Bultande huvud och snurrande tankar

Ett alldeles för långt inlägg.

---

 

Tredje dan med huvudvärk…

Tredje dan med huvudvärk. Roligare kan en ha. Men det finns ju en fördel med att ha huvudvärk: då vet en att en har ett huvud. Sen finns det andra som mår f*n så mycket sämre än jag, så jag ska verkligen inte klaga. I stället tänker jag positivt (”jag har ett huvud”) och så gissar jag att det handlar om att en massa spänningar håller på att släppa. Att ha levt med kropp och själ i katastrofberedskap i sex år och lite mer än åtta månader – i alla fall periodvis – tar ut sin rätt. Nu får jag snart en frist, en stunds vila. Det tackar jag för.

Det är naturligtvis också massor som snurrar i skallen. Funderingar om hur det ska bli och naturligtvis, om jag verkligen ska klara detta. När en har varit sjukskriven en längre tid fasas en in i arbete försiktigt och under övervakning. När en har varit långtidsarbetslös kastas en in i åtta timmars arbetsdag och förväntas prestera. Men klarade jag det 2011 klarar jag det nu, det vet jag.

Jag kanske får kasta en liten sten på handläggare så hon läser sina mejl…

Sen är det en massa praktiska saker att ta tag i också. Boka om möten och evenemang, till exempel, och försöka få tag i handläggaren på Arbetsförmedlingen. Jag mejlade henne  i onsdags eftermiddag, så snart jag hade fått beskedet. Idag är det fredag och jag har ännu inte fått nåt svar. Förhoppningsvis hör hon av sig och så görs det nån sorts paus. Sen måste jag ju på’t igen, för det här är ju bara ett kortare uppdrag. Eller rättare sagt, jag får naturligtvis fortsätta att söka jobb även medan jag jobbar. Men kanske koncentrera jobbsökeriet till nån eller ett par kvällar i veckan eller en dag i helgen.

En kan väl säga att mobilen och jag har varit väldigt tajta sen i onsdags. Det messas och rings och visst är det roligt att vänner hör av sig när det går bra för en i livet. Men med svarta stunder och nästan total tystnad i färskt minne har jag lärt mig läxan en gång till: jag måste kunna lita på mig själv, att jag kan hantera det svåra på egen hand, för stöd och hjälp är ofta långt borta. Att lära andra vuxna är inget jag vill syssla med. Jag tar det som lärdomar för egen del. Att säga till nån som är i en akut kris, ungefär…

Jag ser dig, jag ser hur du mår, men jag ska bara resa bort några dar/göra lite annat/göra en massa andra saker först en stund, SEN hör jag av mig

… det funkar inte. Livet och döden funkar inte så. Ens ord kan vara avgörande för om en människa hoppar framför tåget eller väljer att fortsätta stångas med livet.

Den här hyresgästen vet ALLA detaljer.

Men… jag blir glad när referenter hör av sig och jag blir glad att jag lyckades tvinga stackars vännen att ringa mig på gamm-telefonen, för jag ville PRATA och FÖRKLARA och BERÄTTA DETALJERNA, allt det som alla inte inte för höra, se eller läsa. Och jag blir extra glad för mejl som mammakusinen B:s igår, allra helst efter vårt ganska deprimerande telefonsamtal i förra veckan. Och så lilla mamma… Efter anmälan har hennes mardrömmar upphört, men hon har inte kunnat sova ändå för att hon är så glad för min skull! Jag önskar så att jag hade lön varje månad så jag kunde köpa henne den där höj- och sänkbara sängen och en ny TV, till exempel. Men nu när jag snart får lön igen måste jag lägga pengar på vinterdäck, annars får jag inte köra bilen i vinter, tandläkaren och optikern. Jag fick en sån generös… uppmaning av fantastiska Karl-Bertil häromdan att gå till optikern, så bara jag får veta när jag ska börja jobba ska jag ringa och boka tid för synundersökning.

Jag lämnar deckargenren en stund för Kristina Sandbergs Maj-trilogi.

I morse klev jag med bultande huvud ur sängen, tog en tablett och skjutsade min kära i ösregn till hennes jobb. Hemma igen klev jag tillbaka i sängen och unnade mig en stunds läsning. Jag har just påbörjat den första delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Att föda ett barn, som Uppsalaewa var så vänlig och gav mig som bonus när vi utbytte vinster. Det har inte blivit så mycket läst de senaste dagarna, varken böcker eller andra bloggar. En bok för recension är också på väg in, en bok av ytterligare en Uppsalaförfattare.

Känslan av att få unna sig en stunds läsning i sängen en vardagsmorgon…

Idag står på mitt schema att fortsätta göra några ombokningar, att ta hand om tvätt, att gå och handla och att hämta och skjutsa hem Anna till Himlen. Minstingen kommer hem idag och jag låter mor och son få fredagsmysa på egen hand. Själv ska jag se det sista avsnittet av Broadchurch, som jag spelade in på DVD-hårddisken igår kväll. Men i morgon joinar jag familjen i Himlen för räkfrossa med vitt vin.

Jag ska på räkfrossa i Himlen i helgen alltså, men vad ska DU göra??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Långt borta och nära, stort och smått

Ett diverserat inlägg.

---

 

Jag lovar att riva upp himmel, jord OCH helvetet om mamma blir sjukare!

Lilla mamma ringde ytterligare en gång igår kväll, närmare klockan 21.30. Hon är så uppjagad och orolig över det här med id-kortet. Och om det gör henne sjukare kommer jag att riva upp inte bara himmel och jord utan helvetet också! Bara så ansvariga vet! 

Det är inte bra att börja dan med denna höjning av blodtrycket, men så snart jag ens tänker lite grann på det där med mammas id-kort går jag igång. Jag kanske borde åka iväg och sätta mig på kyrkomötet, som börjar idag i Uppsala, för att lugna ner mig lite. Men jag läser på agendan och i motionslistan är där kanske också finns ett och annat blodtryckshöjande. Nä, jag stannar hemma, tror jag.

Jag har som vanligt inlett min dag med att söka jobb och svara på mejl. Det är många fina vänner, både människor jag har träffat IRL och människor jag enbart har träffat via cyberspace, som vill hjälpa mig. Du ska veta att jag är en stolt människa. En del skulle kalla mig styvnackad på gränsen till dumhet. Det är inte med lätthet jag tackar ja till hjälp. Och jag tackar ja med förbehållet att jag nån gång i framtiden får betala tillbaka – på nåt sätt. Det gäller även Anders! Det behöver kanske inte alltid handla om reda pengar, det kan handla om återbetalning på annat sätt. För jag tycker inte att min framtid på jobbfronten ser så väldigt ljusnande ut… Idag har jag emellertid sökt de tre jobb jag piskar mig till att söka. Skillnaden från flera andra dagar är att det var tre jobb jag verkligen vill ha. Kanske syns det förhoppningsvis i mina ansökningsbrev?

Frost på sadlarna i morse, rentav?

I morse när jag skuttade ur sängen strax före klockan sju var det knappt två grader plus ute. I skrivande stund regnar det igen. Igår kväll hörde jag på en av väderleksrapporterna på TV att vi har väder som vi inte borde ha förrän i oktober. Icke desto mindre är det höstdagjämning idag. Och jag gillar ju mörkret och regnet. Man får ladda med en massa bra litteratur och tända ljus. Jag började läsa Donna Tartts första roman igår. Det är en riktig tegelsten, men en bra sådan. Trots att jag tyckte att jag gjorde så mycket annat under gårdagen visade det sig att jag har läst ungefär de 150 första sidorna av de totalt cirka 700.

Mina planer för dagen är att trotsa vädret (nu skiner plötsligt solen!) och hasa över till Tokerian för att handla lite mat. Kyckling- och kalkonkorv är billigt och nyttigt (i alla fall nyckelhålsmärkt) och man kan variera rätterna ganska bra. Idag tror jag det blir grillad kycklingchorizo med bröd till middag, i morgon stekt kycklingkorv och makaroner. Nudlar ska jag också köpa, förstås. Det finns ju inget som slår dem vad gäller priset (3:90 kr/paket)! Våffelmix tänkte jag köpa också, för i kylen finns hjortronsylt och det är väl perfekt till våfflor?! I kylen hittade jag även ett paket thaisoppa som lever och det får bli middag endera dan. Så jag svälter nog inte ihjäl den här veckan heller.

I eftermiddag ska jag putsa lite på en lackskada på bilen. Det får jag göra i omgångar. Men jag ska naturligtvis också skriva bok. Boken känner jag för tillfället en del motstånd inför eftersom det jag skriver om ligger alltför nära i tiden. Och snart är det avrundningsdags, dessutom. Det är jobbiga saker att sätta på pränt och jag känner mig kanske inte så lätt till sinnes som när jag har skrivit om livet längre tillbaka i tiden. Samtidigt vet jag att det här lättar mina bördor i det långa loppet. Totalt sett.

I sociala medier läser jag om alla bokskrivare som förbereder sig för årets bokmässa. Jag ska som vanligt inte dit. Det är en dröm jag har att få bevista den mässan, men antingen har jag jobbat eller så har jag inte råd. I år är det det senare som gäller. Jag stannar hemma i Uppsala och läser och skriver i stället. Och kanske firar jag på nåt sätt mina mina fyra år på Twitter, en dag som infaller just idag!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna några rader och berätta så jag får lite input!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »