Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘länder’

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 


Ja. Jag är tjock.
Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

baken

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!


Idag behövde vi handla lite
till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.


Det som möjligen
skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?


Jag trodde – TRODDE! –
att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockissvart t-shirt

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.


Nej, i stället för att försöka
klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).


I kväll blir vi hemma.
Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Fruktfat

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.


Nåja, nu hittade jag
en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Annonser

Read Full Post »

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.


Privat har jag källsorterat
i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

  • plastförpackningar
  • kompost
  • metall
  • pappersförpackningar
  • tidningar
  • färgat glas
  • ofärgat glas
  • batterier
  • glödlampor och lysrör
  • elektronikskrot
  • brännbart
  • grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

  • tidningar
  • papper
  • kompost
  • plastförpackningar
  • pappersförpackningar
  • brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!


Den information vi ska ta fram nu
ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll var det så dags för det första av fyra program på SvT1 där alla tävlingsbidrag till Eurovision Song Contest 2012 presenteras. Den svenska fejkjuryn bestod av schlagerveteranen Lena Philipsson, allsångsledaren Måns Zelmerlöw, melodifestivaltramserskan Gina Dirawi, melodifestivalsenvåldshärskaren Christer Björkman, musikalartisten Lisette Pagler och musikalartisten med mera Thomas Lundin. Varför just detta gäng, kan man undra, men så minns man att Christer Björkman ju är envåldshärskare i såna här sammanhang och då är det ingen idé att tycka nåt.

Jag tycker i stället om ländernas låtar och jag tycker så här:

  1. Montenegros bidrag sägs vara en samhällskritisk rap, men eftersom jag inte kan montenegriska, liksom många andra schlagerlyssnare i världen, förfelas syftet. Låten är inte ens bra, den är konstig. Och stackars åsnan som tvingades vara med!
  2. Islands bidrag var lite åt ethnohållet och jag gillade det! De gamla isländska sagorna är härligt mystiska. Sången var dessutom bra.
  3. Greklands bidrag står för årets troschock och det var ganska gräsligt hur en människa kan stå och scheka så på scenen medan hon framför en låt. Låten i sig var det inget större fel på, rätt typisk grekisk schlagerpop med snygga manliga dansare i bakgrunden.
  4. Lettlands bidrag. Eh… jag minns det inte ens…
  5. Albaniens bidrag var som taget ur en Norénpjäs. Nej det här var det värsta jag har sett. Det är ju depressionsframkallande!
  6. Rumäniens bidrag fick fart på tanterna (= Tofflan och Fästmön)! Dragspelet och takterna gjorde låten skönt lambadaaktig. Sånt här gillar jag – även om det inte är schlager…
  7. Schweiz bidrag fick upp mig på golvet. Och det var för att utföra ett eget sång- och dansnummer, en parodi på det som visades på TV:n. Medan jag bäddade upp i sovrummet, sjöng jag med tungan djupt nere i halsen och dansade runt. Och nej. Det hela finns inte dokumenterat på film. För övrigt var originallåten skittrist och sången lät verkligen som om man hade nåt långt nere i halsen, inte nödvändigtvis en tunga…
  8. Belgiens bidrag visade en flicka på kalviga ben och alldeles för kort klänning. Man trodde inte att det man såg var sant. Låten var dessutom astrist.
  9. Finlands bidrag sen, som blivit en stor hit i hemlandet, var bara… tråkigt. Det var en syster och en bror som skrivit låten till sin mamma. Jag tycker nog att låten borde ha stannat inom familjen.

Nästa måndag, den 23 april, visas ytterligare ett gäng låtar. Generellt sett är det bara att inse att Europa gör bättre schlagerbidrag än Sverige, men kanske finns inte min favorit bland de nio första bidragen som presenterades.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Den fina Maria Engelwinge har belönat mig med en liknande award som jag fick av Lumummagumman häromdan! Jisses, jag känner mig alldeles varm av Marias ord. Hon skriver så här som motivering till att hon ger mig awarden:

[…] Dig blev jag förälskad i första gången jag var på din blogg. Jag kände igen mig själv i mycket av det du skrev om, både sårbarhet och tuffhet. Du är intelligent, rolig, påläst, rivig och varm – och jag gillar dig! […]

Wow, vilken motivering, va?! Jag är förstummad och överväldigad, tack snälla Maria!


En gång till, men denna gång från Maria Engelwinge.

                                                                                                                                                             Med Marias award kom också fem frågor som jag nu ska försöka besvara:

  1. Varför började du att blogga?
    Av två skäl, främst. Dels för att bearbeta och komma igenom en stor kris i mitt liv, dels för att jag ville behålla förmångan att skriva och utveckla mitt skrivande. (Hjälp, så högtravande det där lät…)
  2. Vilka bloggar följer du?
    Alldeles för många!!! Men kolla in länklistan i högerspalten. Jag försöker hälsa på hos alla varje dag.
  3. Vilka favoritfärger har du?
    Blått! Och så tjockis-svart, förstås! 😛
  4. Vilka favoritfilmer har du?
    Falling in love är den jag kommer på spontant just nu.
  5. Vilka länder drömmer du om att få besöka?
    Jag har inte så många drömmar om att resa, för jag har inte ekonomi för det. Då är det lika bra att inte drömma. Meeen… jag skulle vilja åka till England och hälsa på en del av släkten samt åka till London, till Italien för att besöka Venedig (bröllopsresa?) och till Frankrike för att se Paris…

Read Full Post »

Äntligen läser jag en nyhet som är en nyhet. Och som är lite positiv. Alldeles nyssens har en demokrat-guvernör, Jerry Brown, skrivit under en ny lag som innebär att gayhistoria ska ingå i läroplanen för skolorna i Kalifornien.

Det handlar om att homo-, bi- och transpersoner genom den amerikanska historien ska få en rättmätig plats i skolorna. Utan dessa blir bilden av omvärlden för ungdomarna både fel och ofullständig, menar statssenator Mark Leno.

Men

tjolahopp och äntligen!

utbrister jag och dansar en glädjedans! Samtidigt som jag förstås undrar när alla de andra staterna får samma lag. Eller när alla andra LÄNDER i hela världen får samma lag. För det här är ju en bra lag. Tycker jag, dårå!


Gayhistoria kommer med i läroplanen för skolor i Kalifornien.

Read Full Post »