Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvällskaffe’

Ett inlägg om en marsmåndag.


Min farmor brukade
vända lite på orden ibland när hon skulle uttrycka sig på svenska. Ja, farmor var ju inte född i Sverige utan hade ryska som sitt första språk, finska som sitt andra. När jag som barn grät – ja, det hände att jag gjorde det –  sa farmor alltid:

Aj aj, har du lite ledsamt?

räkmacka kaffe o bok

En lunch för en som hade det lite ledsamt.

Idag hade jag lite ledsamt fast jag grät inte utanpå. Stegade i stället ner till blomsterhandeln och köpte en bukett med blåa liljor och vita rosor att ge till M. Utmärkelsen skulle firas idag på eftermiddagen, men jag skulle inte få delta. I stället festade jag på en räkmacka på lunchen. Och märkligt nog dök M upp med den återvändande H, så jag fick sällskap den sista kvarten! Dessutom blev det tillfälle att överlämna buketten. Perfekt!

Jag hann med att göra både mitt eget jobb och andras idag. Dessutom blev det en liten tårtbit för M, eftersom personen jag skulle ha möte med inte var omöjlig. Mötet gick för övrigt hur bra som helst, trots att jag hade fått höra olyckskorpar innan. För mig funkar det nämligen bäst om jag är rak och ärlig och ”tar” folk på mitt sätt. Det uppskattades även idag, vilket jag också fick höra. Nu är vi inte på långa vägar klara, men en god bit på väg.

UKK fasad kväll

Hade velat gå in och inte bara passera.

Idag lämnade jag jobbet åtta minuter efter ordinarie arbetstids slut. Bland annat har jag lagt mitt huvud i M:s kompetenta händer, men jag passerade också en byggnad i vilken en spännande mediedag gick av stapeln. Jag hade velat vara där. Nu vet jag att man inte får hälften av det man önskar sig, fast man förväntas vara nöjd ändå.

Gott var det att så småningom komma hem till New Village där Fästmön hade pasta med tomatsås redo för mig att värma och en redan uppvärmd famn. Det är omtanke och kärlek, det!

Till kvällskaffet serverade jag var sin trisslott. Men det är en annan historia…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite värmande inlägg.

 

Geishahjärtan kakor

Hjärtligt idag.

Nä, det är inte alla som tycker att jag är en skit eller urdålig eller inkompetent. I eftermiddag, när jag var på en liten runda bland några användare som hade en del märkliga problem fick jag höra så värmande och hjärtliga ord om mig själv att jag blev generad. Och rörd.

En användare undrade om jag hade sökt tjänsten. Dessutom berättade h*n att de senast idag hade suttit och pratat om hur svårt det är med kommunikation – och att förstå kommunikatörer. Men de var överens om en annan sak också:

Den där nya, hon är jättebra, för man fattar vad hon säger och hon är serviceinriktad och trevlig.

Det är ett mycket gott betyg för en propagandaminister kommunikatör som jag. En sån som rätt ofta känner sig missförstådd och misstolkad. Kanske det är i undantagsfall? Att det ligger i tolkarens inre att inte förstå eller kanske rent av med vilje missförstå? För övrigt vill jag poängtera att jag inte är jättebra, serviceinriktad och trevlig för att jag gör användarnas jobb åt dem. Jag gör mitt jobb.

Innan jag lämnade kexfabriken visade jag en användare rätt till en mapp med bilder. Sen åkte jag hem. Då var klockan strax efter halv fem. Tyckte att jag kunde sluta lite tidigare eftersom jag ju var på jobbet trekvart tidigare än vanligt.

Före arbetsdagens slut hade jag också kontakt med vänliga M som tackade såå mycket för all hjälp i samband med utmärkelsen. Tänk så mycket ett tack gör och vänliga ord på det! Det kändes nästan som om jag skulle lyfta. Vis av erfarenhet vet jag dock att i morgon är en annan dag och då hittar man säkert nåt att klanka ner på. Men det är det. Nu är nu. Alldeles strax ska Fästmön och jag ta en kvällskaffe med morotskaka till. Morötter är ju nyttiga, har jag hört…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om juldagen 2013.


Idag har det varit mörkt
och regnat hela dan. Jorå, jag har varit utanför dörren, men bara bort till soprummet.

Mörkt och regnigt

En mörk och regnig juldag 2013.


Mamma är inte världens mest morgonpigga,
men när klockan hade passerat elva blev jag väldigt rastlös inne i sovrummet. Eftersom det bara finns ett draperi till gästrummet där mamma huserar dessa två veckor, vill jag inte gå upp och stöka omkring i lägenheten förrän mamma är vaken. Men jag hade bra sällskap i sängen av Stephen Fry (via en bok) och Fästmön (per sms).

Efter en skål fil och lite diverse små hushållsjobb – som att vattna granen – slog vi oss ner i vardagsrummet. Idag är en riktig läsdag. Jag började med The Fry Chronicles, som jag var på sluttampen med.

The Fry Chronicles uppslag

På sluttampen.


Plockade åt mig lite godis
ur diverse skålar, för se godis måste man ha när man mys-läser en juldag!

Godis

Godis behövs på en mys-läsdag.


Mamma såg lite på TV,
men sen läste hon också. Jag tror att det är bra för henne att inte bara glo på TV, även om hon förstås på det sättet håller sig uppdaterad med vad som händer i världen.

När jag hade läst ut The Fry Chronicles satte jag mig en stund vid datorn. Ganska dött där…

Datorskärm

Ganska dött vid datorn idag.


Tog fram den första julklappsboken
och började läsa den. Det är Liza Marklunds tionde bok i serien om Annika Bengtzon och det ska visst bli den näst sista i den serien.

Lyckliga gatan

Lyckliga gatan, den tionde och näst sista boken i serien om Annika Bengtzon.


Detta var en av tre julklappsböcker
jag fick av mamma. Jag tycker att Liza Marklund skriver ganska lättsamt och spännande och jag hade önskat mig den här boken. Man kan ju inte bara läsa böcker av Nobelpristagare, om du förstår vad jag menar…

Såna här mörka och regniga dagar ger bra ursäkter till att bara slappa. Jag gjorde misstaget igen i morse att kolla jobbmejl och tar mig för min panna över människor som tycks jobba jämt. Och som tycks tro att alla andra gör det också. Vet inte hur jag ska agera i vissa frågor. Jag får mest ont i magen över vissa saker. Dålig kommunikation, till exempel. Men bort med jobbtankarna nu och in med slappare tankebanor!

På eftermiddagen blev det tecknat. Äntligen fick jag se Askungen på originalspråk!

Askungen

Askungen i eftermiddags.


Mamma förberedde maten,
jag tog vid och så kunde vi äta runt 18.20. Mätt blev jag idag också. Testade nya julöl, bland annat denna Pistonhead, Christmas Carol. Fylligt, mörkt och gott!

 Pistonhead Christmas Carol

Pistonhead Christmas Carol – fylligt och gott julöl.


Idag skötte jag utplockningen
och mamma tog större delen av disken. Skönt… Jag blir bortskämd! Och hann att se Antikrundan 25 år. Den 2 januari är det sen premiär för nästa säsong.

 Joakim på Antikrundan

Joakim med tröjorna är en av mina favoriter på Antikrundan. Notera hans skitsnigga manschettknappar!!!


Till kvällskaffet
blev det en skvätt Xanté. Jag fick en flaska i julklapp för ett par år sen och har fortfarande kvar…

Päronkonjak

Xanté – eller päronkonjak.


Lite Paradischoklad
grävdes fram till kaffet och konjaken. Det smakade inte äckligt…

 Choklad från Paradis

Choklad från en ask Paradis.


Vår kväll avslutades
med Den fördömde, där Rolf Lassgård spelar Sebastian Bergman. Första delen av två handlade bland annat om tre döda unga kvinnor.

Sebastian Bergman - Rolf Lassgård

Rolf Lassgård som Sebastian Bergman.


Jag hoppas att din juldag
har varit skön och bra på alla sätt och vis. Skriv gärna några rader här i en kommentar och berätta om den! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att julmöbla och äta svindyra tomtekarameller.


När jag flyttade hit
till huset där jag bor bodde här redan en liten pojke som hette Björn. Precis som en del andra barn hittade han på egna uttryck och benämningar för saker och ting. Det var denne Björn som lärde mig

att julmöbla.

Ja, jag tror nog att du fattar precis vad det handlar om: att julpynta. Nu har Björn blivit en ung man och det är länge sen han flyttade härifrån. Men jag säger fortfarande julmöbla.

I kväll har jag julmöblat lite, lite. Blev tvungen att få in positiva tankar i skallen, så jag hängde upp mina sex julfigurer i köksgardinen. Dessa sex figurer som jag har ”samlat” genom åren. (Det är inte alla år jag har haft råd att köpa nån figur.) Sköra och väldigt söta. En av få jultraditioner jag har, denna att julmöbla med mina sex julfigurer.

mus

Musikanten är en av figurerna. (Bilden är tagen nåt annat år.)


Fästmön
fixade lite kvällskaffe
och till det hade hon köpt var sin svindyr tomtekaramell. Men god var den!

Kaffe och tomtegodis

Kaffe och svindyr tomtekaramell.


Nu känns det lite bättre
även om en viss del av olusten i magen är kvar. Varför ska det vara så roligt och hacka på mig jämt och samt? Varför duger jag aldrig fullt ut? Varför är min självkänsla så jäkla kass??? Retoriska frågor som aldrig får några svar. I morgon är en ny dag och det gäller att gå på och bita ihop. Jag tänker inte bryta ihop, nämligen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Yet another ilsket inlägg.


Åter en dag full av strul,
både på jobbet och hemmavid. Man skulle kunna tro att det är en konstant fredagen den 13 för min del. När jag tittar i kalendern står det emellertid den 4 december. Idag är det dessutom onsdag. Det innebär bara två dagar till av mörkerkörning den här veckan, till exempel. Det är nånting jag inte estimerar, bara så du vet.

Månen en oktobernatt 2013

De få ljuspunkter jag ser när jag åker till och från jobbet är mest bländande.


Om den externa webbplatsen strulade igår
Strula, förresten… Den låg nere i flera timmar och folk blev jättearga på mig. Och det var ju verkligen mitt fel (här är jag mycket ironisk). Jag drog ur kontakten till servern bara för att jävlas. Skämt åsido, idag var det intranätets tur. Det gick inte att skapa nya sidor. Då är det ju liiite svårt för mig att… skapa nya sidor såsom nyheter som ska läggas ut. Jag felanmälde, men problemet var fortfarande inte löst när jag åkte hem i kväll.

Efter en som vanligt mer eller mindre fasansfull bilresa hem med livet som insats möttes jag av En Liten Flicka, i princip, som stod i Tokerianrondellen och visade röd flagg när jag ska svänga av in till mitt bostadsområde. Naturligtvis vevade jag ner rutan och sa nånting om att jag ju bor här. Det sket hon fullständigt i och hänvisade mig till Tokerians parkering – tills vidare. Där kunde jag stå och vänta – VÄNTA! – tills det gick att köra. Kommunen fixar en jävla cykel- och gångbana längs med vägen som går utanför mitt bostadsområde. I kväll pågick visst nån form av värsting-asfaltering. BARA bilar från andra hållet fick köra på gatan. Jag såg lika rött som Den Lilla Flickans flagga var. Bara det, alltså…  Föreställ dig…Tofflan stoppad av En Liten Flicka med en jävla röd flagga… GAAAAAAAAAAH!

rött öga

Jag såg rött!


Men det var bara
att parkera utanför Tokerian och promenera hem, ilsken som ett bi. Utanför mitt hem mötte jag Fästmön, som fick gå till och från jobbet idag. Det tycker jag var jätteduktigt gjort av henne. Sen gick hon dessutom och köpte kycklingchorizo med tillbehör till oss så att vi fick nåt att äta i kväll.

Som vanligt skulle jag tömma min postbox nere i entrén innan jag gick trappan upp till mig. Fast nyckeln gick inte att vrida runt i låset… Den otroligt smarta brevbäraren (ironi igen!) hade nämligen tryckt i alldeles för mycket post i min box. Det var nästan så att jag inte fick ut nyckeln när jag kört in den i låset. Jag kan tala att jag vid det laget nästan grinade och skrek. Väldigt högt. Men i stället ringde jag bostadsrättsföreningens ordförande, eftersom jag vet att han har en huvudnyckel så att man kan öppna hela fronten på postboxen – det enda sättet för mig att få ut min post, nämligen. Tyvärr – för min del – satt ordföranden vid ett julbord och kalasade, men lovade att försöka komma förbi i kväll nån gång och låsa upp. Om det inte blir för sent. Annars vet jag inte vad, för boxen innehåller julklappar som Somliga inte får se.

I övrigt har nu början av veckan passerat, anser jag. Urmakaren har ännu en gång låtit bli att ringa (det senaste budet var att han skulle ringa i början på den här veckan) om mitt inlämnade armbandsur.

Nu har jag tvättat en maskin grönt. Jag hoppas det inte slank ner nån röd flagga i tvätten. Rött och grönt blir nämligen brunt. BAJSBRUNT. Tvätten ska hängas nu. Fortfarande kan massor av saker gå på tok… Dessutom har Anna köpt nåt gott till kvällskaffet. Jag bränner mig säkert på kaffet och sätter det goda tillbehöret i halsen, kvävs och dör. Eller vad tror du???


Livet är kort. Vissa dar är det för mycket.

Read Full Post »

Ett inlägg om ytlighet.


Det här med kakor och shopping, alltså…
Jag är egentligen en kanelbullsmänniska och shopping för mig är att köpa böcker. Efter en vecka hos mamma har jag börjat ta efter några av mammas mindre bra sidor: kakfrosseri och shopping. Det har inte gått en dag utan att vi ägnar oss bådadera. Ofta blir det kakor som belöning när vi har shoppat på eftermiddagen. Sen blir det en kaka till kvällskaffet. Kvällskaffe är nånting som jag avskaffade för länge sen…

Jag kan ju skylla på mamma, att jag gör det för mammas skull. Och lite så är det nog. Hon har få sociala kontakter, så det är väl därför hon pratar typ hela tiden. Dessutom behöver hon komma hemifrån. Att fika gör man ju helst inte ensam, heller.

I Skänninge slog jag på stort och överraskade till och med mig själv: jag valde frivilligt ut sju par strumpor för priset av 100 kronor – som mamma sen betalade, men ändå. Jag valde kläder frivilligt. Ett stort framsteg (?). Sen när det gäller färger och mönster överraskade jag ingen.

Strumpor
Tre par randiga, två par rutiga och två rätt roliga med hundar respektive ekorrar på. Färgen var förstås gråskala, dock med lite röd dekorfärg på vissa par.


Dagens kaka blev päronkaka från Ubbes.
Mamma åt ju en sån häromdan och tyckte att den var så god. Därför inhandlades var sin sådan till… eh… kvällskaffet, dårå, som jag inte dricker, egentligen. Men innan dess smockade vi i oss pizza och medan jag satt och surfade runt senare i kväll slank även en Ploppchoklad ner. OCH JAG UNDRAR VARFÖR JAG ÄR SÅ TJOCK?!.. Är jag dum i huvet, eller? (Retorisk fråga.) Inte så konstigt, heller, att jag har skitont i hälarna också – notera pluralformen. Gissningsvis är det på väg att bli en hälsporre även i höger fot. BAJS!

Päronkaka
Päronkaka med Toffelbett.


För övrigt surade jag rätt rejält
över repan på bilen och min trasiga klocka. Ajfånen har dessutom krånglat. Den är seg, hänger sig och hundra år efter leveransen kommer puffar för mejl, sms, spel, kommentarer etc. Det tog också hundra år att dra över de två bilderna till det här inlägget. MEN… det är ju statens egendom och ska lämnas tillbaka om ett par veckor. Jag ska köpa en ny. Jag måste det, måste vara tillgänglig. Troligen skrotar jag den fasta telefonen hemma då. Det är bara mamma och säljare som ringer på den och de senare kan jag klara mig utan.

Vad ny mobil och lackering av bilen kostar törs jag inte tänka på. Det är verkligen inte läge för detta nu, när jag bara har en lön till på ingång. Så jäkla typat, för jag blev så glad över ett skrivuppdrag i morse. Men det uppdraget inbringade blev ju en piss i havet jämfört med det som behövs…

Nä, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det är väl bara att ta en kaka till och shoppa loss. Men jag väntar tills det ljusnar. Nu ska jag läsa en stund innan jag sover några timmar.


Livet är kort. Och det suger rejält ibland.

Read Full Post »

Uppdatarerat inlägg!

Clark Kent* har fått en hälsoundersökning och man har behandlat honom. Lyckligtvis var det ett smärre fel. Ändå slutade notan på 1 500 kronor. Tjolahopp!


Klev ut i en trist, fuktig dag.
Nånting kom ner från ovan, men det kändes mer som regn än snö. Var försenad till verkstan, men det gjorde ingenting för då slapp jag så i kö efter morgonpigga gubbar som skulle lämna sina nypolerade bilar på årsservice och stressade småbarnsmammor som fått nåt obegripligt fel på sina bilar. Jag var i princip allena på Bil 3:an. Fick en lånebil och den är det nästan omöjligt att missa när jag är ute och kör med: bilen är illröd och är över hela sig märkt med texten

Lånebil

lite här och var på sig. Håll gärna en tumme för att det inte är nåt stort och dyrbart fel med Clark Kent! Han har ju skött sig sen jag ringde verkstan, antagligen blev han rädd för att åka till

doktorn…

Idag jobbar jag mest med institution 2:s intranätsidor och strukturen där samt struktur och innehåll för Husets intranät. Det går ganska långsamt stundtals, eftersom det är många som ska tycka, men rätt som det är lossnar det och jag får ut nånting. När det gäller Husets sidor väntar jag på reaktion från ML som är min uppdragsgivare.

För den som har missat det  – eller dissat det (det finns ju såna som dissar den här sortens dar!) – är det Alla Hjärtans Dag idag. I familjen brukar vi inte göra nån stor grej av det, kanske blir det nåt gott till kvällskaffet. Jag ska försöka ta mig ut till Himlen om bilen visar sig vara OK och körbar i kväll. Så den som väntar på en rapport från Antikrundan i afton får kanske göra det förgäves! Men du kanske inte läser dessa inlägg på min blogg – eller min blogg överhuvudtaget???

tre chokladhjärtan

Nåt hjärtligt gott till kvällskaffet?


Pratade med nån om bloggen häromdan
och det här med varumärkesbygge. För det är ju lite grann det bloggen handlar om – på sätt och vis. Att bygga upp varumärket Tofflan. Så att jag har nånting att falla tillbaka på när allting annat faller omkring mig. Som bloggare har man rätt stor makt – om man är läst, vill säga. Och än så länge ligger jag rätt högt på Blogtoppen även om såna listor egentligen inte intresserar mig. Twingly, som numera har inkorporerat Bloggportalen, har infört nåt nytt system för rankning, ett system som inte fungerar för oss som bloggar gratis på WordPress. Så då undrar man hur korrekta de siffrorna och listorna blir..? Men man kanske bara vill lista bloggare som skriver om mode eller shopping och som enbart länkar till Aftonbladet..?

Tidskriften Relation är ett lokalt magasin jag plockar upp och bläddrar i då och då när jag kommer över det. I senaste numret presenterar man de tio personer som har Uppsalas starkaste varumärke. Så här ser topp tio ut – och – hör och häpna! – inte en bloggare: (det där sista var ironiskt menat. Bäst att skriva det eftersom alla inte förstår ironi och folk brukar ju bli så arga, så arga när de inte förstår saker och ting)

1. Mattias Klum, fotograf
2. Ebba Busch, politiker
3. Hans Rosling, professor
4. Cecilia Wikström, ledamot i Europaparlamentet
5. Ola Andersson, TV-profil
6. Peter Englund, ständig sekreterare
7. Mohamad Hassan, politiker
8. Bengt Ågerup, riskkapitalist
9. Hanna Stjärne, publisher UNT
10. Anders Wejryd, ärkebiskop

Mattias Klum i toppen tycker jag är helt rätt, men Ebba Busch hör inte hemma där, enligt mig. Ola Andersson, TV-profil, har jag ingen aning om vem det är. Bengt Ågerup och Hanna Stjärne har synnerligen bleka varumärken, anser jag. Jag saknar till exempel Linus Tunström, Magnus Alkarp, Ilona Szatmari WaldauStefan Hanna och vart tog Stig-Björn vägen? Är han alldeles borta ur leken?


Är det nån DU saknar i topp tio???

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Sicken dag! Tror aldrig det har varit så körigt som idag. Jag hann inte gå iväg och äta lunch, så jag satt kvar på kontoret och skrev ett kort blogginlägg. Hade lite respit på nån timma (under lunchtid, alltså, och då hann jag jobba också), sen var folk som galna på både telefon och mejl. Det var så körigt att jag lyckades missa ett möte klockan 15 och jag skämdes som 17 när jag även lyckades missa telefonsamtalet från den jag skulle träffa… (Jag var på toaletten – för sjuhundrafyrtioelfte gången idag…)

Idag gick det runt i skallen…


Men vi har nummerpresentation
på våra jobbtelefoner, så det var bara att lyfta luren och ringa när jag kom tillbaka in på kontoren. Telefonen blinkade blå, vilket indikerade ett missat samtal. Jag brukar aldrig missa varken möten eller samtal och skämdes som 17. Bad tusen gånger om ursäkt… Och vilken tur att den jag skulle träffa inte var arg. Men ändå. Pinsamt! Folk förstår verkligen inte att jag inte jobbar heltid åt nån av institutionerna längre. Det blir nog så när man är van att ha mig där. Jag tycker det är tråkigt, för jag vill ju räcka till för allt och alla, men det är bara att inse att jag inte gör det.

Skulle behöva var många nu…


Hämtade Fästmön vid hennes jobb
innan vi åkte till ICA Heidan för att bland annat handla var sin bunke sallad, vår middag idag. Tänk att den där burken fiskbullar i hummersås fortfarande står kvar i skåpet trots att nån av oss ”frestar” med den varje dag…

Jag har haft en mycket besvärlig alien idag. Den har orsakat floder, den har orsakat värk och den har orsakat tarmbesvär. Ett tag på eftermiddagen kände jag mig så förtvivlad och var fullt övertygad om att jag höll på att dö mitt i alltihop. Men se DÖ har jag inte tid med!

Och vad hände när Anna och jag kom hem, tror du? Tja, inte blev det ambulans till akuten, men jag hittade ett brev från Sjukstugan i Backen. Jag har fått en tid för undersökning den 25 september – mitt i allt fönsterbytarkaos och dan före institutionsdagen, när jag VERKLIGEN hade behövt vara på jobbet och jobba… Eller kanske bara vara många Tofflor just nu…

Ringde nyss och pratade med mamma. Det var ett rekordkort samtal, bara nio minuter och 58 sekunder långt. Jag gissar att hon såg nåt viktigt på TV. Dessutom kunde hon nog inte överträffa mig idag med allting som jag har på gång – att grannarna ovanför henne envisas med att hänga mattor från sin balle* (två gånger har det hänt) överträffade inte det jag hade att berätta.

Men värst av allt var att jag inte hittade Anna när jag hade pratat färdigt med mamma! Jag ville ju berätta om det rekordkorta samtalet, men Anna fanns inte nånstans. Först pratade jag i vanlig samtalston, sen ropade jag och sist gick jag och letade. Ingen Anna i sovrummet, ingen i vardagsrummet, inte på toa och inte i köket. Jag ropade och ropade! Till sist hittade jag henne i badrummet där hon tvättade håret med stängd dörr. Hon hade inte hört mig och jag hade inte hört duschen. Suck, vilken tur! Jag trodde att hon hade dragit…

Och NU ska vi strax dricka kvällskaffe och äta upp de sista små kanelknytena…

*balle = balkong


Livet är kort. 

Read Full Post »

Så var den här söndagen och helgen snart förbi. Inte kunde jag somna om i morse heller, jag satt och skrev ett gäng inlägg och sen blev jag pigg. Läste lokalblaskan ganska länge idag, men jag kan inte påstå att jag läste nåt anmärkningsvärt. Mamma fick ett samtal idag också. Hon brukar känna sig som värst ensam då. Men idag var hon förstås nyfiken på vilken tavla jag hade valt igår.

Konstnären med den tavlan jag valde.


Fästmön
slutade redan klockan 14 idag,
fast inte var vi särskilt lockade att åka ut till Ulva marknad. Nån hade sagt att det var som lervälling där ute och då fick det vara så utan oss. Inte provkörde jag nån ny Toyota heller. Nej, det blev en tur till IKEA, främst för att inhandla en ram modell större till en litografi som Anna har haft i sin ägo i typ ett par år… På IKEA var vi inte ensamma. Det var lika hemskt att gå där som på ICA Kvantum, men vad gör man inte för sin älskade?  Träffade granne H där och förhörde mig lite om fönsterbytet. Fick veta att det var asjobbigt medan det pågick – totalt kaos i hemmet – men att det blev bra sen. Anna har varit snäll och erbjudit sig att hjälpa mig, trots sin onda axel. För det är ju rätt många möbler som ska flyttas på och saker som ska plastas in. Idag frågade jag dessutom en av den yngre generationen om det ginge för sig att låna ut sina muskler framöver och det gjorde det, tack och lov!

En gigantisk svart ram inköptes.


Vi åkte ut till Himlen sen
med den gigantiska ramen – utan att förvarna. Men det behöver man ju inte göra om man bor där, eller hur? Det var roligt att få en pratstund med De Stora.

Passade på att lämna in Lotto på Palmen – och faktum var att jag hade vunnit 22 kronor. Det vill säga elva pix till mig och lika många till mamma. Bullarna var slut i Himlen, så vi stannade till vid ICA Solen för att köpa några till kvällskaffet. Min baktanke var också att inhandla mer Vit choklad. Men GAH – DEN  VAR SLUT!!! Anna frågade en chokladkille som höll på att packa upp. Han beklagade och skakade på huvudet och sa att de bara hade fått en kartong. Men PRECIS när vi var på väg att gå ut ur affären kom han springande och sa att han hade hittat en mindre låda! LYCKA! Jag köpte två chokladbitar som nu ligger till sig i skåpet. Eller rättare sagt, jag är för pizzastinn… Vi stannade nämligen till vid Aroma och köpte med oss var sin hem till söndagsmiddag. Men visst är de väl mest serviceinriktade av alla ICA-affärer på Solen?! Toppenpersonal!!! Klart att där alltid är fullt med kunder när personalen är både hjälpsam och trevlig. Somliga kunder åker ju till och med från Uppsala för att handla där *pekar med hela handen på självet*

 + 

Två såna följde med hem. TACK, ICA Solen, bästa ICA-affären!


Magvärken vill inte riktigt släppa
och jag har fått en liten blödning så här på kvällskvisten också. Roligt värre att se ut som om man ska få barn nästa timma och samtidigt ha mens. Nej, min kropp är schizofren och ibland vill jag inte alls befinna mig i den.

Lite TV-tittande blir det nog senare. Klockan 21 börjar en ny svensk dramaserie i fem delar, med titeln The Spiral. på SvT1. Töntigt med en engelsk titel, men den verkar ändå spännade – den handlar om nån som ska stjäla ett gäng världsberömda tavlor.  Lite senare (22.40) blir det brittisk kriminalserie, också fem delar och i SvT1, Line of duty. Den måste jag tyvärr spela in på DVD:n för vi får lov att hoppa i säng tidigt i kväll – mitt alarm går på 5.45 i morgon bitti. Avundsjuk, nån?

Ha nu en bra söndagskväll, du som har orkat läsa ända hit! I morgon börjar en ny, härlig arbetsvecka för mig och jag hoppas att du också har bra dagar framför dig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk så många snälla människor jag känner, trots allt! Jag menar, trots att jag så ofta känner mig kantig och är rädd för att människor vill mig illa eller ont!

Idag på eftermiddagen ringde först Fästmöns snälla mamma och önskade mig lycka till inför torsdag. Och så undrade hon försynt om jag kunde stanna till hemma hos henne och ta med några kassar frukt och grönt till Himlen. Klart jag gjorde det! Det var äpplen, bönor, potatis och rödbetor. Smaskens!

Just när jag höll på att avsluta samtalet ringde mobilen. Det var min handledare och vi gick igenom en del praktikaliteter. Det känns så bra och roligt och spännande nu – men samtidigt väldigt, väldigt pirrigt!!!

Så sprang jag för att åka och hämta grönskspåsarna. Träffade L på vägen och hon hade plockat en hel kasse med svamp på lunchen. Jag sa att jag hoppades att familjen lever i morgon också. L fnös. Men skrattade!

Dök in i postboxen. Till skillnad från de flesta dar låg där inga fönsterkuvert utan ett stort, vitt paket! Jag slet med mig det i bilen och åkte. Medan jag väntade på att Anna skulle komma ut från jobbet öppnade jag paketet. Det var från den übersnälla Nurse Rached och innehöll tre fina böcker samt ett lycka till-kort! Tack snälla!!!


Tre spännande böcker låg i ett vitt paket från Nurse Rached!

                                                                                                                                                      Kvällen har varit ganska lugn här i Himlen – förutom ett hejdundrande åskväder och ett antal monsunregn. Lully Gardeny eller vad hon nu kallas – kärt barn har ju många namn! – och jag åkte till sopstationen med elektronikskrot. Det var en gammal dator i bitar och Linns psyko-TV, den som enligt Frida låter som

en piercing i huvudet

TV:n hade ett fruktansvärt irriterande genomträngande, pipande ljud. Annars var det inget fel på den. Men en sån TV kan man ju bara inte ha och Linn fick en annan begagnad av en kompis för ett tag sen. Detta huvudpiercande åbäke stod bara i hennes rum och tog upp plats. Tilläggas ska, att Linns rum är så himla snyggt inrett nu att jag funderar på att flytta in själv där! Passar på nästa gång hon är hos sin pappa, tror jag!

Efter sopstationen släppte jag av Linn i en container vid solariet och fortsatte hem. I samma veva började det regna. Det regnade och regnade och regnade. Och jag satt i bilen på parkeringen och väntade och väntade och väntade…


Det regnade och jag väntade…

                                                                                                                                                         Regnet bara öste ner och jag bara… satt i bilen. Fanns inget just att göra mer än att glo på regnet…


Det var bara regn hos mig…

                                                                                                                                                            Dumt nog hade jag tagit in bokpaketet från Nurse Rached så jag hade liksom inget att göra. Men jag tog i alla fall en bild på det här fina bilmärket! 😀


Sniggt!

                                                                                                                                                            Efter en kvart eller så började regnet avta och jag kunde springa… nåja, gå in. Strax därpå kom åskan, så datorn har varit avstängd tills klockan för en stund sen. Lamporna i Himlen blinkade och det var osäkert ett tag om vi skulle få nåt kvällskaffe eller om strömmen skulle gå… Men det blev både dator och kaffe, tack och lov!


Regntunga skyar! 

Read Full Post »

« Newer Posts