Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘krukväxt’

Ett oi-oi-ont-inlägg, som min nästanbror sa när han var liten. (”Det gör oi-oiont!” brukade Magnus säga när det… tja, gjorde ont, dårå.)

 

Skadad hand

Blessyr på handen.

Sedan nästan två veckor har jag gått omkring med en märklig blessyr på högerhanden. Fästmön frågade häromdan vad jag hade gjort. Såret vill ju liksom inte läka utan blir snarare värre. Eller sår och sår… Det ser mer ut som ett rivmärke. Nåväl, för såväl Anna som dig som läser dessa rader, kan jag avslöja att skadan har uppstått av för mycket firande. För mycket firande av… persienn. För det är när jag ska dra upp en av kökspersiennerna som handen oskönt smeker en vass kvist på en av mina krukväxter.

Men vad är väl ett envist litet rivmärke på handen mot nästa skada: ryggskott?! Idag åkte vi ju iväg för att fira Annas pappa på födelsedagen. Jag hann väl inte mer än sätta mig i bilen så fick jag ont i ryggen. Och det är väl lite typiskt eftersom jag har semester nästa vecka?! Nu går jag omkring och stönar och gnäller – som om det skulle hjälpa. Jag har telefonerat med mamma och då låg jag raklång på den hårda kökssoffan. Jätteskönt för den onda ryggen! Fast jag var ganska orolig för hur jag skulle ta mig upp.

Hos Annas pappa var det fullt hus, med två av hans barn närvarande med deras respektive, samt sju barnbarn (Annas systers allihopa), några med respektive, fyra barnbarnsbarn till Annas pappa samt hans syster med make. Totalt 21 personer inklusive födelsedagsbarnet (om jag nu har räknat rätt). Man kan säga att mina grannar bredvid ligger i lä där vad gäller ljudnivå. Å andra sidan var vi MÅNGA idag, grannarna bredvid är väl kanske bara fyra, fem personer. I morse lyckades gaphalsarna bredvid väcka mig klockan 6.36. Det är ju jätteroligt – NOT! – när man är ledig. 😡 <== ny, skitful WordPress-smiley

Vi har fått tag i raclette och den luktar skit precis som den ska. Men middag blir det nog inte förrän senare, för farbror Bosse (<== Annas pappa) bjöd på såväl smörgåstårta som vanlig tårta.

Skit på TV i kväll gör att vi nog umgås i stället. Kanske ser vi nån av filmerna som ligger inspelade på min DVD-hårddisk. Nu måste jag upp och röra på mig igen så att ryggeländet inte stelnar. Det kostar på att fira…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett slutgiltigt inlägg.


Äntligen är Projekt Storstädning i hamn!
Jag har styrt skutan som värsta envåldshärskaren, tagit delmålen ett efter ett och nu är jag klar. Idag gjorde jag mitt hems sista rum, vardagsrummet.

Jag vet inte om dagens värsta var gardinstångseländet eller vitrinskåpet. Båda är krångliga, men i alla fall vitrinskåpet har också sin charm. Vitrinskåpet är för övrigt en Billy-bokhylla som jag har ”offrat” för mina glas skull. Hyllor och dörrar av glas förvandlade det till vitrinskåp, fast möbeln egentligen behövs med sina trähyllplan i arbetsrummet…

Det finns så många glas, framför allt, i vitrinskåpet som jag inte använder. Men jag vet inte vad jag ska göra med dem. Kasta dem vill jag inte och de är för dyra att bara skänka till loppis. Kan vara bra att ha när det blir tuffa tider igen. Fast… Måsen-delarna har jag ju inte lyckats sälja, trots annons både här och på Blocket. Det var nån som hörde av sig med ett riktigt skambud och hellre än att acceptera det behöll jag delarna. Vi kanske ska använda dem nu i jul när mamma kommer?

I övrigt blev dammningen av alla prylar i vitrinskåpet en sorts walk down Memory Lane… Här finns saker som jag har fått vid speciella tillfällen, här finns glas från mormors och morfars hem, mammas dockservis och till och med tio tallrikar, en karott och två uppläggningsfat från pappas farfars hem! Han, farfar Hurtig, som grundade Hurtigs barnhem i Grankulla i Finland, men som har sin sista viloplats på kyrkogården i Solna, av alla ställen… Barnhemmet i Grankulla finns dock kvar.

Först bland grannarna (?) med julgardiner är nog jag nu. Men de ser inte så jättejuliga ut utifrån och jag orkar inte krångla med den där förb. stången upp och ner. Jag är ute i god tid, helt enkelt.

När jag har tvättat av mig den värsta städsmutsen och borstat bort de största dammråttorna ur håret ska jag traska över till Tokerian och köpa mig nåt gott till middag. Med

nåt gott

menar jag troligen en grillad kyckling. Det finns lite potatisklyftor i frysen om jag vill ha det till. I morgon får jag två gäster, varav en ska äta med mig, men den maten tänker vi på i morgon.

Och nej. Jag glömde inte att gnussa badkaret efter allt skurvatten!

Här är några bilder från storstädningen i vardagsrummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens handarbeten.


Idag är det visst Stora Hantverkardagen!
I alla fall pågår handarbeten både i New Village och i Himlen. Först ut var mitt hem. Jag hade ju ringt Dalkarlarna om mina dåliga nya persienner som var trasiga lite här och var, så sent som i somras. I fredags ringde jag igen för att fråga om det skulle komma nån och laga – och när – samt för att komplettera min felanmälan. Tjejen som svarade – enda kullan på firman? – lovade att kolla upp och ringa tillbaka. Hon har fortfarande inte ringt. Igår på seneftermiddagen ringde emellertid en man från Elitfönster. Vi bestämde att jag skulle få besök klockan 8.30 i morse. Det kom en man, en konsult till Elitfönster, bara en kvart försent. Han hade med sig en ny persienn…

Men nu var det ju liksom inte en persienn som skulle bytas – det fick jag åtgärdat i december förra året. (En persienn var trasig redan vid leverans, liksom…) Det var bland annat…

Trasig vridpinne

En av flera trasiga vridpinnar, eller vaffan det nu heter. Häxan på gardinstången är bara där för att hon är rolig.


Flera vridpinnar har pajat,
men de flesta har jag lyckats montera tillbaka så att de funkar igen. Den på bilden hade jag misslyckats med att få dit. Som tur var fanns det ju en vridpinne i persiennpaketet mannen bar med sig. Den använde han till ändamålet. Några fler kunde han ju inte byta eftersom han ju hade fått fel uppgifter om vad som skulle åtgärdas…

Nästa persienn som mannen kunde laga tack vare ”reservdelarna” i paketet med den nya persiennen var en i köket. Det var en plastklämma som hade gått sönder och lossnat:

Plastklämma mellan glasen

Plastklämman, som lossnat från persiennen mellan glasen, var trasig. Dess syfte är att hålla ihop botten på persiennen.


Man kan ju undra
var själva rapporteringen av felet fallerar… Kunden (jag) ringer och säger att det är fel på det och det. Första gången i somras, andra gången i fredags. En tjej hos Dalkarlarna tar emot mitt samtal, säger sig anteckna, lovar felanmäla hos fönsterleverantören Elitfönster samt återkomma till mig. Hon hörs aldrig av. En man från Elitfönster ringer tre dagar senare om att han ska komma och åtgärda en trasig persienn. Jag svarar att det inte är en persienn som är trasig och förklarar ånyo vad som är kaputt. Slutligen, en man, som jobbar som konsult åt Elitfönster, kommer hit med en ny persienn i tron att en trasig persienn ska bytas ut. HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT FATTA VAD JAG SÄGER???

Nu var konsulten lika förvånad som jag och ingen skugga på honom! Han var tvärtom väldigt hjälpsam och gjorde det bästa av situationen. Jag fick också en liten påse med diverse smådelar och så lovade han att han se till att skicka hit ett antal vridpinnar i reserv.

Men nånstans i felrapporteringen har det ju gått fel. Det vore väldigt intressant att veta var

frågetecken

Var har det gått fel, tro? Eller: vem har inte fattat nåt?


Nästa hantverkeri idag
ska Fästmön och jag stå för själva. Vi ska ut till Himlen när hon har slutat jobba klockan 14 för att möblera om lite, montera, kånka och bära. Kanske åka till skroten också om vi orkar. Till skroten kan vi inte åka med grovsopor för återvinningscentralen i Förorten är stängd… tisdagar… Mindre bra. Men det löser vi på nåt sätt.

Några jobb att söka har jag inte hittat alls idag. Det bekymrar mig lite, men å andra sidan har jag ju runt 50 aktuella ansökningar inne. Jag behöver inte vara bekymrad – inte så mycket, i alla fall. Men dan är inte slut än och igår, till exempel, dök det upp ett riktigt intressant jobb framåt kvällen. Annars föredrar jag att skriva mina ansökningar på morgonen och förmiddagen. Det är då jag känner mig som mest alert.

Efter persiennkonsultens arbete följde en del dammsugning, vilket var behövligt bakom kökssoffan. Passade också på att slänga en krukväxt (en av sommarens örter som vissnat ner) samt rycka upp en växt som boat in sig hos limeväxten.

Jag ska ta en tur till Tokerian om en stund, men först blir det lite frukost. I badrummet hänger tvätt som ska vikas eller strykas. Strykbrädan och -järnet står som ett utropstecken i gästrummet och väntar. Bäst att den här hantverkaren sätter lite fart, tror jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

I vissa lägen är mitt efternamn som gjutet och gjort för mig. I andra lägen… eh… är det inte det. Sen i somras, tror jag, har jag haft en grej stående bakom ett skåp här hemma. Fästmön och hennes äldsta dotter var på antikrunda när det fortfarande var soligt och varmt. De införskaffade (jag betalade) nåt som stått på min inköpslista sen länge: ett äkta kast.

Att det är ett äkta kast är det ingen tvekan om. Det ÄR verkligen nött av TYPER. Och då talar jag inte om människosorter utan om typer som man tryckte med – på den tiden man satte text till tidningar och böcker för hand.

Kast

Kastsamhälle.


Nu har jag ett riktigt kastsamhälle
på ena köksväggen. Sen tidigare hade jag ett stenkast, som består av enbart stenar och snäckor, samt ett lägre kast, som mest innehåller småfigurer från Kinder Egg. Och nej, jag har inte ätit alla Kinder Egg själv och nej, jag har inte lekt med småfigurerna. Stenarna har jag samlat själv och kommer från Metropolen Byhålan, Rhodos, Gotland och lite andra ställen.

Idag när jag gick med dammvippan flög det i mig att jag skulle få upp det äkta kastet. Eftersom hälen och även benet fortfarande gör ont av och till är det ganska plågsamt att klättra upp och ner på pallar. Det äkta kastet skulle nämligen monteras ganska högt, vilket tarvade detta trampande å en köksstege, modell mindre.

Kastet är betydligt tyngre än stenkastet med stenar och det lägre kastet, så för säkerhets skull hamrade jag i två betongkrokar. Nu får jag hoppas att det sitter där det ska och att det inte trillar ner på min vinsamling eller jättefikusen (ja, inte jag själv, dårå, utan en krukväxt).

Har telefonerat med min sister och sitter nu och har djävulusiskt ont i häl och ben (vaden). Tur att doktorn är generös med medikamenter. Precis när jag skrev

[…] djävulusiskt ont […] 

ringde telefonen igen. Denna gång var det Annas snälla mamma som ville prata idrott med mera. (Ja tänk, att hon ringer till mig för att snacka sport, det trodde du inte, va?!)

Förutom kastsamhället har jag fått lite annat nödvändigt gjort här hemma. Nu funderar jag på att micra mat, rester av kyckling och Baba Ganoush. Anna ska äta kalkon och potatisklyftor, det är inte så illa det heller. Framåt kvällen blir det en repris från igår, det vill säga ostochkexochvinfrån2008 samt Ahlgrens bilar, enligt beställning. Inget lockar på TV:n, men gissningsvis glor vi på Melodifestivalens första deltävling, trots allt. Nåt bloggande om skiten tävlingen blir det inte i år. Det går ju att smula med kex på nysugen matta, dricka vin och spilla ut hälften på duken och/eller läsa under tiden i stället.

handmålat vinglas

Ett sånt här gick i soporna igår.

 


I kväll ska jag emellertid
inte krossa nåt vinglas, vilket jag gjorde igår när jag skulle diska. Det var ett handmålat glas som jag tappade i diskhon (nej, jag var inte berusad, jag hade druckit knappt två glas). Eftersom konstnären var jag själv var det ju ingen större förlust.

Vad händer hemma hos dig???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var mr Strindberg himself som skrev

[…] här rivs för att få luft och ljus […]

i dikten Esplanadsystemet. Men där jag arbetar byggs det nytt och ändå bibebhålls luften och ljuset. Som här, i denna utstickande del av huset.

”…luft och ljus…”


Nu sitter jag inte alls i den änden av huset
utan närmare den andra fast på långsidan. Och faktum är att jag ska sitta kvar här till och med juli månad. Trots delvis nya uppdrag och ny uppdragsgivare håller jag mig inom huset. Jag ska jobba 80 procent en trappa ner och ha kvar 20 här där jag står idag. Jag är glad och tacksam och tänker att jag kanske, kanske vågar ta hit en och annan krukväxt..? För att göra kontoret lite mer ”mitt”..?

Där den här mycket blåa tavlan hänger ska jag arbeta.


På lunchen försöker jag få lite luft och ljus varje dag,
men jag hoppas att vädret håller sig fint till i seneftermiddag. Då tänkte Fästmön och jag ta en promenad i Gamlis för att få lite mer luft och ljus än bara promenaden till lunchstället, för min del. Jag har alltid mobilkameran redo så jag kan plåta lite till institutionens eget bildarkiv. Idag önskade jag att jag hade haft en lite bättre kamera med bättre zoom så att jag hade kunnat fånga ett gigantiskt fält av lila krokusar. Jag fick bara plats med ett utsnitt.

Ett utsnitt lila krokusar.


Den ursprungliga tanken
var att köpa med mig en macka och äta den vid skrivbordet. Men jag satte mig ner en stund på Syltan för att fundera på sånt som

livets räkmacka.

Och det var inte ens en räkmacka jag hade köpt, utan en med förskräckligt kletig tonfiskröra… Hälften av kletet låg kvar i plasten när jag gav upp och gick tillbaka. Tillbaka till min fantastiska arbetsplats som jag har svårt att känna att jag är värd att jobba vid, trots fina, fina, FINA ord idag vid mötet. (När ska Bluffen Tofflan avslöjas den här gången?) För trots att jag har svart på vitt – statistik och annat – på en del vågar jag inte tro att jag är värd detta.

Livets räkmacka? Nej, en tonfiskmacka av modell kletig blev det till lunch.

Read Full Post »

Dagen började ju nästan så gott som med tårta. Prinsesstårta, för min del. På eftermiddagen fanns det några bitar kvar. Då provade jag en annan tårta som jag tror Fästmön kallar Carl Gustaf-tårta. Och så undrar jag varför jag är tjock…


Dagens andra tårt-slafs!

                                                                                                                                                           Carl fick en riktig långlunch, så jag såg inte så mycket av honom. Men han kom tillbaka fram på eftermiddagen och jag fick i alla fall ta en bild på honom och hans fina blomma. Den han menade att han nog har ihjäl på några dar. Tills jag upplyste honom om att det är en blomsteruppsättning som står i oasis och inte en krukväxt, så ja, den självdör nog. Om nån vecka, eller så.


Carl will kill his companion…

                                                                                                                                                              Det kändes vemodigt att säga hej då. Jag fick två kramar. Vi har kamperat ihop varje vardag i en och en halv månad. Det lär bli ensamt på måndag. Så ensamt att jag har bestämt mig för att delta i varenda morgonmöte uppe på avdelningen. OCH avdelningsmötet på tisdag när jag för övrigt ska ha en dragning om mina forskarsidor.

Jag fick en fin luva-tröja av Carl med ”företagets” namn tryckt på i rött mot blyertsgrå botten. Visst låter jag som Ingrid Schrewelius? Menjag kan ju inte visa den på bild här för då avslöjar jag ju min hemvist under vardagarna. Och än så länge vill jag inte att alla ska veta – även om en del säkert har gissat.

Stannade till på Tokerian och köpte räkor med tillbehör. Ringde mamma en för att kolla läget. Hade varit hemma en kvart innan Anna klev in genom dörren. Vi har ätit och druckit Chardonnay. Jag är trött som f*n, men ska försöka se Tyst vittne. Har ett glas vin kvar. Den slinker nog ner. Räkskalen är utburna. Jag vill bara sitta och vara med min älskling.


Rätt OK chardonnay.

                                                                                                                                                                          PS Jag fick en påse tortillas-chips när jag var och handlade med självscanner på Tokerian. Månntro de har börjat en charmoffensiv för att jag ska komma tillbaka som kund???

Read Full Post »

« Newer Posts