Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kronisk sjukdom’

Stackars älsklingen har blivit sämre igen. Febern är tillbaka och det låter som om hon pratar med en hink över huvet. Ensam och ynklig lät hon dessutom, så jag har erbjudit henne hämtning hit så att hon kan ligga i mitt sovrum och vara sjuk. Inte så bra att vara ensam med feber när man dessutom har en kronisk sjukdom som påverkas, nämligen. Vi får se hur det blir, när jag pratade med henne vid lunchtid var det inte så piggt.


Älsklingen är sjuk igen och ensam.

                                                                                                                                                         En annons orsakade en del huvudbry idag, men genom lite mejlande ordnade sig det hela. Det är mänskligt att fela, fast den som känner mig vet att korrekturfel – i ANDRAS texter – är det hårt straff på.

Sen kom ett brev där en specifikation efterlystes (det handlade om min otroligt höga ersättning…). Eftersom jag inte har tillgång till nån kopiator fick jag scanna in pappret och som tur var gick det att skicka in via e-post. När ska det vara färdigt med alla papper och blanketter hit och dit, egentligen? Jag får bara huvudvärk, för några pengar får jag ju inte. Eller jo, jag får ju LITE GRANN – och sen tar man tillbaka LITE av det där LITE GRANN, antagligen för att jag inte ska känna mig stenrik…

Hann precis gå ett varv med dammsugaren innan det var dags att åka iväg med mamma till frissan. Nu är jag hemma en stund eftersom det är så dyrt att parkera där, men jag ska strax åka igen.

Vi får se hur många vi blir till kvällen… Två eller tre. Jag blir lite orolig när Anna är ensam, men samtidigt fattar jag om hon vill vara det när hon inte mår bra.

Read Full Post »

Redan innan svininfluensehysterien bröt ut förra året var jag skeptisk. Skeptisk mot vaccinering, mot massvaccinering. Och alla märkliga regler och framför allt, konstig information.

Det började med en debatt redan på sommaren om huruvida vaccinet skulle vara gratis eller inte. Politikerna i riksdagshuset ville INTE betala för gemene mans vaccin. I augusti började man diskutera hur farlig svininfluensan var egentligen och om det verkligen var nödvändigt att vaccinera sig. Så småningom kom vaccinet. Och först ut var den enda av Socialstyrelsen prioriterade gruppen, den svårt sjuka gruppen… vårdpersonal..? Men..? Politikerna på riksnivå började ge med sig och bestämde sig för att ge lite ”fickpengar” till länens vaccin.

Men så dröjde vaccinet och det dröjde med information om vaccinet. En person avled och nu började allmänheten bli orolig. Men var var informationen? När vaccinet väl kom köade folk flera kvarter för att få ”en spik i armen”. Då skedde det märkliga att man i vårt län införde en förunderlig gräddfil av personer som gick före i vaccinationskön: politiker och ”nyckelpersoner” bland dem som arbetar administrativt med vård i vårt län. Jag trodde inte det var sant när jag läste om det, men det var det. Folk vaccinerade sig till exempel av det skälet att de har småbarn. Men hallå! Är småbarn en svår och/eller kronisk sjukdom? För en sån prioritering – att de med vissa svåra och/eller kroniska sjukdomar skulle få vaccin först – vore ju den rimliga – när man nu insåg att vaccinet inte skulle räcka. Efter en del debatt i lokal media gjordes en omprövning av det lokala beslutet, men då var det ju massor av de tidigare prioriterade, typ småbarnsföräldrar, som hade hunnit få vaccin…


Gräddfil har jag i matlagningen. Andra typer av gräddfiler avskyr jag.

                                                                                                                                                       Sen insåg man plötsligt att man kanske skulle informera allmänheten om vaccinationen. För kanske var det så att de allra flesta, inklusive mig själv, ganska snabbt insåg att man faktiskt inte behövde ta vaccinet. Är man normalt sett fullt frisk för övrigt, så… I vart fall kom märkliga annonser i stort format. Själv blev jag bara förvirrad när jag läste. Och när jag, som omfattades av gruppen ”alla”, fick möjlighet att vaccinera mig var det inte särskilt svårt att avstå. Vaccinet tog ju slut då, dessutom. (Och gräddfilen till vaccinet kunde inte utredas på grund av lagen om kommunalt självstyre. Men gräddfilen BLEV ändå anmäld.)


Okejrå, jag ÄR rädd för nålar, men varför ska en fullt frisk Toffla vaccinera sig när det finns människor med svåra och/eller kroniska sjukdomar som bättre behövde vaccinet?!

                                                                                                                                                           Efter allt detta ståhej kring nåt som mig veterligen aldrig blev nån pandemi (och jag vägrar att tro att detta beror på att man vaccinerade sig, jag känner faktiskt ingen som vaccinerade sig förutom mamma och Fästmön, båda med kroniska sjukdomar) blir jag därför beklämd när jag läser några föräldrars insändare i Svenska Dagbladet. Ett gäng föräldrar, som lät vaccinera sina barn. Barn, som nu drabbats av narkolepsi – en livslång plåga. Hos Läkemedelsverket finns ett femtiotal anmälningar om narkolepsi som biverkning till vaccinet. Föräldrarna, som känner sig lurade av informationen – eller ska vi nu inte enas om att det var desinformation? – kring vaccinationerna och kräver att staten som ansvarig ser till att barnen får hjälp. Problemet är tyvärr att några biverkningar räknade man inte med och därför kan föräldrarna/barnen inte heller räkna med skadestånd för livslångt elände. Kan de räkna med annan hjälp, tro???

Personligen är jag glad att jag inte vaccinerade mig. Jag är trött ändå, men av andra orsaker. Och myndigheters dumheter, gräddfiler och diverse annat krångel gör mig inte direkt piggare…

Read Full Post »

Jag läser förstummad en kort artikel på lokalblaskans hemsida, en artikel full av korrekturfel (har skribenten varit oerhört rörd när h*n skrev artikeln?), om en ung kvinna som avlidit i misär. Det står inte så mycket mer än att kvinnan haft en kronisk sjukdom och en funktionsnedsättning. Endast 22 år gammal ung avled hon i början av året. I misär. I MISÄR! FÖR H*****E! År 2010!.. Kvinnans mamma larmade ” redan för några år sen”, och nu har hon gjort en JO-anmälan. Bland annat tycks det vara brister vad gäller kvinnans kontaktperson.

Man tror inte att detta är sant. Inte här och inte nu. Men en 22-årig kvinna har avlidit i misär. JO ska utreda Uppsala kommuns ansvar. Ansvar. En ung kvinna som avlidit i misär.

Utredningar ger inte liv tillbaka. Jag ger en svart bak, som inte heller ger liv tillbaka. Kan inte tilldela Uppsala kommun den eftersom ärendet ska utredas. Men tills vidare får de inblandade en svart bak och framför allt kommunen och kontaktpersonen. Såg ingen nåt i tid? Varför gjorde ingen nåt? Varför fick inte mamman gehör för sitt larm ” redan för några år sen”?


En svart bak till alla som var med och lät en 22-årig kvinna dö i misär.

                                                                                                                                                              För den unga kvinnan är det egentligen oväsentligt vems skulden är. Men det får inte hända igen. Det får inte ske att en 22-årig kvinna dör i misär. Inte igen.

Read Full Post »

Det var faktiskt vännen Jerry som först sa smeknamnet på veckans ”lyftare”. Han kallade honom Rubinen och JA! Micael är verkligen en ädelsten bland bloggarna jag följer!


Micael är verkligen en rubin!

                                                                                                                                               Micael jobbar på en ort i ett yrke där han träffar ungdomar som inte direkt har fötts med silverskedar i munnen. Och trots att han själv har en vad jag förstår tämligen kronisk sjukdom och flera andra åkommor är jag alldeles övertygad om att han orkar att möta och bemöta dessa unga med den allra största respekt. Jag minns ett inlägg han skrev på sin förra blogg om en kille som så uppenbarligen sökte kontakt att han började prata om Micaels skägg! Micael var vid det tillfället ganska dålig, men ändå tog han av sin tid och ork och gav en stund till denna uppmärksamhetssökande unge man.

Som med andra riktiga vänner delar vi inte alltid åsikter, men i diskussioner är Micael alltid respektfull trots att han kan vässa till sin ton. Genom det han skriver noterar man ett lysande intellekt och en klokhet och självinsikt och en ödmjukhet som människor besitter! Läs till exempel vad han skriver om Lärande och om Pride

Read Full Post »

« Newer Posts