Lösning på kris: PR eller kommunikation

I dagens lokalblaska läste jag om det numera ökända Läkemedelsverket här i Uppsala, tidigare del av Socialstyrelsen (i alla fall på stenåldern, när jag först kom ut i arbetslivet) som tar extern hjälp för att lösa sin förtroendekris.

Läkemedelsverket har länge dragits med svåra problem inom företaget. Bland annat har missnöjet med ledningen varit stort. Inte ens hälften av de anställda har förtroende för ledningen, enligt en tidigare artikel i UNT. Många chefer och anställda har valt att lämna Läkemedelsverket.

Och nu har verket alltså vänt sig utåt för att få hjälp. Bland annat har verket tecknat avtal med tre PR- och kommunikationsbyråer: K-street (där bland andra Staffan ”PK-lotteriet” Dopping jobbar, vilket ju i och för sig känns mindre seriöst, ärligt talat…), Gullers och Granath EuroRSCG.

Jag tycker att tonen i den här UNT-artikeln är lite raljerande och hånfull. Man lyfter fram två fallbeskrivningar som K-street har på sin hemsida. Inget ljug i sig, men varför inte fokusera på att verket nu faktiskt tar hjälp utifrån med den interna kommunikationen. Det kan ju rimligtvis inte bli mycket sämre, i alla fall.

Kommunikation är alltid viktigt, men kanske ännu viktigare i kris.

Som kommunikatör tycker jag förstås att kommunikation alltid är viktigt. Om den interna kommunikationen inom ett företag eller en organisation inte fungerar, kan man ge sig den på att den externa inte heller är särskilt bra. Så varför inte se på Läkemedelsverkets försök med lite positivare ögon? Kommunikation är som sagt alltid ”bra”, tycker jag, men i kris är kommunikation nånting väsentligt.

Sen kan jag väl fundera över om de tre byråerna, valda för att jobba med strategisk kommunikation, leverantör av kommunikationstjänster respektive reklam och digitala tjänster är så väldigt välkända. Den enda jag kände till av dem är Gullers. Riktigt seriöst känns det kanske inte heller när Staffan Dopping gör reklam för PK-lotteriet, som jag inte har mycket till övers för.

Men jag tycker nog att vi ska ha lite öppna sinnen och se vad den här trion kan göra för Läkemedelsverket. Det kan ju, som sagt, inte bli mycket sämre. Bara bättre. Eller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Narkolepsi endast från vissa vaccinleveranser

Den som har läst min blogg längre tillbaka i tiden vet nog vad jag har för åsikt om vaccinationer – att de ska göras måttligt. När det gäller masshysterin kring svininfluensan var jag skitförbannad. Det piskades upp rykten om pandemi och Gud vet allt, men ingen inom den verksamhet i vårt län tog sitt ansvar och informerade om sånt som biverkningar och risker. (En frågor-och-svar-funktion anordnades… av lokalblaskan här..!) I stället gick man ut med stoooora annonser där såväl vuxna som barn uppmanades att vaccinera sig. Själva tog de ansvariga tjänstemännen och politikerna en gräddfil till vaccinationerna  – för de ansåg sig tillhöra RISKGRUPPER (?!) – medan vanligt folk, uppskrämda förstås, köade flera kvarter för att få den eftertraktade spiken i armen.

Uff! Nålar och jag är ingen bra kombo!

En biverkning som ganska snart konstaterades var narkolepsi, framför allt bland barn. Det handlar om mer än 220 svenskar, som fick narkolepsi som biverkning av vaccinering med Pandemrix mot svininfluensa. En undersökning har nu visat att alla som fick narkolepsi fick vaccin från tolv av 35 sändningar. Tolv av 35. Det är Narkolepsiföreningen Sverige som har gjort undersökningen som nu överlämnas till Läkemedelsverket. Läkemedelsverket har ju tidigare viftat ifrån sig och sagt att det inte finns nåt samband narkolepsi – vissa vaccinsändningar. HA! Hade det inte varit mer korrekt om verket undersökt detta i stället för att en patientförening gjorde det? Kanske hade varit bra att veta innan man gick ut med ett sånt tvärsäkert

Nej, det finns inga samband.

Eller? Läkemedelsverket, som borde ha otroligt mycket mer resurser än en patientförening. För att inte tala om hur stort ansvar man borde ha insett att man faktiskt hade/har…

I vissa delar av Sverige finns det särskilt många barn som fick  narkolepsi av vaccinet. Ett område som är drabbat är Uppland. Där för övrigt Läkemedelsverket finns, i Uppsala.

Totalt vaccinerades mer än en halv miljon svenskar mot svininfluensan från hösten 2009 till våren 2010. Då kan 220 svenskar, de flesta barn, låta lite. Men faktum är att narkolepsi är en livslång sjukdom och drabbar individen mycket hårt, framför allt socialt.

Radio Uppland har flera intressanta webbartikar och inslag om detta!

Read Full Post »

”Spännande tankar…” sa Hägglund

Stefan Carlsson, utredare för statens vård- och omsorgsutredning, föreslår att flera myndigheter läggs ner och ersätts med fyra nya, allt för att förenkla för vården och omsorgen. Om detta säger socialministern, kristdemokraten Göran Hägglund:

Spännande tankar…

Och faktum är att jag är benägen att hålla med, för en gångs skull. Lite grann, i alla fall. Tills jag läser att Stefan Carlsson fyller på med att man kan spara in 500 av de 2 500 tjänster som finns på Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statens folkhälsoinstitut och de nio övriga myndigheter han föreslår ska läggas ner. Jag kan ju inte låta bli att undra vad dessa 500 syssla med. Alla lär ju inte få nya jobb, med tanke på den arbetslöshet som råder. För tro det eller ej, alla arbetslösa är inte ungdomar. Och det satsas ju mest resurser på att hjälpa arbetslösa ungdomar, vi äldre får klara oss bäst f*n vi vill.  (Det är knappast våra yngsta medborgare som jobbar på våra myndigheter, menar jag.) Kanske skulle en nedläggning göra personalen på Läkemedelsverket en tjänst för där saknar hälften av de anställda förtroende för sin ledning, enligt lokalblaskan som fått ta del av resultaten av en medarbetarenkät.

Men de fyra nya myndigheterna skulle förstås sysselsätta några människor. Stefan Carlsson vill att de ska handlägga frågor som rör kunskapsspridning, tillsyn och inspektion, gemensamma IT- och kommunikationslösningar och bevaka och analysera den övergripande utvecklingen av hälsa, funktionshindersfrågor, vård och omsorg. Uppdelningen skulle göra tillvaron enklare, menar utredaren.

Göran Hägglund säger inte just så mycket mer om utredningen mer än

Spännande tankar…

och att han ska lyssna på vad remissinstanserna har att säga.

Personligen tycker jag att om man ändå ska lägga ner tolv myndigheter skulle man lika gärna kunna lägga ner centrala administrationer för till exempel länets vård och omsorg. Vad ska människor som jobbar där göra? Springa runt i korridorerna med en massa papper i händerna eller planera nästa omorganisation???

Och när man är på gång, gör sjukhusen statliga igen och stäng av alla kränkande chefer från tjänster som innebär personalansvar.

Titta, så många idéer jag har! Undras vad hr minister Hägglund tycker om dem?..

Read Full Post »

Faktum #10: Vill ha och vill ha… Vill bögarna ge då???

År 2010 ändrades reglerna i Sverige så att även homosexuella män får lämna blod. (Det var ju skitsnällt, väser jag ironiskt…) Fast blodet accepteras inte av Läkemedelsverket för tillverkning av läkemedel. Eftersom det är så har Blodcentralen i Sundsvall beslutat att inte alls ta emot blod från män som har sex med män – man anser sig inte kunna garantera att blodet inte blir felsorterat…

Det tjatas och tjatas om blodbrist i Sverige. Men när man inte bemödar sig om att se över sina rutiner så att man kan ta emot blod från alla blir det ju lite konstigt. Vill bögarna ens ge blod? Det skulle inte jag vilja om jag vore bög. Så diskriminerande!

Read Full Post »

Massvaccinering mot svininfluensa gav barn narkolepsi

Redan innan svininfluensehysterien bröt ut förra året var jag skeptisk. Skeptisk mot vaccinering, mot massvaccinering. Och alla märkliga regler och framför allt, konstig information.

Det började med en debatt redan på sommaren om huruvida vaccinet skulle vara gratis eller inte. Politikerna i riksdagshuset ville INTE betala för gemene mans vaccin. I augusti började man diskutera hur farlig svininfluensan var egentligen och om det verkligen var nödvändigt att vaccinera sig. Så småningom kom vaccinet. Och först ut var den enda av Socialstyrelsen prioriterade gruppen, den svårt sjuka gruppen… vårdpersonal..? Men..? Politikerna på riksnivå började ge med sig och bestämde sig för att ge lite ”fickpengar” till länens vaccin.

Men så dröjde vaccinet och det dröjde med information om vaccinet. En person avled och nu började allmänheten bli orolig. Men var var informationen? När vaccinet väl kom köade folk flera kvarter för att få ”en spik i armen”. Då skedde det märkliga att man i vårt län införde en förunderlig gräddfil av personer som gick före i vaccinationskön: politiker och ”nyckelpersoner” bland dem som arbetar administrativt med vård i vårt län. Jag trodde inte det var sant när jag läste om det, men det var det. Folk vaccinerade sig till exempel av det skälet att de har småbarn. Men hallå! Är småbarn en svår och/eller kronisk sjukdom? För en sån prioritering – att de med vissa svåra och/eller kroniska sjukdomar skulle få vaccin först – vore ju den rimliga – när man nu insåg att vaccinet inte skulle räcka. Efter en del debatt i lokal media gjordes en omprövning av det lokala beslutet, men då var det ju massor av de tidigare prioriterade, typ småbarnsföräldrar, som hade hunnit få vaccin…

Gräddfil har jag i matlagningen. Andra typer av gräddfiler avskyr jag.

                                                                                                                                                       Sen insåg man plötsligt att man kanske skulle informera allmänheten om vaccinationen. För kanske var det så att de allra flesta, inklusive mig själv, ganska snabbt insåg att man faktiskt inte behövde ta vaccinet. Är man normalt sett fullt frisk för övrigt, så… I vart fall kom märkliga annonser i stort format. Själv blev jag bara förvirrad när jag läste. Och när jag, som omfattades av gruppen ”alla”, fick möjlighet att vaccinera mig var det inte särskilt svårt att avstå. Vaccinet tog ju slut då, dessutom. (Och gräddfilen till vaccinet kunde inte utredas på grund av lagen om kommunalt självstyre. Men gräddfilen BLEV ändå anmäld.)

Okejrå, jag ÄR rädd för nålar, men varför ska en fullt frisk Toffla vaccinera sig när det finns människor med svåra och/eller kroniska sjukdomar som bättre behövde vaccinet?!

                                                                                                                                                           Efter allt detta ståhej kring nåt som mig veterligen aldrig blev nån pandemi (och jag vägrar att tro att detta beror på att man vaccinerade sig, jag känner faktiskt ingen som vaccinerade sig förutom mamma och Fästmön, båda med kroniska sjukdomar) blir jag därför beklämd när jag läser några föräldrars insändare i Svenska Dagbladet. Ett gäng föräldrar, som lät vaccinera sina barn. Barn, som nu drabbats av narkolepsi – en livslång plåga. Hos Läkemedelsverket finns ett femtiotal anmälningar om narkolepsi som biverkning till vaccinet. Föräldrarna, som känner sig lurade av informationen – eller ska vi nu inte enas om att det var desinformation? – kring vaccinationerna och kräver att staten som ansvarig ser till att barnen får hjälp. Problemet är tyvärr att några biverkningar räknade man inte med och därför kan föräldrarna/barnen inte heller räkna med skadestånd för livslångt elände. Kan de räkna med annan hjälp, tro???

Personligen är jag glad att jag inte vaccinerade mig. Jag är trött ändå, men av andra orsaker. Och myndigheters dumheter, gräddfiler och diverse annat krångel gör mig inte direkt piggare…

Read Full Post »

Söndagsscenario

Söndag i november… Dagen är grå och trist. Ute är det slaskigt och bilen blir bara skitigare och skitigare. Det känns som om Clark Kent* har börjat SLUKA soppa bara för att trots. Han vill helst stå i garaget och mysa i det torra och varma, inte fara runt på vägarna och smutsa ner sig.

Lokalblaskan hade inte mycket intressant att förtälja idag heller mer än att Läkemedelsverket är en av de arbetsgivare som gör det som tycks bli allt vanligare nu för tiden – köper ut chefer och ger dem höga avgångsvederlag. Inte en rad har jag hittat om Den Andra Skandalen, den som berör mig. Den som jag borde glädjas åt, men som jag, när jag riktigt, riktigt känner efter bara blir väldigt sorgsen över.

Jag blir bara sorgsen…

                                                                                                                                                        Men nog med tårar nu och fram med glada miner! Idag ska vi fira en synnerligen god vän till mig. Fästmön och jag har bjudit över oss själva på födelsedagsfika. Jag ska… nej, inte baka, men KÖPA nåt smaskens att ta med, så det är SAFE! Anna är ju annars familjens bak-expert (det lät rätt snuskigt, det där, men det handlar inte om svarta bakar eller några andra bakar utan om BAKNING!), men hon jobbar ju, som bekant. Dubbelpass idag, dessutom. Så vi åker och firar en stund mitt på dan innan hon måste tillbaka och jobba. Vi återkommer om firandet, jag lovar, även om Vännen ifråga säkert blir ilsken på mig! 😆

Såna här kanske det blir, men det blir garanterat INTE från min mitt bak!

                                                                                                                                                    Eftersom Anna jobbar kväll blir barnen kvar hos sin pappa tills i morgon. Det känns ju ganska meningslöst att hämta hem dem bara för att de ska få gå och lägga sig så gott som bums. I familjen Barba samarbetar vi, ett tips till andra familjer med barn som bor växelvis.

I familjen Barba samarbetar vi.

                                                                                                                                                           Efter firandet ska jag ringa mamma för hon fick ju inte prata av sig igår och sen ska jag nog ta itu med en relativt stor strykhög.

Jag har fortfarande problem med länkningen i visuellt läge på bloggen, men min livstids-IT-support säger att det troligen handlar om att den senaste versionen av Adobes Flash Player är skurken. Igår kväll testade jag på leksaks-lådan** – och då funkade det hur bra som helst. Där visade sig att jag också hade en Flashplayer på 10. nånting, men det var en LÄGRE version än den jag har på stordatorn. Så… nu har jag att ta ställning till huruvida jag ska fortsätta HTML-koda mina länkar när jag bloggar på stordatorn eller ladda ner en annan webbläsare – DET kan nämligen funka då. Jag funderar över frukostfilen, tror jag…

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min fåfänge lille bilman
**leksaks-lådan = min lill-dator

Read Full Post »

10 dar kvar (till den totala förnedringen)

Ibland händer det att jag också tittar i papperstidningar, inte bara på nätet, efter jobb. Tidigare, när jag såg några intressanta tjänster/annonser kunde jag känna ett förväntansfullt pirr i magen. Men det gör jag inte längre. Jag har insett att jag kan söka hur många jobb som helst som jag är välmeriterad för på kommunen, universitetet, Läkemedelsverket och andra ställen och aldrig ens komma till intervju. Detta bevisar min tes att 23 års erfarenhet är inte vatten värd. Jag är som ett dött träd i en annars grön och levande natur. Bara står där för att jag har ingen annan plats. Men efterfrågad är jag inte.

Jag känner mig som ett dött träd bland allt det gröna i naturen…

                                                                                                                                                        Jag vet inte hur jag orkar komma ur sängen varje morgon, men jag gör det. Mycket är det tack vare Fästmön som finns vid min sida och som ser till att vi har en vardag. Och är det nåt gott som har kommit ur allt detta svåra så skulle vi båda säga att det är all den tid vi har fått tillsammans. Den tiden hade vi aldrig fått annars.

Read Full Post »