Vilseledd

Ett inlägg om en bok.

Det var en ren tillfällighet att jag upptäckte Linwood Barclays böcker! Jag var så gott som utan nåt att läsa och hittade Alltför nära och Vilseledd. Nu har jag läst båda två och jag är så nöjd!

En fru och mamma försvinner.

I Vilseledd försvinner Jan, fru till David och mor till Ethan, spårlöst en dag när familjen besöker ett nöjesfält. Polisen misstänker ganska snart att David har mördat sin fru. Men David, som är bokens jag, har ingen aning om vart Jan har tagit vägen. Sen hittas ett kvinnolik…

Jag gillade Alltför nära, men listade ut för mycket i förväg. Och lite så är det med Vilseledd också. Ändå tycker jag att Vilseledd är halvsnäppet mer spännande än Alltför nära. Författarens sätt att skriva och hans historier påminner mycket om Harlan Cobens!

Det blir högt Toffelbetyg, men inte riktigt högsta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Irene Huss 7: Den som vakar i mörkret

Äntligen blev det ett perfekt tillfälle att titta på en av de två Irene Huss-filmer jag fick av Fästmön i julklapp (Tack, sötnos!) . Anna och jag hällde upp var sin mugg java och slevade upp var sin bit Toblerone-kaka. Sen öste vi på Irene Huss 7: Den som vakar i mörkret i DVD:n.

En ruskig film om en seriemördare…

Två pojkscouter hittar ett kvinnolik på ett fält. Fast när polisen så småningom tittar närmare – efter att Irene Huss återvänt till fältet – hittas ytterligare kroppar. Alla lik har begravts tillsammans med ett föremål. När polisens utredning tar fart inser de snart att alla kvinnor är medelålders och väldigt lika varandra. Samtidigt börjar även Irene själv känna sig förföljd. När nån ger sig på hennes familj överväger hon att säga upp sig…

Fy te rackarns, det här är riktigt ruskig film! Alla Irene Huss-filmerna är för övrigt baserade på lika bra böcker, med samma titlar som filmerna, av författaren Helene Tursten. Handlingen känns realistisk och är ofta brutal och blodig…

När bok och film är lika bra blir även Tofflans omdöme det högsta! Och så ser jag fram emot att titta på de återstående fem filmerna i serien…

Read Full Post »

Den som dräper

Ett kvinnolik hittas i en skog. Eller rättare sagt… flera kvinnolik. En hel liten kyrkogård, visar det sig. Några har legat där i flera år, andra i ett par veckor. Detta är upptakten till den nya danska polisserien i TV4, Den som dräper, som hade premiär i kväll.

De två huvudrollsinnehavarna, polisen Katrine och profileraren Thomas.

                                                                                                                                                                 I rasande tempo kastas vi in i jakten på en seriemördare. Vi får också se mördaren tillsammans med ett av sina offer. Och just när man tror att han ska åka fast, slipper han undan. I stället har han fångat ett nytt offer – levande begravt.

Att bli levande begravd har alltid varit en av mina mardrömmar, så den här serien börjar verkligen läskigt, tycker jag. Först suckade jag lite och tänkte

Jaha! En till dansk polisserie…

Men den här är bra! Visserligen finns många likheter med andra danska polisserier – tempot, en kvinnlig polis i huvudrollen, gärna lite konstig, musiken, sättet att filma. Detta drar ner betyget lite, för trots allt vill man se nåt nytt. Den som dräpers styrka är emellertid det oerhört läskiga och spänningen. Jag tror att detta kan bli riktigt bra! Högt betyg!

Varje fall löses på två avsnitt. Totalt omfattar serien tio delar, alltså fem fall.

Read Full Post »

Bron

Fästmön och jag bänkade oss för att se Bron som hade premiär på SvT1 igår kväll. Och visst var den spännande, den nya dansksvenskanorskaskånska serien. Men också väldigt konstig. Så konstig att jag ärligt talat satt och retade upp mig.

På bron hittas ett kvinnolik. Eller egentligen delarna av två kvinnor…

                                                                                                                                                              Det hela börjar spännande med slocknande ljus i en knapp minut på Öresundsbron. Och så ett kvinnolik med halva kroppen i Danmark, halva i Sverige. Danske polisen Martin Rhode ska försöka samarbeta med svenska polisen Saga Norén. Tro mig, det blir en sann ”norénare”. Denna Norén verkar nämligen inte heller riktigt klok… Ännu märkligare blir det när det visar sig att liket egentligen är två – överkroppen är en svensk kommunpolitikers, underkroppen en dansk horas. Samtidigt vävs två historier in – en om en man som ska få ett nytt hjärta, en om en kvinna med två små barn som får en chans att bryta upp från sin misshandlande man. Och ja just det! Bilen som transporterade likdelarna till bron tillhör en journalist. Journalisten blir instängd i bilen – tillsammans med en bomb. Rörigt? Ja man överdriver inte om man säger att det är just rörigt… Snarare underdriver.

Bron är inte bara rörig så här i första avsnittet. Jag retar ihjäl mig på karaktären Saga Norén som inte verkar klok. Eller åtminstone fantasilös och i total avsaknad av empati. Vidare har jag svårt att uppfatta vad hälften av skådespelarna säger på grund av accenter och dialekter som jag är ovan vid. Eller nåt. Snälla, TEXTA för hel***e!!!

Nej, hade detta första avsnitt inte varit så spännande – jag vill ju veta hur det kommer sig att de två kvinnodelarna hamnade där de hamnade – så hade jag nog inte sett mer. För det här var bland det märkligaste TV-program jag skådat. Jag kan bara ge det två tofflor i betyg eftersom jag vill veta vilka, varför och hur.

Read Full Post »

Den femte årstiden

Äntligen avslöjas mördaren, våldtäktsmannen, sadisten som gäckat polisen Malin Fors i Linköping så länge! Men varför känner jag mig inte nöjd? Därför att Mons Kallentofts femte och avslutande del i årstidsserien, Den femte årstiden, är faktiskt inte särskilt spännande. Den är rätt trist, till och med.

Den femte och avslutande delen i Kallentofts årstidsserie är inte så spännande.

                                                                                                                                                                     Ett kvinnolik hittas och polisen Malin Fors ser likheter med fallet Maria Murvall. Maria, som överlevde nånting fruktansvärt, och som nu sitter stum och onåbar på sjukhuset i Vadstena. Tillfälligheter gör att Malin träffar en läkare i Lund som berättar om ett liknande fall. Detta gör inte Malin mindre beslutsam att hitta lösningen! Och den finns i samhällets toppskick…

Ja… vad ska jag säga? Jag är besviken! Jag har hittills njutit av de fyra första böckerna i serien, men den här kändes mest lång och trist. Betänk då att det ändå försiggår en jakt på en mördare i boken. Jag tycker att boken är seg. Två personer tar livet av sig – genom att hänga sig i ett element. Men hallå… Lite fantasilöst att använda samma, för mig ganska ovanliga, självmordssätt…  Handling och miljö hoppar alltför mycket. Jag hittar inte längre den läskiga stämning jag fann i de första böckerna. Det är som om författaren har tvångsskrivit denna sista del för att få en avslutning på det hela. Synd, för som sagt, del ett till fyra var lysande!

Den femte årstiden då? Vad är det?

[…] Tidens gång saknar betydelse för Maria Murvall.
Hon lever i sin egen årstid.
En årstid där allt är möjligt, men samtidigt ingenting. En årstid av inverterade känslor. Döda känslor.
Den årstiden har ett namn, tänker Malin.
Den femte årstiden. […]

Lågt betyg!

Read Full Post »