Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvalitet’

Ett litterärt inlägg.


 

För den som kan se framåt en bit kommer två intressanta böcker ut i mars månad. I alla fall tycker jag att författarna tidigare har skrivit intressanta böcker, om än lite annorlunda. Både Karin Wahlberg och Karin Brunk Holmqvist tillhör mina favoriter, även om jag tycker att den senare har varit lite ojämn i kvaliteten på senare år.

Karin WahlbergLivet går vidare är både lärare och läkare, men debuterade 2001, som blivande 51-åring, med en kriminalroman. Sen har det blivit en del böcker för yngre läsare, historiska romaner och nu senast, en romanserie som utspelar sig på 1950-talet på ett lasarett i en småstad. År 2013 kom första delen i serien, Än finns det hopp, och nu i mars kommer del två, Livet går vidare. Än finns det hopp fick högsta Toffelomdömet, det vill säga fem rosa tofflor, och jag har längtat efter uppföljaren. Livet går vidare ser jag verkligen fram emot! Troligen kommer boken ut vecka 11 (det vill säga den 9 mars ==>).

 

AkutbjällranNästa Karin, Karin Brunk Holmqvist, skriver i en helt annan genre. Hon knackar ner roliga böcker om vanliga och originella människor, gärna lite äldre, på Österlen. Hennes senaste bok, Kranvridarna, var jag väl inte så där jätteförtjust i. Jag störde mig rätt mycket på korrekturfelen och de språkliga missarna och boken fick bara medelbetyg (tre tofflor). Men jag VET att att hon kan skriva bättre, för böcker som Potensgivarna och Rapsbaggarna var verkligen skitbra och som gjorda för högläsning. Därför har jag inte gett upp utan ser med spänning fram emot Akutbjällran som troligen kommer ut vecka 12 (det vill säga den 16 mars ==>)


Livet går vidare
och Akutbjällran, nåt att se fram emot i vår, alltså.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väntande inlägg.


 

Com Hemreklam med orange skrapplupp

Det bästa i dagens direktreklam: en orange plupp.

Det sägs att den som väntar på nåt gott aldrig väntar för länge. En del vitsar till det och säger att man i såna lägen alltid väntar för länge. Själv är jag van vid att vänta. Tålmodigt ibland, rastlöst otåligt ibland. Idag är reglaget ställt på spänd förväntan.

Jag har nu skrivit det näst sista kapitlet i min första bok. Under morgondagen räknar jag med att få ihop ett avslutande kapitel. Boken är helt oredigerad, jag har inte ens gått igenom stav- och korrekturfel. Vissa stycken behöver kompletteras, andra kanske lyftas bort eller krympas. Men jag har gjort det förlaget önskade: jag har skrivit mer än de ursprungliga 30 sidorna och jag har planer på ytterligare två titlar i denna tänkta trilogi. Medan jag väntar på kontakt kan jag redigera.

Det snabba är inte alltid det bästa. Det handlar om kvalitet också. Därför den spända förväntan. Medan jag väntar vittjar jag då och då min postbox. Och flinar åt Com Hems reklam. Den enda braiga med den var den snigga orange skrapplupp som medföljde. Den sparar jag till skrapning av kommande Trissvinster.

Två paket är på väg till boxen också tack vare snälla människor. Det ena innehåller Officepaketet, den andra 90 par kontaktlinser.

Vidare har jag fått glädjande nyheter från släkten. Jag låter nedanstående bild illustrera detta. Sen får du tycka och tro det du vill, men homofoba kommentarer knipsar administrationsskorpionen bort.

Hetero invalid word

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om stavning.


 

Ibland gör våra journalistproffs fel som får mig att undra över kvaliteten på deras utbildning. Men ibland gör de bara roliga fel. Som detta idag:

Vinkraftverk

Vad är ett vinkraftverk? Och hur saboterar man det?



Tack Radio Uppland,
ni får utmärkelsen dagens journalistproffs idag! 
(Rubriken på webbplatsen är nu korrigerad till vindkraftverk.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

The MessengersAtt titta på en skräckfilm runt spöktimmen när man är ensam kan vara en rätt läskig upplevelse. Jag chansade lite i natt och kollade på The Messengers (2007) på Kanal 11. Och skälet till att jag vågade var att TV-tidningen hade gett den så dåligt betyg…

Familjen Solomon köper en gård på landet och flyttar dit för att göra en omstart. Tonårstjejen Jess lillebror Ben har slutat prata efter en olycka. Ben beter sig väldigt konstigt. Det verkar nästan som om han ser saker som inte finns. Även Jess är med om märkliga händelser. Hon vill att de lämnar huset, men pappan har satsat hela familjens sparkapital i gården. När Jess berättar vad hon har sett tror föräldrarna att hon håller på att bli galen. Men till sist är även Jess mamma med om nånting märkligt.

Nånting som slår mig med den här filmen är att den verkligen är läskig. Men också att den påminner om flera andra filmer – främst Hitchocks Fåglarna men också Kubricks The Shining. Skillnaden är emellertid att The Messengers inte håller samma kvalitet. Jag slumrar faktiskt till då och då…

Toffelomdömet blir ändå medel, för lite otäckt är det ju…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trött och lite kämpigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Jag vill tacka Bliwas representant som efter att ha läst detta inlägg tog kontakt via e-post med mig! Strålande kundvård och service!!!


 

Nu väntar två tuffa dar. Jag ska inte sticka under stol med den saken. Nattsömnen har varit dålig. Jag har sovit för lite och de timmar jag har sovit har inte gett ordentlig vila. Orolig sömn, vaknade av och till. Det är lite av ett under att jag klarade mig till jobbet utan att somna vid ratten.

Pappershög med sökta jobb

Min pappershög med sökta jobb från förra hösten. Nu blir det en ny hög.

Vad händer idag? Först tittade jag in till en av de trevliga och serviceinriktade personerna på HR för att be om ett arbetsgivarintyg. Igen. Det visade sig nämligen vara nya regler – också det igen – när det gäller inkomstförsäkringen. Den kan jag emellertid inte ansöka om förrän jag har fått a-kassa beviljad och utbetalad första gången. (Har jag TUR kommer första utbetalningen i september eller oktober.) För att få ersättning från a-kassan måste jag bland annat bifoga ett arbetsgivarintyg med min ansökan. Det nya är att även försäkringsbolaget, som håller i inkomstförsäkringarna, numera också kräver ett arbetsgivarintyg. Lite kaka på kaka, eftersom ju en beviljad a-kassa förutsätter att jag har lämnat ett arbetsgivarintyg till a-kassan. Men beviljandet i sig är en förutsättning för att få ut någon ersättning på inkomstförsäkringen. Snurrigt, eller? Det papperslösa kontoret sen är nog bra och det går att fylla i blanketter på nätet – om man har en bra dator. Det har inte jag, så jag har faktiskt gjort det via jobbdatorn på arbetstid. Men papperslöst blir det ju inte – blanketterna ska skrivas under och DET kan man ju inte göra med papper när de ligger i datorn. Än. Fast det borde gå med e-legitimation. Fast inte jämt.

För att få ersättning utbetald från a-kassan är också reglerna vad gäller att söka jobb skärpta. Bland annat måste du en gång i månaden redovisa alla jobb du har sökt, förutom att du fyller i ett kassakort med timmar du har varit arbetslös – eller jobbat två gånger i månaden. Aktivitetsrapporten, det vill säga sammanställningen över de jobb du har sökt, fyller du i elektroniskt med e-legitimation och skickar in till Arbetsförmedlingen. Kassakorten fyller du också i elektroniskt och med e-legitimation samt skickar in till a-kassan. (E-legitimation behövdes inte i höstas för detta.)

Om du inte söker tillräckligt många jobb får du ingen ersättning från a-kassan. Vad som är

tillräckligt många jobb

finns inte angivet nånstans vad jag vet, utan verkar vara godtyckligt. Förra hösten, när detta nya med aktivitetsrapporter startade, var det emellertid ingen som klagade på mitt jobbsökeri. Med tanke på det antal jobb jag sökte kändes det rätt och bra. (Se högen på bilden ovan!) Men samtidigt är det en enorm press. Jag tycker att det är bra att man får redovisa vilka jobb man har sökt. Fast jag kan inte låta bli att undra om det bara är kvantitet man ser till och inte kvalitet. Och kollar nån nånsin upp att man faktiskt har sökt de jobb man anger att man har sökt? Ärligt talat tror jag inte att Arbetsförmedlingen har resurser för det. Samtidigt vet jag inte riktigt vad de sysslar med på Arbetsförmedlingen. För förmedlar jobb gör de ju inte. Det kan inte vara nåt roligt ställe att jobba på…

Det är jobbigt att känna att man hela tiden ska kontrolleras, som om man medvetet försöker lura till sig pengar. Jag får ut 9 900 kronor i månaden på a-kassa. Jämfört med den månadslön jag har haft i nästan åtta månader är det inte ens en tredjedel. Så ingen ska tro att det är värt att försöka lura till sig a-kassa. Försök lev på den, får du se! Jag har dessutom ingen sambo eller mak* som kan försörja mig/betala räkningar, utan jag måste fixa allt själv. Några bidrag från andra håll i samhället får jag inte. Och nej. Ekvationen går ju inte ihop.

Nummerlapp nr 9

Nummer nio hade jag vid förra inskrivningen, tror jag.

I morgon infaller alltså tuffa dag två. Då ska jag skriva in mig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen – tillsammans med horder av andra losers människor. Vi får var sin nummerlapp och sen får vi sitta i entrén och vänta på att vårt nummer ropas upp. Jag brukar ta med mig nånting att läsa, men jag har svårt att koncentrera mig eftersom där är så mycket folk. Jag har ju svårt för folksamlingar och sorl, så nästan all min energi går åt till att tvinga mig att sitta kvar och behålla mitt lugn. Hur resten av inskrivningen går till knackar jag nog ner i morgon – om mina energiresurser inte är helt förbrukade – i ett blogginlägg. Jag har en känsla av att jag behöver skriva av mig då.

Idag väntar en hej-då-lunch med en kollega i huset. Och jag har just fått veta att det blir nån sorts hej-då-fika med enheten i eftermiddag. Det senare fick jag veta nu på morgonen och det gjorde mig faktiskt lite glad.

Nu ska jag försöka upparbeta kraft och ork att utföra de allra sista arbetsuppgifterna här. Jag har överlämnat till konsulten i fredags, men jag måste ändå i de sista skälvande minuterna jobba. Det känns rätt tufft, samtidigt som jag har förvånat mig själv med att vara ganska glad idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett mystiskt inlägg.


 

Vi var och åt på lokal efter jobben idag. Det går fan inte att handla mat annars, inte med sjuhundrafyrtioelva puckon som står ivägen för min framfart på Tokerian. På lokalen gjorde jag flera mystiska observationer och upptäckter. Bland annat noterade både Fästmön och jag att en anställd svabbade golvet på exakt samma ställe under hela tiden vi åt. Ja, hans kompisar satt ju och käkade vid ett bord just där. Tänk så rent deras golv blev! Och ytterligare en anställd satt vid samma bord och åt. Vad hände med att jobba, effektivt och med kvalitet? Nä, rast, ineffektivitet och… så vidare är tydligen det som gäller.

Nåja, nu var inte detta den mest mystiska upptäckten utan det faktum att stället har… en egen gyn-mottagning!!! Jajamens! Se bilden nedan! Bilder ljuger ju aldrig.

Ronald Gyn

Ronald Gyn Klubb heter mottagningen.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en föreläsning och lite annat.

 

Grenar mot blå himmel lite moln

En stund på lunchen.

Det blev en kylig start på den här dan, men den artade sig och blev riktigt solig och fin. Jag tog en macklunch och stod en stund i solen och mobiltelefonerade med sjuklingen hemma. Något bättre var det visst, fast det är inte mycket med Fästmöns röst eller ork. Det blir nog till att vara hemma och kurera sig resten av veckan. Eller hos mig fram till fredag när de yngsta barnen kommer till sin mamma.

konst kvinna

Konst(ig) kvinna.

På eftermiddagen tog vi en promenad ut i aprilsolen för att delta i ett möte. Eller det var faktiskt en föreläsning. Jag fick lära mig några promenadstråk i environgerna, inte helt fel med tanke på solen och på att min rygg synnerligen estimerade att jag rörde på mig. Vi promenerade till ett forum där jag studsade lite först på grund av konsten.

Charlotte Signahl

Charlotte Signahl, ingen konstig kvinna alls, pratar om ordet hora.

Efter konststudien blev det så föreläsning. Charlotte Signahl pratade om jämställdhet och mångfald. När hon först inledde kände jag mig lite tveksam. Framför allt för att jag känner att jag ju tillhör en minoritetsgrupp (HBTQ). Alltså jag trodde att det skulle bli lite överkurs. Det blev det inte. Efter en lite tveksam inledning kring bland annat pronomet hen drog den lilla människan igång i racerfart på scenen. När hon var nästan färdig berättade hon att hon var nyopererad. I magen… Det blev en synnerligen stimulerande eftermiddag där vi fick tanke att reflektera över förlegade begrepp som

neger

men också hur fel det blir när en del använder ord som

hora

utan att veta vad det betyder. Och för övrigt… Visste åhörarna vad en transvestit var? Jag tror det.

Där jag jobbar just nu talas ofta om olika sorters värden. Framför allt allas lika värde. Och lite annat. Föreläsaren tyckte att det mest var tomma ord och ville att vi skulle fokusera på det riktigt väsentliga: kvalitet. Ärligt talat håller jag med. Det är för många fina ord som i verkligheten inte betyder så mycket. Fokus på min arbetsplats ligger inte direkt på jämställdhet och mångfald. Här jobbar var och en med sitt. Jag skulle önska att vi hade just kvaliteten i fokus. Och samarabetet. För eftersom vi är mångfaldiga och inte enfaldiga torde det vara att föredra. Oder was..?


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »