Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvick’

(Den som vet vad rubriken är för ett citat får pluspoäng!)

Idag är det söndag. Sunday, som det heter på engelska. Soldag. Sun. Sol. Och innan nån besserwisser försöker mästra mig – jag vet mycket väl att sön i söndag också härstammar från ett gammalt svenskt ord för sol.

Soldag är det idag alltså. Då håller jag mig inne. Det finns inget tristare än att promenera eller vistas utomhus i solen mol allena. Fästmön jobbar, för allt som oftast när Anna är hos mig jobbar vi i kors. Det vill säga hon jobbar när jag är ledig och tvärtom. Tröstlöst. Tråkigt. Men inget att göra nåt åt. Jag tänker inte sluta älska henne för det, så det så!

På ballen* är det inte skönt att sitta och läsa förrän efter klockan 16 när solen kommer runt huset. Men samtidigt är ju grannskapet inte särskilt tystlåtet, så det är ingen större njutning att sitta där ändå. Svårt att koncentrera sig när omyndiga har baksidan i sin besittning.

Igår hade omyndiga även framsidan i sin besittning. När jag skulle åka och hämta Anna från jobbet, vågade sig en liten kicka fram till mig. Hon trampade fram på en bobbycar och sa:

Titta jag cyklar på den här!

Jag tänkte svara:

Ja fy f***n, det är det fordon som låter värst av alla mot asfalt! Sluta genast!!!

Men jag sa:

Ja, titta, så roligt!

Och så log jag, men inte nåt hånleende, tro det eller ej, utan ganska snällt.

Himlen är alldeles blå och gräset är grönt. Björkarna här utanför avger moln av pollen. Jag fattar inte att man inte sågade ner dem härom året när man skulle såga ner träd. I stället valde man ett träd som var så gott som pollenfritt… Fast jag vet ju varför, egentligen. Det skymde ju solen för somliga, skänkte härlig skugga för andra. Soldyrkarna vann. Nu har man utökat sin uteplats genom att inkorporera del av kommunens gräsmatta också. Sniket!

Inte gick det att somna om i morse! Nej, när kroppen väl är uppe börjar hjärnan vakna – även om det är rätt dimmigt där inne, ärligt talat. Till frukost idag höll jag på att ställa fram först het tacosås till rostbrödet, sen senap. Till sist kom marmeladen fram. Och där stod den. Mitt framför ögonen på mig. Tror du jag tog nån marmelad på mackorna? Nej, jag glömde.

Nåt jag inte har glömt är att ta fram lax på tining. I kväll serveras nämligen rätten GaLAXer i mina braxer och det blir en cookalong på en blogg nära dig framåt aftonen – allt i upplysningens tjänst, men utan att jag får ett öre betalt.

Lax på tining.


Jag har vikt ren tvätt från igår
och lagt på ett väldoftande och rent överkast. Skulle så gärna vilja få det friskluftstorkat på ballen, men så fort jag hänger ut tvätt tar nån fram sin grill, häller tändvätska på kolen och tänder på direkt. Två minuter senare lägger man gris på det hela. Det stinker, men det märker tydligen inte folk där nere i Purgatorio (vet du inte vad Purgatorio är? Obildad, kanske?). Kanske beror det på att rök STIGER..? Det fattar man visst inte heller. För mig gäller det att vara kvick och stänga alla fönster och dörrar som är öppna, annars känns det som att bo i ett rökeri. Och mina väsande andetag låter som värsta skräckfilmen. Så passande då, värsta skräcködla som jag är!

JA, JAG VILL BO NÅN ANNANSTANS!!!

En maskin till har jag tvättat och hängt. Jag har också tvättat ansiktet och tryckt i linserna. Har gått omkring i brillor halva dan både igår och idag och jag ser ut som en snipig ekonom eller en elak skolfröken. De flesta ekonomer är inte snipiga och de flesta skolfröknar är inte elaka, men jag ser snipig och elak ut.

Rapande går jag in i duschen för att tvaga min lekamen och mitt hår. Och så säger jag, som min mamma har lärt mig angående raparna:

Jag har bråck!

Inte ljuger jag heller, jag har faktiskt bråck på matstrupen. Det är därför jag bara kräks utan medicin.

Men skit i mig nu. Vad gör DU idag???


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Det finns liksom inget annat än det som står i rubriken att säga om vädret! Här är det mer regn än snö. Mamma landade med Riskflärdtjänsten runt 16.15. Då hade chauffören kört på bra, trots att vädret var förskräckligt att köra i. Dålig sikt, framför allt. Jag är så glad och tacksam att jag slapp åka ner och hämta!

Vi tog var sin lussekatt och en mugg java när jag hade fått in mammas alla grejor. Medan hon packar upp – det tar ett tag – har jag varit en tur till Tokerian. Naturligtvis hade jag glömt att handla en massa saker, till exempel yoghurt till mammas frukost… Nä, det är lite mycket nu och tankarna är inte riktigt på plats…

På Tokerian var det fullt av knäppisar som vanligt. Bland annat en skitirriterande unge som envisades med att vissla genomträngande hela tiden. Varför lär man en unge vissla?.. Jag körde som vanligt varuvagnen som en stridsvagen, men föga hjälpte det eftersom jag – också som vanligt – blev instängd innanför grindarna för att jag inte var kvick nog att pipa ut när jag hade betalat! F*n, tror de att alla människor joggar från kassan till grindarna, eller? Inte den här människan, hon rör sig i slow motion…


Nja, det här innehållet hade min vagn inte precis, men…

                                                                                                                                                           Var sin Hello Kitty-bunke med lördagsgodis köpte jag. Middag blir det först lite senare, men i god tid före Downton Abbey klockan 21 ändå! Jag har tunna skivor kycklingfilé, potatisklyftor och hot béasås, det brukar mamma gilla. Tänkte nog ta ett glas rött till maten, mamma kör på ”klart” för hon dricker inte alkohol.

Har haft sms-kontakt med Fästmön och bland annat fått veta att hon och barnen har inhandlat gran idag! Undras om man får en bild senare av en vackert klädd gröngöling??? I det här hemmet inhandlas inte gröngöling förrän mitten eller slutet av arbetsveckan.

Read Full Post »

Dagen går snart över i kväll. Jag har fått en hel del gjort, men känner mig ändå, konstigt nog, lite oinspirerad. Bilverkstan ringde och berättade att reservdelarna till Clark Kent* inte hade levererats – och därför kunde de alltså inte påbörja arbetet. Men hallå! Kommer man på det klockan 14.30 på eftermiddagen när man stänger klockan 17 och jag lämnade bilen klockan sju i morse?.. Tydligen. Hur som helst, jag får behålla lånebilen under morgondagen för då hoppas man bli klar.

Lånebilen, ja, det är en liten kvick och röd sak med sex växlar, inte samma som i fredags, men en likadan. Fästmön och jag var en tur till Stormarknaden med den och det är rätt mysigt att köra en bil som svarar direkt när man gasar och där bromsen nyper så snart man nuddar den… Förhoppningsvis blir Clarks bromsar lika bra sen efter verkstadsjobbet!


Clark Kents lillasyster Clara Kent.

                                                                                                                                                                 På Stormarknaden var det livat som vanligt – NOT! Inte heller hade vi nån större tur med vår shopping. Anna var ute efter en specifik reseguide med kartor, men den fanns inte. Jag var inte ute efter nånting annat än räkor och veckans TV-tidning, i princip. Den senare hittade jag, räkorna blev ICAs trista. Det fanns liksom inget annat att välja på med skal.

En Konstig Knopp hälsade på Anna, bara det att Anna känner inte vederbörande utan tror det är jag som är apan. Ja ja. Vi fattade som vanligt inget – vi är blonda – och fnissade hysteriskt. Man har liksom inte roligare än man gör sig. Och vi gör oss alltid roliga. Till tröst köpte vi var sin liten chokladbit och var sin rooosa trisslott att skrapas lite senare.

Jag har gripit mig an pusslet jag lånade av Hortellskan för ett tag sen. Det är en ganska fin bild som föreställer en strand, men det är VÄÄÄLDIGT mycket turkost i den. Trots det har jag lyckats lägga ramen och strandkanten hittills. Tänkte att jag sitter en stund och försöker få inspiration att gripa mig an strykhögen. Inspirationen uteblev, så här kommer en bild på pusslet.


Rambitarna och strandkantsbitarna är lagda, men än återstår en hel del av de        1 500 bitarna att läggas på plats.

                                                                                                                                                                 Till kvällen blir det lite TV, en ny brittisk dramaserie i två delar startar på SvT1, Kvinnor som älskar. Får en att glömma den trista vardagen en och en halv timma. Och kanske får jag lite inspiration till att möta morgondagen, en onsdag i juni. Bakom TV-serien finns DH Lawrences bok Women in love, en bok som ställde till rabalder (liksom de flesta av författarens verk…) när den kom ut 1920 på grund av ämnet – sex.

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lilla bilman som ska sova på sjukhus i natt!

Read Full Post »

« Newer Posts