Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kräftmåne’

Torsdag innebär, på den här bloggen, veckans höjdpunkter (Smakfullt) respektive lågvattenmärken (Smaklöst). Och det är ju inte svårare än så här:

Smakfullt


Smaklöst


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har alltid velat ha en egen kräftmåne. En gång ägde jag en, men den försvann med nån. Eller så gick den sönder, jag minns inte. Dess lefnad var emellertid kort. Men igår införskaffade jag en ny, en alldeles egen måne.

Två julgransljus brann ner i denna under kvällen på ballen*.


Vi dukade fram ganska sent,
lite på grund av modemkrångel med tre.se Jag kunde inte logga in heller för att kolla mitt abonnemang, för jag hade glömt lösenordet. Och ett nytt skickas till… modemet som alltså inte fungerade. Hur osmart som helst! Jag kan väl inte vara den enda som glömmer lösenordet till mina sidor på tre.se..? Men till sist kunde jag både logga in och få igång modemet. Lösenord finns noga bevarat på säkert ställe. (Inte på datorn, förstås!)

Men så blev det dags! Jag laddade med bröd och kräftor och tog sen ljuvlig Västerbottenpaj i omgångar på en sidotallrik. Allting var förstås skitäckligt ljuvligt gott!

Min första tallrik kräftor.


Det tog inte lång stund
innan regnet kom, men vi fällde ner markisen och lät regnet smattra hemtrevligt mot väven. Allt medan månen och kräftstakarna lyste upp vår kräftfest.

Var sin kräftstake hade vi också tänt.


När vi sugit och slafsat klart
var vi duktiga kickor. Fästmön diskade och jag gick ut i ösregnet och kastade kräftskal i soprummet. Tack vare denna promenad har jag nu mittbena – ja, det regnade hårt

Ballesittningen rundades av med var sin espresso med chokladklubba i koppen. Det blev en kraftig chokladsmak, men inte så gott som jag hade trott.

Ja, det var ganska mörkt vid det här laget…


Resten av kvällen
såg vi på förra veckans avsnitt av Tyst vittne som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen ramlade vi i säng och sov oroligt. Frampå småtimmarna drabbades jag av en outsäglig törst, illamående, magont, fingrar som stank kräftspad och soleksemklåda – kräftpesten, helt enkelt. Vilken tur att denna botades med en rejäl hotell-fast-hemma-frukost med färskpressad apelsinjuice, det vill säga juice vi med egen armkraft pressade ur svindyra apelsiner. Inga tillsatser och skit här inte.

Hotell-fast-hemma-frukost.


Vad händer idag,
denna sista semestertisdag? Tja, jag ska stryka lite rentvättade tjockis-svarta kläder och så ska jag halta över till Tokerian för att inhandla föda till kvällen. Jag har tänkte mig att laga till Kalle Kon med potatisklyftor och Anna har nickat sitt medgivande. Blir nog en flaska rött till och så en TV-film-kväll. Vad ska DU göra???


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja nu börjar det bli dags för ”di röe”… Och då menar jag inte danskar utan kokta kräftor. (Kräftor är ju inte röda i levande skick, men blir det när de kokas.) Jag älskar verkligen kräftor och har gjort det sen jag var barn. Minnena från kräftskivorna på verandan till den lilla sommarstugan är tydliga – trots att de… ehum… är från stenåldern, nästan…


Inne på den här veranden hade mina föräldrar många härliga kräftskivor när jag var barn!

                                                                                                                                                                  Min pappa hade känningar i Småland och det var dit vi for för att fiska kräftor. Jag fick förstås inte vara med och fiska, men har gjort det som tonåring. Det var lika härligt som att äta godsakerna!

I bilen packades sen kräftor in. De låg levande i fruktlådor. Jag låg i baksätet och hörde deras krälande från bagageutrymmet. I stugan fanns en minimal spis, men mamma lyckades alltid koka kräftorna där ändå. Tänk så barbariskt, att koka levande djur…

Så dukades det upp till väldoftande fest med kräftor, krondill, stark ost och gott bröd. Kulörta lyktor och en kräftmåne monterades. Hattar, hakklappar och massor av servetter dukades fram. Inbjudna till festen var oftast familjen Ö som också hade sommarstuga, dock modell större, i Varamon, i Metropolen Byhålan.


Krondill doftar underbart!

                                                                                                                                                                 Det var härliga tider, barnsliga tider, med augustinatten som smög sig på och lilla jag som fick vara uppe tills jag slocknade…

I Dagens Nyheter hittar jag ett förslag på en härlig kräftsupé à la August Strindberg. Men faktum är att vi i Sverige har ätit kräftor betydligt längre bak i tiden än när August Strindberg levde. Det sägs att vi åt de läckra djuren redan på 1500-talet… Men att koka dem med dill och äta dem kalla började vi göra först på Strindbergs tid och på 1900-talet kom hattarna och resten av tillbehören som hör kräftskivan till. Ursprungligen var kräftor ofta förrätt.


Kräftljusstaken, ett måste på min kräftskiva!

                                                                                                                                                                      August Strindberg skrev många gånger om hur kräftor skulle serveras och med vad de skulle förtäras. För det första skulle man servera honkräftor – de är större och innehåller rom. Typiska tillbehör enligt Strindberg var sen ett sött rågbröd, smör, ost och rädisor. I glasen öl (porter blandat med pilsner) och brännvin.


Några av kräftorna som vi åt förra året…

                                                                                                                                                                          Idag äter jag oftast kräftor med rostat bröd och morfars brännvinsost. I mina glas har jag ljust öl och kryddat brännvin, gärna Östgöta sädes. Hur intar du dina kräftor? Vad har du för tillbehöver på din kräftskiva???

Read Full Post »