Tofflan undrade: Vad äter du vanligen för snabbmat?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Den gångna veckans fråga handlade om mat. Tofflan undrade vad du vanligen äter för snabbmat.

Så här fördelade sig de 28 inkomna svaren:

25 procent (sju personer) svarade: Korv med bröd.

21 procent (sex personer) svarade: Nån fryst rätt, typ Findus eller Dafgårds. 

18 procent (fem personer) svarade: Eh… jag äter aldrig snabbmat. 

18 procent (fem personer) svarade: Other:
Pizza, kebab, hämtmat från nåt ställe, men inte hamburgerkedja då.
Ägg!
omelett el gröt
Om det kunde finnas en matvagn här ändå.. Annars äter jag allting på din lista.
Mat som går snabbt att laga ex. omelett, sallad, något baserat på gryn ex gröt

Sju procent (två personer) svarade: Mat från nån hamburgerkedja. 

Sju procent (två personer) svarade: Snabbmakaroner.

Fyra procent (en person) svarade: Smaksatta nudlar i påse. 

Ingen svarade: Langos eller wok från en matvagn på hjul.

Inna kommenterade:

För mig är ägg världens bästa snabbmat. Äggröra, stekt ägg, omelett, scrambled egg, kokt ägg. Jag som älskar grönsaker gör ofta omelett med grönsaker. Sallad och stekt ägg är jättegott. Kokt ägg är perfekt att ha som mellanmål.
Jag äter sällan ”skräpmat” det blir burger king när vi är på resade fot typ.

Tofflan kommenterade:

Ägg är verkligen kanon eftersom man ju kan variera dem så mycket. Dessvärre reagerar min mage på ägg ibland, så jag kan periodvis inte äta äggmat.
Burger King har godast strips! 😛

Stort TACK till dig som klickade och kommenterade. En ny fråga finns som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bra shopping!

Ett inlägg om en lyckad shoppingtur.

Lite trist var det allt att lämna Fästmön vid äldreboendet strax före klockan tolv. Men samtidigt vet vi ju att hon inte blir kvar där för alltid utan bara till klockan 21 i kväll.

Elias och jag åkte till Stormarknaden för att kolla in mobilskal till våra iPhoner. Efter besök i några affärer fastnade vi för var sitt som vi hittade hos Teknikmagasinet.

Elias och mitt nya mobilskal. Elias ser ut som ett däck och mitt går i regnbågsfärger.

Det var lite svårt att få en bra bild av Elias skal, men här är ett nytt försök:

Elias mobilskal  har ganska bra mönsterdjup.

Nu sitter båda skalen på respektive mobil och vi är mycket nöjda båda två. Jag har ju tidigare bara haft ett enfärgat tjockis-svart. Kände mig lite wild ‘n crazy när jag valde ett med mååånga färger på. Att det sen är färgerna i MIN flagga gör det ju inte sämre! Den största skillnaden är att det nya skalet är glatt, medan det gamla var gummiartat. Vi får hoppas att iPhonen inte glider mig ur händerna…

Vi stack in på ICA Kvantum och körde stridsvagn varuvagn bland tanterna och farbröderna och barnen – alla stod i vägen. Men vi skulle ju ha lördagsgodis och det är viktiga grejor, det! Elias valde smågodis, jag en choklad.

En påse med godis och lite tillbehör till kvällens middag följde med oss hem.

Sen köpte vi faktiskt nåt gott till eftermiddagsfikat också. Jag har bestämt att vi ska fika halv tre, men Nån är väldigt sugen just nu och försöker lura mig att klockan är fikadags…  Den lilla maggen är inte helt tom, för där finns korv med bröd som avnjöts mellan två affärer och möjligen nåt spår av morgonens frukostmackor. Elias har för övrigt varit såå duktig att han har tagit över min mammas rum, det som hon brukar ha när hon kommer hit. Där har han sin dator och där sover han. När jag nyssens telefonerade med min mamma blev hon nästan lite putt på att nån tagit över hennes rum, men sen när hon hörde att det var Elias så var det helt OK.

Idag på förmiddagen fick jag ett nej på ett av de mest intressanta jobben jag har sökt. Man skulle kunna tro att jag blev väldigt nedslagen av beskedet, men faktiskt inte. Förutom att det var snabb rekryteringstid fick jag fick ett personligt mejl från Jonas på Kaplan. Han sparar dessutom mina papper för framtiden. När man får ett sånt nej-mejl känner i alla fall jag att där vill jag verkligen jobba… Då går det inte att deppa ihop, heller, utan ta nya tag! Vem vet när det yppar sig ett tillfälle…

Tror jag måste kolla hur man blandar till saft snart nu… En mugg java står redo att värmas också.

Livet är kort. Idag är det gott.

Read Full Post »

Dagarna rinner ut….

Ett inlägg där Tofflan svamlar på – eftersom hon är lite nervös idag.

Tisdagen tvekade lite, kan jag meddela. Det var lite sol och tunna moln först. På väg till jobbet mörknade det. Strax öppnade sig himlen och släppte ur sig en riktig störtskur. Idag sitter jag på femte våningen. Med det stora underbara fönstret känns det som att sitta halvvägs till himlen jämfört med skrubben en trappa ner där jag tillbringar fyra av veckans fem arbetsdagar.

På agendan idag står att hjälpa en nybliven doktor att marknadsföra sin forskning. Det blir till att gå igenom mini-kommunikationsplanen steg för steg och försöka hitta rätt svar. Det blir nog bra.

Fästmön är ju hos mig den här veckan. Igår var hennes första semesterdag. Det blir nog lite drygt att bara låta dagarna gå, men jag tror att hon behöver släppa saker och ting och bara vara ibland. Snällt nog hade hon handlat och vi åt korv med bröd till middag. Anna åt förstås nyttigheter till. När hon är hos mig ser det ut så här i kylen:

Groddar och grönsaker.

När jag är ensam, och kylen välfylld, ser den ut så här:

Öl, hostmedicin och lite goda ostar.

Det blev en artikel till Uppsalanyheter.se skriven igår. Eller artikel och artikel… En text som publiceras på midsommarafton. Jag fixade bild och la in den i editorn för publicering. I morgon har jag bjudit hit min uppdragsgivare för en liten rundtur i environgerna samt lunch. Det ser jag fram emot!

Livet på jobbet går sin gilla gång, men dagarna rinner ut. Det byggs här för framtiden, samtidigt som det dras ner på både personal och studieplatser. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop för mig. Jag blev i alla fall uppringd igår kväll av personen som skulle ha ringt mig före lunch. Det kändes OK, men samtidigt är läget frustrerande – för oss båda, ska meddelas.

Bakom detta ganska nybyggda hus byggs ytterligare hus för framtiden.

I stället sätter jag mitt hopp till att få ett telefonsamtal idag, från annat håll. Om det kommer återstår en ny prövning på torsdag. Om det inte kommer… blir jag väldigt, väldigt besviken…

Utöver detta hålls ett möte i eftermiddag där jag hoppas att man diskuterar mig och vad man kan erbjuda mig på mitt nuvarande ställe. Jag skulle ju få nån sorts erbjudande före utgången av juni månad. Men jag förväntar mig inget upphetsande eller framför allt inget mer än vad jag har fått indikationer om. Så skulle det mot förmodan ändå bli nåt bra erbjudande får jag väl bli glatt överraskad.

Glatt överraskad?

Den som vill mig väl och gott får gärna hålla en tumme idag. Den som vill mig illa kanske får njuta av mina nederlag innan solen går ner. Jag önskar dig, oavsett dina motiv, som har läst ända hit en god dag i alla fall!

Livet är kort.

Read Full Post »

Gäster hos Valsgärde, Tokerian och Odinsborg

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver söndagens utflykter.

Uppdaterat!!! Den lila blomman på bild nedan är mycket riktigt backsippa. Den är också fortfarande fridlyst, Agneta!!!

Framåt lunchtid började det komma allt fler moln. Därför lämnade vi Himlen efter dusch för att hinna få lite sol på våra nosar innan regnet kom. Jag föreslog att vi skulle kolla in Valsgärde och så blev det! Vi passerade Fullerö och strax därefter svängde vi in på en smal väg. Vi fick lämna Clark Kent* vid en lada och gå en knapp halvkilometer.

Dagens utflyktsmål.

Åkrarna runt omkring låg till synes torra och dammiga, men såg välkrattade ut, nästan som mönster.

Mönster på åkern.

Prinskorven hade lite spring i benen efter att ha tillbringat så gott som hela lördagen vid datorn.

Elias gick med stora kliv mot Valsgärdes gravar.

Det var lite varmt, men uppe på toppen på en av gravhögarna blåste det skönt.

Det blåste skönt på toppen.

Vi såg massor av gullvivor och några lila blommor som jag inte kunde namnet på, men som jag har hört namnet på miljoner gånger.

Inte gullvivor utan..?

Vi såg två träd som såg ut att vara jättegamla, säkert från vikingatiden.

Ett av de jättegamla träden.

Uppe på toppen var det härlig utsikt. Bussen såg ut som en buss för myror.

Härlig utsikt! Vi gick hela vägen upp, den vägen vid pilen.

Ja, det var ett fantastiskt ställe, Valsgärde! På ena sidan flöt ån och jag blev lite badsugen. Men det fanns ju gårdar och hus i närheten som säkert ägde rättigheterna till det. Hur som helst, nästa gång vi åker hit tar vi nog med oss nåt fika, för man blev riktigt kaffetörstig och lite hungrig!

Hej då, Valsgärde! Här stod vi nere på vägen igen.

Eftersom det kurrade i somligas magar, så vi åkte in till Tokerian. Jag lämnade in Lottot och vi hade inte vunnit en spänn. Prinskorven fick lite lunch – korv med bröd, passande nog.

Korv med bröd till Prinskorven.

Efter lunchen stack vi upp till mig med mina grejor. Elias passade på att vila på soffan, efter allt spring var han lite trött, grabben.

Prick klockan 14 stod vi utanför mammas/Fästmöns jobb. Och då kom de första regnstänken. Men det blev inte mer än stänk, så vi kunde åka till Gamla Uppsala som planerat!

Anna och jag kikade in till en kille som säljer antikviteter precis intill Odinsborg. Där brukar det alltid hända lite märkliga saker. En gång låg hans arga lilla hund där under ett träd och blängde på mig. Hon gillade inte människor. Idag var hon visst inte hemma. Under trädet stod det i stället en stol. Och i trädet hängde… en kristallkrona…

En kristallkrona hängde i ett träd hos antikvitetskillen.

Det hade mulnat på rejält, så vi bestämde att äta glass inomhus. Det var ganska mycket folk där som åt och fikade och en del blev visst aldrig nöjda, medan andra såg ut som om de behövde äta hela sortimentet. Anna och jag dreglade över räkmackorna, men det blev bara glass och kaffe.

Det blev ”bara” kaffe och en Storstrut för mig.

Elias hjälpte för säkerhets skull sin mamma att äta upp även hennes glass. Annas glass hette Skruven och Elias åt en Geisha.

Skruven och Geisha åts av Anna och Elias.

Allt var fint och mysigt – utom vår bordslykta som var… TURKOS!!!

USCH vilken gräslig lykta!

Lite handling och sen hemfärd till Himlen. Jag åkte hem till New Village för att telefonera med mamma. Hon var uppspelt efter gårdagens tipspromenad – trots att hon inte vann. Vann gjorde en gubbe som gick med sitt barnbarn, en ung tjej och mamma hävdade indignerat att de nog fuskade, för de gick med mobilen och grejade.

Jag åkte och hämtade lite onyttig mat hos Mac Jack och medan jag satt här och skrev kom regnet. Rejält. Tennisbanan har åter blivit pool.

I kväll väntar sista programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll är Robin Stjernberg med. Det är han som ylade så pass att han ska representera Sverige i tävlingen nästa helg. Jag har ingen klar favorit ännu, men jag har å andra sidan bara hört alla låtar typ en gång var. Och det har låtit ganska… varierande, mest… inte så bra, faktiskt.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårväder och laptoppande

Men asså vad är det här? Nyss hade jag vårkänslor när regnet smattrade mot rutan. Nu är det rena vintern ute – det faller stora, tunga flingor.

Snö idag!

Lillebror och jag har inte alls nån lust att gå ut, så vi sitter vid var sin laptop och grejar. Storasyster kom nyss upp och skrek åt snön. Föga hjälpte det. Så vi jag fixade kaffe. Nu laptoppar även hon. Vi laptoppar alltså samtliga hemmavarande. Storebror är med kompisar, MellanSis med katterna och Mamman i huset jobbar. Allt är som vanligt, det vill säga alla hemmavarande är på sina rum. Utom jag. Jag har inget eget rum i Himlen, så jag är i köket.

Laptoppande i Himlen. Notera min snigga musmatta Kommunalarbetaren. Kommunalarbetaren är för övrigt en av de bästa fackliga tidskrifterna, tycker jag. Inte som Dimsyn som bara är skitdålig för det mesta. Inget läsvärt och går inte ens att använda som musmatta för pappret är så trist. 

Jag har laddat ner Firefox för Explorer ser inte klok ut på laptopen. Sen har jag testat att greja med ett par bilder i ett enkelt bildprogram, det gick väl rätt bra, eller vad tycks?

Men jag ska faktiskt ägna mig lite åt grabbalamentet också. Snart ska han få lunch. Korv med bröd. Moderskeppet och jag diskuterar middagsmat per sms. Det är inte det bästa sättet att kommunicera, vi skulle ha PRATAT innan. Misstänker starkt att Annas rast snart är slut, nämligen, och då kan hon inte svara. Hur som helst, det finns två alternativ och båda låter lika goda.

Vad händer hos dig idag och vad 17 ska du ha till middag???

Livet är kort.

Read Full Post »

En rätt magisk fredagskväll

Fråga nummer ett är om jag fick… korgen..?

Korgar, korgar, korgar…

Ja, för det är ju inte så lätt när man ser ut som f*n och bland det första man ser när man kommer ner på stan är sin spegelbild i ett fönster.

En riktig påskkärring. Eller kanske en äkta häxa?

Men jag hade, kvällen till ära, mina finaste, orange vantar på mig när vi travade S:t Olofsgatsbacken upp, upp, upp för att supera på Il Forno.

Mina finaste! 

Där var det trångt som alltid, men vi hade ju bord bokat för två. Jag var frusen och det var ganska skönt att sitta intill pizzaugnen och bland levande ljus.

Ett ljushuvud bland de levande ljusen.

Vi visste inte om vi ville ha trerätters, men vi tuggade i oss förrätt och varmrätt till att börja med. Maten hade blivit sämre än sist, tyckte vi, men vinet var mycket gott, ett nebbiolo från 2005.

Vigna Botti Langhe. Rött och gott!

Det är vid såna här tillfällen vi verkligen pratar med varandra och det gjorde att blev en bra paus efter huvudrätten. Detta lämna plats för lite dessert. Och desserten var måltidens absoluta höjdpunkt, tyckte jag!

Chokladmousse med en vit kula och en brun kula.

Anna valde en kaffedrink till desserten, Evangelico (kaffe, Frangelico och Baileys), medan servitören uppmärksamt noterade att jag hellre ville ha kaffe och Frangelico bredvid. (Synd bara att det var is i likören.)

Frangelico on the side.

Tja, i matväg var desserten och Frangelicon det bästa. Som vanligt var servicen på topp. Jag fattar inte att dessa unga män och kvinnor orkar vara så trevliga och snabba när stället är knökfullt! Suveränt och helt värt en hundring i dricks! Kom inte sen och kalla mig snål, nån. Sen kanske kocken ska… få lite ledigt…

Nerför backen igen stannade vi för att fotografera lite. Som vanligt kom det här kapellet med på bild.

Domkyrkan en fredagskväll i februari.

I lyktskenet avtecknade sig trädgrenarna som knotiga fingrar. Tyckte jag, dårå, som har lite livlig fantasi.

I lyktans sken…

För den som är både hungrig och intresserad av hattar hittade vi ett utsökt exemplar i ett skyltfönster. Nån som har sett… gräsligare???

Korv med bröd – i hattversion.

Nej, mat ska man inte ha på huvet, mat ska stoppas i munnen. Mätta var vi och vi hann precis med bussen hem. Men först hann jag knäppa en bild till och den dedicerar jag till mammakusinen B!

Arnehjärtan till lilla huvudet.

Idag har vi inlett dagen med att Anna har berättat om hur hon har fastnat i saker och ting. Eftersom vissa BARN läser den här bloggen vågar jag inte berätta mer detaljerat – jag vill ju inte inspirera till att nån försöker. Men den ena incidenten involverade ett huvud och ett trappräcke, den andra ett finger och ett frysfack.

Frukosten är avklarad och nu väntar ett stadsbesök. Vi har tänkt oss att titta på Ekebykeramik, lite loppis/antikt och kanske nåt mer. I afton lagar jag maten (träning ger färdighet även i till synes hopplösa fall) och sen bänkar vi oss för att se Melodifestivalens fjärde deltävling. Naturligtvis bloggar jag inte om den, utan jag rekommenderar dig som är intresserad att i stället läsa vad Jerry knåpar ihop om eländet tävlingen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Blomdag – med lite snusk också, förstås

Varning för snuskiga skämt!

Idag hade vi bestämt oss för en blomdag. Vi åkte alltså och tittade på blommor. Och fnissade. Det gör vi alltid. Vi är som två riktigt pinsamma fjortisar. Igår kväll, för resten, fnissade vi åt två fjortisar, fast vi då är fyrtisar. Men kan man annat när två tjejer kommer i var sin onepiece? De ser ju ut som Teletubbies. Var de siktades? Tja, på Tokerian, förstås, where else, liksom..?

Först tog vi en tur till en blomsterhandel. När vi såg skylten ovanför en hög med blommiga kuddar sa Fästmön:

Kan de som jobbar här inte heller säga f???

Vi har nämligen ett skämt i familjen där vi uttalar f som s. Och vad blev det av detta då? Läs och skratta.

Ja man undrar om de på affären kan säga f eller inte…

                                                                                                                                                                   Sen vände jag mig om och i all hast såg jag en skylt som jag trodde att det stod… ett ord med två t:n i. Började genast undra vad man ska ha en sån kruka till…

Titta snabbt! Vad står det egentligen på skylten???

                                                                                                                                                                    Inte nog med att affären ifråga hade roliga skyltar. En del av kaktusarna var… roliga också och påminde om nåt heeelt annat. Eller vad tycker du?

Konstiga kaktusar…

                                                                                                                                                               Nog med snusket nu! Vi såg en del häftiga växter också, till exempel det här citronträdet… Tänk att ha ett sånt hemma…

Tänk att ha ett sånt här hemma…

                                                                                                                                                                     Nåt som jag INTE skulle vilja ha hemma, däremot, är en oätlig jordgubbstårta i en glaskupa. Varför då, liksom? känner jag bara.

Varför då, liksom?

                                                                                                                                                                   Sen åkte vi till en annan blomaffär. Där hade de många rätt fula arrangemang, bland annat detta. Det såg ju ut som korv med bröd…

Korv med bröd bland suckulenterna.

                                                                                                                                                                   Om jag köpte nåt? Jaa, trots att jag inte skulle det… Jag hittade en spretig, men lila hänglobelia som blir fin i min lila ampel – när blomf*n frodar till sig lite. Och det gör den, annars åker den ut. 👿 Den hänger i solen hela dan – om nu bara solen ville visa sig lite, tack.

Jag brukar ha svårt att få tag i lila hänglobelia, men lyckades hitta ett spretigt exemplar. Om ett tag är den frodig och fin, jag lovar!

                                                                                                                                                                  Anna har länge retat sig på mina döda kaktusar, så idag slog jag till och inhandlade inte bara en ny utan två (2). Dessa tronar nu i mitt gästrumsfönster så att alla gäster som sover i gästsängen sticker sig på taggarna. Men de två nya är inte så taggiga, den ena är bara lite vass. Och afrikansk.

Den till höger är afrikansk och vass.

                                                                                                                                                             Slutligen föll jag för en skönhet. En skönhet som jag alltid har velat ha – en riktig Mårbacka-pelargon. Egentligen söker jag en pelargon av sorten Apple blossom, men den är stört omöjlig att få tag i. Den påminner lite om Mårbacka till färgen. Men visst är väl denna ”Måris” tjusig???

En skönhet, eller hur?

                                                                                                                                                                 Och NEJ, jag har inte alls råd med dessa blommor eftersom jag inte vet om jag får nån ersättning från a-kassan i slutet av månaden och det är två födelsedagar i familjen nästa månad. A-kassan tycker att det är roligt att tjafsa om sex (6) timmars arbete, som jag redan har uppgett att jag har utfört – det kallar man en deltidstjänst. Så lite var nog dagens blomköp en tröst…

Nu ska jag strax ställa mig vid spisen och laga till nån smaskig lördagsmiddag till Anna och mig. Det finns nåt som heter tröstäta också…

Read Full Post »

Det är ju en ljus och färggrann dag…

En fruktansvärt kall, men solig dag är det idag! Och för att ära gårdagens Orange-expert har jag gjort dagen just orange! Å vilken härlig FÄRG det är, man blir så GLAD av den! Inte alls som när man ser turkost, som ju inte är nån färg, eller gult, som ju är fult.

När vi skulle gå och lägga oss igår höll jag på att trilla baklänges, för i sovrummet hängde… en orange fleecejacka! Man kan ju undra hur högt antikexperterna skulle värdera detta… ehum… vintageplagg! Jag messade över en bild på jackan till Orange-experten, men av nån konstig anledning har jag inte fått nåt svar. Gissar att hon blev alldeles chockad och fruktansvärt avundsjuk. Du som läser ska också få sen den. Stolt ägarinna är min Fästmö!

Ett riktigt vintageplagg finns i min Annas ägo!

                                                                                                                                                         Jag har landat hemma hos mig och hällt upp dagens första mugg java. Här hemma blir jag till eftermiddagen nån gång. Har några saker som måste fixas, bland annat ska jag skriva ihop en ansökan på ett spännande jobb som den vänliga S tipsade om. Vidare har jag fortfarande oläst post från veckan – läste ungefär hälften igår – och så är det några andra småsaker jag måste fixa. Tvätt och städning lämnar jag till måndag, har jag bestämt, för då kan jag göra det fram tills jag ska hämta Anna från jobbet klockan 13.30.

Elias mår sisådär, han är hemma från skolan idag också, men knappast febrig, mest snorig. I morse hade han upptäckt en eksemfläck på sitt ena ben och varit så duktig och smörjt in sig själv, berättade han stolt när jag skulle åka. Och så kom han och visade flaskan med salva! Själv har jag rätt ont i magen idag igen, men det beror antagligen på att jag skippade middagen igår – och lunch, dårå som vanligt. Vi skulle ju fika på stan och jag tog en gigantisk räkmacka. Till kvällen åt de andra korv med bröd, men ICA Solen hade ingen kycklingkorv. Jag köpte en burk makrill att ha på macka i stället. Bara det att burken var försvunnen vid 21.30-tiden igår kväll när jag skulle ”laga mat”. Så det blev bara fyra rostade mackor med ost, inget smör eller nåt för lättmargarin äter jag inte. Kanske inte så konstigt att magen är lite bråkig då… Anna har lovat nåt riktigt smaskens till middag i kväll som kompensation, men det var ju inte hennes fel att min middag försvann!

Vi har en liten fundering om att åka in till stan i morgon eller på söndag för att se resten av isskulpturerna – se inlägget om Blondie, där finns ett par bilder! Skulpturerna står bara kvar till och med söndag. Men jag kände igår att det inte var nån höjdare att vistas i stan. Den känns… främmande. Människorna känns främmande… Atmosfären känns som nånting helt annat än den jag befinner mig i där jag sitter i min lilla bubbla och betraktar saker och ting. Hmmm…

På tal om Blondie messade Birgitta i morse när jag höll på att skrapa bilrutor. Gårdagkvällens tåg till Stockholm hade varit inställt precis som jag hade gissat och förvarnat henne om, så troligen har hon precis landat i Stockholm ganska nyligen för vidare färd till sitt hem. Tur att hon har snälla vänner så att hon fick en varm och trygg plats att sova på i natt. Det är inte alla som har det – varken vänner eller en varm och trygg plats att sova på. Tänk på det ibland och fundera över om just DU kan göra nåt! För det kanske du kan.

Nu ska jag sätta fart med jobbsökeri, jobbleteri och läsning av lokalblaska och post. Sen blir det återfär till Himlen där Frida ska skjutsas till sin pappa för att vara där i helgen och få lite lugn och ro. När vi alla är tillsammans på ett ställe är det nämligen aaaningen brist på just lugn-och-ro-varan och om man inte känner sig helt piggelin är det skönt att kunna dra sig undan. Åtminstone EN fördel med att ha skilda föräldrar, kanske..?

Read Full Post »

Ytterligare a pink day

Jag blir alltid så råååååååsa när jag har haft kontakt med Fru Hatt! För även igår expertkommenterade vi vårt favoritprogram per sms. Tyvärr håller jag vår konversation för oss själva, för jag kan ju inte skriva om Vanliga människor utan att somliga går i taket. Min lott i livet är tydligen att skriva om mig själv och familjen och en del av mina vänner – för vi faller alltså inte under kategorin Vanliga människor. Anser somliga. Men det är nog sant. Jag tror att hur mycket Fru Hatt och jag än anstränger oss blir vi aldrig några Vanliga människor. För vanliga människor lever i sina små lådor och kommenterar HÖGST sina medmänniskor bakom ryggen. Det har jag lärt mig I Verkliga Livet – Fru Hatt likaså.

Tofflans liv i en bok?

                                                                                                                                                         Jag känner mig alltmer som en åskådare. Att jag var så trött i onsdags tror jag beror på att jag var ute I Verkliga Livet och gästspelade mellan klockan elva och klockan 16.30, inte bara på mina vitaminbrister. Det tar på krafterna att delta in ett socialt sammanhang när man vanligen enbart sitter och betraktar sociala sammanhang. Jag känner mig till och med som en åskådare på min blogg, ibland. Häromdan skrev jag här om Alltings elände. Ja, jag skriver ju rätt ofta om det. Kanske hade jag hoppats på att få nån kommentar på det, men det som startade höga diskussionsvågor på min blogg… var hur man rengör en köksfläkt. Eftersom jag redan hade rengjort min fläkt hade jag inte så stor nytta av alla god råd kring detta, men förhoppningsvis fick alla som kommenterade utbyte av detta. Själv betraktade jag förundrat diskussionen medan jag funderade ut nya sätt att ta livet av mig. Men innan dess ska jag nog försöka knyta ihop kapitlen i min bok. Och det är det jag håller på med just nu. Bidar min tid, planerar.

Det var gott att träffa Fästmön och barnen igår igen, men när vi hade hämtat och kommit hem med de två yngsta blev jag så trött, så trött att jag bara ville gå och lägga mig. MEN… eftersom jag inte var hemma kunde jag inte göra det – och det var bra! I stället sparkade jag igång leksaksdatorn och höll Elias sällskap i vardagsrummet medan han gjorde sin läxa. Dessutom blev jag förhörd på lågstadiets matteböcker. Och tro det eller ej, jag blev godkänd!

Anna sprang omkring och tvättade, städade och bäddade rent som det jehu hon är och jag kände mig riktigt lat. Fast jag erbjöd att hjälpa till flera gånger. Men jag vet hur det är. Man vill göra det mesta själv hemma hos sig. Lite nytta kunde jag i alla fall göra och det var att åka och köpa ris, för det skulle barnen ha till sitt kycklingkebabkött. Anna och jag åt korv med bröd. Vi blev inte mätta.

Nu är jag hemma hos mig en stund. Anna jobbar till 13.30 och ska hämtas då. Gissningsvis blir det nåt stopp på vägen för att inhandla middagsmat och fredagsmystillbehör innan vi hämtar Elias klockan 15. Taxi Tofflan ska också skjutsa Linn några ärenden efter detta. Sen måste jag försöka snåla på bensinen så den räcker några dar till. Det vore underbart skönt att bara få en bensinräkning den här månaden också (som det blev för decemberbensinen) och inte två, som jag brukar få. På tal om räkningar, måste jag sätta mig en stund med min ekonomi. Gissar att jag gråter resten av förmiddagen sen…

Read Full Post »