Ett inlägg om insikter och utsikter.
Med två nej i ryggen trippade jag iväg på dagens promenad. Men inte en enda tår föll synlig nerför mina kinder!
Bara äpplen föll.
Jag såg en man klättra in i en lägenhet genom ett fönster. Men nej, inget inbrott pågick, endast fönsterbyte.
Jag såg en kvinna helt i grått – till och med påsen hon bar var grå. Jag lyfte blicken och tackade för att jag har förmågan att se färg!
Tacksam att jag kan se färg.
Jag passerade två unga kvinnor som samtalade om stillhet. Jag insåg att jag inte är ung längre.
Inte längre ung…
På väg att blomma ut. Om jag nånsin har blommat…
På väg att blomma ut.
Kom på mig med att fundera över Det Ofödda Barnet. Tanken svepte också över de giftiga orden. Omdömen som gör sinnet svart.
Giftiga?
Jag kunde ha gjort andra val, men de val jag har gjort går inte att förändra nu. Aldrig kommer jag att leka med gossen i nån trampbil. Gossen är en vuxen man nu, trampbilen har gått i pension.
Pensionerad.
När man inte längre är önskvärd… När det man kunnat ge har tagits ifrån en… Först då blir man lämnad ifred.
Avskalad det användbara.
Det närmar sig slutreplik och ridåfall för allra sista gången. Tack till fellow actors såväl som till publik! Showen pågår emellertid ett tag till. Kritiker, vässa era pennor och skriv lusen av mig! Jag är så trött på att vara skuggan av mitt forna jag.
En skugga av den jag var.
Fäll inga falska tårar över den du har baktalat! Det är försent för ånger. Stå fast vid dina val. Lika fast som mina ord står kvar. För dem kommer ingen nånsin åt.
Livet är kort. Det består av insikter och utsikter.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 