Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘långfilmslångt’

Ett inlägg om en TV-serie.


Fästmöns och min förlovningsdag
fast 1960 valdes John F Kennedy till president i USA. Men bara drygt tre år senare mördades han. Idag är det 50 år sen. Sveriges Television visade första delen av fyra av den omdiskuterade kanadensiska TV-serien The Kennedys (2011).

The Kennedys

The Kennedys körde igång i kväll exakt 50 år efter mordet på John F Kennedy.


TV-serien börjar denna valdag
den 8 november 1960. Pappa Joe uppnår äntligen det han strävat efter: när han själv inte kunde bli president skulle hans son bli det. Nu hade emellertid Joe flera söner. Dessvärre förolyckades den äldste sonen i andra världskriget. Joe flyttade över sina förhoppningar på näste son i ordningen, John Fitzgerald, Jack kallad.

Glimtar från valdagen varvas med glimtar från åren innan. Vi får också se hur Jack och Jackie träffas och blir ett par. Men ganska snart avslöjas sprickorna i emaljen. Jack är, precis som sin far, svag för kvinnor och kan inte vara trogen sin fru.

Det här första avsnittet, långfilmslångt liksom övriga delar, var en fantastisk inledning på en spännande serie. Ryktet säger att familjen Kennedy försökte stoppa serien för att den inte håller sig till fakta. Alla sorters rykten liksom dramatiska TV-serier ska man ta med en rejäl nypa salt. För jag tror nog att det ligger nån sorts sanning, om än inte helt, i det mesta.

Jag tycker det här är bra och spännande. Skådespelarna som spelar Jack, Greg Kinnear (född samma år som Jack mördades), och Jackie, Katie Holmes, är otroligt porträttlika. Och det stör naturligtvis inte helhetsintrycket. Tvärtom.

De följande avsnitten visas i morgon, söndag och måndag kväll.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har fått en ny favorit bland de brittiska polisseriena på TV – Kommissarie Banks. Det är en fröjd att hitta en modern polisserie som är spännande och där traditionellt, hårt polisarbete innebär att rollfigurerna använder sina huvuden, inte en massa teknikska prylar. Fästmön och jag njöt av det andra av tre långfilmslånga avsnittet igår, Kommissarie Banks: Friend of the Devil.

Kommissarien till höger, hans medhjälpare Win till vänster.


Det här avsnittet inleddes med
en otroligt stark scen. En kvinna i rullstol får halsen avskuren på heden. Nästan samtidigt som kvinnan hittas, hittar polisen också en ung flicka våldtagen och mördad. Efter en del turer visar det sig att de båda morden hänger ihop. Men först ska en oskyldig stryka med…

Det här är otäckt och det är spännande – och det visar att Kvinnor kan! och att kvinnor minsann inte är de timida varelser de ibland utger sig för att vara… 😉 Skämt åsido, jag tycker att serien känns realistisk. Såväl skådespelarna som rollfigurerna känns också äkta.

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »