Den är här nu!

Nej, det är inte första april idag så detta är inget aprilskämt! Den är här nu, våren! Jag har sett ett typiskt vårtecken, jag har känt solen värma min nos och idag hörde jag småfåglar kviddevitta.

Två små gulingar mitt i allt det bruna.

Så det är nog så att inte allt gult är fult. De här två gulingarna förfinade det bruna runt omkring.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ser ju rätt mörkt ut…

Det ser ju rätt mörkt ut just nu – på många fronter och plan. Inte bara på mitt personliga plan utan ute i världen. Jordskalv på Nya Zeeland, händelserna i Libyen och så kylan som envist biter sig fast här uppe. När det gäller den sistnämnda kan det tyckas som en piss i havet jämfört med världshändelserna. Men tro mig, det är det inte för dem som inte har nånstans att bo. Hur många människor har hittills avlidit på grund av kylan och på grund av att de tvingats hitta sovplats var som helst därför att de helt enkelt inte har tak över huvudet? Det är bara det att dessa människor, de hemlösa, skrivs det inte om. Inte så mycket. Så nu har jag skrivit några futtiga rader. Men finns det inte nåt mer jag kan göra???

Våren tycks dröja. I morse var det över 22 grader kallt när Fästmön och jag skuttade upp. Anna hade lyckats ställa sitt larm en halvtimma för tidigt, irriterande nog, för idag började hon halv åtta. På vägen ut klarade jag inte KBT-träningen utan gluttade i postboxen. Men ingen hade kommit med post under natten.

Det var alltså kallt som f*n när vi kom ut, ändå hörde jag en liten fågel som kviddivittade. Clark Kent* startade finfint, för i kallgaraget var det bara -13 grader… Nån borde hjälpa våren traven!!!

Undrar om nån har hjälpt våren på traven här genom att plantera tre kvistar i snön?

                                                                                                                                                      Just nu laddar jag för ett viktigt samtal jag ska ringa. Jag tänkte väl vänta till efter klockan nio, i alla fall. Chefer brukar inte vara på jobbet tidigare än så. Det betyder att jag hinner sitta en stund här vid datorn innan jag ringer, jag hinner bädda, läsa lokalblaskan och vika tvätt. Det lär bli en nätt liten strykhög som jag ska försöka avverka under kvällen sen.

Jag behöver fylla på förråden här, så jag får trotsa kylan och skutta över till Tokerian när solen har stigit. I natt nån gång får vi nämligen ”en gäst”. Det är Linn som har varit ute på studentpartaj i stan och en vardagskväll i sportlovsveckan går det inte så många nattbussar hem till pappa på Morgonen i Förorten. Gissningsvis vill Linn ha frukost när hon vaknar. Det vill jag också, men idag finns det inte så mycket, så jag måste nog proviantera så snart som möjligt. Men jag klarar mig en stund till på kaffe! Bara det finns så…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman som startar så fiiint varje morgon!

Read Full Post »