Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kreativitet’

Ett tävlande inlägg.


 

Idag har det pågått en sorts tävling här i huset. Jag vet inte om jag vågar tro att det är sant, men den nattliga tvätteriverksamheten tycks ha upphört. I vart fall har jag inte hört nåt på nästan två veckor. Eller i alla fall en och en halv. Däremot väcktes jag denna lördagsmorgon före klockan sju – av nåns tvättmaskin. Alltså, det här är inte roligt. Jag vill kunna få ta sovmorgon ett par dar i veckan och jag vill kunna somna om kvällarna utan att bli störd. Dessutom vore trevligt att ha normal kontakt med dem som bor i huset. Jag menar inte att vi ska bli bästa vänner, just det misstaget har jag gjort en gång för mycket. Vi borde däremot åtminstone kunna visa varandra hänsyn och respekt.

Fast idag har jag sjunkit lika lågt som de som inte ens kan stava till ordet hänsyn: jag har gett igen. Jag försökte läsa i sängen i morse, men det gick ju inte nån längre stund. Dessutom hade jag annat jag behövde göra. Det var en tyst verksamhet, den krävde min koncentration, lite kreativitet och framför allt, disciplin. Då är det inte det lättaste när nån/några sätter igång att skråla

Old MacDonald had a farm…

så falskt att mina krukväxter började sloka. Det hjälpte inte att jag vattnade dem. Krukväxterna alltså, inte sångkören.

När sen 

E-I-E-I-O:andet

ersattes med nån hiseklig mer modääärn musik sjönk jag alldeles ner till stenåldern golvet, ålade mig fram till stereon i köket och… DROG PÅ The Classical Love Collection. (Notera Love…) Högt. Fem stycken CD-skivor med klassisk musik på random ger cirka 370 minuters musik. Eller över sex timmar.

The Classical Love Collection

The Classical Love Collection – över sex timmar klassisk musik.


Mellan musikstyckena
harvade den modäärna musiken på, trots allt. Då kontrade jag med att borsta tänderna med eltandborste OCH dammsuga hela lägenheten. Efter den trekvart eller vad det var som dammsugningen tog stängde jag av. Det var… tyst. Underbart tyst… (och jag hade ingen emalj kvar)

Detta bildspel kräver JavaScript.


En kanske kan säga att den här tävlingen hade en segrare.
Eller två. Men det är ganska sjukt när en måste ge sig in i nån sorts motsatt tävling till ett visst PK-lotteri* (att frivilligt tävla med folk som bor nära, bara det, liksom…) för att visa att vi är fler än en familj som bor i det här huset…

Idag har uttrycket

If you can’t beat ‘em, join ‘em

fått nytt liv för min del. Jag skulle kunna klassa detta som en sorts psykologisk krigföring, men en och annan som nog har för lite att göra (Prova att dammsuga! Eller lyssna på klassisk musik! Eller varför inte göra båda samtidigt?) skulle då med all säkerhet få för sig att det handlade om just henne eller honom. Därpå skulle följa ord som inte har med saken att göra i sociala medier. Att skilja på sak och person är inte alla förunnat att kunna heller, nämligen, lika lite som att förstå ordet hänsyn.

Detta inlägg, kära läsare, är en nästan helt påhittad historia om hur det skulle kunna vara. Det enda som är sant är att jag har dammsugit, borstat tänderna och lyssnat på klassisk musik en stund. Ungefär.


*PK-lotteri = PK kan stå för PisssKit, till exempel…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll visade SvT den andra delen av tre i serien Mina två liv. Ann Heberlein är lysande som programledare, intervjuare och ciceron. Hon har verkligen lyckats få till möten med intressanta personer. Den här gången fick vi tittare möta en programledare, en journalist, en konstnär och en psykiatriker. Vidare fick vi en glimt av en teaterföreställning, baserad på Anna Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Mina två liv

Andra delen av dokumentärserien Mina två liv gick igår kväll. I totalt tre delar får vi tittare höra och se människor om livet med bipolär sjukdom.


Ann Heberlein har,
som jag nämnde i det jag skrev om förra programmetsjälv sjukdomen bipolaritet. Ibland är hon manisk, nåt som sen följs av en period med svår depression. I den här andra delen av tre bjuder hon på spännande möten, men också på sig själv och sina egna erfarenheter. Sjukdomen finns i hennes släkt och en faster till henne tvingades till abort och tvångssteriliserades därefter på grund av att hon ansågs för sjuk för att ha barn.

Vidare berättar Ann Heberlein på SvT:s webbplats om hur dåligt hon mådde medan serien spelades in. Men kampen mot den dagliga ångesten syns inte på TV. I rutan framstår både Ann Heberlein och dem hon möter som välfungerande individer. Och det kanske är det som bidrar en del till dilemmat och skammen kring psykisk sjukdom. Alla vill väl vara välfungerande och framför allt normala individer..?

Lite publikfriande kan det tyckas vara att ta med riktiga kändisar i ett sånt här program. När Filip Hammar dyker upp blir jag aningen besviken – han är egentligen inte utredd för sjukdomen utan har fått höra av en amerikansk läkare att han kan vara bipolär. Men när han sen berättar finns det förstås ett och annat som tyder på att läkarens utslängda ord kan vara sanna. Filip Hammar säger bland annat i programmet:

[…] Jag kan vakna klockan sex och känna mig kanon, sedan när jag rostat min första macka och det kanske gått tolv minuter, då mår jag skitdåligt […]

Aningen intresserantare – om man nu kan gradera människor så – var mötet med konstnären Fia Backlund i USA. Fia Backlund fick riktiga psykoser i sena tonåren. Sen dess har hon medicinerat, men på senare år har hon valt att sluta med läkemedel. Hon fick hjälp att trappa ner. Vidare ägnar hon sig åt en, totalt sett, sundare livsstil som inkluderar träning och vettig kost. Fia Backlund blir därmed beviset för att medicin inte alltid är det bästa och rätta för alla.

Journalisten Kristofer Andersson är den jag som tittare kommer minst nära. Han skriver och driver ett modemagasin. Och just mode har blivit hans räddning, eftersom det handlar om så mycket yta. Han säger:

[…] Yta kan bli det som räddar liv, därför att du får en rustning mot livet. Mode transformerar människor, från att vara den aparta till att bli drottningen eller kungen. […]

Psykiatrikern Simon Kyaga berättade om sin intressanta forskning kring sambandet mellan bipolär sjukdom och kreativitet. Han menar att det finns ett påvisat samband mellan kreativa yrken och personer som har sjukdomen. Och även om bipolär sjukdom är en funktionsnedsättning ser man också ökad kreativitet och ledarskap bland de sjuka. Det sägs ju, för övrigt, att många historiska framstående personer har haft bipolär sjukdom…

Nästa vecka visas det tredje och sista avsnittet. Självklart tittar jag då! Det här är mycket intressanta program som ger mig nya kunskaper om hur personer med diagnosen bipolär sjukdom fungerar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse läste jag som hastigast i lokalblaskan att det numera finns belagt att kreativitet och psykisk sjukdom har ett samband. Ett starkt samband. Det är forskare vid Karolinska institutet, Uppsala universitet och Sahlgrenska akademin som har publicerat resultaten av sin studie på nätet i facktidskriften Journal of Psychiatric Research.

Forskarna har studerat uppgifter i olika register på över en miljon psykiskt sjuka och deras släktingar, samt några jämförelsepersoner ur den så kallade allmänheten. Resultaten visar att de flesta psykiska sjukdomar inte har nån koppling till kreativitet. MEN… stora undantag var patienter med diagnosen bipolär sjukdom (manodepressivitet) och schizofreni! Bland de bipolära finns många dansare, forskare, författare och fotografer; bland de schizofrena finns också många författare.

Det finns inget i studien som kan förklara sambanden, men forskarna tror att det finns ärftliga faktorer som både gynnar kreativiteten och ökar risken för psykossjukdomar.

Simon Kyaga är en av forskarna som har jobbat med studien. Hans förhoppning är bland annat att

Eftersom kreativitet i allmänhet brukar betraktas som något positivt kan man hoppas att våra resultat kan bidra till att minska stigma som ofta är förknippade med psykisk sjukdom […]

Samtidigt vill han inte gå in på vad som är friskt och vad som är sjukt – det finns ingen knivskarp gräns, menar han. Men de nya rönen kan ju bli av nytta när det gäller behandlingen av vissa psykiskt sjuka.

Helt klart intressanta forskningsresultat, tycker jag även om resultaten inte riktigt förvånar mig. Vi har haft (och har!) så många framgångsrika författare med dessa diagnoser. Men det borde ändå kännas bra/bättre för patienter med just diagnoserna bipolär sjukdom och schizofreni att få svart på vitt på att de faktiskt har värden och förmågor som andra kanske inte har!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här känns bara så rätt. Kreativitet på jobbet ska främjas – av kreativitet.

Kreativt tänkande.

Read Full Post »

I Dagens Nyheter hittar jag idag en intressant artikel där man hävdar att kriser kan mana fram kreativitet. Det är Marianne Goldman som arrangerar skrivarkurser för kvinnor som fått bröstcancer.

Marianne Goldman är inte bara workshopledare i kreativt tänkande, hon är dramatiker och diplomerad psykosyntesterapeut. Inte för att jag vet vad det senare är för nån sorts terapi, men jag tror absolut på att kriser inte bara kan locka fram kreativitet, utan också vara en del av den läkande processen. Det är till exempel så jag har använt – och använder! – den här bloggen!


En kris kan helt klart ge kreativitet, det är jag den första att skriva under på!

                                                                                                                                                            De senaste två åren har Marianne Goldman lett workshoppar för en brötcancerförening i Stockholm där färdigbehandlade deltagare skriver om det de varit med om. För under tiden man behandlar cancern fokuseras allt på kroppen och själen hinner man inte riktigt med alla gånger.

Marianne Goldmans skrivövningar pågår i två dar. Det finns en viss struktur och skrivövningarna är tidsbegränsade. Men det är genom dessa skrivövningar som deltagarna får hjälp att uttrycka det de har varit med om. Förhoppningen är att deltagarna ska hitta nya insikter och göra nya upptäckter inom sig själva.

Den som vill läsa om min vän Rippes resa genom cancervården kan läsa här, här, här och här.

Read Full Post »

Tidigare i morse läste jag en artikel i en lokal blaska som man verkligen kan läsa ironiskt. Dessutom var den införd på ekonomisidan, under sidans rubrik På jobbet. Som du ser skojade jag till det redan i rubriken till det här inlägget och fick till en ironisk tvist.

Hur som helst, Charlotte Simonson, som har skrivit artikeln, kan ju inte hjälpa att hon jobbar där hon jobbar, men hon har ställt samman åtta sätt att döda kreativiteten på en arbetsplats. Och tänk, det är som att studera en handbok för vissa före detta chefer! Notera att jag skrev före detta. Ja ja mens! Lagen om karma.

Här kommer de åtta sätten. Exemplen vid varje sätt är dock mina:

  1. Gör arbetsgruppen homogen. Alltså alla i arbetsgruppen ska vara likadana. Blanda inte in nån ny kompetens i gruppen. Ett exempel: alla är kvinnor runt 35 – 40 år med småbarn.
  2. Ta inga risker. Om det dyker upp en ny idé – räkna på vad den kan kosta. Nya idéer kan vara alldeles för osäkra och kostsamma. Ett exempel: säg nej till allt från den som vill utveckla arbete, arbetssätt, arbetsuppgifter etc.
  3. Ge ingen uppmuntran. Beröm och uppskattning kan få folk att våga testa nya saker, men här ska vi göra som vi alltid har gjort. Ett exempel: ge folk tråkiga och tjocka böcker i present, som jobbet betalar, förstås. Då har de nåt att sysselsätta sig med i stället för att komma med nya idéer. Eller säg möjligen: ”Jag tror på dig!” och dra sen undan mattan för vederbörande.
  4. Tolerera inga misslyckanden. Misslyckanden ska fördömas. På så sätt minskar självförtroende och mod hos medarbetaren som annars riskerar att lära sig av misstaget. Förminska, skäll ut och bestraffa! Ett exempel: tolerera bara misstag bland dem som är homogena i gruppen. Den som sticker ut, till exempel en homosexuell, ska givetvis förminskas för sexualitet har ju med jobbet att göra.
  5. Förbjud kafferaster. Sitt vid datorn hela arbetsdagen och ta inga pauser. Pauser ger tanken fritt utrymme och det kan ge upphov till kreativitet. Diskussioner, miljöombyte, en promenad och liknande riskerar också ett öka kreativiteten. Ett exempel: låt den homogena gruppen fika i trekvart när det inte är fikarast i stället så att andra avdelningar/motsvarande reagerar. Den homogena gruppen ägnar stor del av den fikarasten åt att prata barn och snacka skit om den som inte tar fikarast när det inte är… fikarast. Men låt sen den homogena gruppen slippa lunch så att gruppmedlemmarna kan gå hem från arbetet klockan 14.
  6. Ta kreativitet för given. Kreativitet ska vara statiskt och nåt som bara vissa har. En del menar att den går att träna upp. Ett exempel: nej, nej, nej! Kväv redan i lindan såna tankar och sänd ner den som uttrycker sånt här i källaren för att rensa förråd!
  7. Omge dig med lakejer. Omge dig med ja-sägare. Då minskar du risken för kreativa tankar och utveckling. Ett exempel: anställ dina kompisar.
  8. Känn ingen tillit. Visa inget förtroende för de anställda. På så vis tystnar eventuella förslag. Ett exempel: detaljstyr kompetent personal, strunta i att styra inkompetent personal. Den senare lägger i alla fall ändå ut alla jobb på externa företag.

Nu blev du tyst, va?!

Read Full Post »

Jag läser strålande nyheter i lokalblaskan: antalet lediga jobb är fler än nånsin i Uppsala län. Försöker få tips då hur jag ska bli erbjuden rätt jobb och kollar in råd om vilka färger på kläderna man ska ha på intervjun.

Gul
Gult är intellektets färg och passar bäst på intervjuer för kunskapsbaserade jobb. Lärare, arkivarier, jurister eller forskare klär sig med fördel i gult på jobbintervjun. Men använt gult med måtta, det kan ge vissa huvudvärk. Och gult är ju dessutom, som bekant, alltid fult.

Blå
Blått räknas som bank- och näringslivets färg. Konservativt marinblått och ljusblå skjortor brukar betraktas som säkra kort. Undersökningar visar till och med att det är lättare att få banklån om man kommer till mötet i marinblått. Hmmm… Blått är flott…

Röd
Rött signalerar kamp, mod och styrka. Inte nödvändigtvis egenskaper som alla chefer uppskattar hos sina anställda. Tänk efter en extra gång innan du klär dig i klarrött från topp till tå på jobbintervjun. Röd som bloood

Orange
Kreativitet och humor. Orange är en färg som passar om du exempelvis söker jobb inom underhållnings- eller restaurangbranschen. Min favoritfärg! Jaså… humor… Underhållning eller restaurang… Kanske ska ställa mina ansökningar till helt andra branscher…

Grön
Grönt signalerar empati och omsorg. Passande för den som söker jobb inom ett omsorgsyrke. En person som på något sätt jobbar inom vården passar bra i grönt och grönt är dessutom den officiella miljöfärgen. Grönt är skönt, men är jag nån miljömupp..?

Turkos
Vill du verka fräsch och ungdomlig kan turkos vara färgen för dig. Färgen passar bra på intervjuer där hälsan och hygienen är viktig. Men undvik att överdosera, tipsar tidningen Shortcut. Just det! Undvik att överdosera!!! Ingen risk för min del, detta är ju ingen färg! Dessutom vill jag ju vara gammalmodig.

Rosa
Feminint rosa hör enligt många inte hemma på en jobbintervju, men det känns ganska förlegat. Viktigast är faktiskt att trivas i de kläder man väljer. Mja, rosa är väl inte min färg direkt…

Svart
Businesslike och elegant blir man med svart. Precis som med blått är det svårt att bli fel med svart. Den enda risken är att du framstår som slätstruken och opersonlig. Svart matchas därför med fördel med en färgrik detalj. Tjockis-svart är ju det som gäller för mig! Får väl ha en orange skjorta under svarta kavajen nästa gång…

Vit
Ett oskrivet blad? Sommarens modefärg vitt säger ytterst lite om din personlighet. När du söker jobb och helst vill sticka ut ur mängden kan det vara problematiskt. En vit skjorta är dock sällan fel om du vill signalera formalitet och att du tar intervjun på allvar. Men vit… Tråkigt…

Brun/beige
Bruna och beiga nyanser uttrycker trygghet och passar på intervjuer där du vill bli uppfattad som stabil och jordnära. Men kombinera med andra färger för annars kan en brun eller beige outfit kännas väl murrig och tråkig. Just det. Vem vill vara farbror Beige, liksom??? Eller tant Beige i mitt fall, dårå.

Grå
Tråkigare än tråkig. Grått är den mest intetsägande färgen av alla och får till och med vitt och marinblått att kännas som en färgsprakande prakt. Använd därför aldrig bara grått på en anställningsintervju. Verkligen tråååååååkigt…

Tipsen ovan kommer från karriärtidningen Shortcut – med undertexten

Magasin om arbetslivet och att välja de smarta vägarna i karriären. Vänder sig till de mellan 25 och 35 år med akademisk bakgrund.

Så jag får väl ta och läsa dem om och om och om igen för att hitta bästa färgen för mig och min karriär… Fast å andra sidan är jag ju inte mellan 25 och 35 och kan därför välja helt fritt, alltså…Lila, kanske???

Den som vill läsa mer om färger och hur de påverkar oss kan kolla in den norska författaren Tove Steinbos bok Fargene forteller.


En bok om hur färger påverkar oss.

Read Full Post »