Uthängd och utbytbar?

Ett utlagt inlägg om att vara uthängd och att vara utbytbar.

Häromdan skrev jag om det här med utbytbara prylar. Då gällde det mest saker. Nu har frågan aktualiserats igen – av olika skäl.

Definitivt utbytbar är S:t Paulian i mitt sovrumsfönster.

Jag har lärt mig den hårda vägen att man lätt är utbytbar i arbetslivet. Organisationer görs om, förnyar sig, förändrar sig. Så ska det vara, tycker jag. Man ska se över sin verksamhet och fundera över vad det är man ska göra och vilket uppdrag man har. Effektivisera. Sen är det förstås tufft för människor som blir övertaliga. Genom att säga att nån är övertalig säger man också att det den gör inte längre behövs.

För min del var jag aldrig övertalig. Men från den dan jag ifrågasatte blev jag obekväm. Och såna människor hanteras genom ryktesspridning, utfrysning och därpå följande avpollettering. Att eventuella problem fortfarande kvarstår kan rimligen inte bero på mig, dock. Det känns på sätt och vis gott för min egen person att veta detta, men naturligtvis inte för alla dem som går in i väggen, knuffade dit av tunga bördor och mobbande kollegor.

I veckan som har varit har två personer på högt uppsatta poster debatterats offentligt. Lokal media har inte varit sen att hålla elden vid liv. Men som vanligt har man inte alla pusselbitar, vilket gör att man aldrig kan få nån bild av helheten. VD:n för Uppsala Konsert & Kongress, som sägs ha satt institutionen som sådan på kartan, har fått lämna sitt uppdrag. Rektor för Uppsala universitet har ifrågasatts av sina vicerektorer och ett antal dekaner, men älskas av studenterna. Där har vi inte sett slutet än.

Uthängd?

Det är tråkigt när människor vädras i offentligheten. För såväl VD som rektor har säkert närstående som drabbas i andra hand. Av nån märklig anledning tycks media välja ut vilka som ska hängas ut. Inte nånstans i lokal media såg jag till exempel namnet på den högt uppsatta chef inom kyrkan som för lite mer än tre år sen hade

[…] brutit mot Svenska kyrkans värderingar […]

(Det handlade om att h*n hade kränkt medarbetare av ett visst kön, enligt inside information.) Däremot fick vi namnet på en annan högt uppsatt person inom samma organisation som byttes ut i samma veva. Varför denna skillnad???

Medias roll i utbytarprocessen ska inte tigas ihjäl, tycker jag. Vi påverkas alla av den. Men när det gäller offentlig verksamhet är det också så att den bör granskas. Det ifrågasätter jag inte. Det jag vänder mig mot är det till synes slumpmässiga urvalet av dem som granskas och hängs ut. Varför hon, men inte han? Den frågan står kvar. Och naturligtvis frågan om vem som granskar media..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Svårare för homosexuella att få jobb?

Jag vill inte tro det, men… En undersökning visar att det faktiskt är så att homosexuell diskrimineras när de söker jobb. Undersökningen är gjord av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala.

Resultaten av undersökningen visar att diskrimineringen är störst när homosexuella män söker typiskt manliga yrken och när lesbiska söker typiskt kvinnliga yrken – vad som nu menas med det. Hur som helst, undersökarna drar slutsatsen att diskrimineringen beror på att homosexuella

[…] faller utanför de traditionella könsrollerna […]

Och arbetsgivarna vill hellre anställa nån som är lite mer… som vanligt, så att säga.

Jag blir lite tveksam till såna här undersökningar, men när jag läser hur man har gått tillväga känns det mycket trovärdigt: De som har gjort undersökningen sökte 4 000 jobb och använde samma personliga brev och CV. Det som skilde breven från varandra var personernas kön och deras beskrivning av sin sexuella läggning. Breven var från påhittade personer. Resultaten var tämligen tydliga: det var mycket färre homosexuella som fick positiva svar på sina ansökningar.

Maybe not always so great…

                                                                                                                                                             Varför skriver man då om sin sexuella läggning i en jobbansökan? Tja, de allra flesta av oss skriver ju inte om sex i en jobbansökan. Däremot skriver vi kanske några personliga rader om vårt privatliv, familj etc. Men uppenbarligen bör vi passa oss för att göra det och i stället framstå som gamla nuckor respektive träbockar. Att berätta att vi lever med nån av samma kön är uppenbarligen inte nåt framgångskoncept…

Intressant i sammanhanget är att åter nämna det samtal jag hade med en chef som sedermera blev av med sitt förra jobb för att han kränkt medarbetare (kvinnliga). Det var vårt allra första samtal och gjordes i samband med att chefen eventuellt skulle tillträda ett vikariat hos oss. Samtalet skulle vara ett rent jobbsamtal och det som skulle avhandlas var arbetsuppgifter, utbildning, kompetens, utbildningsbehov etc. Jag blev därför mycket förvånad när chefen tog upp min sexeulla läggning. Så här i efterhand borde jag ha varit klokare och protesterat och agerat. Ett jobbsamtal ska inte behandla min sexuella läggning. Notera att det alltså inte var jag som tog upp ämnet utan min blivande chef.

Jag tycker att det är förskräckligt om vi homosexuella diskrimineras när vi söker jobb. Jag vill inte tro det! Men med tanke på min breda kompetens och min långtidsarbetslöshet är jag benägen att ändra uppfattning. Tyvärr. För jag förstår inte vad min sexuella läggning har med min arbetsinsats och mitt kunnande att göra.

Read Full Post »

AHA! Det var konsult man skulle ha blivit…

Läser på Svenska Dagbladets hemsida att riksbankens chef Stefan Ingves får träning i kommunikation av en konsult. Inget konstigt i det, egentligen. Ändå kan jag inte låta bli att reagera när konsulten, en före detta medarbetare vid Ekoredationen, får 140 000 kronor i arvode. Av artikeln framgår att det handlar om att riksbankschefen och hans chefskollegor har fått träning vid nio 

[…] tillfällen […]

och att tre gånger återstår. Tja, det verkar inte precis vara nåt låglönearbete, detta att vara konsult, även om det inte framgår några tidsangivelser per tillfälle inklusive förarbete.

[…] Riksbankens kommunikation har fått kritik flera gånger under de senaste åren. […]

står det i artikeln. Och då tycker jag att det är helt rätt att låta nån som kan kommunikation lära Riksbankens chefer att kommunicera. Men man tar sig lite lätt för sin panna när man läser vidare i artikeln att Riksbanken minsann har en informationsavdelning – med både informationschef och presschef. Dessutom, som grädde på moset, två pressekreterare. Man tycker att kommunikationsträningen borde kunna ske internt…

Men det finns mycket att fundera över. Och som en av dem som kommenterade artikeln antyder kan det vara så att vi har en finsk chef för Sveriges riksbank. Kan det verkligen vara så?

För övrigt kommer detta konsultande mig att osökt tänka på en viss annan så kallad kommunikationskonsult som sedan en tid tillbaka varit återanställd av ett företag h*n en gång lämnade för att kränka medarbetare i ett annat företag. Igen.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga. Det är som ett elakt virus alt. en antibiotikaresistent bakterie som går runt inom familjen.

Read Full Post »

Mera skit och lite glädje!

Tja, under natten har det kommit mera skit snö. Det verkar bli vädret framöver, den här lååånga, jädra vintern – och standardfrasen på mina morgoninlägg på bloggen… Jag undrar hur det ska gå, för jag är redan trött på den.

Det tog en kvart att borsta av och gräva fram Clark Kent* i morse och det var -7,3 grader kallt. Elias fick vänta inomhus tills sista minuten och sen blev det gasen i botten till skolan. Eller nån gas blev det inte i nån botten, jag körde så fort det gick – och det var INTE fort. Som vanligt var det inte plogat och det var snorhalt. Jag fattar inte, men det kan väl inte komma som nån överraskning för ansvariga för snöröjningen att det blir vinter..?

Ja, nog har vi fått lite snö. Den här bilden tog jag nyss från Annas sovrumsfönster. Som synes försöker solen titta fram.

                                                                                                                                                        Sur är jag också för två saker som jag upptäckte igår. Det ena är att en före detta kollega har skrivit allt annat än snällt om mig på sin blogg – och dessutom lagt ut hela mitt namn – tillsammans med en massa felaktiga uppgifter. Alla har rätt till sina subjektiva åsikter, men att hänga ut nån och dessutom lägga ut fel uppgifter och även ”glömma” att ta med vissa uppgifter det är INTE OK. Så vad gör jag nu? Jag har lämnat en kommentar på bloggen, vi får se vad som händer. Alternativet är att anmäla på ett eller annat sätt – eller att ge tillbaka. Och vad jag förstår är min blogg betydligt mer läst än min före detta kollegas.

Vidare blev jag upplyst om att dubbelmoral verkligen är ledord när det gäller kyrkokansliet i Uppsala. Dels tolkade jag ett av deras pressmeddelanden (samtliga pressmeddelanden som har gått ut i ärendet har gått ut nattetid. Är det nåt mystiskt med det?)  om att en chef har gjort fel, men det är inte brottsligt att kränka medarbetare så länge det inte är sexuellt. Kränkande särbehandling kan inrymma många sorters kränkningar, anser jag och tycker at det stinker dubbelmoral. Men än värre blir det när jag läser i Kyrkans Tidning att chefen ifråga får ungefär 1,4 miljoner – för att sluta.  Som plåster på såren då för att h*n inte längre har nån att kränka eller för vad? Belöning? Jag fick inte ens veta vad jag hade gjort och jag fick inte ens hälften. Av chefen som nu slutar. Men vi har ju lärt oss genom livet att det är skillnad på skit och pannkaka.

Lite glädjande är i vart fall att jag ska träffa vännen FEM i Stockholm i morgon – om nu inte vädrets makter sätter stopp för det! FEM reser nämligen från Metropolen Byhålan med buss och det ligger långtradare och skräpar längs med E4:an. Och pendeltågen mellan Uppsala och Stockholm tycks ju ALDRIG klara när det blir vinter, så det ska bli intressant att se hur det funkar i morgon…

Anna och jag ska strax åka iväg och handla så hon får hem mat och bakgrejor till helgen och så ska hon hämta ett paket. Vi hämtar Elias efter handlingen och när jag har skjutsat hem dem ska jag också hämta ut ett paket. Jag är så spänd på innehållet och lär ha fullt sjå att hålla mig från att avslöja nåt! Eller också blir jag jädrigt besviken… Spännande är det i vart fall – än så länge… Jag sover hemma i stan i natt så att jag kan åka hyfsat tidigt in till Stockholm i morgon – om nu tågen går, vill säga…

För övrigt undrar jag om nån saknar ett ben. Ett litet ben, iklätt ljusblå, hellång strumpa upphittades i sovrummet när jag bäddade.

Nån som saknar ett litet ben med ljusblå strumpa?

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »