Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kurt Wallander’

Ett inlägg om en bok.


 

Steget efterTvå stora och tämligen tunga papperskassar med böcker kom vännen Agneta bärandes över gården till mig en dag i mars – förra året. Jag har plockat ur böckerna, ställt in dem i olika hyllor och läst några av dem. Eftersom mars månad 2016 är en månad när jag enligt mitt bokmål ska läsa svenska författare blev det naturligt att välja Henning Mankells bok Steget efter. Boken var en av dem som kom i papperskassarna. Tack, Agneta!

I den här tegelstenen sker det riktiga otäcka saker. Den inleds med tre försvunna ungdomar. De antas vara på resande fot, men en mamma ställer sig mycket tveksam till detta. Samtidigt hittas en av Kurt Wallenders poliskollegor mördad i sitt hem. Under utredningarnas gång visar det sig att morden hänger ihop. Dessutom finns ett HBTQ-tema. Tyvärr sker det ytterligare mord innan Wallander löser fallet – och själv är nära att få sätta livet till.

Jag är förvånad över att den här boken var så spännande och bra som den är. Dels för att den har ett antal år på nacken, men också för att min uppfattning om författaren troligen färgats av TV:s Wallanderfilmer. Jag blev glatt överraskad samtidigt som jag alltså ännu en gång kunde säga att

Boken är bättre än filmen.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg om serier.


 

Endast 67 år gammal gick Henning Mankell bort idag. Vi är nog ganska många som känner till hans kriminalkommissarie Wallander, inte minst från TV. Men hur är det med böckerna? Jag inventerade mina hyllor med svenska deckare och fann att jag hade läst… två.

Den femte kvinnan och Brandvägg

Den femte kvinnan och Brandvägg är de enda två Henning Mankell-böckerna jag har läst.


Då är det tur att en har goa vänner som Agneta 
som är en av dem som har fyllt på mina att läsa-högar det senaste året. I mars kom hon med två stora papperskassar med böcker och i den ena hittade jag… några Henning Mankell-böcker:

Steget efter Innan frosten Handen Den orolige mannen

Steget efter, Innan frosten, Handen och Den orolige mannen har jag inte läst!


Nu kan jag alltså bättra på mitt Wallanderkunnande 
och även statistiken vad gäller författaren. Jag har väl varit lite… avvaktande och tyckt att Wallander har överexponerats i ”TVfilmsform”. Det ska bli spännande att se om hur jag uppfattar böckerna. Det känns lite tråkigt, bara, att jag inte gjorde det medan författaren levde…

I postboxen idag låg en annan serie-bok av delvis annan genre. Mohamed Omar har skrivit och Rickard Fornstedt har illustrerat den första serieboken om Professor Frans. Jag har ju tidigare läst och skrivit om Mohamed Omars böcker Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet samt Professor Frans och den siste Sturen. En kan alltså numera säga att professor Frans har blivit en serie – på två sätt. Fast eftersom jag själv jobbar nu för tiden vet jag inte riktigt när jag får tid över att läsa och recensera serie-Frans. Dessutom har mitt utrymme här på bloggen krympt till åtta procent. Men… jag ska försöka hinna med innan ”slutet”.

Professor Frans Necronomicon i Upsala

Professor Frans Necronomicon i Upsala låg i min postbox idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Rolf Lassgård är polisen Wallander för mig. Men i senaste TV-serien, Den fördömde, som startade i kväll på SvT 1, är han psykolog och profilerare – och ett antal kilon lättare. Tyvärr talar han ännu mer sammanbitet än vanligt, vilket gör att det är svårt att uppfatta vissa repliker. Och kameran filmar från konstiga vinklar, bakom saker och ting – nåt som också gör det svårt att se och uppfatta vissa scener. Börjar jag bli totalt gammal, eller?


Lassgård som psykologen och profileraren Sebastian.

                                                                                                                                                     Sebastian är i sin hemstad för att ta hand om sin avlidna mors kvarlåtenskap och hem. Där träffar han en före detta poliskollega som utreder ett mord på en ung kille. Sebastian tigger till sig ett tillfälligt gästspel i polisgruppen. Samtidigt hittar han ett brev hos sin mamma som indikerar att han har ett barn. Sebastian anses som kvinnokarl, men hittar sin stora kärlek i Lilly. Dessvärre omkommer Lilly och dottern i tsunamin 2004 och Sebastian plågas av mardrömmar och sorg.

Detta var första delen av två. Som jag skrev inledningsvis är det ibland svårt att uppfatta Lassgårds repliker eftersom han talar ganska sammanbitet och utan att röra alltför mycket på läpparna. Och när kameran gömmer sig bakom träd och vad det nu kan vara blir även det visuella bitvis svårt att uppfatta. Det här stör upplevelsen, tyvärr, för annars tror jag att Den fördömde hade varit riktigt spännande.

Medelbetyg blir det ändå.

Read Full Post »

Helgens andra Wallanderfilm, den tjugofjärde i serien, med titeln Arvet fick avrunda lördagskvällen.


Pengar och seriemord i senaste Wallander-rullen.

                                                                                                                                                          På Bräda Musteri hålls affärsmiddag för att lansera musteriets nya produkter. Företagets VD blir mördad under middagen. Nä’r mördaren mördas inser Wallander att pengar är ett motiv, men dessutom att nån eller några inte drar sig för flera mord. Kanske härjar en metodisk seriemördare i Ystad. Polisen dras in i en härva av hjärntvätt, otrohet och hatiska före detta anställda.

Den här allra senaste Wallander-filmen, som kom ut i slutet av april, känns mer spännande än gårdagens. Här är det fler otäcka scener och man är inte riktigt säker på vem som är mördaren förrän mot slutet.

Klart mer än godkänt omdöme!

Read Full Post »

Snälla Linnsan hade lånat ett par Wallander-filmer åt tanterna. En av dem, Vålnaden, blev en perfekt avslutning på en dag med full fart.


Den 23:e Wallander-filmen handlar om spöken. Eller..?

                                                                                                                                                           En stuga brinner ner efter en gasexplosion. En man dör och en kvinna skadas svårt och överlever – ett tag. Hon hittas emellertid UTANFÖR stugan. Svek och hemliga kärleksaffärer är några av filmens ingredienser. Den bedragna mannen, tillika mordoffrets kompanjon, misstänks omedelbart. Men så mördas han också…

Henning Mankells tjugotredje film om Kurt Wallander blir väl egentligen riktigt spännande först i slutet. Aspiranterna Pontus och Isabelle får allt mer viktiga roller, men den här gången har också åklagarens dotter en viss plats i historien.

Ganska bra och i slutet, men lite seg i mitten.

Read Full Post »

Slutligen den tredje och sista Wallander-filmen, Dödsängeln från 2009, vi fick låna den här vändan av Linnsans kompis. Totalt sett den 22:a filmen i serien där Krister Henriksson spelar Kurt Wallander.


Agerar en dödsängel utifrån kärlek eller hat?

                                                                                                                                                             En kör med unga kvinnor sjunger i en kyrka utanför Ystad. Men när en av körmedlemmarna, en 18-årig tjej, försvinner spårlöst från skolan där kören bor kallas polisen in. Först verkar det som om tjejen gett sig av på eget bevåg, men snart dyker det upp spår som pekar på motsatsen. Och när sen nästa körtjej försvinner finns det ingen tvekan…

Den här filmen var nog den mest spännande av de tre vi har sett i veckan. Det är hela tiden osäkert vem som är den skyldige. Misstankar riktas åt olika håll, men de misstänkta visar sig vara oskyldiga. Bästa betyg av veckans tre Wallander-filmer får denna!

Read Full Post »

Skytten

Wallander-dags igen! Den 21:a filmen i serien om Kurt Wallander med Krister Henriksson i huvudrollen heter Skytten från 2009.


Inget stjärntecken utan en prickskytt!

                                                                                                                                                      Den här gången handlar det om en prickskytt som håller Ystad skräck. Offren är personer som har kriminell anknytning. Wallander inser att det finns kopplingar till en kriminell organisation. Pontus dras nu in i en jakt på liv och död eftersom skyttens dödslista har utökats med hans namn. Dessutom utkämpar han en privat strid.

Skytten innehåller mycket pang-pang. Den känns mer rafflande än de tidigare filmerna, mer snabb. Stefan Sauk gör en fantastisk bra roll som en typisk ”skitgubbe” dessutom! Mer än godkänt för den här filmen!

Read Full Post »

Wallander-dags igen! Snälla Linnsan har lånat oss tre filmer via en kompis. Läckan från 2009 blev den första filmen vi såg.


Den här gången läcker det…

                                                                                                                                                           Ystad drabbas av välplanerade värdetransportrån och mycket pengar försvinner. Aspiranterna Isabelle och Pontus råkar befinna sig på precis rätt plats och tar upp jakten. Dessvärre slutar det med att Pontus tas till fånga. Kurt Wallander och gänget jobbar får upp ett spår som leder till  en äldre vän och en före detta kollega till Wallander. Samtidigt arbetar Svartman med ett fall där en orienterare mördats någonstans ute i skogen. Svartman är nära att själv råka ut för samma sak.

Det här är den sjunde filmen i andra omgången Wallander-filmer med Krister Henriksson, totalt den 20:e med samma skådespelare. Krister Henriksson har växt in i rollen, tycker jag – eller också är det jag som börjar vänja mig vid att inte se Rolf Lassgård som Wallander… Men jag vidhåller att Krister Henriksson är lite stel i sitt skådespeleri. Lysande i den här filmen är emellertid Michael Segerström, som vi senast såg i filmen Darling.

Läckan har fått dålig kritik från de flesta håll, men så dålig tycker jag inte att den är. Den är ganska…ordinär. Medelbetyg, alltså.

Filmerna är baserade på Henning Mankells karaktärer från dennes polisromaner. Men numera tycker jag att filmens och böckernas karaktärer inte har särskilt mycket gemensamt.

Read Full Post »

Hämtade Fästmön för ett ärende i utkanten av Stan. Belöningen efteråt blev en Magnum mandel, vårens första glasspinne! Idag har det varit riktigt varmt här – över 18 grader i solen och runt fem grader i skuggan. Dunjackan byttes mot tröja och fodrad fleecejacka. Härligt att slippa känna sig som en Michelingubbe en stund!

Väl hemma igen parkerades Anna vid datorn och mobilen (hon testar en ny mobil) samt en mugg java medan jag tappade om vin och tillsatte jässtopp. Satte vinet redan den 29 december så det var på tiden att stoppa jäsningen nu. Under cirka en vecka, tio dagar ska vinet skakas rejält några gånger om dagen. Därefter väntar klarning i minst fyra veckor. Jag har gjort vin sen början av 1990-talet. Vinsatserna köper jag nere i Metropolen Byhålan för det är bara Brunnebys röda viner som gäller! Riktigt goda blir de – jag tror aldrig jag har misslyckats med nån sats. Möjligen i början, men då handlade det antingen om att

  1. det var nån annan som skötte vinberedningen eller
  2. det köptes FEL vinsats

När vinet är klart – och det ska inte stressas! – tappar jag upp det på flaskor, korkar, etiketterar och ångar på hättor. Resultatet ser faktiskt rätt proffsigt ut och om jag inte ska på nåt superfint kalas tar jag ofta med mig en flaska egenproducerat till värdparet/värden/värdinnan.


En flaska av husets röda!

                                                                                                                                                          Men i afton blir det kycklingkorv och makaroner på restaurang Tofflans Taffel och till det passar inte rödvin utan det blir rödmjölk eller vatten! Det är gott det också! Ska nog ställa mig vid spisen nu så att vi orkar hålla oss vakna och kanske se en Wallander-film i afton. Anna börjar inte förrän klockan 13 i morgon, så vi kan ju faktiskt sitta uppe en stund…

På med förklädet nu! 😀

PS Såg just att ett par glas rött om dan inte är helt fel för vikten! Såpass! 😛

Read Full Post »

Duktig kicka har varit på IKEA och lyckats montera ihop tre stora förvaringslådor – utan annan hjälp än de egna fula orden.

Duktig kicka snodde ihop västerbottenpaj och sallad till oss innan Den Mest Älskade skulle till jobbet. (Fast det var Carolines kök som hade gjort pajen EGENTLIGEN!)

Duktig kicka skrev klart föregående inlägg på bloggen trots telefonsamtal samtidigt.


Het linje? Örat blev rätt hett i varje fall…

                                                                                                                                                        Duktig kicka lyssnade på sin mamma i 40 minuter. Barndomshemmet flyttas eller säljs ut, del för del. Men Duktig kicka ska spara två mindre tavlor, sin lilla röda kälke och farfars öronlappsfåtölj. Mitt hjärta gråter, men det känns ändå bra att mamma blir nöjd. Släktporträtten har ordnats förvar åt dessutom!

Duktig kicka skrubbade bort sina tårar i badrummet och i toa- och duschrummet. Använde så mycket starkt att ögonen sved, men inte längre bara av tårar.

Duktig kicka strök en mindre hög.

Duktig kicka åt ett äpple.

Duktig kicka sitter nu och bloggar och Spotifierar innan hon ska ut till containern och slänga en massa junk – på vägen till bilen som ska ta henne till Annas jobb för att hämta densamma (Anna, alltså).

Duktig kicka är varm och trött, men kanske blir det en Wallanderfilm i kväll?

Read Full Post »

Older Posts »