Nej då. Jag har inte glömt bort veckans höjning (Nytt) respektive sänkning (Spytt). Det är bara det att jag inte är helt återställd än från allting. Men nu kör vi!
Ja fy te rackarns! Snart är eländet, det vill säga julen slut. Detta är den tredje och sista juldagen. I morgon är det vardag igen – fast jag är ju förstås sjukskriven några veckor till. Trist, men tvunget.
Jag har inte gjort några stordåd idag, men jag körde en maskin tvätt och hängde tvätten. Det är lite kors i taket. Tvätten var emellertid lätt, inga tyngre prylar som jeans eller lakan.
Lätt tvätt.
Jag blev så glad, för vid lunchtid, när jag skulle äta frukost, ringde Mammakusinen B, den enda mammakusin som har brytt sig om både mamma och mig (och hon bor inte särskilt nära nån av oss). Jag gillar att prata med henne, för hon är skärpt och så förstår hon lite en hel del av hur det är, det här med krav och jul och sånt…
Efter frukost, mild lättyoghurt med müsli, blev det dags för dagens prövning: en tur till soprummet. Jag plockade ihop fyra påsar sopor, sen var jag slut. Men jag iklädde mig ytterkläder och halkade ut till soprummet. Det gör ont att gå. Det gör ont på en viss punkt. Det oroar mig lite.
Istappar utanför porten.
Vaktis höll på att ploga just när jag gick ut. Vet inte hur han gör med istapparna, de sitter väl kvar över portarna tills nån blir spetsad de smälter.
På eftermiddagen ringde först mamma och sen Fästmön. Mamma pratade i nästan en halvtimma och jag blir helt slut efter dessa långa samtal. Alla andra som ringer typ tio minuter. Jag varvade med lite läsning.
Lite läsning.
Chokladkalendern behövde hyfsas. Det var några dagar jag har missat att äta, så jag fick fem god bitar choklad.
Chokladkalendern är hyfsad.
Framåt kvällen åt jag upp resterna av julmaten. Eller resterna… En del av dem… Resternas rester gick i sophinken. Nu är julen slut! Bara en julöl kvar…
Det blev Mysingen julöl till maten idag. Gott! Jag har en flaska kvar.
Efter undanplockning och disk var det dags för lite TV igen. Jag såg Lady och Lufsen och grinade floder. Snacka om post-op depp…
Lady när hon anländer som valp till Jim Dear och Darling.
Mina eksem är fortfarande lika ilskna som igår. Jag har på magen och på rumpan, på benen och lite på armarna. Rumpan och magen är värst. Jag försöker att inte klia och att inte smörja in med Emovat mer än de två gånger/dygn man får. Men det är svårt att låta bli… Jag tycker fortfarande att Emovaten inte gör nån nytta.
Resten av kvällen blev det TV. Först första delen av tre av en dokumentär om ABBA, därpå första delen av Fjällbackamorden. Den ena rätt trist, den andra rätt OK.
Fjällbackamorden var rätt OK med andra skådisar än i tidigare filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker.
I morgon är det vardag, som sagt. Den hemskajulen är slut.
Idag har jag äntligen fått se hela Lady och Lufsen, en Disneyfilm från 1995 ur vilken den klassiska spaghettiscenen hos Tony’s brukar visas på julafton i TV. Det här är en underbar liten film!
Den klassiska spaghettiscenen.
Lady kommer som valp till Jim Dear och Darling. Allt är frid och fröjd – till dess att Jim och Darling börjar bete sig underligt. Det är en bebis på gång! Av nån anledning ska paret åka bort under några dagar när bebisen är liten. Faster Sarah kommer för att hålla ställningen. Fast hon är kattägare och hon gillar INTE hundar…
Det här är en otroligt söt historia, där värsta fienden är hundfångaren. Men det som är ganska fantastiskt med filmen är att den är skildrad ur ett hundperspektiv – och dessutom på ett alldeles utmärkt sätt!
Tredje och sista juldagen, annandagen. Livet är fortfarande lugnt och stilla, huset gungar lite mer eftersom några återvände redan igår morse på juldagen från sitt julfirande.
Jag fortsätter att ta det lugnt – med allting. Nu måste jag snart ut och röra på mig, för jag blir yr och trött bara jag reser på mig! Idag snöar det inte, så jag kan inte skylla på att jag är insnöad. Därför står en liten promenad, om än bara till soprummet, på min agenda idag. Jag måste försöka. Dessutom börjar soporna lukta illa.
Innan jag skulle äta igår pratade jag en stund med Fästmön som höll på att förbereda maten. Det har visst lagatsmat väldigt mycket i Himlen de senaste dagarna… Här i New Village har det bara värmtsmat. Jag gjorde ett nytt försök att äta julmat. Jag åååt extreeeemt lååångsaaaamt. Och då gick det bra! Jag mådde inte illa! Fast jag hann leka lite med maten också. Vad tycker du att det här ser ut som, till exempel?
Vad ser detta ut som, tycker du?
Efter jag hade ätit ringde jag mamma. Det är roligare att prata med henne när jag är piggare, för då orkar jag bättre. Men det blir ändå långa samtal och det har jag fortfarande svårt för.
Igår kväll startade jag leksaksdatorn i vardagsrummet. Min lekamen hällde jag ner favoritfåtöljen och min uppmärksamhet delades mellan datorn, TV:n, en bok och Ajfånen. Jag spelade ett parti Wordfeud mot en återfunnen vän igår – och tänk, partiet slutade oavgjort! Väldigt många av mina partier brukar sluta på det viset. Konstigt.
Jag hittade burken med knäck som jag hade jag fått av Anna. Petade i mig en och annan, faktiskt. Det smakade otroligt sött.
Knäck är sött…
Sen ondgjorde jag mig över den senaste åkomman, en massa eksem som har dykt upp här och var på kroppen. Den senaste läkare jag träffade på husläkarmottagningen skrev ut Emovat för ett tag sen. Den funkar inte alls, jag vill ha Locoid som jag är van vid och som jag vet biter på mina kontakteksem. Men man ska inte argumentera med läkare, har jag fått lära mig. Det är bara att tack och ta emot att de överhuvudtaget vill skriva ut nåt…
Ett irriterande eksem på magen.
Eksemfläckarna finns överallt – på magen, på benen, på armarna, på rumpan och nära operationsärret. Tror inte att de beror på plåster och kirurgtejp som jag inte tål. Sånt har jag ju varit befriad ifrån sen i söndags eftermiddag. Hur som helst, irriterande när det kliar och svider.
Kollade Änglagård – tredje gången gillt lite senare och kunde hålla mig vaken under hela filmen, även om jag mest spelade Wordfeud den sista halvtimmen. Nej, det var en rätt seg och ganska onödig film, om du frågar mig.
Handen hade svårt att vara stilla.
Kvällen avslutade jag med att säkerhetskopiera bilder till min julklapps-USB-sticka. Och tänk! Alla bilder fick plats – och det är dessutom utrymme över! Suveränt!
Tänk att så många bilder får plats på den här lilla tingesten!
Annandagen har jag inlett med att sparka igång en maskin tvätt. The Puckos are back, som sagt, så det är inte direkt tyst i huset. Deras tvättmaskin var på långt före min och det ylas och skriks. Peace is over, med andra ord.
Nu ska jag glo på Palme-dokumentären, första delen, som gick på SvT1 igår kväll och som jag spelade in på DVD-hårddisken. Därpå väntar tvagning och påklädning och sen ska jag försöka mig på en liten promenad ut med sopberget sopor. I eftermiddag blir det mer film, jag ska se Lady och Lufsen, för den har jag inte sett. Kollar nog på dokumentären om ABBA(första delen av tre) på kvällen. Och så blir det Fjällbackamorden, förstås. Måste ju se det nya gänget skådespelare, de kan ju knappast vara sämre än de förra! Den första delen av Fjällbackamorden har undertiteln I betraktarens öga och är långfilmslångt.
Vad händer hos dig idag dårå???
För dig som vill lyssna på Här kommer natten i miss Lis tappning kan spetsa öronen på denna godbit från hennes framträdande i Uppsala för ett tag sen!
Jorå, mamma ringde sen, efter ett par, tre timmar. Och nu ska vi inte höras mer förrän i morgon, tack och lov.
För att bli lite snällare vilade jag och lyssnade till Guds ord och en julkonsert från Storkyrkan. Jag vet inte om det hjälpte.
Hovpredikanten predikar.
Jag har häckat i mitt vilosäte så nu har jag ont i ryggen. Borde ut på julpromenad, men det orkar jag inte.
Mitt vilosäte.
Ostarna togs fram för att de skulle bli mjuka och mogna i värmen. Jag har Whisky cheddar och ädelost och en bit Stilton som söta Fästmön köpte åt mig.
Sen blev det äntligen dags för årets julvärd på Sveriges Television att synas i rutan. Sarah Dawn Finer, denna underbara sångfågel, passar perfekt för uppgiften!
Sarah Dawn Finer, årets julvärd på Sveriges Television.
Tyvärr kom därpå årets julbesvikelse – Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. I år har man nämligen ägnat sig åt att totalt dissekera och klippa sönder en av programmets hela två (2) filmer med genuit jultema, I jultomtens verkstad. Filmen är nu helt förstörd. Varför i himlens namn göra detta??? Varför i stället ha kvar filmer som visar…
våld (Kalle Ankas fotografiska expedition)
vårdslöshet i trafiken (Långben & co på husvagnssemester)
barnarbete (Askungen)
lyteskomik (Toker i Snövit)
så gott som nakna barn (pedofili?) (Djungelboken)
brister i livsmedelshygienen (Lady och Lufsen)
djurplågeri (Tjuren Ferdinand)
kriminalitet (Robin Hood)
mobbning av tjockisar (Ralph)
ruskiga monster som kan skrämma små barn (Monsters Inc.)
Jaa, jag bara undrar…
Konstigt att den rutiga färgen fick vara kvar. Det är väl brott mot verkligheten?
Tur också att den andra juliga filmen lämnades orörd och att Piff – eller Puff! – fick fortsätta snurra på julgransbelysningen trotsatt han inte är certifierad elektriker mig veterligen samt busa med hunden Pluto. Djur som bråkar med varandra kan väl anses ganska oförargerliga, eller? (Fan vet…)
Piff eller Puff med julgransbelysningen. Frågan är om han är certifierad elektriker…
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se