Ett fridfullt inlägg.
Allhelgona. Vi for in till Gamla kyrkogården i stan. Promenerade runt bland höga gravstenar och krattade gångar. Jag kan ju inte besöka varken pappa eller mor- och farföräldrar. Ville ändå känna nån sorts… frid… efter att ha telefonerat med mamma i en halvtimme…

Gammalt träd på Gamla kyrkogården.
Här ligger många kända personer begravda. Det började bli mörkt, men vi fick i alla fall se Dag Hammarskjölds grav och några andra bekanta namn. I Minneslunden möttes vi av mycket folk och många ljus. Det var så vackert. Skymningen föll…

Träd på Gamla kyrkogården i skymningen.
Så for vi till Vaksala kyrka, för där i Minneslunden finns Fästmöns morföräldrar.

Silhuetten av Vaksala kyrka. Gångarna var vackert upplysta av marschaller.
Vi mötte några levande släktingar till Anna också. Det kändes gott. Kvällen var ruggig och nästipparna iskalla. Ljusen så många. Saknaden så stor.

Så många ljus.
Nu ska vi försöka tina upp oss med middag och vin. Senare i kväll blir det Kråkguldet – före och efter Downton Abbey. Det är extra skönt att vara två idag. Jag hoppas att du inte känner dig ensam.
Livet är kort.