Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kunnande’

Ett litterärt inlägg om serier.


 

Endast 67 år gammal gick Henning Mankell bort idag. Vi är nog ganska många som känner till hans kriminalkommissarie Wallander, inte minst från TV. Men hur är det med böckerna? Jag inventerade mina hyllor med svenska deckare och fann att jag hade läst… två.

Den femte kvinnan och Brandvägg

Den femte kvinnan och Brandvägg är de enda två Henning Mankell-böckerna jag har läst.


Då är det tur att en har goa vänner som Agneta 
som är en av dem som har fyllt på mina att läsa-högar det senaste året. I mars kom hon med två stora papperskassar med böcker och i den ena hittade jag… några Henning Mankell-böcker:

Steget efter Innan frosten Handen Den orolige mannen

Steget efter, Innan frosten, Handen och Den orolige mannen har jag inte läst!


Nu kan jag alltså bättra på mitt Wallanderkunnande 
och även statistiken vad gäller författaren. Jag har väl varit lite… avvaktande och tyckt att Wallander har överexponerats i ”TVfilmsform”. Det ska bli spännande att se om hur jag uppfattar böckerna. Det känns lite tråkigt, bara, att jag inte gjorde det medan författaren levde…

I postboxen idag låg en annan serie-bok av delvis annan genre. Mohamed Omar har skrivit och Rickard Fornstedt har illustrerat den första serieboken om Professor Frans. Jag har ju tidigare läst och skrivit om Mohamed Omars böcker Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet samt Professor Frans och den siste Sturen. En kan alltså numera säga att professor Frans har blivit en serie – på två sätt. Fast eftersom jag själv jobbar nu för tiden vet jag inte riktigt när jag får tid över att läsa och recensera serie-Frans. Dessutom har mitt utrymme här på bloggen krympt till åtta procent. Men… jag ska försöka hinna med innan ”slutet”.

Professor Frans Necronomicon i Upsala

Professor Frans Necronomicon i Upsala låg i min postbox idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om just dessa tre.


Det är höst, det är mörkt tidigare om kvällarna. Och då måste bilens alla lampor fungera. I kväll när jag skulle åka och hämta Fästmön från jobbet upptäckte jag en trasig baklykta. Jag vet att jag inte är så bra på det här med att meka med bilar, så i morgon ringer jag verkstan och ber om hjälp. Det kostade knappt en hundring sist och det kan det vara värt. Jag har liksom varken kunnande eller verktyg ens, inte heller reservlampor. Naturligtvis ringer jag Märkesverkstan. Jag har lärt mig av det dyra misstaget jag gjorde när jag lät Mekarbruden, som till min stora förvåning är verkstadschef på en bilverkstad nån annanstans, lägga händerna på Clark Kent*.

pajbil

En pajbil. Eller en paj baklykta är det på min. Bilen bilden är dock inte min, den bara illustrerar paj bil.


Segern då?
Tja, tyvärr kan jag inte gå in så djupt på den för det skulle röra upp en massa… inte sår, men ungefär som att sätta sig i en myrstack. Eller trampa i ett getingbo. Du fattar, va? Men… segern är MIN! Jag är kvar. JAG. Den här ronden/halvleken/setet/omgången också. Tofflan – Motståndarlaget Pucko 2-0. HA! HA HA!!

Bitte Blöja

Skit på dig, loser!


Det här med annonser på WordPress,
det gillar jag inte alls! Jag bloggade om det tidigare idag. Dessutom skrev jag några rader i högerspalten i rutan högst upp med fotot på mig. Som straff försvann alla mina bloggföljare, noterade jag när jag administrerar bloggen. Gissar att det var diktatorn på WordPress som blev förbannad och straffade mig, helt enkelt, för att jag vädrar mina åsikter offentligt. Så om du känner att du vill följa min blogg igen, gör ett nytt försök. Bara för att reta WordPress, om inte annat…

Följare

Följarna bara försvann. Kvar är endast mina Twitterföljare.


*Clark Kent = min för tillfället lite enögde-bak-i-nacken-bilman


Livet är kort. Och händelserikt! Jag vill inte missa en sekund av det.

Read Full Post »

Det händer rätt mycket just nu på jobbet.  Jag insåg häromdan att jag faktiskt ska jobba även för en tredje uppdragsgivare ”inom huset”. Idag hade vi ett första möte för att diskutera vilka behov som finns och var jag ska lägga krutet – till att börja med. Ärligt talat finns det hur mycket som helst att jobba med/ta tag i här, men eftersom min anställning tar slut efter påsk gäller det att fokusera på det som jag har i uppdrag att göra. Resten får bara vara. Lite trist. Jag har ju naturligtvis tankar, planer och drömmar. Samtidigt har det varit så här så länge, det vill säga korta förlängningar av tjänsten. Det hjälper inte att så många säger till mig att de behöver min professionella hjälp eller att de är tacksamma för den hjälp de har fått eller att de är glada att jag finns här för kommunikation är ju så viktigt. Det måste nå ända upp också.

isvatten med citron

Flöde i ett vattenglas – med en bit sur citron i.


Men morgonens möte
var i alla fall mycket bra och det är roligt att samtala med nån som har förståelse för min profession och mitt kunnande samtidigt som önskemålen korresponderar. Redan nästa vecka ska jag ha en struktur inklusive förslag på innehåll klar för den här uppdragsgivarens intranät. Det tror jag ska gå bra. Jag ska ju ändå jobba halvtid i två månader för uppdragsgivaren…

Andra flöden är mindre bra. Tre varningslampor började lysa i bilen igår när Johan och jag skulle åka från jobbet. Detta har hänt förut, men då har lamporna slocknat efter ett tag. Nu slocknar de och tänds lite då och då. Detta signalerar allvarligt fel.Så i morse blev det till att ringa bilverkstan. På Alla Hjärtans Dag ska jag lämna in Clark Kent* till doktorn på morgonen och så får jag en lånebil under dagen. När jag frågade vad som kunde tänkas vara fel, gick det naturligtvis inte att svara på det, men jag skulle vara medveten om att funktionerna inte… fungerar när varningslamporna lyser. Så himla bra då att en lampa handlar om bromsar, en annan om antispinn/-sladd. Med tanke på att snön i denna stund vräääker ner utanför mitt fönster. Stora, jävla flingor… Oc h… vad det hela kommer att kosta törs jag inte ens tänka på, men det handlar naturligtvis inte om några tior utan snarare tusenlappar. Tjolahopp, liksom!

Under dagen ska jag delta i ett webinar. Dessa webinar har alltid jätteintressanta ämnen. Idag är rubriken Att leda på distans. Det är ju för övrigt jobba-hemma-dagen idag!..

Vad händer hos dig då???


*Clark Kent = min lille kranke bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns ett uttryck som jag avskyr och det är ett som ofta står i vissa platsannonser:

Du ska kunna ha många bollar i luften.

Jaha, som nån sorts jonglerare då, eller? Vanligen finns detta uttryck i annonser där man söker personal till typiska kvinnoyrken, som sekreterare och till vård och omvårdnad.

Jag brukar inte skryta med att jag är nån jonglör, men jag brukar säga att jag har

bred kompetens och erfarenhet.

Och med det kommer jag rätt långt – när jag får visa upp det, vill säga… Det är ju inte alltid jag har kommit så långt. Många gånger blev jag ratad vid urvalet av sökande till en tjänst, sällan fick jag veta varför. Mina ord på ett papper och min CV räckte uppenbarligen inte. Men att få visa i praktiken var inte möjligt.

Som kommunikatör ska man vara både bred och stresstålig. Märkligt nog har jag blivit bättre på att hantera stress. Troligen har det att göra med att min förrförra arbetsplats i mångt och mycket var sjuk. Där var inte hälsosamt att vara, helt enkelt. Idag är tillvaron en annan. Jag ska inte säga att det är paradis hela tiden, men jag bemöts med en respekt för mitt kunnande och den jag är. Och tänk att jag, som så ofta fick höra att jag inte var tillräckligt socialt kompetent, faktiskt flera gånger och av flera olika personer på arbetet, har fått höra hur trevlig jag är och hur lätt jag har att komma in i grupper…

Varje torsdag delar jag kontor med M som är administrativ chef. M jobbar resten av veckans vardagar vid den institution även jag ska jobb på från i maj. Det är lite knepigt att dela arbetsutrymme ibland, men det är också bra träning på det här att kunna samarbeta, att dela utrymme och att visa hänsyn. Idag har vi möblerat om här på kontoret. Det blev verkligen kanonbra!

Här står jag och jobbar om dagarna!


Jag gillar min lilla hörna av rummet
för från min plats har jag utsikt över området utanför och vilka som passerar. När jag stänger dörren stänger jag ute ljuden därifrån, men jag är samtidigt synlig genom glasväggen. På så vis känner ingen att jag är otillgänglig trots en stängd dörr – hoppas jag. M sitter snett bakom mig, intill fönstret. Vi har valt platserna själva och jag tror att vi båda är nöjda. Nu återstår att fixa en anslagstavla och nåt konstverk samt några fina krukväxter. Jag har ju ett antal växter hemma…

Mitt under ommöbleringen kom kollegan Å, som blir halvsekel dan efter mig, och behövde lite praktisk hjälp med ett av sina program. Vi lyckades inte lösa det just då, men vid förmiddagsfikat fick jag veta hur det ska lösas. I samma veva ringde jag märkesverkstan för att boka tid för byte av vinterkängor* till sommarsandaler** för Clark Kent***. Det fanns ingen tid som passade förrän den 4 maj, men det blir utmärkt! Jag kör ju dubbfritt så jag får ju köra på mina vinterdäck även efter sista april.

Sammanfattningsvis kan man väl alltså säga att jag idag på förmiddagen har fått användning av min breda kompetens och erfarenhet. Eller, om du hellre vill, jag har haft ett antal bollar i luften – från pingsbollar till medicinbollar… Vad passar väl bättre då än en lunch med B och ”Lisbeth” från min förra arbetsplats på fakulteten??? (Och nej, det var inte den arbetsplatsen som var/är sjuk*!)


*vinterkängor = vinterdäck

**sommarsandaler = sommardäck 
***Clark Kent = min lille bilman 

Read Full Post »