Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kunna’

Ett inlägg om känslan just nu.


Det där järngreppet om halsen, det känns som om det håller på att lossna lite. Sakta börjar jag återgå till den som är jag

i vanliga fall.

Ja fast

i vanliga fall

blir det ju aldrig mer. Men den som känner sig

ganska OK år 2013

vore jag nöjd med att vara.

Spjutstaket

Vågar jag gå utanför staketet?


Jag skrev nog häromdan
att det har blivit färre intressanta lediga jobb. Och just som jag skrev det hittade jag ett antal. Det som sätter guldkant på mitt arbete med att söka jobb – ja, för jag anser att det inte bara är ett arbete utan dessutom ett hårt arbete! – är när jag sen blir uppringd och man vill träffa mig. Igår blev jag uppringd bara ett par timmar efter att jag hade sökt en tjänst… Idag blev jag uppringd igen… Det gäller att våga gå utanför staketet. Att våga tro att man kan nåt – som man egentligen vet att man kan – och våga tala om det också… Men hur vågar man när man ständigt blir både tilltryckt och nertryckt..?

Eftersom jag också blev telefonintervjuad på förmiddagen, telefonerade med mamma och träffade Fästmön en stund känner jag mig megasocial en dag som denna! Alla dagar, när jag inte sitter och glor in i datorskärmen största delen av tiden, är bra dagar. Då lossnar det lite, det där inuti som gör ont.

På tisdag bär det av på intervju igen, liksom på onsdag. Visserligen bara nåt som kan ge visstid, men tillräckligt intressant och spännande för att jag ska känna att det är nåt jag verkligen vill. Och kan. Om jag bara vågar gå utanför staketet jag själv har satt upp mot omvärlden…


Livet är kort. Nu ska jag hänga tvätt.

Read Full Post »

Kvällarna är ljusa så länge nu. Det är en fördel med sommartid, den enda, tror jag. Jag gick lite tidigare från jobbet igår kväll, för jag tänkte att mamma kanske var både hungrig och uttråkad. Hon hade tänkt gå ut på en promenad, sa hon när jag kom hem, men det är ju inte så roligt när man går ensam. Precis som jag känner. Det mesta är tråkigt när man är ensam.

lönnlöv
Ensam är tråkigt.


Jag brukar inte ha problem med ensamheten
när den är självvald. Men det är när den inte är det som det kan vara riktigt jobbigt. Det är därför jag bävar inför dagar som kommer. Samtidigt, har jag överlevt det som hände för över fyra år sen samt lite (!..) tumörer ska jag väl klara det värsta av scenarier. Och vi är inte där än. Det återstår en liten frist.

I morgon förmiddag åker mamma hem.

Hem till ensamheten

säger hon då och då. Och jag får så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte kan/orkar/är frisk nog att köra ner 2 x 30 mil för att hälsa på. Det gör mig ledsen. Inte vill jag att mamma ska känna sig ensam! Samtidigt är hon som jag – vi uppskattar ensamheten rätt mycket när vi själva har valt den. Det är lite svårt att förklara för omgivningen ibland, men jag tror att mamma och jag är lika i det fallet.

Det blev hämtmat från Mac Jack igår kväll. Mamma tog grillad med mos, jag chicky (höll på att skriva Chucky… bevare oss väl!) bits och strips. Fick ganska snart ont i magen. Rejält. Men det gick över, som tur var. Tog en välbehövlig dusch efteråt för att spola av mig grilloset och åkte sen för att skjutsa hem Fästmön från jobbet till Himlen. Det var liksom en vecka sen vi sågs och jag hade rejäl abstinens efter pussar och prat. Hemma igen satt mor och jag och pratade en stund och sen var det läggdags igen. Kvällarna är liksom inte bara ljusare utan också kortare…

Ingen lifterska i bilen idag, så jag kom ihåg att ta min Pongo-scarf runt halsen. Det var tre minusgrader i morse, så det är skönt att ha nåt så inte halsen blir bar på promenaderna mellan hemmet och garaget och parkeringen och jobbet.

På förmiddagen gör vi ett nytt försök med avstämning av mitt Husbygge, webbplatsen jag har byggt på uppdrag av intendenturen här och Lille M. Om nu Lille M är frisk. Och jag lovar att lägga ut en länk till webbplatsen här när den känns så färdig som jag kan göra den – för du är väl skitintresserad, förstår jag? Jag är i vart fall mycket stolt över bygget och att jag åstadkom så mycket på så kort tid. Det blir ett alldeles utmärkt arbetsprov att ha med mig inför framtida äventyr.

April är solig just nu, men jag har ännu inga planer på däckbyte. Jag kör ju dubbfritt, så det är ingen ko på isen. Hur kör du??? Du kanske cyklar??? Eller går, helst??? Skriv en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vet inte hur många gånger redan jag har noterat att folk, på olika sätt uttrycker

Äntligen vardag igen!

Och så skuttar de till sina inspirerande jobb och trivs. Sen tar det nån dag och så noterar jag en attitydförändring. Ser/hör/läser

Tillbaka i ekorrhjulet/grottekvarnen igen!..

Hur ska ni ha det egentligen? Är det skönt att det är vardag igen eller inte???

För egen del ser jag i kalendern att det är en vanlig, svart måndag. Inte nån röd dag i sikte förrän till påsken som i år infaller i slutet av mars. Men jag blir hemma några dar till. Först på fredag börjar min vardag – och min första arbetsdag på väldigt länge. Det känns pirrigt, men roligt. Jag är inte så orolig att jag inte ska klara av dan – jag har ju sen helgen på mig att vila. Och det gäller att hämta och samla krafter de här återstående dagarna av min sjukskrivning.

kalenderuppslag

Ett kalenderuppslag från mars förra året var innehållsrikt.


I morse var jag väldigt, väldigt trött,
men nu måste jag försöka vänja mig tillbaka till tidiga morgnar. Jag gick upp strax före klockan sju och skjutsade Fästmön till jobbet. Nog hade det varit skönt att krypa ner i sängen igen. Men jag motstod frestelsen! Vi får nog i alla fall sovmorgon i morgon och på onsdag, för i morgon är Anna ledig och på onsdag börjar hon jobba klockan 13 först.

Jag måste försöka få lite vettigt gjort idag. Tänkte börja med att köra en maskin tjockis-svart. Sen borde jag städa av i badrummet och i duschrummet/toan. Borde. Vi får se hur mycket jag orkar. Jag känner mig emellertid mycket pigg och upplyft av gårdagskvällens äventyr – promenaden. Det är härligt att känna att jag vågade, jag kunde, jag klarade av!

Lokalblaskan idag innehöll två intressanta saker: dels en helsidesannons om att Arge Kaj, där vi träffade tjejerna i lördags, ska upphöra, dels ett reportage om tågproblem. (Artikeln finns inte på nätet. Än.) Man listade 19 olika skäl till tågstopp samt vems ansvaret är. Intressant läsning som visar att vi bör nyansera vem vi anklagar och skäller på eftersom

  1. Naturen kan ställa till det.
  2. SJ inte är enbart ansvarigt.

Två läsvärda saker i en dagstidning räcker emellertid inte för att fortsätta prenumerera. Mitt beslut att efter typ 30 år som prenumerant säga upp tidningen står fast. Invägt i detta finns också det faktum att Ett Pucko knyckte mitt guldkort på tidningen 2009 – eftersom h*n i princip snodde mitt prenumerationsnummer. Och tidningen kunde inte hjälpa mig med detta. Så att vara trogen prenumerant är ingenting värt längre, det är bara att inse. Ja, jag är jävligt långsint! Men å andra sidan är 30 år också jävligt lång tid…

I övrigt sitter jag och funderar på en del två av Som man blir bemött, så bemöter man andraDen första delen fick en hel del respons och många läsare lämnade kommentarer och skickade sms. För den som är intresserad kan jag berätta att 86 personer hittills har läst det inlägget. Unika läsare, alltså. Sen är det ett antal som har läst inlägget flera gånger än en. Frågan är hur du orkade, med tanke på att inlägget innehöll fler än 1 000 ord…

blodpenna

Ett inlägg på över 1 000 ord – hur orkade du läsa så mycket???


Vidare är det dags
att byta fråga under rubriken Tofflan undrar. Jag brukar allt som oftast konsultera Unge herr O i detta spörsmål. Men nu har jag inte träffat honom på länge och får försöka låta min egen fantasi flöda ett tag till.

Nu börjar klockan gå mot nio och jag kan med gott samvete sparka igång tvättmaskinen. Inte för att andra i huset ens kan stava till hänsyn, men man ska inte kasta sten när man sitter i glashus, en devis som många borde läsa både en och två gånger.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det semester. Jag har skurlov. Det är väldigt skönt att ha skurlov en fredag, för jag började skura redan igår kväll, ju. Och snart är jag faktiskt färdig och har mer än bara lördag och söndag att njuta av min ledighet.

Fönstren är verkligen jättefina och det är bara såå praktiskt att kunna vipp-vädra. Man slipper flytta på växter, lampor och annat som brukar stå på fönsterbänkarna. Det går att öppna och vädra ändå. Det enda abret (va fult det såg ut i bestämd form!) är den taskiga persinnen i sovrumsfönstrets vädringsdel. Men jag är säker på att Dalkarlarna, som ju pratar värmländska, kommer och åtgärdar detta snarast. Jag ska ta lite bilder sen när min hem är precis som det ska vara, jag är inte riktigt i mål där än!

Ett av ställena som behövde skuras idag var badrummet. Och jag blev så skitirriterad när jag noterade rost på min relativt nya tvålpump! Det är andra gången en tvålpump blir rostig! Borde inte dessa rimligtvis vara rostfria???

Allt som är orange är inte sniggt. Rost, till exempel, är jädrigt irriterande!


Min förra tvålpump
kostade massor och inhandlades på Järnia medan det ännu låg kvar bredvid Tokerian. Egentligen är det inte så konstigt att affären, Järnia, alltså, inte gick så bra där utan fick flytta till Stenhagen (som om den skulle gå bättre då…). Allting var skitdyrt och personalen var bland det mest ointresserade jag hadrskådat. Ingenting kunde de heller när man frågade om verktyg, skruvar och sånt. Satt mest och surfade! Jajamens! Inte så konstigt att kunderna ledsnar då…

Dagens andra stora irritationsmoment har irriterat mig flera gånger redan den här veckan. Av och till går det inte att logga in på home.se, där jag har två mejlkonton. Det finns ingen driftsinfo på inloggningssidan och när man anmäler felet får man bara idiotsvar som

töm cacheminnet

Dessutom kommer dessa idiotsvar till mejlen och om man då inte kan logga in… ja, du fattar resten, va? Men det gör uppenbarligen inte Spray som äger home.se, tyvärr. (Tyvärr att Spray äger home.se, alltså.) Tidigare var home.se så gott som reklamfri, både vad gäller själva sidan och reklam till inboxen. Idag är det så mycket SKIT som snurrar runt omkring på sidan att jag nästan får epilepsianfall när jag ska läsa mejl. SLUTA, SNÄLLA! (Så kanske jag skriver ett milt blogginlägg om home.se)

Sluta med all skit som snurrar i mejlboxen, home.se, så kanske jag slutar sura och skriver nåt snällt om er!


Tror du att det gick att sova idag då?
Retorisk fråga. Vaknade klockan sex, men låg kvar ända till halv sju och gjorde en FEM, det vill säga läste. Sen körde jag igång! Och vet du, nu börjar mitt hem se rätt normalt ut! Några saker kvar att göra är det och det mesta är sånt jag behöver fler armar till att göra (sätta upp gardinstången i vardagsrummet, flytta matsalsbordet, vippa ner gästsängen och flytta kökssoffan på plats). Ställer mitt hopp till Fästmön som trillar in här i eftermiddag nån gång. Till dess ska jag hämta in lite prylar som jag har lyckats trycka in i förrådet (stolar, tavlor och nån golvlampa).

Hälen är förstås ondare än ond, men det är nästan bra, för då tänker jag inte så mycket på alien som också är ond. Dessutom kliar det i ögon och näsa och jag undrar om jag helt enkelt är allergisk mot städning, eller vad..?

Skitväder är det ute, det fullkomligt vräääker ner! Men härligt att känna att jag inte slösar bort den här dan genom att städa en vacker höstdag – det är inte särskilt svårt att hålla sig inomhus när det ösregnar konstant. Frisk luft får jag ändå gott om, eftersom det går så bra att vipp-vädra!

Nu ska jag ut i förrådet och härja lite, därefter är det dags för frukost, tror jag. Och sen äntligen en dusch!


Livet är kort.

Read Full Post »

Sista räkan är uppäten, sista skvätten vitt vin upphälld, skalen utburna, tallrikarna diskade… Och ja… jag är liiite påverkad. Inte berusad, men påverkad. Så jag beklagar om jag slinter något på tangenterna… (Vi grundade med en mycket god engelsk öl!!!)

Räkor är perfekt på fredagskvällen!


Fästmön och jag
tog en repa till Stormarknaden efter jobbet. Somliga skulle byta klädespersedlar, medan andra skulle till Systembolaget och köpa en (1) flaska vitt vin till räkorna. HA! Det blev en (1) flaska vitt vin – och tre (3) flaskor rött vin. Rött och gott och tämligen dyrt. Bara för att jag kan. Bara för att jag har råd just nu. Men de tre röda är instoppade i vinskåpet och nån mer alkohol efter dessa sista droppar vita blir det inte!

En vit och tre röda…


På Systemet träffade jag en gammal bekant
och… ehum före detta vän. Men det var ett väldigt angenämt möte och vi hade mycket att berätta för varandra trots att vi inte är vänner längre. 😉 Jag är glad att vi kan stå över det där och jag är också glad åt att h*n har förändrat saker i sitt liv.

Nu blir det soff-softning, vi är båda rätt slut. Eller jag är skittrött och Anna måste ladda för en jobbhelg med de underbara arbetstiderna klockan 7 – 16.

Ha en go fredagskväll, alla! 

Read Full Post »

Ett faktum nyligen erfaret:

Folk håller inte ord och förstår inte klarspråk. Folk är nämligen så nyfikna, att den som så sent som igår sade sig inte kunna/vilja/hinna titta in hit före jul var inne och läste, flera gånger. Är jag så himla intressant? Och den som är anmäld för stalkning kan visst inte heller låta bli att titta in och läsa här. Det måste saknas nånting, typ förståelse för klarspråk eller bara empati… Eller vänner i verkliga livet, kanske..?

Read Full Post »

Mitt spontana svar på rubriken är

JA!

För jag tycker att alla människor har intressanta historier att berätta om sina liv. Det behöver inte alltid vara  stora historier, uppseendeväckande händelser, sorgliga saker eller solskenssagor. Det kan vara om den lilla människan, den vi andra liknar.

Av de personliga historier som jag har hört är det främst två som har etsat sig fast. Den ena berättade en vän till mig första gången vi sågs. Den är så hemsk, så hemsk – och ändå var en av mina frågor

Varför skriver du inte om detta?

Men alla är inte som jag. Alla skriver inte ner sin historia – av olika skäl. Det kan vara hänsyn till familjen, det kan var att såren är för svåra, det kan vara på grund av hot, eller för att man inte vill eller tycker sig kunna. Jag har inte yppat ett ord om din historia till nån – du, som själv vet vem du är utan att jag behöver skriva ut ditt namn här. Din berättelse finns kvar inuti mig.

En annan av mina vänner som berättade sin historia för mig lät mig vidarebefordra här på bloggen. Du minns väl Rippes story? Berättelsen om en resa genom cancervården, en resa genom det omänskliga. En berättelse om en fruktansvärd sjukdom – och ett fruktansvärt bemötande. En stark och modig person, Rippe, som jag har äran att luncha med idag.

Jag har min historia. Den är inte riktigt färdigskriven än. Den finns till största delen nedtecknad och jag har låtit delar av den sippra ut här på bloggen. Men jag har inte bestämt mig än för vad jag ska göra med den.

Har DU en historia att berätta? Vill du berätta den anonymt eller öppet här via min blogg? Släng iväg ett mejl – adressen finns överst i högerspalten! – så kan vi diskutera om detta är lämpligt forum!

Read Full Post »