Antikrundans app: Nybro

Ett fortsatt testande och gissande inlägg.

Förra torsdagen skrev jag ju om Antikrundans app, den som lanserades inför denna säsong. Den här torsdagen fortsatte jag att testa den eftersom jag så sent som i morse gjorde en uppdatering av appen.

Antikrundans app.

Appen fick medelbetyg av mig och jag skrev bland annat följande (för den som inte orkar klicka på länken ovan):

[…] Antikrundans app är rolig, men har en del saker som kan bli bättre, till exempel instruktionerna för att starta första gången och möjligheterna att spara de värderingar man själv gör från en runda. Och skippa grejset emellan, det är ju på TV:n man vill titta mest! […]

I kväll måste jag säga att appen kändes stabilare. Den funkade med en gång. Mellan värderingarna var ganska mycket faktaupplysningar bortrensade. En del presentationer av upphovsmän fanns, men var väldigt korta och ofta med möjlighet att läsa mer.

Jag hade lite problem med reglaget vid värderingarna. Det kändes som om det var låst mellan vissa spann. Men det kanske var tur för mig, för jag gjorde flera tre? helt korrekta värderingar.

”Lysande!” Kunde jag läsa i appen kanske tre gånger i kväll.

Varje rätt gissning gav ett poäng och varje hyfsat nära gissning gav ett halv poäng. Jag gissade ganska hyfsat för det mesta och gjorde ungefär lika många totala felgissningar som helrätta gissningar. Vid slutet av programmet fick jag se mitt resultat samt ett diplom. Tyvärr gick diplomet bara att dela via Fejan och Instagram, där jag inte finns, och inte via Twitter, där jag existerar. Dumt! Därför delar jag det här på bloggen. För lite stolt är jag allt…

Jag fick diplom som Antikintresserad i alla fall. Alltid något!

Men nästa gång ska jag försöka göra bättre ifrån mig! Det blir ju lite som en tävling med sig själv. Ett lärande och ett utvecklande av ett intresse jag har.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mänskliga kontakter och grönt är skönt

Ett inlägg om just det rubriken säger: mänskliga kontakter och skönt grönt!

Dagen har mycket riktigt passerat och gått förbi, precis som jag förutspådde i morse när jag skrev dagens första inlägg! Jag har ansträngt mig och tänkt till när det gäller att bryta isolering och odla mänskliga kontakter – jag skriver ju om det ibland, hur viktigt det är. Följande mänskliga kontakter har jag därför haft idag:

1. Jag ringde min Sister och vi pratade länge!
2. Jag gick till Tokerian och pratade med minst två som jobbar där.
3. Jag hämtade Fästmön från jobbet.
4. Jag var på ICA Solen och pratade dels med en som jobbar där, dels med en mamma till ett barn i Prinskorvens klass.

Detta är nog baske mig personbästa!!!

På ICA Solen bytte jag dessutom in mitt busskort, ett värdekort, till UL:s nya. Man säger ju

GuRT är fuRT!

i vår familj. Inte vet jag om det stämmer… Det nya kortet kan jag nu alltså inte använda förrän den 4 september. Bra, UL – NOT!

Är guRT fuRT???

Det som åtminstone var lite bra var att det tillsammans med kortet kom en folder i microformat med information om kortet. UL lanserar därmed inte bara ett nytt kort utan också uttrycket

blippa.

Vem vet, det kanske finns med i nyordslistan nästa år… (Jag är här mycket ironisk.)

Värmen håller i sig. Det är därför jag lagar mat i ugnen idag, så det ska bli extra varmt. Om en stund serveras här vegetariskt! Alltså en pizza från Dr Oetker…

Min paprikaväxt har tillfälligt fått flytta ut på ballebordet* igen! Där är det nämligen växthusvarmt på eftermiddagen och fram tills solen går ner. Det kan tänkas behövas. Jag upptäckte nämligen den här:

En liten grön paprika på g!

Och när jag tittade närmare upptäckte jag den här också:

En till!

Sen tittade jag riktigt nära – och du upptäckte jag en massa småttingar! Så jag får göra som en av granntanterna höll på en gång med sina pelargoner: flyttade in dem till natten och ut dem på dagtid.

Och om vi nu kan enas om att

guRT är fuRT,

så kanske vi också kan enas om att

grönt är skönt..?

Kan vi inte enas är det inte hela världen heller. Vi tycker olika om saker och ting.

*ballebord = balkongbord

Livet är kort.

Read Full Post »

Dofter av divergerande slag

Så har min första semesterdag snart gått till ända. Mörkret som har sänkt sig är nästan kompakt. Det känns som om dan bara har dragit förbi, men lite nyttigt har det blivit gjort ändå.

Jag har försök torka av lite i köket efter att det tillretts julmat där. Men dofterna blir jag inte av med – det stinker doftar sill, lök, stekta kycklingköttbullar… och bajsost, som Elias säger, trots att den är inpackad i två plastpåsar.

Var iväg till Stormarknaden idag för att inhandla gröngöling. Cirkulerade i minst en kvart där innan jag hittade parkeringsplats. Och granförsäljningen var naturligtvis flyttad från stället den var på förra året – till rakt motsatt ställe på andra sidan byggnaden. Jorå, jag svor några gånger. Det var främst kärringar som inte kunde parkera och mammor med småbarn som jag skulle ha kedjat fast vid mig och gubbar som var uppstressade och suckade irriterat när jag betalade min lilla gran som fick mina mentala eder. För lite uppfostrad är jag, trots allt, så jag bara tänkte det mesta. Utom när jag sitter i bilen – då svär och skriker jag alltid högt.

Årets lilla gran i nätat skick på ballen*.

                                                                                                                                                             Granen jag köpte var inte världsastor, men nåt mellanting mellan vanlig rödgran och kungsgran. Trots att den knappt når mig över huvudet kostade den 440 pix.

Jajamens!

som BJ skulle ha sagt.

Här rullar pengarna fritt,

som jag säger och svettas lite.

Granen barrade inte mycket i bilen och jag la den på baksidan av min filt. Filten skakade jag sen av och jag hittade inte många barr i inne i bilen sen! Lyckades fälla passagerarsätet fram på ett smartare sätt och jag hade nog kunnat ta med mig en större gran hem, den hade fått plats. Men när det gäller granar spelar storleken inte nån avgörande roll för mig. Eller jo! Granen ska inte vara för stor, för det är trångt här hemma och den får stå upptryckt i ett hörn. Men det är ju doften som är det viktiga! Nu när sill, lök, kycklingköttbullar och bajsost har trängt bort den underbara doften av mina tre blåa hycanciner hoppas jag att granens intåg – vilket nog sker redan i afton – ska gå segrande ur kampen om att bli min näsas favorit! Det kommer en bild sen, förstås, på mitt

Maaasterpiece!

Efter graninköpet och en mugg java packade jag in mamma och rollator och for till ICA Heidan och handlade. Det hade liksom inte funkat att dra till ICA Kvantum och forcera massorna. På ICA Heidan var det en dragspelande tomte som förföljde mig igen. Jag vet inte vad det är med dragspelande tomtar, men de tycks tro att jag estimerar deras närvaro. Det gör jag… inte.

Hemma igen blev det nyperkolerat kaffe och var sitt pecanwienerbröd. Och så grävde vi lite i chokladasken som jag fick med mig från jobbet – jag och en tjej fick ju en stor sak att dela på.

Kom på att jag glömde visa att jag inte bara fick fikon på gårdagens möte utan också två julklappar från avdelningen. Den ena blir säkert väldigt användbar. Det var en Barry – och då snackar jag inte en av bröderna Gibb – utan en sorts säck som man bär ut granen i när det är tjugondag knut.

Barry tror jag blir användbar i januari!

                                                                                                                                                           Den andra klappen var, för jag vet inte vilken gång i ordning, handdukar med ny logotyp på – det lanseras en ny grafisk profil på jobbet efter nyår. Ja ja, grönt är skönt, men inte min favoritfärg, kan jag väl säga. Handdukar går kanske ändå åt och är en användbar pryl, även om det är en fantasilös julklapp.

Grönt är skönt – men inte min favoritfärg…

                                                                                                                                                        Fästmön saknar jag som 17 och jag tror att det är ömsesidigt. Hon messade en bild för ett tag sen på ett rum hon har storstädat idag. Jag kände inte igen det, men när jag såg datorskärmen som skymtade till höger på bilden insåg jag att det är Slaktar-Pojkens rum. Vilken snäll mamma, va´?.. Som städar sin snart 21-årige sons stia rum…

Om du har orkat läsa ända hit är nog både du och jag värda Nobelpriset… Jag tänker dricka vin i kväll igen, för jag står inte ut annars. Mamma får revbensspjäll, jag grillad kyckling och så några kladdsallader till. Snabbt och enkelt och rätt gott! Vad ska du äta i kväll???

                                                                                                                                                          *ballen = balkongen

Read Full Post »