Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kruka’

Ett inlägg om den Tofflianska veckans bra prylar och dåliga dito.


Medan jag sussar på örat
en stund till får du roa dig med att läsa om min gångna veckas toppar (räka) respektive dalar (röka). Och… ja just det! På lördag den 7 september är det nio (9) år sen jag slutade röka. Bara så du som fortfarande förpestar luften för dig själv och andra vet och kan sluta. För det går att sluta. Jag lyckades – efter att ha rökt i nästan 30 bast. (Ja, jag började ju röka på yngre stenåldern.)

Räka


Röka


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett filosoferande inlägg om tänkvärda ord.


Igår stoppade jag ner handen
i en kruka i Gamla Uppsala kyrka. Jag fiskade upp ett Bibelord. Det var ett synnerligen tänkvärt Bibelord, tillika väldigt passande.

Herren är min starkhet

Ett Bibelord till mig.


En del skrattar nog
åt citatets härkomst, Habackuk. Ja, det är ett roligt namn, särskilt slutet. Men Habackuk var ingen muntergök, han var en av de mindre profeterna i Gamla testamentet. I Habackuks text pratar han med Gud. Habackuk har svårt att se en mening med det som sker och han förstår inte hur Gud kan handla såsom han gör. Men Gud säger att tiden måste få ha sin gång. Babylonierna har syndat på många olika sätt och för detta ska de få sitt eget straff, när tiden är inne. (Babylonierna var ett gäng människor som bland annat förde bort judarna och höll dem fångna länge.)

Jag tog det här Bibelordet till mig för att jag understundom känner mig så svag. Jag behöver kraft nånstans ifrån! Det sägs att när man går igenom svåra händelser i livet kommer man starkare därur. Men när det flödet av svåra händelser aldrig sinar är det svårt att orka ibland.

En del kanske förhärdas av att klara sig igenom svåra skeenden, andra blir ödmjuka, några blir starkare, somliga blir skadade. Jag tror att vi alla blir lite av varje. Vad tror du???


Livet är kort.

Read Full Post »

Så har man gjort av med pengar igen. Tänk, en dag före lön! För ett år sen kunde jag inte ens köpa bröd ibland dan före a-kassans utbetalning. Det är därför jag känner mig som en miljonär när jag får lön. Stenrik. Ändå har jag ingen fet lön. Men den räcker. Och får jag fast jobb nån gång ska jag dela med mig till andra som behöver. Inte bara allmosor när jag kan utan ett fadderbarn, har jag tänkt mig. Ett barn som jag kan hjälpa genom skolgången. Fästmön har, förutom fyra egna barn, också ett fadderbarn. Det tycker jag är bland det bästa man kan göra. Och för mig blir det ju så nära ett eget barn jag kan komma. Ett fadderbarn.

Vi skuttade iväg till Jysk. Där slutade man efter en kvart att förvånas över att folk vågar ge sig ut iklädda precis vad som helst. Herremajgadd, ingen självinsikt alls! Jag gillar inte till exempel när folk kommer mer eller mindre nakna till affären. Det känns… äckligt. Så jag bylsade på mig en tjocktröja över t-shirten, båda tjockis-svarta, förstås.

Jag fyndade på Jysk. Det blev två (2) kuddar till sågspånshuvet och en tvålpump. Min förra tvålpump kastade jag ju häromdan eftersom den hade rostat sönder i botten. Ett tag var jag inne på att köpa en sån här farbror också:

En polyesterdammvippa, med formen av en gubbe. Så vitsigt!


Bredvid Jysk, nästan, ligger Plantagen
och det blev nästa stopp på vägen. Somliga skulle kolla på nåt och jag var glassugen. Det blev Anna som fick bjuda idag. Hon är ju lättlurad, som en riktig… kruka..?

Krukan Anna.


Så blev det ett besök på Rusta
innan vi vände tillbaka mot New Village. Jag köpte en rulle silvertejp till mina ögonbryn, schampo, ett storpack KitKat-choklad och ett  nytt duschmunstycke med tillhörande slang. Nån gång när jag känner mig modig ska jag ge mig på att försöka byta skiten ut det trasiga munstycket.

Duschmunstycke. I bildens nederkant synes en Toffelfot sticka fram, en riktig svartfot…


Jag blir ofta eyeballad när jag går i affärer.
Gissar att jag ser konstig ut på nåt sätt. Anna säger att jag är snygg, men hon är ju jävig. Idag var jag extrakänslig för folks blickar. Folk kan liksom inte glo snyggt och diskret. De glor uppifrån och ner, nerifrån och upp. En del tappar nästan hakan och jag har god lust att smälla ihop käftarna på puckona genom att dutta till dem under hakorna. Värst av alla glodde två flator på Rusta. F*n om ni vill nåt, typ hälsa eller snacka en stund, GÖR det. Glo bara inte så förbannat, jag blir vansinnig!

Sen åkte vi till Tokerian för att köpa bröd och jag kunde konstatera att jag och mamma hade vunnit 16 kronor på Lotto. Fast nog undrar jag hur i h-e man kan kalla ett bröd för

kusar. 

Kusar eller busar för mig är andra benämningar på snorkråkor, snorkulor och sånt. Ja, kärt barn har väl många namn, men vem vill ha kusar i brödet? Anna. För hon valde det.

Anna ville ha kusar.


Ja, Clark Kent* var sannerligen full där bak
när vi kom till parkeringen hemma. Påssjukan var svår idag.

Fullt där bak. 


Det var bara att inse att friden var slut
när vi kom upp i lägenheten. Alla vädringsfönster åt baksidan fick stängas och balledörren** fick förbli tillsluten. Ändå känns en genomträngande lukt som får mina luftrör att svida och en lika genomträngande röst får mina trumhinnor att krusa sig. Baske mig om inte till och med klippet av gräs med vanlig kökssax hörs upp till mig! Svårt irriterande och jag hoppas att de nya fönstren stänger ute såväl stickande lukter som störningsljud bättre… Till tröst tog vi en fika, för vi hade bullar och muffins kvar. Sen ringde jag mamma. Nu inväntar vi lämplig mattid så att vi kan åka till Mac Jack och slaskäta lite.

I kväll blir det kanske lite TV eller en stunds läsning. Alla bra filmer håller på fram till småtimmarna och vi ska upp klockan sex i morgon bitti eftersom det är en ny arbetsvecka, så filmerna kanske vi skippar till förmån för nån blodig amerikansk deckare av nåt slag.


*Clark Kent = min lilla bilman
**balledörren =  balkongdörren 

Read Full Post »

Ja, inte från min homosexualitet, dårå, men väl från min fobi mot limegrönt (som ju i stället har ersatts av en fobi mot turkost, men…). Och inte är det så konstigt med tanke på att just limegrönt är Färgen på jobbet…

Det börjar redan nere i entrén med lampor som ändrar färg – limegrönt är en av färgerna. 


När jag kom in i byggnaden första gången
insåg jag att det var kört. Redan i entrén möttes jag av limegrönt här och var. Möbler, till exempel.

Fikastolarna uppe hos oss.


Nu var ju jag redan lite inne på färgen,
eftersom nån hade pådyvlat mig ett limegrönt handlovsstöd på VH-fakulteten. Det tog jag med hit till institutionen.

Jag tog med mig ett handlovsstöd.


På mitt nya kontor
hänger skira gardiner som inte skyddar ett smack mot solen. De går i olika nyanser, varav limegrönt förstås är en.

Gardiner i bland annat limegrönt – även om det är lite svårt att se på bilden. 


I bokhyllan
hade redan en och annan limegrön bok parkerat sig.

I bokhyllan – limegrönt


Utanför kontoret
finns diverse sittgrupper. Ingen bar, visserligen, men barstolar har vi.

Ingen bar, men limegröna barstolar. 


När våra papperslådor är fulla
av skräppapper tömmer vi dem – i en limegrön papperstunna, förstås.

Vi tömmer vårt skräppapper i en limegrön papperstunna.


Även kopieringsrummet går i limegrönt
. Här finns till exempel ett lågt skåp i färgen.

Limegrönt även i kopieringsrummet. 


Studerar man accessoarerna
närmare hittar vi också limegrönt. Här till exempel ett hålslag för många papper.

Power punch i limegrönt, förstås. 


Till och med häftklamrarna
har vi i limegröna askar.

Snacka om färgmatchning när till och med askarna till häftklamrar ligger i limegröna askar! 


Vid toaletterna
är väggfärgen… ja, gissa..?

Limegrön, of course.


Vi hämtar vår snigelpost  i en limegrön för detta ändamål avsedd möbel.

Limegrönt postfack. 


En och annan mindre detalj
finns här också i färgen, till exempel denna kruka.

En detalj i limegrönt


Det stämmer
alldeles utmärkt, det gamla talesättet

If you can’t beat them, join them!

Så man kan väl kort och gott säga att jag är botad från min limegröna fobi…

 

Read Full Post »

Varning för snuskiga skämt!

Idag hade vi bestämt oss för en blomdag. Vi åkte alltså och tittade på blommor. Och fnissade. Det gör vi alltid. Vi är som två riktigt pinsamma fjortisar. Igår kväll, för resten, fnissade vi åt två fjortisar, fast vi då är fyrtisar. Men kan man annat när två tjejer kommer i var sin onepiece? De ser ju ut som Teletubbies. Var de siktades? Tja, på Tokerian, förstås, where else, liksom..?

Först tog vi en tur till en blomsterhandel. När vi såg skylten ovanför en hög med blommiga kuddar sa Fästmön:

Kan de som jobbar här inte heller säga f???

Vi har nämligen ett skämt i familjen där vi uttalar f som s. Och vad blev det av detta då? Läs och skratta.


Ja man undrar om de på affären kan säga f eller inte…

                                                                                                                                                                   Sen vände jag mig om och i all hast såg jag en skylt som jag trodde att det stod… ett ord med två t:n i. Började genast undra vad man ska ha en sån kruka till…


Titta snabbt! Vad står det egentligen på skylten???

                                                                                                                                                                    Inte nog med att affären ifråga hade roliga skyltar. En del av kaktusarna var… roliga också och påminde om nåt heeelt annat. Eller vad tycker du?


Konstiga kaktusar…

                                                                                                                                                               Nog med snusket nu! Vi såg en del häftiga växter också, till exempel det här citronträdet… Tänk att ha ett sånt hemma…


Tänk att ha ett sånt här hemma…

                                                                                                                                                                     Nåt som jag INTE skulle vilja ha hemma, däremot, är en oätlig jordgubbstårta i en glaskupa. Varför då, liksom? känner jag bara.


Varför då, liksom?

                                                                                                                                                                   Sen åkte vi till en annan blomaffär. Där hade de många rätt fula arrangemang, bland annat detta. Det såg ju ut som korv med bröd…


Korv med bröd bland suckulenterna.

                                                                                                                                                                   Om jag köpte nåt? Jaa, trots att jag inte skulle det… Jag hittade en spretig, men lila hänglobelia som blir fin i min lila ampel – när blomf*n frodar till sig lite. Och det gör den, annars åker den ut. 👿 Den hänger i solen hela dan – om nu bara solen ville visa sig lite, tack.


Jag brukar ha svårt att få tag i lila hänglobelia, men lyckades hitta ett spretigt exemplar. Om ett tag är den frodig och fin, jag lovar!

                                                                                                                                                                  Anna har länge retat sig på mina döda kaktusar, så idag slog jag till och inhandlade inte bara en ny utan två (2). Dessa tronar nu i mitt gästrumsfönster så att alla gäster som sover i gästsängen sticker sig på taggarna. Men de två nya är inte så taggiga, den ena är bara lite vass. Och afrikansk.


Den till höger är afrikansk och vass.

                                                                                                                                                             Slutligen föll jag för en skönhet. En skönhet som jag alltid har velat ha – en riktig Mårbacka-pelargon. Egentligen söker jag en pelargon av sorten Apple blossom, men den är stört omöjlig att få tag i. Den påminner lite om Mårbacka till färgen. Men visst är väl denna ”Måris” tjusig???


En skönhet, eller hur?

                                                                                                                                                                 Och NEJ, jag har inte alls råd med dessa blommor eftersom jag inte vet om jag får nån ersättning från a-kassan i slutet av månaden och det är två födelsedagar i familjen nästa månad. A-kassan tycker att det är roligt att tjafsa om sex (6) timmars arbete, som jag redan har uppgett att jag har utfört – det kallar man en deltidstjänst. Så lite var nog dagens blomköp en tröst…

Nu ska jag strax ställa mig vid spisen och laga till nån smaskig lördagsmiddag till Anna och mig. Det finns nåt som heter tröstäta också…

Read Full Post »

Dagen efter. Ja det är det. Det är dagen efter kvällen före. Men jag är INTE bakis. Det var verkligen länge sen jag hinkade i mig såna mängder att jag blev bakis. Det är faktiskt flera år sen! Och det är jag nöjd med mig själv för. Jag ser nämligen inte det roliga i att bli berusad, jag vill ha kontroll på vad jag säger och gör och hur jag går! Det var inte så att jag fattade ett beslut. Det bara blev så att jag dricker på ett annat sätt idag. För dricker gör jag! Igår delade Fästmön och jag en flaska Villa Puccini (2005; utmärkt årgång, tvärt emot vad andra tycker!). Det blev två små glas till maten och ett halvt efter. Mina egenmålade glas är nämligen ganska små – till skillnad från de vackra glas jag fick av mina så kallade arbetskamrater när jag fyllde 40.


Mina sex egenmålade vinglas.

                                                                                                                                                        Ett av 40-årsglasen rymmer ungefär en halv flaska. Då går det snabbt att dricka en flaska, kan jag meddela…


Svårt att få en bra och skarp bild, men här är ett av glasen jag fick när jag fyllde 40. Glasen är handmålade av en konstnär från Eskilstuna.

                                                                                                                                                          Jag började måla på främst glas efter min skilsmässa. Det var en tid när jag behövde göra nåt med mina händer. Nånting som skingrade alla jobbiga tankar. Att måla var nånting jag alltid drömt om att göra. Så här i efterhand, när jag ser resultaten, tycker jag att jag hade god självinsikt som slutade måla efter ungefär ett år. Men det blev några glas och det blev en lampfot, några lampskärmar, nån glasburk, nån kruka och en och annan korg.

Idag, när jag behöver ha nåt för händer och skingra tankar, sätter jag mig här vid datorn och bloggar. Det funkar bra och det är faktiskt ingen som tvingar nån till läsning av det jag skriver!

Anna började klockan åtta idag, så det blev lite sovmorgon. Men idag hade jag kunnat sova betydligt längre! Igår kväll fick jag nämligen fruktansvärt ont i magen. Jag trodde inte att jag skulle palla att liveblogga från Melodifestivalfinalen, men tack och lov släppte det nånstans mitt i programmet. Och naturligtvis tycker jag att fel låt vann. Jag hade velat se Danny Saucedo representera Sverige i Tyskland. Nu blir det en ung man som är mycket medveten om sitt utseende och som krossar glas för 200 000 kronor varje gång han kör sin låt, Eric Saade. Jag tycker att det är snudd på… Tänk om en arbetslös eller sjukskriven kunde få de där pengarna att leva på under ett år i stället! Ja, jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att det är rätt skamligt. Och inte är det säkert heller att Eric Saade får ta med sig sin glasbur till Tyskland, enligt Christer Björkman som intervjuades efter finalen.

Anna jobbar dubbla pass idag, så jag ska åka och hämta hem henne tre timmar mitt på dan. Till söndagsmiddag serverar jag troligen sparrissoppa. Hon har ännu inte fått besked om huruvida hon ska hem i kväll eller inte. Jag skjutsar förstås hem henne – oavsett om det blir idag eller i morgon, men tänkte sen återvända hem. Dels för att jag har ett inbokat möte i morgon klockan tio på stan, dels för att förbereda mig för intervjun på tisdag eftermiddag. Jag börjar bli nervös nu… Men alla gulliga referenter har hört av sig och peppar!

Nu blir det tidningsläsning. Jag bävar för bilderna från Japan, men tänker inte blunda. Rubrikerna skriker ut att tiotusentals människor befaras ha omkommit. Det är förskräckligt. Hemskt.

Read Full Post »

För ett tag sen skrev Lena Köster ett roligt inlägg på Kulturbloggen med rubriken Dasskultur. Jag har funderat vidare lite på det där och tänkte under förmiddagens promenad göra en liten och visserligen ovetenskaplig, men ändå klinisk undersökning av hur det ligger till i våra trädgårdar.

Lena Köster utgjuter sig i ovan nämnda inlägg om toastolar. Jag skrattar så tårarna rinner. Läs bara:

[…]På väg med bil genom Uppland ser jag på flera ställen toastolar med blommor på gräsmattor och i små bersåer. Är folk inte riktigt kloka? Själva har vi en utbytt toastol i garaget. Vi har tänkt åka till tippen med den, men borde kanske tänka om, ställa ut den på gräsmattan med en pelargon i holken?[…]

Hon filosoferar vidare över estetiken i det hela och vad folk har för ÖVRIGA preferenser:

[…] Vilken estetik kan utläsas av denna form av trädgårdskonst? Är det frågan om en noga reflekterad utmaning av förbifarandes uppfattning om utsmyckning av trädgårdar (trädgårdstomtar, släng er i väggen!)? Eller är det fastighetsägarnas uppriktiga, personliga uppfattning om skönhet? Vad har de i så fall på väggarna, vilken konst, menar jag? Vad läser de? Vilken musik lyssnar de på? […]

Hon försöker tänka att toastolarna med blommor i är nån sorts installationer. Men avslutningsvis kan hon ändå inte riktigt förstå det hela:

[…] Kanske döljer sig en insikt, som jag inte har, och en avsikt, som jag inte förstår, bakom de blommande klosettmöblerna i de uppländska trädgårdarna? […]

För ett par år sen ställde nån jag då kände ut en toastol på sin trädgårdsplätt. minns jag att jag tyckte att det var rätt häftigt och ovanligt, men IDAG kan jag ju inte annat än hålla med Lena Köster. Jag förstår inte avsikten. För snyggt var det definitivt inte. Och när jag tänker efter var det ju rätt… snuskigt… En gammal använd toalett. I trädgården. Med blommor i.


Vad är avsikten med detta???

                                                                                                                                                              På en annan trädgårdstäppa noterar jag två stjärtar. Två SMÅ stjärtar i betong. Inte ens snygga är de, men de är ju inte supersnuskiga heller. Rätt trista. Men vad jag förstår var de gratis. Och gratis är ju gott, eller? Fast i det här fallet hade jag nog skippat att lösa in kupongen, så att säga. (Men smaken är ju som bekant likt baken – delad. Emellertid DELAR jag INTE denna smak!)

När jag var barn var det på sina håll populärt med dammar och fontäner i trädgårdarna i Metropolen Byhålan. Men då var det lite mer raffinerat snusk, så att säga. Det kunde vara nakna, vackra damer som höll en kruka intill sina svällande bröst. Ur krukan plaskade en vattenstråle. Eller så var det en kissande liten pojke. Där kom vattnet ur… ja, du kanske själv har fantasi nog att gissa… (Mina föräldrar var av den sedesamma typen och hade en groda där vattnet sprutade ut ur munnen – kanske det är därför jag är som jag är..?)


Typ såna här tjejer var det ofta i fontänerna i min barndoms trädgårdar.

                                                                                                                                                            Därför är min ambition att idag, som sagt, göra en liten undersökning på min förmiddagstur och kolla upp lite hur det ser ut med snusket i våra trädgårdar. Hittar jag nåt snuskigt återkommer jag FÖRSTÅS med bilder!

Read Full Post »

« Newer Posts