Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kroppsdel’

Så här års är det lätt att vi halkar in på våra krämpor och åkommor – när vi inte halkar på isfläckar. Den gångna veckan undrade därför Tofflan vilken kroppsdel du har ont i. Det var möjligt att klicka i flera svarsalternativ.

De 61 inkomna svaren fördelade sig så här:

19,67 procent (tolv personer) svarade: En arm eller ett ben, hand eller fot, en höft eller två. 

16,39 procent (tio personer) svarade: Ryggen.

13,11 procent (åtta personer) svarade: Huvet. 

13,11 procent (åtta personer) svarade: Magen.

8,2 procent (fem personer) svarade: Jag är kärnfrisk!

6,56 procent (fyra personer) svarade: Halsen eller nacken. 

6,56 procent (fyra personer) svarade: Ett inre organ som hjärtat, gallan, levern, en njure eller så. 

6,56 procent (fyra personer) svarade: Nåt som inte finns med som alternativ.

3,28 procent (två personer) svarade: Ett öga, ett öra eller näsan.

3,28 procent (två personer) svarade: Käften.

3,28 procent (två personer) svarade: Bakstjärten eller framstjärten.

Stort TACK till dig som deltog! Jag hoppas att du tar dig tid till att kolla in den nya frågan som finns här intill i högerspalten.

Men… hur mår du egentligen???

Read Full Post »

Sjuk… Det är liksom aldrig roligt att vara… Men om man får gnälla av sig lite på en blogg eller så brukar det faktiskt kännas bättre. Lite, i alla fall. Därför undrar Tofflan den här veckan vilken kroppsdel du är sjuk i.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten. Den här gången kan du välja flera svarsalternativ.

Stort TACK på förhand för ditt klick!

Read Full Post »

En grååå dag. Men en glad dag! Huvudvärken försvann HEPP! Ja, jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Ipren är effektivt! Men varför har ni dumpat den blålemmade lilla farbrorn som sjöng så många lustiga sånger??? Det var dumt av er!

Jag har intagit Un Grand Petit Déjeuner* med löskokt ägg. Det var gott! Kaffet fick jag också bra, men det var för lite. Jag är nog lite trött fortfarande…


Kokt ägg ska vara löst.

                                                                                                                                                            Jag har vidare telefonerat med mamma. Hon pratade inte bara om julbesöket här utan lyssnade lite också. Jag har också telefonerat med Älskling. Det måste bli en tur till Stormarknaden idag för inköp av två presenter – Kalas-Killen ska bort både i kväll och i morgon eftermiddag. Vi blir för övrigt bara fyra till middagen idag. Rena glesbygden, alltså! Och med Elias på kalas i kväll är det familjens tre äldsta kvinnor som rule! Hajaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Ännu har jag inte tvättat mig, bara använt handduken i faktum #1 (och då fattar du vilken kroppsdel jag har rengjort!) samt borstat tänderna. Men tvätten från igår kväll har jag vikt och lagt undan. Allt utom Annas trosor, som av nån outgrundlig anledning inte hade torkat.

Ryggsäcken är packad. Annas ryggsäck är packat. Leksaks-datorn står vid dörren. Bara en Willyspåse, maskerad till matkasse**, ska fyllas. Jag åker ut till Himlen sen och hämtar Anna och Elias med in till stan och Stormarknaden. Gissningsvis anländer vi ungefär när farbror Uggla är på plats för att signera sin nya skiva. Då blir det inga fyra sekunder på Stormarknaden, som jag hade hoppats på. Det blir trängsel, gap och jobbigt. Jag avskyr folkmassor!

Nåt annat jag avskyr är finnar. Ja, inte finländare alltså, utan acne. Jag är tant, snart 50, ändå har jag både lingonvecka och finnar. Livet är orättvist! Jag har försökt klämma den senaste blemman som placerat sig på en prominent plats i mitt ansikte – näsan. Det gick inget vidare. Näsan är röd som en clownnäsa nu, finnen är ond och jag är skitförbannad för att jag inte lät den vara! (vara… he he… var… sånt som finns i finnar… 😆 )

Nu dags att sätta fart! Här blir inga barn gjorda, men grådagen ska vara en gladdag, inte en argdag!

Tjolahopp!

PS Till FEM: Var det inte Lejonpenis respektive Balle som folk ville heta, men inte fick???

                                                                                                                                                  *Toffelfranska för En Stor Frukost
**Maskerad matkasse innehåller ofta alkohol och/eller snask.

 

Read Full Post »

En lång dag börjar gå mot kväll och ta slut. Jag känner mig väldigt tom på kraft, men hoppas, nej SKA komma igen i morgon. Det har inte ens varit läge att sitta vid datorn och blogga, nåt som du som regelbundet läser hos mig vet att jag gör. Mycket och ofta.

Fästmön fick hålla om efter morgonens djupdykning ner i det som kallas livets realiteter. Hon fick också veta att hade det inte varit för henne så hade jag inte funnits här att hålla om idag. Och att hon och fru Hatt och Inna är de enda som kan få mig att gapskratta, nåt jag behöver göra ibland. För även jag, Lena E, är en Vanlig Människa. Jag är ingen övermänniska, med pansarhud, känslolös, känslokall. Inte heller är jag miljonär eller kändis. Jag är en Vanlig Människa jag också. En Vanlig Människa som har hamnat i svårigheter. Som skrattar en gång på varje tusende gång hon gråter. Alla ni andra som läser mina futtiga ord och som kommenterar, som stöttar, som ringer, som bryr er – ni betyder MASSOR ni också!


Magnus och jag i Varamon.

                                                                                                                                                      Vad hade nu den här bilden med saken att göra? Jo, pojken till vänster på bilden heter Magnus och är en del av en tid som var lycklig. För mig. En tid när jag var en Vanlig Människa på riktigt. En tid FÖRE Tofflan. Jag ville visa dig den bilden – bara för att den finns. Med ”den” menar jag bilden, men jag menar också tiden när jag var lycklig.

Anna och jag har tagit det lugnt hela dagen. Jag har inte orkat annat och Anna behöver lugnet innan hon jobbar sitt kvällspass. Vi har suttit vid 1 500-bitars-pusslet, ibland tillsammans, ibland var för sig.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick hjälpa henne med lite bankaffärer. Men i morgon ska hon äntligen på ett möte med den bank som troligen blir hennes nya bank. Och vad jag förstår är mamma inte den enda kunden som lämnar det sjunkande skeppet Danske Bank i Metropolen Byhålan, eller Östgötabanken, som den heter där… Det tycker jag är bra gjort av mamma. Man ska inte vara kund i en bank som inte kan ge den service man vill ha längre. Personalen på kontoret har emellertid alltid varit suveränt tjänstvillig, men när man från högre ort ändrar vissa förutsättningar blir kontentan att vissa kunder försvinner. Jag kan förstå detta med säkerhet som ett kontantlöst kontor innebär. Men varför tar man bort kontanthanteringen på en liten ort där många av kunderna är äldre som aldrig tidigare har hanterat ”plastkort”? Och ÄNNU mer ologiskt är det att man har kvar kontanthanteringen i en ÄNNU mindre byhåla i länet. Jag får inte ihop logiken. Och mamma har ingen lust att ta färdtjänst till Mjölby för att få ta ut pengar.

Nu ska jag vända blicken utåt en stund igen. Det händer saker i världen, det händer FRUKTANSVÄRDA saker i Libyen. Jag såg en bild på en man som bar på en kroppsdel tillhörande ett lik som skulle identifieras. Jag hörde nyss om upproret i Egypten. Men jag har levt i en glaskupa en längre tid och jag är inte säker på om jag vågar lyfta på kupan…

Read Full Post »

« Newer Posts