dyker upp som kuf på bibblan.

Ja, nu låter det ju som om detta är en komedi. Det är det INTE. Det är läskigt. Och det blir inte mindre läskigt av blandningen mellan det logiska och det som händer i slutet med flickan och blomkrukorna…

Toffelomdömet för premiäravsnittet blir högt. Jag ska definitivt se de kommande delarna!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Carin GerhardsensTjockare än vatten böcker i Hammarbyserien har jag alltid gillat sen den gången jag köpte och läste första delen av en ren händelse, Pepparkakshuset. Nu har jag just läst ut den sjunde delen, Tjockare än vatten, en julklapp till mig från mamma.

Den här gången handlar det om nån som tycks gilla att dränka katter. Men när en psykolog hittas dränkt i sitt badkar och dessutom har tungan avskuren blir allvaret än större. En misstänkt man hittas död och spåren pekar bakåt i tiden – trots att polisen Hamads före detta fru Lina är inblandad. Vem som är mördaren uppdagas förstås inte förrän i slutet, inte ens av mig.

Hum nja… Det här är lite för rörigt för mig. Det är alltför många berättelser som pågår samtidigt och det blir svårt att hålla reda på såväl händelser som personer. Det utdragna slutet av avslöjandet av mördaren känns dessutom något krystat. Visst är boken spännande och läskig, men… Stavfelet på sidan 266 irriterar mig också. Jag trodde att Norstedts hade kunniga redaktörer i sitt stall.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rapporterande inlägg.


 

Nu är vinterns alla storhelger över. Den som går i skolan kan se fram emot februarilov och den som jobbar kontorstid kan längta efter påsken. Vi som befinner oss i tomma intet bara är.

Jag har bara varit i några dar. Det har varit helt rätt för mig. Sen tycker familjen kanske inte att jag är så rolig alla gånger, men jag har inte hört några klagomål öppet. Fästmön får mig att skratta och när jag har gråtit har hon funnits där.

 Brunt på fingret

Bajs på fingret? Det fick mig i alla fall att skratta.


Vi tog en gofika igår. 
Anna köpte fyra riktigt kladdiga chokladkakor, men vi orkade bara äta var sin. ”Barnen” fick inga, förstås. Vi har haft två ”barn” hemma.

Chokladkaka

Chokladkaka av kladdig sort.


Vi gjorde tabberas 
på Annas stympade och lemlästade pepparkakor. Vi åt kroppar utan huvuden och armar eller bara huvuden separat.

Lemlästade pepparkakor

Lemlästade pepparkakor.


Nog trodde jag 
att min tomtesamling var stor, men Anna har nog baske mig en större. En del tomtar var söta, andra lite läskiga och den här lite… fjollig.

Fjolltomte

Fjollig tomte.


Före maten tog vi 
drink (öl) med tilltugg (torrostade jordnötter).

Torrostade jordnötter

Torrostade jordnötter.


Som den kycklingexpert jag är 
ställde jag mig vid spisen och stekte filéer. Anna fixade sallad och gratäng. Jag stekte och stekte och stekte och till sist luktade hela jag stekt. Det blir en dusch och hårtvätt senare.

Kycklingfile i pannan

Jag stekte och stekte och stekte…


Anna dukade med finporslinet.

Finporslin

Annas finporslin.


Det var lite oklart 
hur många vi skulle bli till middagen, men vi blev alla mätta och magarna lika trinda som en av Annas tomtar.

Trind mage i randig tröja

Så här trinda blev allas magar, ungefär.


Jag pratade alldeles för länge 
i mobilen med en kompis. Hon ringde aldrig tillbaka sen. (Hon sa att hon skulle göra det, men jag förstår varför hon inte ringde igen.) Pratade en hel del med äldsta bonusdottern som var hemma över helgerna från studier i norr. I skrivande stund är hon på väg mot flyget.

Linn

Äldsta bonusdottern.


Vi myste med ljuslyktor. 
Slumrade lite. Pratade. Såg CSI MiamiFOX.

Ljuslykta

Ljuslykta som kunde ha blivit en julklapp till ett barn.


Vi blev nästan för trötta 
för att gå och lägga oss i sängen.

Marge och Tuppen på en stol

För trötta för att gå och lägga sig i sängen var visst även Marge och Tuppen.


I natt hade det snöat. 
Jag grät mig till sömns och vaknade med svullna ögon och kände mig som ett utskitet kvarglömt päron på vardagsrumsbordet.

Ett kvarglömt päron

Ett kvarglömt, rätt torrt päron.


Efter frukost 
grävde jag fram min bil, borstade av den och for till Tokerian för att köpa en liter mjölk och en liter fil. Jag har tittat till husdjuren jag vaktar, jag har sökt ett par jobb och jag ska glo i dagens papperstidningar som jag gratis-prenumererar på ett tag till. I kväll ska jag ringa min mamma för att kolla att hon inte har fått ont efter sitt fall och kanske har jag ork att ringa en av mina läsare också. Annars är jag väldigt, väldigt trött…

Jag är på sätt och vis stolt över att mina ord berör. Men det här inlägget är mest dravel. Till skillnad från den kärlek och omtanke jag kände under dagarna i Himlen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The UninvitedEn läskig film om en tjej som heter Anna passar alldeles utmärkt en sån här mörk, blåsig och regnig dag. Fästmön och jag glodde på The Uninvited (2009) som gick på Kanal 5 för ett bra tag sen och som sen dess har legat och väntat på DVD-hårddisken.

Den unga tjejen Anna ska bli utskriven från dårhuset. Hon har vistats där ett tag efter att ha försökt ta livet av sig, vad det verkar. Hon hämtas hem av sin pappa till huset där hon bor med systern Alex och pappans nya tjej, Rachel. Mamman var svårt sjuk och dog i en eldsvåda. Gissningsvis är det därför Anna har mått så dåligt. Men ganska snart sen hon kommit hem ser hon syner, bland annat sin döda mamma, men även tre döda barn. Anna och Alex misstänker att Rachel har ett skumt förflutet. Rachel, som var mammans sköterska… Var det hon som tuttade eld på båthuset där mamman hade sin sjukstuga?

Stämningen i den här filmen är riktigt ryslig. Det som gör filmen extra bra är att man inte vet vad man ska tro. För döda människor börjar väl plötsligt inte krypa upp ur plastsäckar och så vidare, eller? Nej, det här är filmen där inget är som man tror att det är – allra minst slutet…

Toffelomdömet blir högt för den här skräckisen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tipsande inlägg.


 

Igår upptäckte jag en rolig grej på webben bland alla eländes elände-nyheter. Här i Uppsala gick för övrigt ett bomblarm i ett av stans sydliga bostadsområden. Tack och lov visade sig ”bomben” vara en attrapp… Men läskigt var det…

Dorian Gray

Den här filmen ska jag se framöver.

Fast nu skulle jag ju tipsa om nåt kul och ett sätt att fly verkligheten en stund. Under en månad, med start från igår, bjuder lokalblaskan på film varje dag. Alltså, du sitter hemma vid datorn och tittar. Igår kunde man se Timmarna och idag visas How to marry a billionaire. Det finns filmer för alla smaker, men tyvärr inte så mycket skräck: det mest spännande som visas är Dorian Gray (som jag inte har sett som film, bara läst som bok.)

Du behöver inte vara prenumerant för att titta på filmerna. Det enda som krävs är att du registrerar dig på webbplatsen unt.se Registreringen har med rättigheterna att visa film att göra och ska inte användas till nånting annat, enligt Daniel Fixelius, försäljnings- och marknadschef på Upsala Nya Tidning. Och på unt.se/kultur-noje kan du läsa recensioner av filmerna som visas.

Kul grej som säkert lockar många, tycker jag som älskar gratis! Fast idag tänker jag förstås inte titta, för då visas ju en komedi.

Här är listan över alla filmer som visas:

  • Timmarna (visades den 4 november)
  • How to marry a billionaire (visas idag)
  • Thank you for smoking
  • Bobby
  • Bel Ami
  • Perfekt Opposites
  • Evening
  • Jack & Jill vs The world
  • Mellan vägggarna
  • Charm school
  • American splendor
  • Stormbreaker
  • Nice guy Johnyy
  • A som I Akeelah
  • Me and you and everyone we know
  • Holy rollers
  • Jag och min syster
  • Closing the ring
  • Me and Orson Welles
  • The future
  • Touchback
  • Crazy in love
  • How to be
  • Shattered glass
  • The walker
  • Fjärilen i glaskupan
  • From time to time
  • Dorian Gray
  • Upside of anger
  • Tristan & Isolde
  • Hotel Rwanda

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bildrikt inlägg.


 

Jag har inte roligt med orden. De vill inte alls komma ut som jag vill. De tolkas fel, vänds emot mig, medvetet. Jag gissar att syftet är att få mig att lägga ner skrivdonen. Det kommer inte att lyckas förrän den dan jag slutar andas. Knappt då ens heller, för orden finns kvar, här och var. Bara för att det är möjligt.

Mina stolar gick på kalas igår. Själv gick jag till kyrkan med Fästmön, tände ljus, lyssnade på orgelmusik och satt ner en stund. Prästen såg mina tårar, Anna höll min hand. Du som fortsätter och fortsätter och fortsätter att slå har säkert ingen kärlek i ditt liv.

Men nu är jag väldigt trött. I stället för ord får du se min helg i bilder. Några glimtar, inte allt, eftersom jag ju vet att det vänds emot mig om det så än handlar om självmord.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mjölkens faror.


 

ett glas mjölk

Jag älskar mjölk!

Det varnas ju rätt som det är för vissa dieter och vissa livsmedel. Såna varningar ska man ta på allvar – men man ska förstås också tolka forskningsresultat på ett sansat sätt, är min uppfattning. Jag tror att en bra och balanserad kost är det bästa, det vill säga lite av allt. Fast det kan ju vara rätt svårt om man har fäblesser för olika smaker och saker man kan stoppa i munnen.

Jag älskar mjölk. Det är den dryck jag helst väljer till mina måltider på vardagar, i alla fall. (Vin är rätt gott också, men det får vara måtta på intaget!) Naturligtvis blir jag helt chockad när jag läser på nätet att mjölk inte alls ger nåt skydd mot frakturer, som man länge hävdat, utan i stället kan vara rent livsfarligt! Under flera år har nästan 110 000 män och kvinnor från tre län har deltagit i undersökningen som nu har presenterats i British Medical Journal.

Vi är väl många som har hört att mjölk är bra för skelettet och mot benskörhet. Men resultaten av den nya undersökningen visar att det faktiskt är tvärtom! Bland kvinnor som drack tre glas mjölk om dan var frakturer till och med vanligare än bland dem som drack högst ett glas per dag. Bland männen var frakturer lika vanliga hos storkonsumenter som lågkonsumenter av mjölk.

Men det läskiga är att forskarna dessutom har kommit fram till att dödligheten ökar rent generellt med ett högre intag av mjölk! Bland kvinnorna var dödligheten till och med nästan fördubblad. Ost och yoghurt, däremot, visar ingen koppling till varken frakturer eller dödlighet. Hur kan det komma sig?

Det kan vara så att mjölk ju innehåller höga halter av laktos. Detta kan brytas ner till galaktos, nåt som har visat sig ha samband med för tidigt åldrande och död. Dessutom har storkonsumenterna av mjölk visat sig ha förhöjda halter av vissa ämnen i blodet, ämnen som orsakar till exempel inflammation.

Nu ska forskarna rota mer i detta och göra nya studier innan det faktiskt går att eventuellt bevisa att mjölk är skadligt. Och det tycker jag är bra, för jag älskar ju som sagt mjölk och vill gärna fortsätta dricka det till maten.

Vad dricker DU helst till maten???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Postcard killersTvå författare skriver en bok tillsammans, en deckare. Nja, det känns inte som nåt riktigt nytt koncept. Men Liza Marklund och James Patterson gjorde det i alla fall 2010. Det resulterade i Postcard killers. Jag lånade boken av Fästmön.

Ett ungt och charmigt par lurar andra par in i döden. De är seriemördare. Det vill säga, de drogar dem, skär halsarna av dem och tar deras pengar och värdesaker. I varje stad i Europa där de mördar skickar de ett vykort till en journalist – det är så de får sitt öknamn. I Sverige är det Dessie Larsson på Aftonposten som får ett vykort. Och tillsammans med Jacob Kanon, amerikansk mordutredare, dras hon med i jakten på mördarna. Jacob är inte bara mordutredare – han är dessutom far till ett av offren.

Jorå, det här är en läskig historia. Det finns ett visst djup i den och det handlar om konst. Annars vet jag inte om det finns så mycket mellan pärmarna. Jo, ett litet, litet HBTQ-tema. Sen är det rätt mycket Annika Bengtzon i Dez… Dessie Larsson. Kapitlen är korta och det är väldigt tydligt vem som har skrivit vad av författarna.

Jag är snäll och generös idag. Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »