Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvistar’

Ett risande inlägg.


 

Träd på kyrkogården

Ett vackert träd på kyrkogården med alla grenar och kvistar orörda.

På kyrkogården var det rätt dött. Ja, alltså… Oj då, jag menade verkligen inte att skämta om döden. Det jag menade var att några penséer inte hade planterats ut än. Det är för kallt om nätterna fortfarande. De gula påskliljorna vi hade med oss stod som små solar i den lilla gröna plastvasen. Vi var också en tur till mammakusinen B:s föräldrars gravplats och satte några påskisar. Mamma satt i bilen och pekade med hela handen (!) och tyckte att jag skulle slita kvistar från björkarna i backen ner mot det som en gång var Rivoli, ett disko på yngre stenåldern. Jag blev mycket upprörd och hävdade att det var brottsligt. Och så fotade jag ett vackert träd i stället.

Men ett påskris skulle vi ju ha. Jag lovade därför att ta en promme längs med sjön efter middagen (korvkiosken lagade maten i kväll igen) och leta efter fallna eller kapade kvistar som låg på marken. Det blåste ganska kallt och var inte alls lika skönt som igår. Men jag traskade på och utförde mitt uppdrag – med mig hem kom ett knippe av diverse kvistar. Vi får se om nåt slår ut här inne i värmen, med vatten i vasen. Mamma letade fram en låda påskpynt och vi behängde kvistarna med allsköns tuppar, påskkärringar och ägg. Den rätt fula ankungen blev en svan. Det ett owedigt fint owis till slut!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen trätte vi om ett och annat
och saker som hade försvunnit upphittades av mig, trots att mamma INTE hade lagt dem där, det hade Nån Annan gjort. Påskfriden (?) sänker sig över Toffelmammans boning och i natt måste jag försöka sova lite mer än de två senaste nätterna. Men jag vill ju veta om DU har nåt påskris och vad som finns i det. Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det kändes nästan som hemma när jag blev väckt före klockan sju av klamp och stamp och barnaskrik. Men jag låg och lurade i min bädd, en madrass på golvet, fram till klockan åtta. Sen blev det toabesök. Magen är inte riktigt lika förtjust som jag i allt påskgodis.

Jag kom på att jag ju inte har önskat dig som läser glad påsk. Så det gör jag här och nu:

GLAD PÅSK!

Vi släpper inte in några påskkärringar som bara vill åt vårt godis eller ännu hellre, tigger pengar, så nån sån bild kan jag inte lägga in här i inlägget. Håll i stället tillgodo med att titta på mammas fina, ryska påskägg, en bild jag tog förra påsken!

Fina, eller hur?


Idag ska vi låtsas
att det är min födelsedag. Jag ska få paket och jag vet i alla fall att jag får två stycken, jag har valt dem själv. Till eftermiddagen har vi en Tobleronetårta och i kväll blir det middag på Restaurang Ming. Ming betyder ju pärla och detta ställe är i sanning en riktig pärla med god och vällagad mat och trevlig personal. Det är ju sånt som göra att man återvänder gång på gång…

Det här stället, Ming, är en pärla!


En av mina läsare i Uppsala
lämnade en kommentar här i vilken hon berättade att Uppsala är snöigt. Här väntar vi på snön, inte en flinga har fallit hittills idag, men det kommer väl. Igår var det en fin och solig dag, fast vinden var nordlig och kall. Idag är det väldigt mulet ute, så jag gissar att det är snömolnen. Tur att det inte är sol (!) för nu varnar forskarna för den svenska vårsolen också. Den sägs ha lika stark UV-strålning som vårsolen på Sicilien. Men varför är det då ändå så att de flesta fallen av hudcancer inte finns kring Medelhavet utan här? Kanske nån av läsarna från mitt förra arbetsliv kan svara på det?  (Jag såg att ni läste min blogg igår kväll. Hur vore det om ni ägnade er åt huvudsysslan, vård, när ni är på arbetet? Nu får ni chansen via en direkt fråga!)

Mamma och jag har en ny liten tradition och det är att vi promenerar längs med sjön och letar kvistar till vårt påskris. Vi får se hur det blir med den saken idag, det ser inte ut som nåt skönt promenadväder. Men vi måste ju ha nåt att hänga de fina äggen i.

Annars blir det inte mycket gjort den här dan. Den är liksom bara lååång… Jag ska duscha och tvätta håret och det ska bli skönt. Jag saknar min älskling, förstås, men vet att hon jobbar idag och i eftermiddag får hon hem Elias igen.

På söndag ska jag träffa vännen FEM, det blir nog framåt kvällen ifall vi ska träffa faster E på dan också. Det ser jag fram emot! Och sen måste jag packa, för på måndag vänder Clark Kent* och jag hemåt igen. Men först ska vi fira påsk i några dar… Och fylla på påskägget som jag tömde så fint igår. I bilen på väg ner smaskade jag på innehållet i Annas påskägg, men då var jag väl så mätt på smörgåstårta, för det finns ett par bitar kvar…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Lååångfredagen brukar vara just lång. Därför bestämde vi oss för en lååångpromenad idag längs med sjön. Men först påskpyntade mamma lite.


De ryska äggen grävde vi fram ur källarhålorna igår.

                                                                                                                                                      Med påsken kommer ju en och annan häxa. Eller påskkärringar kallas de visst under den här säsongen.


Enligt mamma hade denna kärring varit försvunnen sen påsken före pappa dog. Nu hittade vi även den i våra utgrävningar.

                                                                                                                                                         Så rollade vi ut på promenad längs sjön. Det här vackra paret kom snabbt simmande mot oss, troligen i hopp om att vi hade nåt ätbart att bjuda på. Men snåla som vi är vill vi ha vårt bröd själva.


Tyvärr, mamma och jag vill ha vårt bröd för oss själva.

                                                                                                                                             Svanparet följde oss ganska länge. När jag tog den här bilden väste de surt åt mig båda två. Sickna otäckingar!


Två sura svanar väste åt mig.

                                                                                                                                                         Jag såg säsongens första segelbåt glida över vattnet. Det såg så härligt ut…


Säsongens  första segelbåt kom glidande över vattnet.

                                                                                                                                                          Vi passade på att plocka ihop ett eget påskris av diverse kvistar vi hittade på vägen. Det fanns gott om dem, för träden hade beskurits och allt skräp hade inte fraktats bort. Gratis är gott! Men vi tog INGA kvistar som satt fast på några träd!!! Jag bara fotade ett i motljus…


Träd i motljus blir så spöklika även mitt på dagen…

                                                                                                                                                         Vi vilade en stund på en bänk under det här trädet. Jag såg att det hade fullt av knoppar. Det ÄR verkligen vår på riktigt nu!


Det är verkligen vår nu!!!

                                                                                                                                                 Hemma igen blev det kaffe och bullar på balkongen.


Kaffe och bullar på balkongen smakade fint idag!

                                                                                                                                                   Mamma såg ut att njuta av den friska luften, men liiite mindre njutbar är träningsvärken i benen…


Mamma njöt av den friska luften, men inte av träningsvärken i benen.

                                                                                                                                                  Påskriset? Ja det blev så HÄR fint när mamma hade fixat till det!


Vårt påskris 2011!

Read Full Post »

Det ser ju rätt mörkt ut just nu – på många fronter och plan. Inte bara på mitt personliga plan utan ute i världen. Jordskalv på Nya Zeeland, händelserna i Libyen och så kylan som envist biter sig fast här uppe. När det gäller den sistnämnda kan det tyckas som en piss i havet jämfört med världshändelserna. Men tro mig, det är det inte för dem som inte har nånstans att bo. Hur många människor har hittills avlidit på grund av kylan och på grund av att de tvingats hitta sovplats var som helst därför att de helt enkelt inte har tak över huvudet? Det är bara det att dessa människor, de hemlösa, skrivs det inte om. Inte så mycket. Så nu har jag skrivit några futtiga rader. Men finns det inte nåt mer jag kan göra???

Våren tycks dröja. I morse var det över 22 grader kallt när Fästmön och jag skuttade upp. Anna hade lyckats ställa sitt larm en halvtimma för tidigt, irriterande nog, för idag började hon halv åtta. På vägen ut klarade jag inte KBT-träningen utan gluttade i postboxen. Men ingen hade kommit med post under natten.

Det var alltså kallt som f*n när vi kom ut, ändå hörde jag en liten fågel som kviddivittade. Clark Kent* startade finfint, för i kallgaraget var det bara -13 grader… Nån borde hjälpa våren traven!!!


Undrar om nån har hjälpt våren på traven här genom att plantera tre kvistar i snön?

                                                                                                                                                      Just nu laddar jag för ett viktigt samtal jag ska ringa. Jag tänkte väl vänta till efter klockan nio, i alla fall. Chefer brukar inte vara på jobbet tidigare än så. Det betyder att jag hinner sitta en stund här vid datorn innan jag ringer, jag hinner bädda, läsa lokalblaskan och vika tvätt. Det lär bli en nätt liten strykhög som jag ska försöka avverka under kvällen sen.

Jag behöver fylla på förråden här, så jag får trotsa kylan och skutta över till Tokerian när solen har stigit. I natt nån gång får vi nämligen ”en gäst”. Det är Linn som har varit ute på studentpartaj i stan och en vardagskväll i sportlovsveckan går det inte så många nattbussar hem till pappa på Morgonen i Förorten. Gissningsvis vill Linn ha frukost när hon vaknar. Det vill jag också, men idag finns det inte så mycket, så jag måste nog proviantera så snart som möjligt. Men jag klarar mig en stund till på kaffe! Bara det finns så…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman som startar så fiiint varje morgon!

Read Full Post »