Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kroppsdelar’

I morse, innan jag riktigt hade vaknat, låg jag och tänkte på födelsedagar. Anledningen till detta är naturligtvis inte min egen, den är passé för länge sen. Men idag fyller en gammal före detta vän år, jämna år. Och vi firar inte varandra längre. Det hela är så dumt, vi blev osams om en grej för typ fem år sen och sen dess har vi inte nån kontakt. Min version av det hela är att vi hade bestämt träff, vi skulle ses på stan och gå och titta på lokalblaskans första adventsfyrverkerier. Men så ringde vännen och avbokade i sista stund – därför att vännens barn hade aviserat ett besök. Jag blev skitsur – eftersom jag blev besviken – och kunde inte förstå hur man kunde sätta ett barn, ett vuxet barn, före en vän. Detta vuxna barn bodde för övrigt i Uppsala, så det var inte nåt långväga besök.

Hade varit vackert.


Sen bröts vår vänskap.
I ärlighetens namn kan man väl säga att den inte var mycket till vänskap om den inte stod pall för sånt här. Hur som helst, sen dess har jag lärt mig att det här med barn, det sägs ofta vara guld, men visar sig ibland vara… kråkguld…

Höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag halvt om halvt förväntade mig att läsa en hyllningsartikel om min vän i lokalblaskan – och i stället fann en dito artikel om en person som första gången var med om att förstöra mitt liv.  Men inte heller här var jag utan skuld, skulden var till 50 procent min och den får jag leva med resten av mitt liv. Däremot ägnade jag inte de närmast följande åren åt förföljelse av olika slag. Det gjorde jag faktiskt inte. Till skillnad från… somliga. Intressant nog fokuserade artikeln, skriven av den journalist som jag tycker – därmed behöver det inte vara sant! – har flest faktafel all times i i sina artiklar, på karriären. Och det är väl roligt att det har gått bra för vederbörande på nåt plan. Men lite missunnsam känner jag mig allt. Dessutom blev jag påmind om att jag glömt ta tillbaka en jobbansökan till den arbetsplats där jubilaren är chef. Touché, kan man säga, och jag ställer mig utanför IGEN och beskådar alla lyckade människor. Därmed inte sagt att alla dessa är lyckliga!!!

Och så kommer jag tillbaka till det här med barn. Barnen som sägs vara det viktigaste i livet, guldet… Hur kan man sätta dem till världen om man inte vill ta hand om dem eller medvetet ser till att man hamnar i en sån sits att man inte kan? Eller bråkar om vårdnaden, till och med tjafsar om vårdnaden kring ett barn som inte är av ens eget blod? Eller eller… ja, nu blir jag upprörd!… Varför skaffar man barn som man är totalt ointresserad av och låter barnet ifråga skrika och skrika och SKRIKA ARGT för att det inte får uppmärksamhet av nån av de så kallade föräldrarna – som är strängt upptagna med sina Ajfånar?.. Nej, det finns skäl till att jag inte har några barn och jag ska heller inga ha. (Däremot är jag sugen på att skaffa Ajfån, jag också, så jag kan gå omkring med en världsfrånvänd min och trycka på min mobil. Jag skrattade när jag läste Fatous lilla fånbus!)

Med en Ajfån skulle jag kunna köpa denna snigga Fånväska och göra tampongreklam…


Fredag var det igår
och jag var trött, trött, trött på kvällen efter en första arbetsvecka. Men blev lite uppiggad av ett samtal från Min Sister och Anna Ehns ungdomsbok som jag genast kastade mig över. Ja, jag kastade mig över boken, inte Min Sister eller Anna Ehn. Gissningsvis läser jag ut boken under dan idag, så räkna med ett inlägg om den till kvällen.

Fästmön, den tråkmånsan, jobbade till 21 igår och 12 till 21 både idag och i morgon. Men jag var och hämtade henne efter jobbet och vi fick

en mysig stund

med oståkexådruvoråvinåtändaljus innan det blev läggdags. Idag vaknade jag med huvudvärk, men det beror nog inte på vinet utan på sömnstrul. Strul som kommer sig av vissa krämpor som jag inte tänker skriva öppet om för då njuter somliga.

Det hade gått fem dar sen Anna letade skavanker på mig. Detta brukar hon ju ägna sig åt vid frukostbordet, men redan igår kväll hade hon svårt att hålla fingrarna i styr. Hon tog ett rejält tag om vad hon trodde var nåt ludd i en av mina halskedjor. Och så drog hon. Hårt. Jag skrek. Det var nämligen en brun prick som hon drog i. En brun, utstående prick som sitter alldeles fast på min hals. Eller… nu kanske den sitter alldeles löst…

Senare under kvällen fick jag se en intressant fotodokumentation också. Det var så jag baxnade över innehållet, särskilt de där bilderna som togs i smyg, på vissa av mina kroppsdelar som stack fram under täcket…

Idag är det lördag, det är det efter fredag, och jag har alla mina bruna prickar i behåll. Anna är skjutsad till jobbet. Framför mig ligger strykning och ett lååångt samtal med mamma – förutom bokläsning. Dammsugningen fixade jag igår kväll, vilket jag tycker är underbart idag!

Ha en bra lördag, hörru, och berätta gärna vad DU ska göra!


Livet är kort. Och knöligt ibland.

Read Full Post »

Det här inlägget handlar förstås inte bara om själva Pride-evenemanget. För alltid när Fästmön och jag är här brukar vi ägna dagarna åt att få oss till livs lite kulturella godbitar.

Igår traskade vi ner till Gamla stan och tog färjan till Djurgården. Målet var Spritmuseum som ganska nyligen flyttat dit från en tämligen osynlig tillvaro i Vasastan.

Spritmuseet från utsidan.


Spritmuseets hus är häftigt.
Men frågan är om det var lika häftigt inuti… Det kostade 100 kronor i entré och jag fick behålla ryggan på – om jag bar den på magen eller i handen så att jag inte skulle ha ner saker med den. Trams! Det var gott om tomma utrymmen och inte trångt nånstans. Efter ett tag bar jag ryggan på axeln igen. Det hade varit bättre om tjejen i kassan hade talat om var ingången till utställningarna var, för den var nämligen inte på nåt sätt skyltad eller utmärkt.

Inledningsvis var det en massa konst kring Absolut Vodka. Urläcker reklam! 

Absolut Vodka inom ram.


All Absolut Vodka
var inte inom glas och ram.

Absolut Vodka i neon.


En del verk var…
konstig konst…

Konstig konst, men läcker.


På museet fick man lära sig
en massa om sprit, även hur alkohol påverkar sinnena. En tänkvärd sektion handlade om sprit och sex.

Sprit och sex.


Anna tog tillfället i akt
att lära sig koka sprit.

Anna kokar sprit.


Det fanns massor av intressanta och tänkvärda sektioner,
bland annat från en husvagn där man kunde spela upp hur olika människor i ett sällskap reagerade på alkohol, vuxna såväl som barn som drack saft. Synnerligen obehagligt. I en annan sektion kunde man klicka på en person varpå denne eller denna berättade vilken sorts alkohol h*n föredrar. Också intressant – och i vissa fall oväntat.

Vem dricker vad?


Tro det eller ej, vi var INTE sugna på sprit
efter detta museibesök. Däremot törstiga. Därför traskade vi iväg till O’Leary’s och tog var sin härligt kall Staropramen med lite salta nötter till.

Härligt kall.


Efter ett tag blev vi ombedda att byta bord
eftersom vi hade satt oss vid det enda, när vi anlände, tomma bordet som hade så många som sex sittplatser. Så klart vi flyttade på oss, men det hade ju varit trevligt om personalen åtminstone hade torkat av den kletiga vaxduken på bordet vi hänvisades till…

Jag tittade djupt ner i ölglaset och fattade ett par beslut som har inneburit ett avsked. Och jag känner mig förunderligt fri!


Vi tänkte att vi nog skulle palla med ett museum till,
så när vi anlänt med färjan till Gamla stan gick vi runt vattnet och stapplade in på Fotografiska, vårt favoritmuseum i Stockholm, tror jag. Vi går i alla fall jämt dit när vi är här.

Regnbågsflaggorna vajade på Patricia.


Min häl gjorde vid det här laget ganska ont,
så vi gick i sakta mak längs vattnet.

Medan vi köade för att betala den ganska höga entréavgiften, 110 spänn, dök plötsligt ett knollrigt huvud upp från ingenstans. Det var konstnärliga Kitty som hade sett oss gå in. Trevligt med såna överraskningar! Och ja, jag ska inhandla nånting av Kitty när vi kommer till Uppsala. För övrigt, för den som ofta går på Fotografiska kan det löna sig att köpa ett medlemskort för 495 kronor/år. Då går man in fritt.

På Fotografiska fanns en utställning om sport. Den sprang vi väl mest förbi, för ingen av oss är så intresserad. Men jag kunde ju inte låta bli att stanna vid denna donna, för övrigt med ett fantastiskt fint förnamn.

Ulrika Knape i medaljhopp.


Sally Manns bilder sprang vi också nästan förbi.
Jag tyckte att de var hemska. En sektion bestod av bilder som jag uppfattade som snudd på barnpornografiska, en annan sektion bestod av döda kroppar och kroppsdelar i olika stadier av förruttnelse. Nej tack, sånt vill jag inte se!

Den del av utställningen jag gillade bäst var August Strindbergbilderna. August is my man och soulmate i mångt och mycket. Men jag har ju lyckligtvis inte gift eller skilt mig tre gånger, en ex-fru räcker.

August Strindberg med blicken långt borta i fjärran.


Efter all denna andliga spis
behövde Anna få i sig nåt ätbart. Det blev en tjockkorv som jag tvingade i henne medan vi njöt av solen, vinden och vattnet.

Anna korvar sig.


Så styrde vi stegen hem till hotellet
för att fräscha upp oss och byta kläder. Vi slappade en stund och jag vilade min häl som nu gjorde mer än väldigt ont. Vi kom till Tanto runt 19-tiden – och vi var inte ensamma… Där var packat med folk, gamla goa vänner liksom en del puckon som for runt som jehun med en rullstol och ett ben rakt ut. Funderade på att sno rullstolen och placera mig själv i den, men just dessa ville vi undvika. Mycket! Däremot träffade vi på goa Gunilla som för kvällen höll sig till H2O.

Goa Gunilla med H2O.


Anna var söt i sin svarta La Coste,
den vi internt benämner öltröjan eftersom folk brukar hälla öl över den. Denna kväll var inget undantag, men den som hällde var Anna själv.

Söt i öltröjan.


Framåt kvällen blev det middag
på papperstallrik och med plastbestick. Vi åt vegetariska haloumiburgare. Det var gott ända tills jag hittade ett hårstrå på tallriken.

Halloumiburgaren var god tills jag hittade ett hårstrå.


Och vad ska jag nu tycka om schlagerkvällen,
för det är ju den som har gett det här inlägget sin rubrik..? Tja, nu låter jag gammal och trist, men min åsikt är att det var bättre förr. För ett par, tre år sen stod till och med jag upp på bänkarna – tillsammans med de flesta andra – och dansade loss. Igår kväll var det ingenting på mig som stod upp. Däremot rusade barnen till när artister som Amy Diamond och Sean Banan framträdde. Nä, mitt slutomdöme är trist, trist, trist!! Jag vill inte lyssna på en ny version av årets Melodifestival, jag hade velat höra en blandning av det bästa från då och nu. Som det brukade vara på Prides schlagerkvällar.

Till sist gav vi upp och tog en taxi hem. Min häl gjorde då så ont att jag inte visste hur jag skulle palla att ens gå till taxin. Men det gick.

Idag är det fredag, den tredje semesterfredagen för min del. Vi ska strax ut och kolla lite i söders affärer innan vi möter en god bloggvän här på hotellet. DET ska bli spännande!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning till min Sister! Här förekommer en del fötter!!!


En del tror att det heter

GustavianIum.

Men museet vi besökte idag heter Gustavianum. Och här fanns inga spår efter Tofflan som tog 20 av sina akademiska poäng i kandidatexamen här. I stället fanns det mycket annat att titta på.

Entréavgiften är 50 pix för vuxen, studenter och pensionärer 40, barn under tolv år och personal och anställda vid Uppsala universitet gratis. I sommar är museet öppet tisdag – söndag klockan 10 – 16.

Vi fick med oss en oanvändbar folder av kartningsvikning när vi flämtande traskade uppför. Museet har två visningar per dag, en svensk och en engelsk, men vi ville gå själva. På översta våningen tittade vi på utgrävningarna från Valsgärde. Man hade byggt upp en modell som låg under glas. Och den fick man tydligen gå på – barfota! USCH!

Barfota får man tydligen gå på glasmontern.


Skor, däremot,
var strängeligen förbjudna!

Skoförbud. I alla fall för högklackat, sandaler och knytskor. Månntro foppatofflor är tillåtna?


Vi stegade vidare in på Anatomiska teatern
och tittade ner på bordet. Sen gick vi ner och tittade upp i taket. Vackert…

Taket i anatomiska teatern.


Här fann vi ett antal
organ, kroppsdelar, skelett och dödsmasker. Jag är sjukt fascinerad av sånt…

Dödsmasken, till vänster, för mannen vars kranium man ser till höger i bild.


Uppsala universitet hade inte ändrat sin utställning på tio år,
så den var rätt trist. Däremot tyckte jag att utställningen om datorer var rolig. Här fångade jag en av de tidiga Mac-datorerna på bild!

En tidig MacIntosh.


Gustavianums dyrgrip
är det fantastiska Augsburgska skåpet. Jag förklarade innan musiebesöket för Anna att det är

som en sorts stor byrå.

Snacka om underdrift! Det här 1600-talsskåpet innehöll allt!

En sida av det vackra och innehållsrika Augsburgska skåpet.


Förutom att skåpet är otroligt vackert
innehåller det allt från kammar och hårborstar till spel, instrument, leksaker – till och med ett bord. Totalt tusen föremål är bevarade.

I medelhavsdelen av museet är mumierna det som lockar mig. Läskigt och härligt!

En av museets två mumier.


Vi fick se smycken, mynt och små föremål
som var bevarade från gravarna, men också faktiskt en del tyger. Som denna skjorta, en gång svepning för ett dött spädbarn.

Svepskjorta för spädbarn.


Samlingen av skarabéer
var häftig, men ljuset var för dåligt för att bilden skulle bli bra.

Skarabéerna var häftiga.


Slutligen, det var ju inte svårt att se
varifrån idén med flip flops kommer – från de gamla mumierna egyptierna, förstås!

Egyptiska flip flops.


Efter all denna andliga spis
kände vi oss sugna på annan spis. Fästmön bjöd på fika på Saluhallen.

Russintopp.


Vi tog var sin kaka,
men delade också på en macka som kaféägaren värmde åt oss i smörgåsgrillen. Gott!

Varm macka och capuccino för min del.


En mysig avslutning
på en kulturell eftermiddag!

Tack, min älskling!


Hur ska jag nu summera Gustavianum?
Som museum är det superintressant! Det som drar ner Toffel-betyget är inträdet (50 kronor) – och fem kronor för att gå på toa. Nä, det var skit-dåligt!

Ändå, ett museum helt klart värt ett besök! Högt Toffel-betyg, men inte det högsta!

Read Full Post »

Varning för kissåbajshumor, mest kiss!!!

Jag var nyss inne hos en av mina nya bekantskaper, Klara, och läste om hennes eländiga rygg. Klara är inte bara en ny bekantskap, hon är befriande arg. En själsfrände, alltså. Och när jag hade skrivit en sån här lååång kommentar på hennes inlägg, insåg jag att jag kanske skulle använda min egen blogg och skriva ett inlägg i stället…

Varför är man skapt med en rygg? Jag har haft ont i min sen härom natten när jag BRUTALT väcktes av min stinna kissblåsa och FLÖG upp ur sängen – utan att beakta att jag faktiskt är närmare 100 bast. Eller, varför är man utrustad med urinblåsa, det kan man ju också fråga sig? Detta måste jag nog blogga om! Ilsket!

Jag vet att jag har en taskig rygg. Det är ett av de mindre roliga arven efter föräldrarna. Och nu när temperaturen börjar krypa neråt vet jag också att jag måste se till att hålla ryggen varm när bilen är kall inuti och att jag måste sluta med att flyga upp ur sängen. Jag flyger nämligen upp ibland, till exempel varje vardagsmorgon när jag ska skutta iväg till mitt stimulerande ”jobb”. Tro mig, det låg ingen ironi alls i föregående mening – det är verkligen så det känns. Äntligen! Men jag måste sluta flyga. Jag är liksom varken 30 eller 20 eller ens 15, jag är 49 år. Tanter på 49 år flyger inte upp ur sängen. Det är inte tantlikt.

Annars är det här med stinna urinblåsor ett typiskt tantproblem. Eller farbrorproblem? Fast jag brukar tro att jag har prostataproblem. Vissa nätter kan jag skena som värsta X2000 till toa – bara för att varje gång med nöd och näppe klämma ur mig tre droppar, trots att jag känner mig jättekissis! Vad beror det på? Nån medicinskt kunnig som har svar?

Det är när man börjar närma sig en viss aktningsvärd ålder som tankarna och reflektionerna kommer över vissa kroppsdelar och varför man är utrustad med dem. En rygg till exempel, den är ju mest besvärlig, som i mitt fall. Inga bra gener alls där, varken från ryggskottspappa eller diskdegenerationsmamma. Och urinblåsan, dårå. Där jag uppenbarligen börjar få svårt med signalerna. Jag tror att jag är kissnödig och sen är jag det inte. Eller? Nej, jag får nog installera en kateter så behöver jag inte känna efter. Tänk så praktiskt!


Kiss & Bajs i gosedjursform fick jag i present av en mig närstående person redan för en tre år sen.

                                                                                                                                                      Skämt åsido, nu blev det ju lite kissåbajshumor här igen och jag som skulle försöka agera mer min ålder. Men Fästmön berättade igår att hon hade sett ett spel som hon övervägde att inhandla i julklapp till ”Nån” – Bajsspelet. Och jag tror denna ”Nån” inte var hennes yngsta barn, som för länge sen kommit ur kissåbajsåldern, utan hennes fästmö…


Det här verkar vara ett skitroligt spel där alla bajskorvar tävlar mot varandra och först till toa vinner.

Read Full Post »

Varning för snusk!

                                                                                                                                                            Nån som har användning av en ny mus eller ett öra? Jag sitter och tittar på spridda kroppsdelar på bordet framför mig och inser att dessa två har blivit över vid morgonens tillfixning.


Mus och öra finnes!

Read Full Post »

Landstingen kan betala mellan 30 000 och 45 000 kronor till anhöriga för begravning mot att de godkänner organdonationer från avlidna. Svenska forskare presenterar en för mig rätt häpnadsväckande idé i en ny studie.

Syftet med det hela är att öka antalet organdonationer. Det är väl berömvärt i sig eftersom det råder stor brist på organ. Och man tror att summan är för liten för att de anhöriga ska bli giriga. Dessutom skulle pengarna öronmärkas för begravningar eller möjligen välgörande ändamål.

För mig låter det hela rätt sjukt att göra business av organdonationer. Det är ju faktiskt kroppsdelar det handlar om! Men såna affärer existerar ju redan idag, dock illegalt. Jag tycker att det låter läskigt, ärligt talat. Kanske handlar det om att jag personligen varken vill donera organ eller blod. Inte heller ta emot, notera! Och landstingen har spelat ut sin roll i det nya Sverige. Lägg ner dem och spara massor av pengar! Pengar, som i stället kan användas av dem som bedriver sjukvård på golvet, inte på kontor. Pengar, som kommer patienter till nytta, inte byråkrater.


Blod och organ vill jag varken donera eller ta emot.

                                                                                                                                                       Jag är inte Jehovas Vittne. Men att ta emot blod eller organ eller vävnader från en annan människa är otänkbart för mig. Jag tycker det är läskigt, helt enkelt. Samtidigt beundrar jag dem som lämnar blod eller som har anmält att de gärna donerar sina organ eller vävnader om de kan komma till nytta.

Jag anser också att de nya idéerna om att donerade organ från döda ska finansiera deras begravningar är sjuka. Det känns lika fel som att stå i kyrkan och sälja saker (för att inte tala om kyrkor som tar ut inträdesavgift!).


Storkyrkan i Gamla Stan i Stockholm är en av kyrkorna som tar ut inträdesavgifter av sina besökare när det inte är gudstjänst! Fruktansvärt osmakligt! (Bilden är från ett takfönster på Lady Hamilton.)

                                                                                                                                                   Däremot kan jag inte acceptera den skillnaden blodcentralerna har gjort mellan ”alla andra” och homosexuella män när det gäller blodgivning! Numera är det faktiskt tillåtet för homosexuella män att lämna blod, men många blodcentraler har sökt dispens och tar inte emot homosexuella mäns blod. Jag har bloggat om det här förut och varit upprörd. 

Idag handlar det om ungefär 20 blodcentraler som inte tar emot blod från homosexuella män. Bara det att dessa blodcentraler har fått dispens retar gallfeber på mig! Nu är det emellertid bestämt att dispenser endast delas ut till årsskiftet och sen är det nog. Ja, det var då på tiden! Om det nu är bestämt att homosexuella män ska få lämna blod så ska väl de som vill det få göra det. Och får de inte det så är det bara sååå kränkande! Sen kan man ju i och för sig fundera över hur många som har LUST att donera blod. Blod som plötsligt duger. I alla fall på VISSA blodcentraler. Diskriminering så det skriker om det!

Read Full Post »

I morse kom jag SÅÅÅ nära en liten talgoxe som satt på en gren och kviddivittade. Hade så gärna velat ta upp min tejpade mobil och fota, men då hade jag nog skrämt den lilla pippan. Till hans/hennes ära är emellertid dagen ljust gul – trots att ju gult, som bekant, är fult.

För andra dan i rad vaknar jag med huvudvärk. Jag känner en molande värk strax över vänster öga. Hela kroppen verkar vara lite i olag överhuvudtaget. Och jag vet vad det handlar om! Håret är platt och livlöst, illasinnade och illröda finnar dyker upp här och var och så huvudvärken. Min kropp bekämpar med alla medel att det ska” trilla in några lingon”! Det har det nämligen inte gjort på bra länge nu och jag hoppas på att äntligen få slippa eländet jag har dragits med sen jag var tolv.

Idag på förmiddagen har jag en dejt hos M, min fantastiska frissa. Jag kan verkligen rekommendera den som har ett kaos på huvudet att kontakta salongen som finns  hyfsat centralt i Uppsala. Skriv en kommentar här nedan så mejlar jag kontaktuppgifter! Priserna är bra och HÅRVÅRDEN du får är toppen. Jag har aldrig gått från M utan att vara nöjd. Men salongen har ingen drop in, så du måste ringa och boka en tid!

Jag hoppas verkligen på underverk idag. Du ska få en före-bild här alldeles strax och det är verkligen kaos i kalufsen. Det kanske är i själva kalufsen huvudvärken sitter?


Tofflan före klipp. Notera den gigantiska näsan. Den kan tyvärr inte M göra nåt åt.

                                                                                                                                                          Igår fick jag besked om två sökta jobb – ett var jag inte med i första intervjuomgången till och ett annat har man börjat urvalet och hör av sig senast om ett par, tre veckor. Jag vet inte om jag orkar uppamma nåt hopp. Samtidigt undrar jag IGEN vad man ska vara för Übermensch för att ens komma till just den här arbetsplatsen. Tydligen räcker inte +20 års erfarenhet. Fick också ett skrivuppdrag på eftermiddagen som jag utförde till belåtenhet, hoppas jag.

Barnen och jag var ensamma igår kväll, Fästmön träffade sina jobbarkompis för middag och bowling. Tror verkligen att hon behövde få komma hemifrån och träffa andra vuxna en stund! Vi åt grillad kyckling, potatissallad och baguett, standard när jag är kock för oss alla.

Efter Antikrundan, som jag avnjöt i trevligt sällskap med fru Hatt och Inna, nattade jag Elias och vi flamsade åt Bajsboken, men ett tu tre så slockande lille herrn. Bajsboken är verkligen rolig – då och då. Man upptäcker hela tiden nånting nytt. Min favorit är farbror Morr – och så mamman som serverar rotmos och bajskorv till middag. Elias favorit igår var bajsbilen som stänkte ner en tant och en farbror vid en busshållplats med bajskorvar – tanten fick till och med en korv i sin handväska och farbror en i hatten.


Man upptäcker nåt nytt varje gång man läser Bajsboken!

                                                                                                                                                         Ja, detta är verkligen humor på min låga nivå. Elias börjar ärligt talat växa ifrån den. Nu är det vissa kroppsdelar i stället som är roliga. Tror bestämt att den lille mannen håller på att bli lite äldre…

Read Full Post »

Igår eftermiddag blev det jag som hämtade Elias från skolan medan Fästmön inhandlade fikagott och middagsmat på ICA Solen. Det var en glad gosse som vinkade och strålade i hela ansiktet när han såg mig, men som inte blev utsläppt från klassrummet av sin fröken förrän han, liksom klasskamraterna, svarat på en minusfråga. Jag frågade Elias om han inte tyckte att fröken var sträng som gjorde så, men han svarade att hon är jättesnäll! (Personligen tror jag hon är en mycket god pedagog OCH lärare! Och jättesnäll och bara lite sträng.)

Hemma i Himlen blev det semlor för dem som så önskade – Anna trodde nämligen att det var fettisdagen! Elias fick chokladmunk och jag pecanwienerbröd. Vi är nämligen inga semmeltyper. Av Anna fick jag sen också en fin pudeldosa, en liten ask som hon lovade mig så snart hon fått en ny. Kan nån gissa vad den är till för, egentligen??? Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till, jag tycker bara den är söt.


En pudeldosa, men vad ska man ha den till..?

                                                                                                                                                            Pratade med en kär vän på eftermiddagen i telefonen. En vän, som liksom jag själv råkat ut för människor som förföljer och trakasserar. Varför är det så roligt att systematiskt jävlas med den som är sårbar? Varför? Varför??? Det är grymt och elakt.

Idag på seneftermiddagen är hela bandet bjudet hem till mormor på middag. Mormor fyllde 70 år i förra veckan, men vill inte fira, så hon och maken for utomlands. Nu vill hon i stället att vi kommer dit och äter gott i efterhand. Några presenter får vi INTE ha med oss, men jag tycker inte man kommer tomhänt, så jag har just slagit in ett litet paket, inget märkvärdigt alls. Fast jag kan ju inte skriva vad det är här, för jag vet inte riktigt om mormor läser min blogg. Det finns en sån möjlighet, nämligen…

Elias bestämde sig för att göra en fin teckning till mormor. Han textade så fint och ritade, men sen var det tur att censuren grep in innan han började färglägga. Vissa av figurerna, som var bilder av mamma och mig och alla syskonen, på teckningen var nämligen försedda med vissa enorma kroppsdelar. En del hade till och med fått kroppsdelar som de inte har i verkligheten… Nu hoppas vi att det inte syns igenom suddet och färgläggningen… Han är i sanning en konstnär, den lille mannen…

Tio grader kallt och strålande sol var det i morse när Elias och jag tuffade iväg till skolan. Mamma hade gjort matsäck med köttbullemackor och dricka, för idag på morgonen var det naturskola. Då lufsar barnen ut nånstans i naturen och kollar på saker och ting – och det vet väl alla att man ska ha matsäck med sig när man går ut i naturen?!

Jag for hem till mig och hittade ett lila brev från min urgulliga mamma. Förutom att det innehöll en trisslott, var det så gulliga ord att jag här måste återge en del av dem:

Tofflan älskade barnet mitt!
Tänker på dig och hoppas att du ska få lite råd och hjälp på måndag. Idag känner jag mig vissen har frossa och troligen feber. Vädret är också trist dis och mulet, så brevet kommer försent. Önskar dig både bättre hjälp och tur den här gången.
[…] Massor med kramar och tankar […] från din mamma som inte kan göra så mycket för dig just nu mer än att be till Gud för dig […]

När jag pratade med henne häromdan erbjöd hon sig dessutom att lösa mitt studielån i förtid. Det är inte så mycket kvar att betala på det, men tillräckligt för att det ska svida varje gång. Har jag den bästa mamman, eller???

Read Full Post »

Jaa, en riktig nougatdag önskar jag er alla – åtministone alla som inte är nötallergiker. Nötallergiker kan få en banandag nån annan dag i stället. Jag är inte knuschlig, söm en säger hämmavé!

Gårdagskvällen ägnades åt en del pusslande. Jag känner redan nu att abstinensen blir svår eftersom vi strax ska åka härifrån och vara ute i Himlen till i morgon eftermiddag.

Jag ägnade också en stund åt att författa en tramsig hyllningsdikt till en gosse som blir man i morgon. Dikten publiceras förstås på en blogg nära dig (det vill säga här) strax efter midnatt, om tidsinställningen funkar.

Vyssan lull läste jag i när jag gått och lagt mig. Har nu läst ungefär 100 sidor, men gissningsvis är Moa ändå långt före mig!? Vi kanske ska samlas för en litteraturcirkel när vi båda har läst ut boken???

I morse  kände vi oss rätt fnittriga. Fästmön, som verkligen kan vara hysteriskt rolig, kom på en massa indianska namn åt oss.  De flesta var av… ekivok natur mer eller mindre, men annars gick namnen i stil med Långa Kranen och Lilla Örat. (Fritt fram att tänka ut andra kroppsdelar och adjektiv.)


Så här ser ju nu ingen av oss ut, men ändå. Bilden är fin och är lånad från en sajt där man kan köpa utklädningskläder.

                                                                                                                                                            Vi har nyss avslutat vår frukost – UTAN ägg i dag. I stället rundade vi av med var sin jordnötskaka, signerad Monica. Nu är kakpåsen tom! 😥 (Detta var ett nödrop till Monica som faktiskt sa igår att hon ÄLSKAR att baka kakor!)

Nu ska jag borsta tanden och ta på mig byxan och sen blir det avfärd till Stormarknaden för diverse inköp. Därefter åker vi till Himlen och röjer, bakar och lagar god mat (det gör vi ju alltid). I kväll kommer det ett gäng från Morgonen på fika.

Ute snöar det och är allmänt trist väder. Igår kväll sjönk temperaturen plötsligt så det känns som om vi har backat några veckor och är tillbaka till vintern igen. Blä, liksom.

Read Full Post »

Annas gulaschsoppa smakade gudomligt! GUDOMLIGT! Men jag är ju lite sisådär i kistan så jag fick gå ut och ta en nypa ”frisk” luft. Passade då på att ta med mig Stinky, det vill säga kompost-påsen. Det doftade faktiskt… starkare än jag…


Stinky doftade… starkare än jag…

                                                                                                                                                      Fast somliga blev ju så nyfikna på Stinkys innehåll att de lät fantasin flöda och kom med förslag på dess innehåll såsom kadaver, sekret, dekret och annat. Men jag lyckades lura i dem att den innehöll kroppsdelar, såna som kanske INTE växer ut igen. För så är det ju med oss flator – alla kroppsdelar som växer är inte lika intressanta, typ…

Elias provade både gymnastikskor och vinterstövlar och båda paren var bra i passningen. (Kanske berodde det på att Tant Tofflan varit där och… kapat lite? 😉 Närå, lovar, såväl grabb som skor är intakta!) Skönt att slippa åka och byta i morgon! Gympadojorna var jättesnygga och jag skulle kunna tänka mig att köpa ett par likadana – fast typ sex storlekar större, då. En del lever på stor fot, så att säga. Jag är en av dessa.

I kväll är det ju TIIIIIIIIISDAG vilket innebär Desperate Housewives. Det FÅR inte missas! (Men för säkerhets skull har jag ställt DVD:n hemma på inspelning – tänk om TV:n här skulle paja eller nåt…) Vi får väl se om jag får sällskap framför TV:n -. eller om jag måste titta alldeles ensam… Moahahahahaaaaaa… 😈

Read Full Post »

« Newer Posts