Gamla mönster och nya

Ett mönstrande inlägg.

---

 

Vad är det här för mönster???

Sorg kan se så olika ut och upplevas så olika beroende på vem som upplever vad. Sorgen som nu åter står och knackar på min dörr är en välbekant gäst. Jag säger inte att den är helt ovälkommen. Jag menar, om vi alltid upplever livets glada dagar och aldrig en sorglig… blir vi inte lite… blasé då till slut..?

Den här gången känner jag mig mer redo att möta sorgen. Aningen  mer… beredd… Jag borde visserligen ha gjort så mycket mer och i god tid, men mellan saker och ting vill en ju bara leva lite också. Denna söndagseftermiddag har jag tagit mig lite i kragen trots allt, mellan samtalet till mamma och en gigantisk strykhög med nästan bara tjockis-svart (ett uttryck som härstammar från fru Hatt, ska sägas). Strykjärnet och jag brukar vara kompisar, men idag brände jag mig på högerarmen och skrek ett fult ord.

Jag duschade utan att använda övervåld.

Jag har gjort iordning min jobbväska till i morgon och plockat fram kläder. Sen tog jag en söndagsdusch. Det var ganska fantastiskt att bara behöva peta på kranarna i stället för att använda övervåld. Jag är så tacksam att rörmokaren fixade detta. Nu hoppas jag bara att räkningen för utfört arbete inte gör att jag svimmar. Medan vattnet strilade över mig funderade jag på det här med söndagsdusch och i hur många hushåll detta sker. Det skedde i mitt hem när jag var barn. Fast då badade jag i badkar – varje söndagskväll. Som vuxen duschar jag förstås lite oftare än en gång i veckan, men jag gör det nästan alltid på kvällstid. Det finns inget bättre än att ren glida ner mellan svala lakan vid läggdags…

 

Nu ska jag laga söndagsmiddag. Det blir min söndax-lax, tillagad i grillpannan, förstås, och med kokt potatis, kall sås på crème fraiche, rödlök och röd orange rom samt ett glas vitt vin. Sen ska jag läsa en stund innan London Spy börjar.

Jag lämnar dig med en liten bildgåta! Ser du vad den översta bilden föreställer??? Gissa på!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En sajt för ‘sore eyes’..?

Ett webbplatsande inlägg.

---

Varning för nakenchockande bilder!!!

Nä, nån nakenchock fick jag varken igår eller hittills idag. Men det fick kanske den som surfade in på Uppsala kommuns webbplats igår. Då poppade det visst upp foton på en man – naken på några bilder, iförd strumpbyxor och BH på andra bilder. Bilderna hade publicerats redan på måndagskvällen vid 22-tiden i Fyrishovs Fejanflöde, enligt lokalblaskan. Och detta Facebookkonto har Uppsala kommun centralt ansvar för.

Nakenchockande kommun!

På kommunen säger man att man har ett öppet kommentarsfält eftersom man vill ha dialog med invånarna. Det är därför bilderna dök upp. Det ska finnas personer som kollar flödet, enligt kommunen – på vardagar under kontorstid. Och det är där kommunen, likt många andra offentliga verksamheter, ju gör fel. För sociala medier existerar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Det är verkligen inga kontorstidsanpassade kanaler.

Nu har kommunen inte bestämt hur man ska hantera detta. Ansvarig strateg Karin Melin säger:

[…] Vi pratar om sociala medier kontinuerligt. Men jag har inget bra svar i nuläget, […] Det skulle vara att låsa kommentarsfältet helt och hållet på kvällarna. Men samtidigt vet vi att många surfar in på facebook när man lagt barnen. Frågor ska man kunna ställa till kommunen även kvällstid, det är viktigt. […]

Enligt Karin Melin har kommunen 

drygt en heltidstjänst

som arbetar med sociala medier. Bilderna låg kvar till klockan tio igår förmiddag. Det är ganska anmärkningsvärt, anser jag. Bilderna låg alltså ute i cirka tolv timmar. Sociala medier sover inte. Ska man ha kommentarsmöjligheter och möjligheter att ställa frågor för allmänheten bör någon vara ansvarig även utanför kontorstid. Och om man överhuvudtaget ska finnas i sociala medier bör man kanske också ha en liten strategi och plan för dessa kanaler, inte bara en strateg och drygt en heltidstjänst… Tycker jag, dårå. Det här är riktigt pinsamt, Uppsala kommun! (Pinsamt är det också att UNT-journalisten inte kan stava till ordet ”noggrant” utan skriver ”nogrannt”…)

Jo, då är det roligare att läsa om Södra tornet som har fått Svenska Publishingpriset av Populär kommunikation i kategorin konsumentsajter. Södra tornet har gjort en webbplats åt lokala företaget Andersson & Tillman. Enligt motiveringen är webbplatsen

[…] föredömligt enkel med saklig information, sammanhållen stil och känsla […]

Stort GRATTIS till priset, Södra tornet!!! 

Skärmdump av Andersson &Tillmans startsida. Den innehåller bara nakna kossor, för övrigt.

Populär kommunikation delar ut pris i många olika kategorier en gång om året sen 1990. Här kan du läsa vilka de övriga vinnarna i år är.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saknad

Ett inlägg om just det rubriken säger: saknad. Eller avsaknad av densamma.

 

Min sovpartner.

Det är måndag, som jag deklarerade tidigt i morse med dagens första inlägg. Jag klev upp strax före alarmet gick igång. Hade sovit ganska bra trots att jag sov ihop med ett morrande monster. Min fästmö är i vanliga fall varken morrande eller nåt monster, men nu är hon väldigt förkyld och låter därefter – även när hon sover. Efter tvagning och inkletning av antiinflammatorisk gel la jag mig på köksgolvet och gjorde rörelserna före frukost. Det gick hyfsat bra att köra bil till jobbet, med tanke på ryggen. Men ryggen har gjort väldigt ont av och till. Jag har försökt hitta bra arbetssställningar, men inte funnit nån som är optimal. Inte ens att stå går riktigt bra.

När jag anlände till jobbet uppstod ingen klang- och jubelmusik och ingen röd matta rullades ut. Det hade jag inte förväntat mig heller. Jag blev glad att åtminstone en av kollegorna frågade hur jag mår. En annan blev visst mest irriterad på att jag stönar av smärta då och då och föreslog framåt lunch att jag kanske skulle åka hem. Men nu när jag ändå är här jobbar jag på.

På skrivbordet låg ett kuvert vars innehåll jag blev lite besviken på. Men, men, man kan inte få allt och ytterligare en månadslön tackar jag inte nej till. Ett litet jourtillägg hade förstås inte skadat med tanke på att jag har fått förfrågningar om att jobba utanför ordinarie arbetstid, på kvällstid, helg, semester och när jag har ryggskott.

En av damerna i huset vinkade glatt åt mig och vänlige KÅ ropade att h*n tyckte det var roligt att se mig igen. Tänk att nån har märkt att man har varit borta och dessutom saknat mig! DET gjorde mig i alla fall glad!

Denna har jag saknat!

Nåt som jag har saknat sen jag började här är, förutom en del saker jag inte kan skriva helt öppet om, är en blåtand till tjänstemobilen. Just idag lämnar vi våra fasta telefoner och går över till en-bart mobiler på jobbet. Jag har dock bara haft mobil sen jag började här, men fasta telefonnumret är vidarekopplat till mobilen. En iPhone blir ganska snabbt varm när man pratar i den, så örat har känts smått kokande när jag har jobbtelefonerat ibland. Men med övergången idag kom ockås ett par tillbehör som jag blev glad över: dels en blåtand med liten mick, dels en laddningsdocka. Mycket saknade och användbara prylar!

Så klart att det har hänt en del i och omkring kexfabriken/besticklådan under veckan jag har varit borta. Den som är intresserad av det kan förstås läsa på företagets webbplats eller i lokal media. Jag har fixat ut tre nyheter och ett pressmeddelande idag samt fotat lite, läst inkommen e-post etc. Jobbets Twitterkonto har fått ytterligare följare den gångna veckan trots att jag var borta och ingen annan twittrade ut ett skit. Idag uppmuntrade jag ytterligare elva pers att följa, så antalet blir 1 000 jämnt. IT-teknikern har jag bestämt träff med i morgon eftermiddag strax innan jag går på möte. Han får greja bäst han vill med min dator som inte riktigt uppför sig. På fredag ser jag fram emot en spännande träff av ett annat slag. Sist den personen och jag träffades var på en 40-årsfest (inte min egen, dock).

I kväll ska jag fixa kycklingchorizo till min sjukling och fortsätta kurera min rygg med rörelser och gel. Naturligtvis glömde jag gelen hemma. En kollega på en annan avdelning rekommenderade naprapat, jag har ingen aning om vad en sån kan göra. Tycker att naprapati låter lite… läskigt… Inget jag har saknat förrän nu, kanske..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, resan är inte slut, den har inte börjat riktigt än…

Man skulle kunna säga att idag är min sista dag i frihet. Man skulle också kunna säga att min resa är slut. Men faktum är att jag inte har nåt emot alls att bli av med min frihet. Och min resa, den har inte börjat än…

Vart är jag på väg? Uppåt???

                                                                                                                                                                Nu är det slut med sovmorgnar och jättetidiga uppstigningar – nästan, i alla fall. Min arbetstid är 8 – 16 den första månaden. Det innebär att jag måste åka hemifrån runt halv åtta. Det är ju inte precis mitt i natten för en som är van att följa sin vårdarbetande Fästmös schema…

En del av er har tyckt att jag har varit knäpp som reagerat på att jag har fått tidiga sms – eller sena. Nu är jag av den uppfattningen att bara för att man är så tillgänglig är det inte OK att messa alltför tidigt eller alltför sent – om det inte är nåt viktigt, förstås. Jag fick rådet att sätta mobilen på ljudlöst. Det har fört med sig konsekvenser som att jag har missat viktiga sms och samtal eftersom jag inte har hört dem, trots vibra. Och för familjen och för nära vänner som har det svårt måste jag vara tillgänglig – dessa mina kära är nämligen tillgängliga för mig!

Den här krånglade med laddningen igår kväll och i morse hörde jag inte ett viktigt sms…

                                                                                                                                                                 I morse kom första sms:et klockan sju. Jag missade det eftersom mobilen var på ljudlöst och när jag svarade var det för sent – personen som hade messat befann sig ombord på ett plan… Hur som helst, eftersom jag framöver lär gå upp runt halv sju på vardagar går det förstås bra att messa mig då om man tycker att det är kul/bra/viktigt. Men jag kanske inte svarar i alla fall, för jag tycker att det är ohyfsat och för tidigt att messa så dags. Kvällstid svarar jag inte på sms efter klockan 22 hädanefter. Det KAN bli så att min mobil blir en tjänstemobil igen och då kanske jag måste ha den påslagen med ljud och allt. Då hoppas jag ännu mer att mina tillgänglighetstider för vänner och bekanta respekteras. Nu krånglade emellertid min mobil med laddningen igår kväll, så det kanske verkligen är dags att pensionera den tejpade saken… Men SUCK & STÖN, jag älskar ju dess kamera!!!

Vad ska jag ägna den här dagen åt? Jag borde städa av lite här hemma, åtminstone i badrummet och i duschrummet/toan. Just nu bjuder vädret på en klarblå himmel och sol – vilket gör att jag inser att jag borde gå ut på promenad. Vidare måste jag införskaffa en handblomma till begravningen i morgon, men det låter sig göras först senare framåt kvällen – jag vill ju inte att den ska ”nicka” alltför tidigt.

Jobbväskan är redan packad med papper, block, pennor, tofflor och diverse annat. Vad 17 har jag gett mig in på??? Tänk om jag inte klarar det här! Jag är ärligt talat… skräckslagen!!!

Skräckslagen Toffla!

Read Full Post »

Lite att göra? Starta ett post-it-krig!

Har du lite att göra på arbetstid? Varför inte göra som kontorsråttorna i Frankrike och starta ett post-it-krig?!

I augusti är det industrisemester i Frankrike. På många kontor har de anställda hållit sig sysselsatta med konstnärlig utsmyckning med post-it-lappar –  i stället för att försöka förbättra landets tillväxtsiffror. Post-it-lapparna bildar kända figurer från datspel, serier eller TV.

Post-it-krig på kontoren i Frankrike. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

                                                                                                                                                                   Jag noterar, som tidigare, att de flesta besöken på min blogg kommer på kontorstid och inte på kvällstid när kontorsråttor är lediga. Kan det bero på att svenska kontorsråttor inte är så konstnärliga eller att jag är nån sorts rolighetsminister som livar upp en dag på kontoret? Eller är det så att kontorsråttor rent generellt har lite att göra? Jag bara undrar. Och skojar.

Read Full Post »

Vårgrönt..?

Nej, se vårgrönt är den mest frånvarande färg vi har här just nu. I morse var det visserligen inte 20 grader kallt utan bara åtta, men det snöar. Det snöar STORA flingor. Fördelen med att vi bor hos mig den här veckan är att Clark Kent* får stå  i garage och man slipper skrapa rutor. Visserligen är det bara kallgarage, men – ta i trä – jag är aldrig orolig för att han inte ska starta när han står inomhus. Det har jag varit i veckan som gick när han fick stå ute i tjugradig kyla, men den lille stålmannen hostade igång så snällt varje dag.

En idolbild på Clark Kent.

                                                                                                                                                        Idag är det en alldeles perfekt dag för det jag ska göra – städa. Nu finns inga ursäkter, till och med vädret säger:

STÄDA!!!

Igår kväll satt jag en liten stund vid pusslet jag lånade av Hortellskan härom veckan. Jag har ju liksom inte pusslat nästan nånting i veckan som gick, så pusslet skulle möjligen kunna vara det som håller mig borta från snabeldraken**… För grejen är att jag har upptäckt att jag ser väldigt illa på kvällstid. Därför måste pusslande ske på dagtid för min del. Men nej, här är så läskigt, det KRASMAR under tofflorna, vilket betyder att det VERKLIGEN BEHÖVS STÄDAS!..

Det krasmade nog under Caroline af Ugglas fot också här på bilden. Kanske var hon hemma hos mig?

                                                                                                                                                       Fästmön började jobba klockan sju idag, så vi var uppe med tuppen. Eftersom Annas mobil som vanligt är på lagning har hon nu lånat en av Linns gamla mobiler. Och detta innebär VISSA PROBLEM med larm och sånt. Att stänga av larmet, att hitta rätt ljudnivå, att hitta ett bra ljud att vakna till… Anna roade sig under frukosten, medan jag var i badrummet, med att testa olika varianter, så nu är nog alla i hela huset vakna. Själv började jag fundera om mobilen hade nån sorts inställning för att varna i samband med vissa… kroppsljud. Larm och kroppsljud (från mig, dårå) var förvånansvärt synkade i morse…

Naturligtvis är jag så här piffigt klädd när jag städar hemma. (Not…)

                                                                                                                                                        Nu ska invänta lite ljus innan jag börjar damma och skura våtutrymmena. Och om det är nån som fortfarande sover ska jag vara snäll och vänta med att starta såväl tvättmaskin som snabeldrake på en stund. Jag tror jag inleder min städdag med att bädda och läsa lokalblaskan…

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil
**snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »