Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lampor’

Ja, inte från min homosexualitet, dårå, men väl från min fobi mot limegrönt (som ju i stället har ersatts av en fobi mot turkost, men…). Och inte är det så konstigt med tanke på att just limegrönt är Färgen på jobbet…

Det börjar redan nere i entrén med lampor som ändrar färg – limegrönt är en av färgerna. 


När jag kom in i byggnaden första gången
insåg jag att det var kört. Redan i entrén möttes jag av limegrönt här och var. Möbler, till exempel.

Fikastolarna uppe hos oss.


Nu var ju jag redan lite inne på färgen,
eftersom nån hade pådyvlat mig ett limegrönt handlovsstöd på VH-fakulteten. Det tog jag med hit till institutionen.

Jag tog med mig ett handlovsstöd.


På mitt nya kontor
hänger skira gardiner som inte skyddar ett smack mot solen. De går i olika nyanser, varav limegrönt förstås är en.

Gardiner i bland annat limegrönt – även om det är lite svårt att se på bilden. 


I bokhyllan
hade redan en och annan limegrön bok parkerat sig.

I bokhyllan – limegrönt


Utanför kontoret
finns diverse sittgrupper. Ingen bar, visserligen, men barstolar har vi.

Ingen bar, men limegröna barstolar. 


När våra papperslådor är fulla
av skräppapper tömmer vi dem – i en limegrön papperstunna, förstås.

Vi tömmer vårt skräppapper i en limegrön papperstunna.


Även kopieringsrummet går i limegrönt
. Här finns till exempel ett lågt skåp i färgen.

Limegrönt även i kopieringsrummet. 


Studerar man accessoarerna
närmare hittar vi också limegrönt. Här till exempel ett hålslag för många papper.

Power punch i limegrönt, förstås. 


Till och med häftklamrarna
har vi i limegröna askar.

Snacka om färgmatchning när till och med askarna till häftklamrar ligger i limegröna askar! 


Vid toaletterna
är väggfärgen… ja, gissa..?

Limegrön, of course.


Vi hämtar vår snigelpost  i en limegrön för detta ändamål avsedd möbel.

Limegrönt postfack. 


En och annan mindre detalj
finns här också i färgen, till exempel denna kruka.

En detalj i limegrönt


Det stämmer
alldeles utmärkt, det gamla talesättet

If you can’t beat them, join them!

Så man kan väl kort och gott säga att jag är botad från min limegröna fobi…

 

Read Full Post »

Ja, rubriken talar väl delvis om min sinnesstämning just nu, förutom den svarta novembernatta som kommer alltför tidigt. Ändå är det lite mysigt att sitta här inne och titta ut på mörkret och lamporna som lyser i fönstren här och var. Till helgen kommer det upp stjärnor och stakar och allt möjligt skit och då blir fönstren ännu mysigare. Jag kan titta in i ett fönster och inuti mitt huvud spela upp en historia om livet som pågår där innanför. Det kan bli rätt blandade genrer…


Så här nattsvart kan det vara i Metropolen Byhålan så här års. Men visst är det lite Manhattan över bilden, trots allt?

                                                                                                                                                         Inte vet jag om jag har fått så mycket gjort idag på arbetstid heller. Jag har fixat en del webberier, ringt några samtal, skickat några mejl. Innan klockan var åtta hade jag sökt tre jobb – det tycker jag var ganska tufft gjort. Det är väl den där finska delen av mitt blod där svallvågorna går höga och sisun är själva reservtanken. Jag har pratat förtroligt med några stycken som jag tycker om och som jag litar på. Varma människor som med sin omtanke och sina ord omfamnar mig i teorin. Kanske oprofessionellt, men tro mig, dessa varma kvinnor – och en och annan man – behövs!

Prick klockan 16 gav jag mig av hemåt och Clark Kent* gnölar inte lika mycket som före servicen. Fast jag hörde nog ett par bromssuckar igår morse… Jag ringde Bil 3:an idag och ska svänga in med bilen i morgon för en snabbtitt vad gäller oljeläckage. Håll en tumme för att det inte är nåt allvarligt fel!!! Efter detta har jag lovat C att vara behjälplig med att packa mappar inför måndagens konferens. Men att åka dit och fota pallar jag inte. Veckans mindre goda nyheter lockar upp mina sociala fobier till ytan. Jag har mina trix och kan för det mesta bemästra eländet. Bara det att nästan all kraft går åt till att stå på benen överhuvudtaget just nu…


Åkanten i Uppsala kan också vara ganska fin i november.

                                                                                                                                                             På vägen hem inhandlade jag årets första julklappar, till killarna, faktiskt. Ja, sen har jag ju knåpat ihop en fotobok till mamma, men jag är inte riktigt nöjd med dem. Varför ska det vara så svårt att ångra ett bildval, Fuji?

Julklappstips, för resten, det hittade jag i Tofflans inbox från Collector Hotels i Stockholm. Där finns allt att köpa – från chokladpengar till hjärtepaket. Jag kan varmt rekommendera Lady Hamilton med afternoon tea och spökvandring i Gamla stan, till exempel. Fästmön och jag var där vid allhelgona förra året och det var en upplevelse!


Ladyn i egen hög person.

                                                                                                                                                              Nu ska jag bläddra i en reklamkatalog som kom idag. Naturligtvis innehåller den böcker, what else?

Och by the way, det här inlägget har jag INTE fått betalt för att skriva, jag gillar Collector Hotels och Fuji, bara!

PS Jag dammade och dammsög i kväll också – av bara farten, liksom…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = my knight in shining armour

Read Full Post »

Det finns så mycket jag skulle vilja blogga om just nu, men tiden räcker inte till! Jag skulle till exempel vilja skriva nåt klokt och smart om hur jäkla osmakligt jag tycker att det är att bilder på den döde Khadaffi visas upp i media. Jag menar, det vet väl alla som är födda efter stenåldern att man kan Photoshoppa en bild om man så önskar. Nu tycker jag i och för sig att karln var en idiot och jag tror på att han är död (mördad). Men ändå. Det är osmakligt och jag förstår inte varför.

Jag hade också tänkt skriva om hyresgäster som går omkring med protestlistor. Jag tycker varken om grannar eller protestlistor, men ibland är de ett nödvändigt ont.  Nu senast häromdan kunde jag läsa i lokalblaskan om en kvinna som protesterade mot att Hyresgästföreningen inte ville låta sätta upp julgranar. I stället skulle man montera ljusslingor. Jag gillar som sagt inte protestlistor. Jag tycker att man ska diskutera saken med den som bestämmer. Men jag vet också att det ibland inte går.

Hemma på våran gata i staaan…

för att citera den irriterande lilla Stina i Saltkråkan bestämde styrelsen för att plantera in en stor jävla gröngöling gran på gräsmattan utanför mina köksfönster. Och mot alla odds överlevde den! Men hur kul är den? Inte nåt kul! På sommaren tar den bort för mycket dagsljus och på vintern blir man galen på alla lampor som lyser in i sovrummet. Ja, för granen lyser in även i mitt sovrum och säkert i många andras. (Mitt sovrum ligger bredvid köket.) Så jag skulle välkomna ljusslingor – dock inte av den blinkande förbannade sorten som några puckon på baksidan brukar slänga upp i november och låta sitta kvar till mars, typ. Man kan ju få epilepsi av mindre, liksom…


Ljusslinga av icke blinkande sort.

                                                                                                                                                               Nåt som däremot inte gör mig varken sjuk eller irriterad är Dagens Nyheters underbara intervju med underbara, långbenta Eva Dahlgren (ja, jag har strukit förbi henne och fru Efva på en fest en gång och fascinerades av vilket stiligt par de var!)… Läs den här!

Nu ska jag glo på Mad dogs och vila mina onda fötter!

Read Full Post »

Jag vet inte vad det är just nu, men det känns som om jag har ett otroligt flyt! Inte så att jag tar ut en massa saker i förskott, bara det att det känns rätt bra att vara i nuet och att låta saker hända.

Eftermiddagen ägnade jag åt mina översättningar. Om det är ett evighetsarbete? Nja, men det handlar om cirka 30 texter och jag har fått in en tredjedel korrigerade på engelska. Det är dessa jag översätter till svenska nu. Inte helt lätt när man inte har terminologin, men jag har stor nytta av den medicinska terminologi jag förvärvade i mitt förra arbetsliv…

Idag blev jag också betrodd som medarbetare och fick hämta ut ett passerkort. Det ger mig tillträde lite här och var – och även till en superduperskrivare. Inte så dumt.

Molnen hängde tunga när jag promenerade bort för att hämta passerkortet, men det kom inget regn förrän jag landat hemma…


Molnen hängde tunga.

                                                                                                                                                            Jag fick ta en del av arbetstiden till att kontakta referenter. De flesta via sms, några per telefon. Många har svarat och det är roligt att så många som tolv personer kan tänka sig att ställa upp och säga nånting om mig. Under förutsättning att intervjun på fredag förmiddag går bra, vill säga… Det var spännande att bli telefonintervjuad utan att ha några papper eller ens en dator och internet tillgängliga, men uppenbarligen gick intervjun bra. Samtal nummer två kom när jag just återvänt till kontoret efter passerkortspromenaden…

Lite jobbade jag också på i eftermiddag. Det blev fortsatt jobb med översättningarna samt uppdatering av en enkel trycksak, en affisch. Kände mig lite tafflig i kommandona, men några småjobb till så hoppas jag att det sitter.

Det är märkligt med detta flyt just nu… Jag trivs så bra med det jag gör just nu och jag får verkligen möjlighet till kompetensutveckling. Men det är ju det att inte ger nån inkomst att tala om. Och den närmaste tiden blir jättetuff ur ekonomisk synpunkt för min del. I skrivande stund vet jag inte när det ramlar in pengar härnäst. Däremot vet jag att det finns gott om räkningar att betala vid slutet av månaden. Plenty bills…

Under tiden tar jag mig en frukt och funderar…


Välfyllda fruktkorgar på ”jobbet” – varje dag.

                                                                                                                                                              En finfin förmån på ”jobbet” är dessa underbara fruktkorgar som står lite här och var. På min ”avdelning” är vi cirka tio personer och där finns två korgar med frukt. Frukten fylls på varje dag. Och det är fräsch frukt. Inte sån som är stött och därför har köpts in billigt av en snål arbetsgivare. Dessutom får man äta hur mycket man vill. Det skulle vissa arbetsgivare ta sig en funderare över, tycker jag…

Ytterligare en extraordinärt bra förmån om man är anställd här är att man får betalt för sina utlägg för besök i vården och läkemedel. Verkligen nånting som jag tycker att vissa arbetsgivare borde, inte bara fundera över, utan faktiskt erbjuda sina anställda. Särskilt de anställda som jobbar med… vård och omsorg… Men dessa arbetsgivare verkar inte så rädda om sin personal, ärligt talat. Eller hur ska man tolka det när ett företag erbjuder vissa tjänster, men de egna anställda får betala för dem..? ”Sjukt”…

Nu har det regnat och mörknat och jag har tänt lamporna här hemma. Sen tittade solen fram så jag fick gå och släcka. Och nu är det mörkt igen. Jag ger upp! Tvättmaskinen jobbar och jag ska ringa lilla mamma. Nehepp, lilla mamma ringde först! Ser också fram emot ett samtal med Fästmön senare eftersom jag fick höra att Lully har fått jobb ett tag framöver!.. Kan det vara så att det vänder för oss nu???

Read Full Post »

Jag är en ganska otrogen kund. Jag vänstrar med den som ger mig bäst erbjudanden. Vill jag inbilla mig. Detta innebär att jag har Telia till fasta telefonen och mobilen, Bredbandsbolaget till fasta bredbandslinan och 3 som mobilt bredband. Rörigt? Nej, inte alls. Det gäller bara att ha koll på bindningstider oh uppsägningstider.

Det fasta telefonabonnemanget från Telia funderar jag på att säga upp. För det är i särklass dyrast eftersom jag utnyttjar det minst. Det kostar hur mycket som helst med abonnemangsavgifter, medan det är förhållandevis billigt att ringa.  Det senare är väl bra, men om man inte ringer så mycket känns detta abonnemang ganska onödigt. Lite ”nja…”, liksom. Nån som har nåt förslag eller några idéer om fast telefoni???


Är det verkligen nödvändigt att ha ett fast telefonabonnemang idag? Nja, tycker jag. Nja, närmare ett nej än ett ja.

                                                                                                                                                            Mobilen har jag hyfsat bra abonnemang till samt lite tilläggstjänster. Däremot har jag inte nåt bra surfabonnemang på den, för jag gillar inte att surfa på mobilen. Min nuvarande mobil har en väldigt bra kamera och jag tar alla bilder till bloggen med den. Så en ny mobil ska ha en lika bra eller bättre kamera.  Mobilen är för övrigt tejpad lite här och var och runt om och när jag får ekonomi har jag planer på att införskaffa en ny. Och då får vi se vad det blir för abonnenmang… Den som har bäst erbjudande får mig som kund.


En sån här har jag och den fyller fyra år nästa månad och är heltejpad. Men uj, vilken bra kamera den har!

                                                                                                                                             Bredbandsbolaget är ett företag som jag verkligen avskyr. Dess support är undermålig, det går aldrig att få hjälp per telefon. Dess säljare är förskräckliga och ringer och tjatar om en massa saker som jag har undanbett mig massor av gånger. MEN… Det fasta bredbandet med lina är suveränt snabbt och bra! Och det är enda skälet till att jag hänger kvar som kund. Jag kan ju säga att framför allt säljarna har frestat på mitt tålamod många gånger. Jag har bett dem anteckna att jag inte vill bli uppringd utan få material per snigelpost, men det verkar inte funka. Krångligt är de också att jobba med sina egna sidor hos Bredbandsbolaget. Att skapa flera e-post-adresser har jag lyckats med en gång – sen var det ett hel***e att få bort den. Och att skapa en ny igen gick inte alls. Voddler, som Bredbandsbolaget har haft som erbjudande, fick jag aldrig att funka. Däremot dränks min inbox i erbjudanden därifrån. Men som sagt, den snabba linan, som så gott som aldrig krånglar, är värt allt detta andra strul. Tills vidare.

Men bäst av allt gillar jag mitt mobila bredband, det som jag har via 3. Jag tog det i samband med att min dåvarande coach rådde mig att inhandla en liten dator som jag kunde surfa på, kolla mejl etc. Datorn i sig är väldigt liten och jag har svårt att läsa mina mejl hos home.se som har en idiotiskt uppbyggd sida med en massa reklam som flimrar och fladdrar och flaschar. Tangentbordet är också rätt kasst eftersom bokstäverna syns dåligt i mörker och jag måste ha starka lampor påslagna – till omgiviningens förtret när de vill mysa och jag vill sitta bredvid och skriva… MEN… det mobila bredbandet är kanon! Jag tror att det är världens bästa uppfinning och jag känner mig otroligt fri med det. Det funkar nästan överallt och nästan jämt. Idag har jag varit och bytt till mig ett snabbare modem och förlängt bindningstiden, som går ut i slutet av oktober, med ytterligare tolv månader. Efter den första bindningstiden går priset ner med 200 kronor i månaden. Och om det här mobila bredbandet visar sig vara snabbt kan jag meddela att det blir Bredbandsbolagets fasta lina som åker. Där har jag bara tre månaders uppsägningstid och dessutom har kostnaden för detta bredband varit jättehög hela tiden.


Jag valde naturligtvis INTE en ny ROSA sticka utan en tjockis-svart. Färg är farligt!

                                                                                                                                                                   Nu sitter Fästmön och testar den nya modemstickan och jag hoppas att den är till belåtenhet och funkar som den ska. Det var inte svårt att installera det hela. Först fick jag starta lilla datorn och avinstallera mjukvaran och starta om. Därpå var det bara att trycka i nya stickan, tjockis-svart som mina kläder, och låta den installera programvaran själv. Men nu är jag ju nyfiken på att få veta vad du som läser surfar på om du surfar mobilt. Skriv gärna en kommentar och berätta!

Read Full Post »

Tja, rubriken är en sorts dialekt- och språkmix av göteborgska och engelska med fransk accent, tror jag nog. Dags för veckans höjning (gööött) respektive sänkning (nöööt). Inte svårare än så här:

Gööött

                                                                                                                                                  Nöööt

  • Illamående, uppstötningar och flatulens (efter för mycket fuuuuuudge och mammas pannbiffar)
  • Nej, nej och nej (jag gillar inte ordet!)
  • Orange pensionskuvert (ångest!)
  • Snö och halka (jag ORKAR inte mer…)
  • Turkost (nej, det ÄR ingen färg! Varken på lampor eller overaller. Fyyy…)

Read Full Post »

Hela morgonen har det regnat. Det har knappt kommit in nåt ljus i lägenheten. Jag har fått tända såväl taklampor som smålampor för att se nåt…

Men nu är det klart, det jag bestämt mig för att göra, och jag är nöjd. Det är renbäddat i sängen, en maskin är tvättad och hängd, det är skurat i båda våtutrymmena. Dammat och dammsugit har jag gjort och så har jag torkat av kakel, spis och bänkar i köket. I en paus pratade jag med Fästmön som mår sisådär och mest verkar ligga och inte orka ta itu med nåt som behövs göras i hemmet, som tvätta. Jag tyckte att hon skulle vila, vila, VILA hela dan och jag ska höra mig för lite senare om hon har gjort det. Hon är faktiskt rätt risig…

Och så har jag sökt ett jobb, förstås. Men det blir väl samma visa som vanligt. Det var några timmar sen jag sökte och jag har inte ens fått ett svarsmejl att min ansökan kommit fram. (Det brukar vara inställt på autosvar hos just den här arbetsgivaren.)

Ute har regnet nu övergått till snöblandat skit. Det är bara så trist… Men jag valde en bra dag för att städa…


Ingen rolig syn genom fönstret…

                                                                                                                                                   Belöningen nu blir en stund i fåtöljen med en bok och lite choklad. Gissar att jag lär somna…

Read Full Post »

Ju fler tittare, desto snabbare dör offret! Ja det var huvudbudskapet i den otäcka mördarens sajt. Vi fastnade framför filmen Utan spår (2008) på SvT1 igår kväll, Fästmön, Frida och jag.


Blodig och läskig historia!

                                                                                                                                                       Jennifer Marsch är internetspecialist inom FBI. Hon får i uppdrag att hitta vem som har en sajt där obehagliga bilder av djur visas. Men hon får att göra med en mästare! Och när han slutar använda djur och i stället kidnappar människor och låter dem dö live blir det riktigt otäckt. Ju fler tittare på sajten, desto snabbare ”avlivar” webbmastern sina offer. Tittare finns det gott om, antalet ökar för varje offer. Samtidigt kommer seriemördaren allt närmare Jennifer själv…

Det här är en riktigt läskig historia och med tanke på alla människor med konstiga intressen skulle den mycket väl kunna vara sann. Morden är grymma och raffinerad – mördaren låter till exempel sina offer blöda till döds och brännas ihjäl genom att tillföra blodförtunnande medel och starka lampor…Vi får emellertid mot slutet en förklaring till morden som innebär att det inte egentligen är mord för skojs skull. Slutet blir lite rumphugget, men medelbetyg får filmen för sin spänning och för att de skildrar sånt som faktiskt kan hända på nätet och i verkliga livet idag…

Read Full Post »

Allvarligt talat börjar det bli lite för allvarligt att bo där jag bor. Trist. Tråkigt. Ett kungarike styrt av en despot och hans HIMSKA hustru som inte kan säga en mening utan att svära. Har jag hört. Länge. Fast nu sist ryktesvägen. Och rykten, liksom det skrivna ordet, är ju sanningar, eller vad säger Ruggugglorna? Så ledsamt att vi är så dumma i våra huven här, men å vilken tur att det finns räddande änglar med vingar vita som snö.


DAMNATION! Jag sa RUGGUGGLOR, inte Bajsugglan. Hon är ju en klok skit!

                                                                                                                                                           Ja kära nån! Det roligaste som har hänt här i veckan är att Stepfordfruarna for sin kos. Inte till Kos, men sin kos. Hur ska Stepfordmannen klara sig nu? Tur att han har så raska hjälpredor (NOT…) Kanske han tar tillfället i akt och startar lite bus i hus, kanske med mus – för det händer väl inte alltför ofta. Jag menar, hans fru är ju en riktig katta, har jag hört. Ryktesvägen.

Alltså när jag begrundar ovanstående förstår jag så väl den fäbless för Uppsala och Petite Moi som La Magica de las Intrigas söder om söder uppvisar genom sina täta visiter och den senaste alliansen.

Alliansen, var ordet!

sa Bull. (Eller var det Bill? Jag har lite svårt att skilja dem åt.)

Å, det enda som emellertid skjuter i höjden vid besöken är mina siffror, allt annat… Tja du fattar, tyngdlagen tar ut sin rätt.

Nu ska jag sova. Och förhoppningsvis vakna lite go o gla´, kexchokla´ i morgon och kanske busa genom att sno sensorerna till trapphusens lampor eller möblera om bland Svenssönerna, ungefär som när man busade med magistern som tillfälligt var ute: man spegelvände klassrummet. Typ.

Tjolahopp!

Read Full Post »

Loppisdag för de två lopporna var det bestämt idag! Och jag åkte och styrde ut Clark Kent* på gamla E4:an där jag visste att det fanns en massa loppisar. Ja just det. FANNS. Fanns som i ”are no more”. Vi hamnade ända i Läby innan vi hittade en loppis som fortfarande var öppen/som inte var stängd på torsdagar… Det blev några timmar på Emmaus gård.

Första prylen, nästan, jag såg var nåt jag inte vet vad det är. Anna trodde att det var nån sorts hylla till ett handfat.


Vad är detta??? Hylla till ett handfat??? Nån som vet???

                                                                                                                                                        Det fanns en hel del bord.


”Vi borde borda varaaaaaann..”

                                                                                                                                                                Jag såg en ursnygg soffa med vackra träsniderier på ryggstödet. När vi fikade blev den hämtad av sina nya ägare.


Underbara träsniderier! Och soffan var förstås såld…

                                                                                                                                                         På en loppis är inte allting helt…


Trasig ruta.

                                                                                                                                                           Och på en loppis är inte allting snyggt…


Urrrk, vilka mönster och färgkombinationer!

                                                                                                                                                        Men det mesta går att sälja, även galgar.


Galghumor?

                                                                                                                                                       Hittade i alla fall en pryl som INTE var till salu…


Nej, den här stegen var INTE till salu!

                                                                                                                                                          Vi såg massor av grejor som vi inte visste vad de var för nåt. Loppislådorna var fulla av grejor…


”Om sex år ses vi här igen…” Ja, kanske det…

                                                                                                                                                        Det fanns mängder av husgeråd, en del mest till prydnad, andra mera nyttosaker.


Detta var väl en fiffig hjälpreda för hushållet?

                                                                                                                                                        Sen hittade vi en mysko flaska. Nån som vågar prova innehållet???


Nånting inlagt på flaska. Men vem skulle vilja provsmaka??? Inte jag i alla fall…

                                                                                                                                                            Gult är ju som bekant fult, men det fanns mycket i den färgen här.


En fulgul loppislåda med gulfula fynd.

                                                                                                                                                         En del saker var så… konstiga att de var vackra. Till och med den här turkosa saken.


Så konstig att den var vacker, denna turkosa askkopp i alabaster.

                                                                                                                                                             Men en del saker var bara gräsliga. Eller vad sägs om dessa två, i kombination? En liknande datumgrej hade jag själv som barn, fast i svart plast, inte röd…


En puss på din dag, fast det var visst den 15 augusti…

                                                                                                                                                          Det fanns massor av böcker också. I ett av uthusen var det fullt av osorterad litteratur i lådor.


Se upp för elefanterna har jag inte läst.

                                                                                                                                                            I själva boningshuset, eller vad jag ska kalla det, för det var inget boningshus, fanns de lite dyrare prylarna. Fina möbler, lampor, porslin och glas med mera. Och så kunde man fika där, vilket vi gjorde.

Om nån loppis-pryl kom med hem? Jepp! Anna köpte två sillfat i glas – och den turkosa alabasteraskkoppen!

På hemvägen passerade vi Björklinge kyrka.


Björklinge kyrka är ovanligt stor för att vara en kyrka på en sån liten ort.

                                                                                                                                                              Vi gick in och kikade och OJ vilka målningar det var i taket!!!


Uppe på orgelläktaren har Anna stått och gapat sjungit som liten kicka.

                                                                                                                                                            Taket var så häftigt…


Tänk när taket var nymålat, så otroligt vackert det måste ha varit!

                                                                                                                                                        Varför målar man inte sina tak hemma nu för tiden? Vitt är bara så trist…

Anna tände ett ljus, jag kunde tyvärr inte göra det för jag hade lämnat plånboken i bilen. Tog i stället ett foto av en fin ljushållare.


Så enkel, men så vacker.

                                                                                                                                                           Så blev det en tur på kyrkogården där Anna utan problem hittade sin farfars grav.

På vägen hem svängde vi av till Gamla Uppsala där vi intog en tidig middag bestående av kycklingfilé, potatisklyftor, gräddsås och färska grönsaker. Min mobil började pipa och tramsa sig, så vi åkte hem för att ladda den och oss lite inför kvällen. Anna anmälde intresse för en parkeringsplats hemma hos sig. Hyresvärden ska nämligen införa avgifter på besöksparkeringen och det blir jättedyrt om jag ska vara där vissa veckor…

Körde ut till Jerry Förorten vid 18.30-tiden – bara för att upptäcka att hans besöksparkering var uppgrävd… Fick därför parkera på andra sidan vägen. Så gick Anna och Jerry iväg på möte och jag fick en, som alltid, intressant pratstund med Frida – och en Hemglassbiltur på nätet med Elias.

Innan vi åkte in till stan igen blev det en sväng till Himlen för att kolla om Slaktar-Pojken levde. Det gjorde han. När vi kom hörde jag att han sa till kompisen han skypade med att

Vänta lite, nu kommer hönorna.

Hönorna, det var alltså Anna och jag…

På väg hem till mig svängde vi in vid Max och Statoil och intog lite chicky bits. Jag tyckte att de såg ut lite som vi – familjen Barba**.


Familjen Barba. Notera att det är jag som står på huvet i currydipen!

                                                                                                                                                           På Max var det en stygg flicka som böjde sig ner och tog upp nåt från golvet samtidigt som hon visade mer än halva sin rumpa. Visserligen med underkläder på, men ursäkta mig… Vem vill se andras underkläder på ett matställe? Inte jag, i alla fall…

Nu ska jag äta choklad. God natt på dig!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil
**vi – familjen Barba = Anna, barnen, Jerry och jag

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »