Safe house

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

I kväll var det premiär för Safe house, en brittisk kriminaldramaserie, enligt TV-tidningen. TV4 visar fyra avsnitt om den före detta polisen Robert som tar sig an en familj som behöver skyddat boende.

Robert och Katy har köpt ett hus på landet. De vill skaffa barn och börja ett nytt liv. Men så hör Roberts förre chef Mark av sig och behöver hjälp att skydda en familj. En kväll blir yngste sonen i familjen Blackwell nästan kidnappad av en man. När pappan försöker rädda sin son går mannen till angrepp. Pappan blir svårt misshandlad, men överlever. Eftersom han har jobbat som fängelsevakt tror polisen att nån är ute efter honom. Mark ber Robert och Katy att hjälpa familjen Blackwell med skyddat boende. De ställer upp trots sina andra planer.

Jag tycker att det börjar väldigt rörigt. Dels firas Robert på sin födelsedag med en stor fest, dels får vi tittare följa familjen Blackwell som är på semester. Det är korta scener och snabba växlingar. Misshandeln är brutal, men biljakten senare i avsnittet är ganska klassisk. Jag blir inte riktigt överraskad av Safe house. Det enda jag undrar över är äldste sonen Sam och hans roll i det hela.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ironside

Ett inlägg om en modäääääääärn TV-serie.

När jag var barn, på stenåldern, brukade det gå polisserier på lördagskvällarna. Eller deckare, kallade man dem. En av dem var en blekfet gammal surgubbe som hette Ironside. Nu har han återuppstått och jag kollade in första avsnittet av nio – och fick lite av en chock: Ironside hade blivit brun/svart/färgad/afroamerikan, vältränad och 30 år yngre än på stenåldern. Det enda som var samma som då, anno dazumal, var surheten och att båda var rullstolsburna.

Ironside av idag. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ironside sitter visserligen i rullstol, men har är fortfarande snut, precis som han var innan han blev skjuten. På ytan ser det ut som om hans partner mår sämre än han själv på grund av skuldkänslor. Fast frustrationen och ilskan får vi tittare se emellanåt.

I det här första avsnittet hittas en ung kvinna död nedanför ett höghus. Vid första anblicken ser det ut att vara självmord. Men är det verkligen det? Ironside och hans team kommer snabbt på att kvinnan höll på med skumma affärer å sin pojkväns vägnar…

Ja, jo… Ironside från 2013 (avsnitten är väl inspelade då, gissar jag) ser ju lite fräschare ut än på 1960-talet. Men frågan är om TV-serien är så mycket bättre. Scenerna är typiskt nutida TV-serier väldigt korta. Växlingarna är lite för snabba för att tilltala mig. Visst ger de fart och fläkt till programmet, men hallå… Jag är inget dagisbarn.

Nye Ironside får medelbetyg. Bra att en person med funktionshinder har en huvudroll, men serien i övrigt känns rätt… amerikansk och det är ganska stor dussinvarning.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tyskungen – på TV

Ett inlägg om en TV-film.

I kväll visade SvT Tyskungen, baserad på Camilla Läckbergs bok med samma titel. De här TV-filmerna har blivit ganska nerskrivna. Jag tycker inte att de är så pjåkiga – trots allt.

Biopremiär i somras, på TV strax före trettonhelgen.

Författarinnan Erica Falk får en dotter i inledningsscenen. Men mormor vill inte hålla den nyfödda. Strax efteråt omkommer Ericas föräldrar i en bilolycka. I samband med detta dyker en halvbror till Erica upp. Och så hittar Erica ett fotoalbum i sina föräldrars hus – och ett tyskt järnkors… När det sen hettar till är det som vanligt Erica som löser mysteriet – medan maken, Patrik Polis, går omkring och bär på bebisen.

Ja det händer lite mycket i den här filmen. Handlingen hoppar dessutom mellan dåtid och nutid. Nästan alla scener känns väldigt korta, även om det är spännande. Man kan inte låta bli att undra om de korta scenerna är nån sorts eftergift till den generation som inte kan sitta stilla alltför länge framför TV:n utan reklampauser… För den här filmen gick på SvT och var en timme och nästan 45 minuter lång.

Nåja, det är ändå spännande, trots korta scener och många historier i en. En av de bästa rollprestationerna gör Jan Malmsjö, 80+.

Slutomdömet hamnar strax över medel, för utan Jan Malmsjö, nja…

Livet är kort.

Read Full Post »