Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lära känna människor’

Ett inlägg om vår lördagskväll.


Det är så fantastiskt tyst här idag.
Kvällen har varit lugn, bara sonen Deskmedul var ute med sina barn och lirade basket i en evighet amen. Att de orkade i värmen! För även om det kom lite regn hjälpte det föga. Det är fortfarande varmt.

Elias har suttit alldeles för mycket vid datorn i kväll. Dessutom hostar han – i alla fall när han sitter vid datorn. Kanske luften blir för torr? Nån gammal TV-serie från stenåldern på DVD såg vi inte, men det är ju en dag i morgon också. Jag glodde en stund på slutet av prinsessan Madeleines bröllop. Tyvärr missade jag den mest sevärda – lilla Estelle. Men jag såg en fin bildserie på henne från kyrkan, serverad av Svenska Dagbladet. Skrattade gott, ungen är ju fantastiskt söt och charmig!

Bok o TV
Jag försökte göra två saker samtidigt – läsa och glo på TV.


I kväll åt vi grillad kyckling
med baguette till middag. Ja jag vet, jag är ingen vidare kock! Men Elias är snäll och klagar inte. Dessutom åt han duktigt med tomater, vilket är bra, förstås.

Klockan 20 bänkade vi oss framför TV:n båda två för att se Americas Funniest Homevideos. Jag skrattade högt och ljudligt, Elias tappade helt intresset efter en halvtimme. Kanske berodde det på att lördagsgodiset då hade tagit slut..?

Godisråttan Elias
Godisråttan. 


Elias är en riktig godisråtta,
men det är även jag. Så jag fick också lite godis i kväll.

Öl ostbågar o bok
Tofflans lördagsgodis.


Vid 22-tiden ringde min mamma
och var ledsen, så jag fick prata med henne ganska länge. Det var visst väldigt många av mina nära och kära som blev ledsna och besvikna i kväll av olika skäl. Det gör ont i mitt hjärta och mitt humör dalade förstås rejält efter telefonsamtalet. Vilken tur att den lugna och klarsynta Hortellskan kom med kloka ord via chatten på Wordfeud! Jag har haft flera matcher igång idag – och jag åker visst på däng mot alla mina tre motståndare…

Lillknasen har nu somnat och ligger och snusar i sovrummet. Han var så trött att han inte orkade läsa en stund först utan ville att jag skulle släcka med en gång. Jag tror att min mamma skulle behöva ha en Elias hos sig ett tag för att tänka på nåt och nån annan och få lite sällskap. Jag kan ju inte trolla och jag kan inte vara på två ställen samtidigt. Mamma blir ledsen när människor runt omkring henne tycker att jag ska resa dit stup i kvarten. De vet ingenting om min situation. För om de gjorde det skulle de inte tycka så jävla mycket. Jag har varken råd eller ork, än mindre tid med det. Förhoppningsvis kan jag göra nån sorts sommarplan efter nästa vecka eftersom jag väntar på ett besked och dessutom ska bli telefonintervjuad på torsdag. Men hoppets tråd är så skör, så skör just nu.

Vad händer i morgon då? Både Elias och jag måste duscha och tvätta håret, helst innan nån eventuell utflykt. Och vart kosan i såna fall styrs avgörs av vädret. Det verkar inte helt lovande, tyvärr. Sen äter vi ihop på kvällen innan jag skjutsar ut Elias till sin pappa. Mamma/Fästmön kommer nämligen hem först sent på måndag kväll, så Elias får sova två nätter hos pappa trots att det är mamma-vecka. Lite hattigt tycker han allt att det är, så därför har jag prioriterat att ta det lugnt och göra lugna saker i helgen. Inte flaxa omkring alltför mycket. Både pojken och jag behöver lugn och ro och tid att slappa.

Artikeln jag skrev igår kväll kanske, kanske publiceras redan i morgon kväll. Om inte, blir det på tisdag. Naturligtvis kommer det en puff på en blogg nära dig! I kväll kom jag på ytterligare två spännande personer som jag skulle vilja intervjua. Vi får se hur det blir med det, om de kan tänka sig att ställa upp. Det är två personer i min bekantskapskrets, men jag kan inte påstå att jag känner dem så väl. Praktiskt då att intervjua dem och skriva om dem, eller hur?! Det är inte bara praktiskt, det är ett privilegium också att få lära känna människor. Som jag har skrivit här tidigare har alla en historia att berätta. Om du känner att du vill berätta din för mig, hör av dig!

Nu ska jag göra pinan kort med en av mina kombattanter i Wordfeud innan jag borstar min tand och hoppar i säng. Ha en go natt och söndag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Just som jag traskade här fram och tillbaka och var nervös för mötet ringde mobilen. Jag kände inte igen numret, men svarade korrekt med för- och efternamn. Man vet ju aldrig… Och tänk, det var den hjärtegoa före detta (trist att skriva…) kollegan L som vill bjuda på middag i afton. På stamlokuset.

I afton blir det en kulinarisk resa till Amerikat igen!..


Jag blir så glad, så glad, så glad!
Tänk att nån gillar en så mycket att hon bjuder ut en på middag!

Det har nämligen varit en lång period av tungt bärande och kånkande för min Fästmö. Hon är den som så gott som ensam under över tre års tid har hållit mig på benen, allt medan de så kallade vännerna i närheten, som hade kunnat bry sig, försvann. Det måste kännas konstigt för dem att jag har fått nya vänner, jag som är så elak. Hmm, hmmm…

Jag har lärt känna flera nya människor via bloggandet, några av vilka jag räknar till mina verkliga vänner. En del har jag träffat. Men det var länge sen jag räknade in före detta kollegor i vänkretsen. Det är först nu jag insåg att dessa långt-tillbaka-föredettingar svek för länge sen. Såsom jag också svek några längre tillbaka, på sätt och vis. Fast inte på det sätt som de tror.

Men jag är en nån annan nu. Och att nån gillar den person som är jag idag betyder… massor!

Read Full Post »