Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kvinnor som mördar’

Ett inlägg om en bok.


 

De utstöttaAv en slump hittade jag Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway. De var alla så bra och spännande att jag har köpt dem vartefter de har kommit ut. Alldeles nyss har jag läst den sjätte boken i serien, De utstötta. Den sjunde, The Ghost Field, är nyutkommen i Storbritannien och ännu inte översatt till svenska. Det känns tryggt att veta att Ruth Galloway lever vidare. TACK, Åsa i Eskilstuna, för De utstötta var en del av din generösa julklapp!

Den här gången gräver Ruth Galloway fram ett kvinnoskelett vars ena hand är ersatt av en krok. Det verkar vara den ökända änglamakerskan Mor Krok, Jemima Green. Mor Krok hängdes i slutet av 1800-talet för mord på ett av barnen hon hade hand om. Fast var hon verkligen skyldig? Ett TV-team kommer till Norwich, där händelserna utspelar sig, för att göra en dramatisering under rubriken ”Kvinnor som mördar”. Samtidigt utreder kommissarie Nelson ett fall med ett spädbarn som hittats död – det tredje barnet i samma familj. Och inte nog med det… det försvinner barn också…

Det här är egentligen inte nån vanlig deckare, utan mycket mer. Det handlar om arkeologi och om kärlek och relationer, men här finns också en del övernaturliga inslag. Mest fascinerande är dock Ruth, tycker jag. Hon har ett driv att hitta sanningen och det gillar jag.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen igår var full av en massa olika ”faser” för min del. Mitten och eftermiddagen blev av nån anledning tunga. Detta trots att jag hade haft ett bra telefonsamtal med mamma – dåliga sådana brukar ta ner mig rejält. Mamma var vid gott mod och hon kämpar på. Orkar mer än man tror att hon ska göra. Nu var hon orolig för flyttfirmans faktura verkar ha varit ute på vift och landade först på onsdagskvällen i hennes brevlåda. Och den ska vara betald senaste måndag. Jag sa att den korta tiden nog hade att göra med firmans konkurs och återbildande, men mamma var livrädd att få betalningsanmärkning… Lilla mamma, hon postade räkningen med betalningsordern så snart hon bara kunde!..


Den gula brevlådan har svalt betalningsorder och räkning, så inte blir det nån anmärkning!

                                                                                                                                                             Tog en tur till Tokerian igår eftermiddag, men jag var inte riktigt på humör, så det blev ingen rapport. Fast jag kan väl säga att jag retade mig rent allmänt på folk som antingen stod i vägen för min framfart eller som ”rejsade” genom affären med risk för frontalkrockar…

När Fästmön kom hem från stan hade hon med sig YTTERLIGARE en födelsedagspresent till mig! Det var en jätterolig musmatta, gjord på ett foto av oss. Fast jag fick inte lägga ut bilden här, för vi ser alldeles för fläppa ut. Tar i stället en annan bild på oss:


Här ser vi lite mer normala (nåja, allting är relativt…) ut än vi gör på musmattan jag fick! Anna fotade oss en kväll i april.

                                                                                                                                                         Vi tog en eftermiddagsfika med pecanwienerbröd som jag hade köpt, så när det blev dags för middag ett par timmar senare var vi inte så hungriga. Det blev korv med bröd och lite potatissallad, viktväktar-chorizo för Anna, kalkonknakare för mig.

Anna ringde Frida för att kolla läget och medan jag försökte avlyssna samtalet satt jag och SYDDE – lagade ett par hål på ett par relativt nya trosor. Jag lyckades nämligen klippa bort tvättrådslappen alldeles för tätt intill sömmen och då blev det hål…

Kvällen ägnade vi åt datorerna och TV:n. Ett inlägg om Babel finns här nedan. Senare på kvällen såg vi ett dubbelavsnitt av TV4:s serie Kvinnor som mördar.

Jag tror att min älskling blev mycket inspirerad av kvinnorna, för hon höll på att ha ihjäl mig innan läggdags. Så här gick det till:

Jag vimsade in och ut ur badrummet vid tandborstningen. Anna var till synes försvunnen och jag gissade att hon var på toa. Sista gången jag klev in i badrummet var det släckt där. Jag tände lampan och tre sekunder senare skrek jag! Anna stod där inne i ett hörn och lurpassade på mig! Vi skrattade så vi tjöt, jag kan ju bara FÖRESTÄLLA mig hur rädd och rolig jag såg ut.

Notera att detta beteende är nedärvt från Annas pappa. Han är en mycket känd skrämmare på landet där han bor!!!


Jag blev nog så rädd att jag blev man från cirka 1970!..

                                                                                                                                                          Idag är det fredag – äntligen!  – säger en del. Jag säger ingenting, inte Anna heller. Nu väntar nämligen ett tredagarsarbetspass för Anna, med start klockan 16 idag. Och för mig väntar ingenting, förstås. Jag ska handla lite nödtorft när jag har skjutsat henne till jobbet och så ska jag försöka hitta till Siw och köpa korkar, hättor och etiketter till mitt rödvin som snart ska tappas upp. Och så ska jag väl ta itu med strykhögen som har vuxit till sig sen igår  på gästsängen med ett antal jeans…

Read Full Post »