Posted in Familj, Personligt, Trams, TV, tagged 15 TV-kanaler, alkohol, arbete, ölflaska, Barnaskrik & jäkelskap, barnbarn, barnbidrag, barnbidragsfusk, betalar inte för, bondkomik, brännvinsflaska, enkel handling, ett horn i sidan, familjegård, fars, föreställning, förskott, förveckling, fippla med, fredagskväll, fruktansvärt irriterande karaktär, galen, gård, gömd, granne, gravid, hängränna, humor, husets utbud, Ingemar Stenmark, invecklad, kanal, kontrollant, korkad brevbärare, lat, lättsamt program, låg humor, låg nivå, Let's dance, leva som om jag har en lön, logik, mamma, med barn, mobiltelefoni, nej tack, omdöme, orka, pappa, papper, pensionär, roa, sabba, scen, sjuk, skratta, smälla av, smälla i dörrar, smittad, sociala medier, springa, Stefan & Krister, Stenis penis, svärdotter, svärföräldrar, tjäna lite extra, Twitter, underlivsskämt, upplevelse, urholkad vedklabb, utmana öde, vinna danstävling on 25 april 2015|
4 Comments »
Ett farsartat inlägg.
När man är sjuk och inte orkar göra så mycket… Ja, då kan TV:n och nåt lättsamt program roa en. Men det finns nästan inget bra att se på nån av alla mina 15 TV-kanaler (ingår i husets utbud, inget jag betalar för, bäst att tillägga så att jag inte får höra att jag lever som om jag har lön…) en fredagskväll. Därför utmanade Fästmön och jag ödet och bestämde oss för att se nästan två och en halv timme fars. Sånt som förr om åren kallades bondkomik. Sånt som idag stavas Stefan & Krister. Vi glodde på Barnaskrik & jäkelskap på Sjuan.
Handlingen är egentligen enkel, men eftersom det är en fars är handlingen invecklad. Året är 1949. Sonen Lennart ska tillsammans med sin gravida fru Rakel ta över familjegården från pappan Nils-Erik och mamman Matilda. Den late Nils-Erik ser fram emot att få bo kvar på gården som pensionär, men så snart pappren är påskrivna sätter svärdottern sina svärföräldrar i arbete. För att tjäna lite extra har Nils-Erik bland annat i förskott anmält barnbidrag från staten, vilket ju inte är lagligt eftersom barnbarnet ännu inte är fött. Det blir riktiga problem när det dyker upp en kontrollant. Eller vad/vem är hon, egentligen? Grannen Valdemar väntar på sin kvinna, även hon med barn. Samtidigt har han ett horn i sidan till Nils-Erik. När han råkar höra om barnbidragsfusket…
Ja det är en salig röra. Och det var tur att jag hade min mobil att fippla med under timmarnas gång, annars hade jag blivit galen. Detta är riktigt låg humor på riktigt låg nivå. Men ändå… jag erkänner… Jag skrattar då och då, faktiskt. Sen blir jag smittad av alla underlivsskämt och twittrar
Stenis penis
med anledning av att Ingemar Stenmark vann en viss danstävling i en annan kanal. Ja ja, ingen läste min tweet. Det var ingen som reagerade på den, alla var väl upptagna av… nåt annat än Twitter.
Men åter till farsen. Här är ständiga förvecklingar. Den korkade brevbäraren gör sitt till för att sabba all form av logik i handlingen. Det är en sån fruktansvärt irriterande karaktär att jag nästan smäller av. Det springs på scenen, men smälls inte i så många dörrar – det mesta sker ju på gården utanför huset. Den sedvanliga gömda brännvinsflaskan hittas i en urholkad vedklabb, ölflaskan är gömd i hängrännan och… ja…
Eller nej. Det här är inte bra. Det var en upplevelse att titta på en hel föreställning via TV:n, men nej tack. Aldrig mer.
Toffelomdömet blir…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, TV, tagged alkohol, amerikansk, anklagas, anmäla, Annika Lantz, artikel, Özz Nûjen, älskad, åsikter, beröra, bild, blandade reaktioner, Dagens Nyheter, debatt, diskussion, Emanuel Karlsten, förhållande, förtal, fruktansvärt jobbigt, gör en höna av en fjäder, handla om, hårdhudad pajas, höjt tonläge, hylla det fria ordet, in absurdum, inte gilla, inte intressera, irritera sig på, journalist, kargt krigsområde, Karin Adelsköld, känd, känna mig, känna sig accepterad, känna sig kränkt, klimatet ändrades, kommentarsfält, kontrakt, kränkande, kräva, kväva, lägre i tak, läsa, låg nivå, lösryckt mening, lekplats, leta, mamma, med flit, media, medvetet såra, missuppfattas, motreaktioner, namn, offerkofta, ord, orka, påhittat, plattform, politiskt, poppa upp, provocerande, röra sig i gränslandet, rivas, samhälle, satir, säkert, sätta fingret på saken, såra, söka hjälp, sjuklig fixering, skämt, skämta, skitstormen, skriva, slagträ, sociala medier, ståuppkomedi, storm, supa bort jobb, svenska komiker, Sverige, tankar, tar ingen skit, tänka efter före, text, tråkigt, TV-program, tvinga, tweets, Twitter, Twitterkonsensus, uppfattas som kränkande, ur kontext, utsatt, växa, vård, ventil, vill missförstå, vinna politiska poäng on 08 april 2015|
Ett inlägg om kränkthet.
Typiskt kränkt.
I morse läste jag en intressant artikel hos Dagens Nyheter. Ett antal komiker har pratat med en journalist om det här med att twittra. De menar att det har blivit svårare att klara reaktioner på vissa skämt och satir på Twitter.
Artikeln inleds med att man tar upp en värd för ett amerikanskt TV-program och dennes Twitterhistoria. Det blev en storm som hette duga på Twitter eftersom mannens tidigare tweets uppfattades som kränkande på flera olika sätt. Man krävde till och med att mannens kontrakt skulle rivas.
Twitterkonsensus har vi även här i Sverige. Flera svenska komiker har blivit utsatta för stormar när deras skämt har uppfattats som kränkande. Özz Nûjen sätter fingret på saken direkt, tycker jag. Han säger i artikeln:
Det känns som att tonläget har höjts, att människor vill missförstå ibland, att de gör det med flit. Alla känner och vill känna sig kränkta för att vinna politiska poäng. Man tar på sig offerkoftan och letar efter tweet som man kan irritera sig på […]
Jag förstår precis hur han menar – tror jag – eftersom jag själv har blivit utsatt för detta. I mitt fall hade man tagit en lösryckt mening ur sitt sammanhang vid ett tillfälle, vid ett annat hängde man ut mig med bild och namn för att man trodde att en diskussion jag hade haft med min mamma (!) handlade om en helt annan person. Det gick så långt att det skrevs en massa förtal om mig, som jag naturligtvis anmälde. Nu är jag inte komiker, men jag gillar när mina ord och texter berör. Fast när dessa direkt missuppfattas och fjädern görs till en höna… Nä, sån skit tar inte jag. Jag har för övrigt aldrig supit bort nåt jobb, vilket jag dessutom anklagades för i kommentarsfältet. Mitt förhållande till alkohol är bra och stabilt, det vet alla som känner mig på riktigt. Men så låg var nivån att man tog in nåt påhittat som för övrigt inte hade med saken att göra.
Karin Adelsköld är en annan komiker som uttalar sig i DN-artikeln. Hon tycker att Twitter har blivit ett kargt krigsområde där det har blivit allt lägre i tak – trots att det borde vara tvärtom. Annika Lantz känner likadant. Från början såg hon Twitter som en lekplats och en ventil för tankar som poppade upp. Hon tänkte inte efter före särskilt ofta, utan skickade ut sina tweets. Responsen var nästan bara positiv. Men sen ändrades klimatet, nåt som Annika Lantz märkte av när hon twittrade framför ett TV-program… Idag tänker Annika Lantz ordentligt innan hon skickar iväg en tweet. Och då blir det tråkigt, tycker hon. Säkert och tråkigt, förtydligar hon, men det är vad hon orkar med just nu.
Journalisten Emanuel Karlsten har en delvis annan bild och förklaring. Han tror inte motreaktionerna beror på att Twitter har förändrats utan att det handlar om att plattformen har växt och att komikerna har blivit mer kända – även för dem som inte gillar dem. Han säger bland annat:
[…] Ju fler personer som läser desto mer blandade är reaktionerna. […] Det blir politiskt, och folk använder det som slagträ i sin egen debatt. Vi söker hela tiden efter saker att ha åsikter om. Jag vet inte om det blivit hårdare, snarare förenklande […] Det politiskt korrekta är väl sunt när det strävar efter ett samhälle där alla känner sig accepterade. Men komikerns uppgift är att röra sig i gränslandet, säga tankarna som är förbjudna och tänja på det korrekta för att få oss att skratta eller tänka till. Det är ju lätt sagt, men det är nog fruktansvärt jobbigt att stå i skitstormen för ett skämt som tweetats ur kontext. Det är svårt för den som vill vara både älskad och provocerande. Jag tycker rent principiellt att det är viktigt att få skämta om alla, men det kräver verkligen sin hårdhudade pajas.
Nu är jag ingen fan av ståuppkomiker, men när jag läser den här artikeln får jag en delvis annan bild av dem. För precis som jag har de råkat illa ut, när tanken inte har varit att såra nån annan. Att medvetet såra nån är en helt annan historia, OBS!!! Men för egen del följer jag inga komiker på Twitter eftersom ståuppkomedi inte roar mig. Så enkelt kan det nämligen vara eller så resonerar jag: jag följer bara twitterkonton jag är intresserad av. Sånt som inte intresserar mig läser jag inte. Svårare än så är det inte. Det är ju ingen som tvingar nån att läsa hos personer man inte gillar/som har åsikter man inte gillar/som inte intresserar en. De personer som ändå gör det in absurdum – jaa, såna finns! – de lider av en sjuklig fixering och borde söka hjälp för den, enligt min mening. Sluta hylla det fria ordet när ni är med och kväver folk! Och förresten… allt handlar inte om just dig…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Krämpor, Personligt, tagged a-kassan, Arbetsförmedlingen, avboka patientbesök, åka hem, överläge, överleva, be om ursäkt, besök, besviken, bil, bilväg, boka ny tid, fakturera, fågelvägen, fel, fundersam, glömma, golv, halkig, halvsur, hemma, ingen kontakt, inte rättvist, klockslag, komma försent, kuska runt, låg nivå, litteratur, Män ur mörkret, mild, missa, misslyckat, misstänksam, mobiltelefoni, mottagning, notera, olycka, passera, patient, position, reception, reservera, ruggig handling, samma regler, sköterska, sms, spännande, straffas, svårigheter, synkontroll, ta farväl, underläge, utebli, vabba, väldigt sjuk, väntrum, värden, vård, vårdgivare, vårdinrättning, vidsynt, vintrig on 04 februari 2015|
2 Comments »
Ett misslyckat inlägg.
Synkontroll på låg nivå.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och nog borde jag ha blivit misstänksam när jag anlände till vårdinrättningen och noterade att man utför synkontroller på låg nivå, det vill säga på golvet… Men jag kan vara ganska vidsynt (!) och till och med mild understundom. Därför slog jag mig ner i väntrummet med min spännande bok på gång och lät mig svepas in i den ruggiga handlingen.
Fast när klockan passerat det klockslag jag hade fått reserverat för mig började jag undra. Först fem minuter, sen tio. Då gick jag ut i receptionen. Nej, vårdgivaren hade inte anlänt. Den vänliga receptionisten ringde vårdgivarens mobil utan att få svar. Jag satte mig ner ytterligare fem minuter, receptionisten ringde ytterligare en gång… Men nej. Ingen kontakt, ingen vårdgivare. Lite fundersamma blev vi, det är ju halkigt och vintrigt ute. Kanske det hänt nån liten olycka? Slutligen skickade jag ett sms till vårdgivaren, tog farväl av receptionisten och åkte hem igen. Jag var glad att jag kom med bil, för annars hade jag fått kuska runt halva stan för att komma hit. Bilvägen till vårdinrättningen är mera lik fågelvägen.
Jag hade varit hemma trekvart när mobilen signalerade sms. Det var från vårdgivaren. H*n bad om ursäkt, men var hemma och vabbade och hade bett sköterskan under gårdagen att avboka alla patientbesök. Jag missades. Uppenbarligen. Nu var det ju inte vårdgivarens fel utan sköterskans, men… Man blir lite… besviken och lite halvsur. Som patient får man nämligen veta att man måste avboka ett besök senast 24 timmar i förväg – annars debiteras man ändå. Vad händer om det är tvärtom, som idag? Ska jag kanske fakturera mottagningen??? Tofflan undrar…
Nu bokades en ny tid per sms, men den är ju inte förrän om två veckor. Jag är GLAD att jag inte är VÄLDIGT sjuk… Men jag kan tyvärr konstatera IGEN att när man är i underläge och redan drabbad av svårigheter straffas man om man råkar glömma, missa eller komma försent. Den som är i överläge kan glömma, missa, komma försent eller helt enkelt utebli utan att nåt händer. Är det inte Arbetsförmedlingen eller a-kassan så är det vården, liksom… och det är inte rättvist. Nu ÄR det emellertid inte hela världen för jag överlever. Men ändå. Varför gäller inte samma regler för underlägesposition som överlägesposition???
NEJ! Det är inte rättvist! (En bild av konsten på vårdinrättningen.)
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, tagged amerikansk komedi, övertrött, badrum, borsta tänderna, dialog, färdigskrattad, flamsig, god natt, gubbe, hård apparat, humor, kisset stänker, kollapsa, komma ihåg, konstgjort, låg nivå, liten, nicka, pratmakare, scen, skratta, skratta högt, skrattpåse, snuskhumra, sova, svänga till tolkning, tygpåse on 03 februari 2015|
4 Comments »
Ett flamsigt inlägg.
Tygpåse med en hård apparat i?
Somliga är visst övertrötta och har lätt för att svänga till tolkningarna i det som sägs. Följande utspelade sig för en kvart sen. Scenen är badrummet. En av oss försöker borsta tänderna, medan den andra inleder en dialog:
Kommer du ihåg såna där skrattpåsar som fanns när man var liten? Det var en gubbe där som skrattade högt och det lät konstgjort.
Tandborstaren nickar och säger:
Ja, de där påsarna som låter som färdigskrattade, amerikanska komedier.
Pratmakaren:
Det var såna där tygpåsar med en hård apparat i.
Båda två kollapsar och skrattar så att kisset stänker. Nästan. Nivå: Låg. Dags att sova: J.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, tagged Anna Ehn, barn, blogg, dålig svenska, dränerad på all kraft, evenemang, Facebook, författare, frukost, glatt humör, grill, hemsk nyhet, idiotisk insändare, inomhus, journalist, kan inte skriva, klass, klasstänk, koma, krönikor, låg nivå, lågstadieelev, lördag, litteratur, litterärt verk, livet rinner ur mig, lock, maratonlångt, minderåriga, mindre notis, orkar inte, otroligt irriterande ljud, passivverb, rökmaskin, recensera, regn, replik, riskabelt för inredningen, rosta sönder, samla energi, sömn, söndagar, skadeglädje, skribent, skriva böcker, slockna, soprum, studsa med boll, svamla om nåt ointressant, synonymlexikon, tråkiga helger, understrykningar, uppfräschning, Upsala Nya Tidning, vakna on 30 juni 2012|
4 Comments »
Tja, allt annat än glatt blir humöret efter yet another helvetesnatt. Jag kom i säng vid 23-tiden och slocknade ganska snart – bara för att vakna klockan ett och rusa ut på toa. Sömnen har som vanligt såna här nätter varit av och på. Jag somnade visserligen igen efter klockan ett, men vid tre-tiden var det dags igen, sex-tiden, sju-tiden… Därefter hamnade jag i nån sorts koma och vaknade fem över nio för att vissa minderåriga studsade bollar eller vad de nu gjorde inomhus.
Enda bollen som är tillåten i mitt hem.
Om jag hade haft barn, vilket jag tack och lov inte har, skulle bollstudsning inomhus vara totalt förbjudet. Det är inte bara riskabelt för inredningen, det är ett otroligt irriterande ljud att lyssna på. Samtidigt slog min skadeglädje i taket när jag noterade att vissas rökmaskin* stått i regnet med locket av hela natten. Ha ha! Hoppas skiten rostar sönder!
Regn, ja… Det har kommit rejält i natt och även om det är uppehåll just nu ser det inte ut som om det ljusnar. Det blir så tråkiga helger när man inte kan eller vill vara ute på nåt enda evenemang! Samtidigt känner jag att jag inte orkar – inte i skrivande stund, i alla fall. Åter dränerad på all kraft jag har, känns det som. Det känns som om livet rinner ur mig – inte bara rent teoretiskt.
Lördagar brukar jag ägna en längre stund åt lokalblaskan. Det gladde mig att läsa att kära sysslingen fick med en replik på en idiotisk insändare i veckan. Men varför, varför, VARFÖR är kära sysslingen inte längre krönikör på söndagar? I stället publiceras diverse skribenter som antingen svamlar om nåt ointressant eller så kan de helt enkelt inte skriva. Jag tycker klassen på tidningens skribenter snart är lägre än den hos lågstadieelever. (Snacka om klasstänk!..) I vissa fall. Inte i alla. Men här kommer ett citat från dagens lokalblaska som visar den låga nivån (understrykningarna är mina):
Klockan 18 på fredagskvällen påträffades en död man i centrala Uppsala. Mannen påträffades av en förbipasserade privatperson. Det var på en gård i Slottsgränd i centrala Uppsala som kroppen påträffades, […]
Ja, som synes har journalisten inte ens för en mindre notis orkat använda ett synonymlexikon – se mina understrykningar – utan använt samma passivverb i tre på varandra följande meningar. Dessutom heter det väl på Slottsgränd och inte i? För övrigt är det naturligtvis en hemsk nyhet, betydligt hemskare än den dåliga svenska journalisten använder!!!
En av de journalister vid lokalblaskan som kan skriva intressanta saker på god svenska hittade jag tack vare Fästmön via Fejan (nej, jag finns fortfarande inte på Facebook). Anna Ehn är tjänstledig sen ett tag tillbaka – för att skriva böcker. Och det tror jag blir riktigt, riktigt bra! Jag hoppas att jag får äran att recensera ett eller annat litterärt verk här på bloggen!
Nu samlar jag energi för att orka gå ut i soprummet. Tänk så otroligt maratonlångt det kan kännas med knappt 100 meter… Sen blir det uppfräschning av självet så gott det nu går och så frukost. Clark Kent** och jag styr kosan till Himlen nånstans mitt på dan.
*rökmaskin = grill
**Clark Kent = min lille bilman
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 