Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kränkningar’

Månadsbrevet från Månpocket svischade ner i inboxen. Här har jag gjort ett urval av intressanta titlar som ges ut i juli:

Sankta Psyko av Johan Theorin
Johan Theorins byter spelplats: från ett vindpinat öländskt alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten. Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte som andra dagis. Det ligger i anslutning till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under övervakning få träffa sina föräldrar. Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Som varför han ville ha just tjänsten på Sankta Psyko. Och som vad som egentligen hände för nio är sedan när lille William försvann från det dagis där Jan arbetade då …

Pojkarna av Jessica Schiefauer
Den här boken fick Augustpriset för bästa barn och ungdomsbok.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar. Jessica Schiefauer har skrivit en magisk roman om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap.

Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide 
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm är hans kollegor avvisande, och även hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är. Varför är det ingen som kommer ihåg Jack? Och varför kan ingen minnas hans ansikte mer än några sekunder? Hans efterforskningar leder till ett kollektiv med ”bortglömda” i Stockholmsförorten Rinkeby. men också bakåt i tiden, till Myntholm och en galen flickas tragiska öde. Kanske finns där ett svar och lösningen på hur han ska få Aino, och sitt liv, tillbaka. Mannen som föll i glömska är en historia om en man som slutar märkas. En brett upplagd roman som berör.

Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Hanna är trettioett när hon träffar Alex. Men djupt inuti är hon också ett barn, som vill gömma sig i garderobsmörkret och slippa vara kvinna.
Hon har nyss lämnat Tommy och flyttat till en ny lägenhet. Där lutar sig väggarna inåt och hon hetsäter och kräks nästan varje dag. Men Alex är inte rädd för hennes mörker. Han verkar inte rädd för någonting alls.

För då minns jag kärleken av Charlotte Alvin och Minna Tunberger 
Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. Charlotte berättar med hjälp av journalisten Minna Tunberger, om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö. Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg, om smärtan i det oåterkalleliga, om frågor utan svar. Men också om små glimtar av ljus i mörkret. Hur det är ta ett steg fram och två tillbaka. Och så vändningen som kommer till sist i mötet med Göran, psykologen och traumaspecialisten, han som har verktygen som Charlotte behöver för att åter kunna känna glädje och lycka i livet. En stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och livslust.

Getingsommar av Denise Mina
Boken fick Deckarakademiens pris för bästa utländska deckare!
Nyheten är förstasidesstoff. En känd finansman hittas hängd i ett träd utanför sitt hus i Kent. Självmordet väcker ingen sympati. Lars Anderson var girigheten personifierad och han lurade många småsparare på pengar. Efter sig lämnar han dessutom en trasig familj med komplicerade problem.
Några timmar efter Andersons död påträffas en ung kvinna mördad i ett av Glasgows mer välbeställda villakvarter. När kriminalinspektör Alex Morrow utreder fallet finner hon flera egendomligheter. Sarah Erroll levde ett dubbelliv som skulle chockat omgivningen. Spåren leder till Kent och den nyligen bortgångne Lars Anderson…

Rockstjärnan Gud glömde av Kee Marcello
Under andra halvan av 80-talet var Europe ett av världens största rockband. De sålde över 30 miljoner skivor, låg etta på försäljningslistorna i 26 länder och spelade på världens största scener tillsammans med band som Metallica, Def Leppard och Bon Jovi.
Kee blev ny gitarrist i Europe 1986 då de just släppt The Final Countdown och var på väg att få sitt stora genombrott. Han klev rakt in i en rock’n’roll-cirkus full av droger, groupies och jetsetliv.

Read Full Post »

Noterade som hastigast att det finns en ny, intressant hashtag på Twitter, #homoriot. Och när jag kikade vidare i Dagens Nyheter fick jag veta lite mer . Det är Robert Jacobsson, sexualrådgivare på P3 som har startat en kampanj.

Robert Jacobsson säger bland annat:

[…] Jag är jävligt trött på att hbtq-frågor behandlas som en bisak. Under Pride är det ett jätteflöde i medierna men det är bara en gång per år. Det är bedrövligt med tanke på hur många det är som råkar ut för kränkningar året om […]

Robert Jacobsson har skrivit om HBTQ-frågor ända sen han började twittra, men tycker själva att han har varit för mesig. Nu är han trött på att vara

[…] snäll och försiktig […]

Han vill inte längre vara rädd för okvädningsord när han går på stan och håller en kille i handen utan nu vill han ha

[…] revolution […]

Ett sätt att starta denna revolution är att bögarna delar med sig av sina erfarenheter. Jag gissar att tanken bakom det är att man blir stärkt av att andra har vissa erfarenheter och att man, när man delar en del erfarenheter, inte känner sig lika ensam.

Att media inte uppmärksammar HBTQ-frågor annat än under Pride-veckan är nåt jag har reagerat på flera gånger. Framför allt sommaren 2010  när jag inte hade möjlighet  att åka till Pride utan följde festivalen på nätet och i media. Det var så tydligt när det började dra ihop sig till veckan – då exploderade media av HBTQ-nyheter. Detta fortsatte under veckan. Sen blev det tyst. Tvärjävlatyst.

Därför ställer jag mig nu upp och applåderar Robert Jacobssons tilltag! Jag hoppas att vi kvinnohomosar också är välkomna att twittra under #homoriot?

Här kan du följa #homoriot på twitter!

Read Full Post »

Det här året har inte precis varit mitt bästa. Jag hade ett delmål som jag lyckades uppfylla. Jag fick förhoppningar… som sen grusades. Snart har mitt helvete pågått i tre år. Tre jävla år förstörda. Egentligen är det längre tid eftersom det föregicks av trakasserier och kränkningar dagligen.

Jag vill tro att 2012 blir ett bättre år. Eller snarare, det kan knappt bli mycket sämre. Men det kan det! Det allra värsta som kan hända är att jag förlorar min familj och mitt hem – det är mina största rädslor.

Lite grann är jag nog som en sån där leksaksgubbe med rund botten, en sån som man petar omkull gång efter annan men som aldrig riktigt faller. Men jag ser mig faktiskt också lite som en amaryllis – fast inte lika snygg, dårå.


Amaryllisen jag fick av Fästmön dan före julafton.


Jag fick en amaryllis
av Anna dan före dopparedan. Det är ett enkelt, men vackert arrangemang där blomman är satt i mossa i en glasvas. Ibland känns det som om jag är den där knölen i glasvasen. Knölen som vill upp, upp…

Igår fick jag årets andra amaryllis, av mammas kusin Barbro. Hon har drivit upp den själv. Eller dem. För det är två.   Barbro har drivit upp dessa amaryllisar själv. 


Jag försöker att vara lik en amaryllis.
Att växa och växa för att sen blomma. Naturligtvis blir jag aldrig lika vacker som blomman som sen exploderar. Men nån gång, nån gång vill jag tro att det är min tur att… lyckas?

Det är inte så att jag tror på mirakler längre. Jag tror på tur och kontakter och idoga försök. Vissa dar vet jag att jag inte orkar, vissa dar vill jag bara lägga mig ner och ge upp, helst dö. Men jag har insett att det finns människor runt omkring mig som bryr sig, som tycker om mig som jag är – med fel och brister – och som jag duger för. Och de lyftter mig! Var och en på sitt sätt. Ett varmt TACK till alla er!

Slutlingen önskar jag alla läsare ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år! Och du som ska smälla av raketer i kväll – var försiktig, för fan!!! Akuten är ingen roll plats att vara på en nyårsafton! /Morsan Tofflan

Read Full Post »