Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvinnlig rösträtt’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

På juldagen var det säsongspremiär för Fröken Frimans krigDenna den andra säsongen har stort fokus på kvinnlig rösträtt. Dessutom innehåller den, lite oväntat, ett HBTQ-tema, minsann.

Fröken Frimans krig

Fröken Friman och kvinnorna runt henne. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det går bra för kvinnorna 
och deras mataffär Svenska hem. Så bra att de utökar och får större lokaler. Sämre går det dessvärre för maken till Lottie. Hans juristkompanjon vill bli utköpt och pengarna går förlorade i skogsaffärer. Men en av kvinnorna finner kärleken, en annan blir gravid, fröken Frimans fosterson är en mobbad plugghäst och vad är det egentligen för sår en av dem har på benet?

Den andra säsongen av TV-serien drog igång med fullt ös och verkar inte bli mindre händelselös än den första. Skådespelarprestationerna är utomordentliga – det är roligt när det ska vara roligt och allvarligt när det ska vara allvarligt. Tre delar blir det totalt och den andra visas söndag kväll i SvT 1 klockan 21.

Toffelomdömet blir högt, för det här är lysande på flera sätt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en musikalisk film.


Mary PoppinsÅr 1964 var jag två år.
Det var det året Julie Andrews blev omåttligt populär i Disney-filmen Mary Poppins tillsammans med Dick van Dyke. Det var en fantastisk film, på många sätt. Dels väldigt lång, över två timmar, dels både spelfilm och animerad. I eftermiddag har jag slumrat till filmen, som faktiskt var den första biofilm jag såg, runt 1966/1967, tror jag, tillsammans med mamma och en väninna till henne. Och än idag mindes jag såväl scener som sånger…

Familjen Banks bor på Cherry Tree Lane i London. Pappa George jobbar på bank och är väldigt sträng, mamma Winifred är mest ute och slåss på barrikaderna för kvinnlig rösträtt. (Filmen utspelar sig runt 1910.) Barnen Jane och Michael vaktas därför av en nanny. Men en efter en ger nannysarna upp – barnen är omöjliga. Pappa George beslutar sig för att annonsera i The Times efter en sträng nanny. Barnen hjälper honom att sätta ihop en annons, fast eftersom de vill ha en söt nanny som leker med dem river han sönder deras papper och kastar i eldstaden. Då kommer en vind… Och med den, alldeles strax, Mary Poppins, den perfekta nannyn, som kan ta hand om och älska barnen när mamma och pappa inte har tid.

Det här är en oerhört klichéig film, men jag älskar den fortfarande! Jag struntar i att amiralen frågar om de ska jaga hottentotter eller att Jane rider på en rosa häst, Michael på en blå. Filmen kom ut i början på 1960-talet, liksom… För övrigt är filmen baserad på Pamela L. Travers bok med samma titel, en bok som kom ut samma år Julie Andrews föddes, 1935. Idag är det andra tider och man får se såväl bok som film som exempel från just dessa tider, 1935 respektive 1964.

I stället njuter jag av de välspelade sång- och dansnumren. Just de animerade delarna kanske inte är av högsta klass. Däremot är Julie Andrews och Dick van Dyke det. Då gör det absolut ingenting.

Idag är Mary Poppins mer eller mindre bortglömd. För året därpå, 1965, gjorde Julie Andrews huvudrollen som nästa nanny, Maria, i den film som år efter år visas på TV i mellandagarna, oftast: Sound of Music.

Högsta Toffelbetyg, medan jag nynnar på ”A spoonful of sugar…” och sörplar i mig lite meducin.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »