Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘korttidsfrånvaro’

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

En spaningsrunda i omvärlden via media i cyberspace – det är sånt som vi papperstidningslösa ägnar oss åt då och då. Här tänker jag dela med mig av sånt som jag fastnade för.

Anna i solnedgångenLåt inte solen gå ner över Europa.  Malena Ernman skriver en så tänkvärd krönika om Europa. I kväll partajar vi med glitter och glamour i Eurovision Song Contest. Samtidigt säger vi oss inte ha råd att hjälpa fattiga medmänniskor. Läs och begrunda. Och skäms. För det gör jag!

Sanna eller Wurst – det är frågan. Hanna Fahl på Dagens Nyheter sätter fingret på den väsentliga punkten vad gäller kvällens ytliga final. Fast jag undrar varför Sveriges artist benämns med förnamn och Österrikes med efternamn? Sexism? Förminskning? Eller är jag petimetrig och gnällig nu?

Från sjuksängen 1Alla partier vill se över karensdagen. Då avses alltså karensdagen i sjukförsäkringen. Och det är Dagens Nyheter som har ringt runt till partierna och undrat om detta. Det vore ju inte helt fel. Som systemet är idag kommer folk sjuka till jobbet för att jobba några timmar, så att karensdagen – och därmed löneavdraget – minskas i tid och pengar. Samtidigt smittar man ner sina kollegor. Samtidigt måste nåt göras för att se över korttidsfrånvaron. Och långtidsfrånvaron. Mår vi inte bra på våra jobb, liksom? Varför får inte de som mår bra jobba utan tvingas gå arbetslösa? för Nån som tänker och undrar över det?

Falska mejl från Skatteverket. Skatteverket varnar för att falska mejl har skickats ut med Skatteverket som avsändare. Mejlen har innehållit löften om skatteåterbäring. Nätfiske, kallas det, eftersom mottagarna har uppmanats att lämna ut uppgifter.

FiskbenMarit Paulsen lovar att inte hänga sig. Alltså Marit Paulsen är tanten som vägrar gå i pension – och som talar i rubriker. Hon är så häftig! Dessutom ägnar hon sig inte bara åt röstfiske. Hon har faktiskt ett liv utanför politiken också: sin man, golf, konstutställningar, barn, barnbarn samt aborrfiske. Kanske är det resterna av hennes fiske vi ser till höger i bild?

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Häromdan läste jag en väldigt intressant debattartikel, signerad arbetslösa Mia Mårtensson, i Aftonbladet på nätet. Hon skriver att hon snart firar tioårsjubileum – som arbetsmarknadsnomad. Under tio års tid ar Mia Mårtensson nämligen hankat sig fram mellan arbetsplatser på så kallade visstidsanställningar. Hon känner det som en följetong utan slut. Och hon är inte ensam!

När man letar jobb är det de otrygga anställningsformerna som finns att söka, menar Mia Mårtensson. Det vill säga vikariat, visstidsantällningar, timanställningar och jobb via bemanningsföretag. Det finns en del såna jobb, för de som har tillsvidareanställningar är inte intresserade av dessa typer av tjänster, enligt Mia Mårtensson. Dessutom är den som står utan fast jobb oftast tillgänglig bums.

Jobb till vilket pris som helst?


För tio år sen
förlorade Mia Mårtensson sin första och enda tillsvidareanställning. Idag är hon 35 år. Det senaste jobbet varade endast i sju veckor. Hon skriver att hon har förlorat hela sin yrkesidentitet, eftersom jobben hela tiden ändras och hon tvingas ta jobb till vilken lön som helst, i princip.

Under 1980-talet hade företagen 15 procent fler tillsvidareanställda, skriver Mia Mårtensson. Detta innebar att man inte behövde visstidsanställa nån vid arbetstoppar eller kortare frånvaro – extrapersonalen fanns så att säga redan på plats.

Mia Mårtensson vill avskaffa visstidsanställningarna. Och jag håller med! Skälet är att ”den vissa tiden” ofta sträcks ut alldeles för länge – i Mia Mårtenssons fall ett decennium (även om det inte är på samma arbetsplats). OK, det är tacksamt och skönt att ha en inkomst och veta att man åtminstone får en lön nästa månad också. Men sen då? Att inte kunna planera sitt vuxenliv som andra människor är en fruktansvärd känsla av otrygghet som man dras med. Nu vet jag, om nån, att inte heller tillsvidareanställningar är att se som fasta och säkra anställningar. Det ska vi inte blunda för. Jag tycker nämligen att man ska avskaffa visstidsanställningarna, men också se över lagar och regler för tillsvidareanställningar. Det ska inte vara möjligt för chefer att göra sig av med medarbetare genom att först mobba ut dem och sen köpa ut dem när de står emot mobbningen – utan att medarbetarna har begått nåt som helst tjänstefel. Det är förskräckliga tider vi lever i!


Livet är kort.

Read Full Post »