Bubbel i systemet

Ett omtumlat inlägg.

---

 

Champagnen bubblade i mitt system i natt så jag sov inte mer än två timmar.

Nej, idag har jag inte sökt nåt jobb. Dagen idag går jag mest omkring i nån sorts yra och fattar inte om presenten jag fick igår är sann eller inte. Jag tror lilla mamma känner likadant, för hon ringde fyra (4) gånger igår. Jag ringde henne bara en gång igår och det var en speciell känsla att få leverera nyheten.

Inte blev det mer än två timmars sömn i natt, ungefär. Fästmön och jag öppnade champagneflaskan, som hade legat på vänt i några år, på kvällen och skålade i finglasen från Orrefors – och mumsade tämligen smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen – VID DISKBÄNKEN. Såna är vi! Bubblet i systemet och alla funderingar gjorde att jag snurrade runt i bingen hela natten.

Vi åt smaklösa jordgubbar direkt ur plastförpackningen.

Telefonsamtal och sms trillade in hela eftermiddagen och kvällen. Extra lustigt var det att NK* messade tre minuter innan Malin ringde och frågade om hon fick bli min nya chef. Jag saknar fortfarande NK och alla de andra arbetskamraterna otroligt mycket, men vi har ofta kontakt på ett eller annat sätt. Och nästa vecka, när jag är tillbaka från begravning och mammabesök, innan jag tillträder min nya tjänst, ska jag försöka få till ett litet möte nån kväll.

Extra glad blev jag när en av mina före detta chefer ringde igår efter att jag tackat per sms för fina referenser som ledde till ett nytt jobb. Och att höra gamla vänner som telefonerade för att gratta på födelsedagen nästan gråta i luren av glädje för min skull gjorde hjärtat särskilt varmt. Då kan jag bortse från och trycka ner Den Lilla Sura som sitter inuti och fäller kommenterar om folk som bara hör av sig när det går bra och typ…

Undras var de höll hus de svåra stunderna..?

Vi har alla våra kors att bära och mitt kors blev understundom så tungt och otympligt att jag fick lägga allt fokus på att orka och inte ägna ens en sekund av en tanke till nån annan som hade det svårt. Ja, jag är ingen genomgod människa, jag är nog en ganska vanlig sort.

 

Mer jordgubbar, men tillsammans med linfrön i filen, inte till champagne.

Idag har det inte blivit nån champagne till jordgubbarna. Anna hade köpt en sort på stan i måndags som både smakade och doftade lite mer. Några av dessa lämnade hon kvar här och dem intog jag till frukostfilen tillsammans med sedvanliga linfrön. Jag har som sagt INTE sökt ett enda jobb hittills idag. I stället har jag ägnat en del tid åt att boka om möten och annat inplanerat eftersom jag eventuellt börjar jobba redan den 9 maj. Mina 48 krukväxter har fått vatten och min trogna lägenhetsvakt Lucille har lovat att utfordra dem under min lilla helgtripp. Jag har varit ute med sopor denna kylslagna onsdagsmorgon, men jag har faktiskt också gjort nåt så ovanligt som glott en timme på TV. SvT visade ju igår den första delen av Inför Eurovision song contest och den missade Anna och jag. Vi tog en promenad i stället efter eftermiddagens tårtkalas och före middagen. Riktigt urblåsta blev vi, men det var väldigt skönt. Idag kunde jag i alla fall konstatera att övriga länder som är med i musiktävlingen ska delta med såväl vuxna artister som låtar – till skillnad från Sverige där de flesta artister och bidrag höll sig på dagisnivå. Kanske är det med andra ord värt att titta på finalen, trots allt..?

Jag undrar vem hon var, Gula änkan..?

Jag har packat min väska och hängt fram svarta kläder. I natt hoppas jag att jag får sova så att jag orkar med långkörningen i morgon. Men först ska jag självklart se När livet vänder. I kväll är det säsongsavslutning och jag kan bara hoppas att de är så kloka på SvT att de ger Anja Kontor i uppdrag att fortsätta göra bra TV-program. Och innan jag bänkar mig i bästefåtöljen klockan 20 ska jag träffa Kommunalrådet och skjutsa hem Anna som jobbar en extra lång dag idag.

Nu ska jag läsa om Gula änkan, för jag är väldigt nyfiken på vem damen på Veuve Clicqout-korken var! En lär så länge en lever…

Jag hoppas att Du har en bra onsdag! Jag har nog inte landat i den här dan ännu…

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Man har inte mer spännande än man gör sig

Ett vänskapligt inlägg.

---

 

Inte alla vill dinera på linnedukar. Men det här vinet skulle passa mig, jag känner mig lite arrogant idag.

Nä, man har verkligen inte mer spännande än man gör sig. Eller vad det nu heter. Tänk bara det faktum att två av tre korvkiosker i Metropolen Byhålan var stängda denna julisöndag. Två av tre! Det är ju för höge Farao turister i stan. Var äter alla dessa? Inte 17 vill alla dinera på linnedukar…

Hur som helst vi fick mat, mamma och jag, men det var med nöd och näppe. Och jag blev ju lite orolig att FEM och jag inte skulle hitta nånstans där vi kunde fika. Vi hade fått 100 spänn av mamma att fika för och denna peng ville vi ju sätta sprätt på.

Nere i hamnen hade vi tur och hittade en restaurang vid Motormuseet där man, förutom mat, också serverade kaffe. EN chokladboll med kokos fanns det kvar. Den delade vi systerligt på och det räckte faktiskt alldeles utmärkt. Men håll med om att det är märkligt att det knappt finns snabbmat och nästan inte ens fikabröd i denna Östergötlands sjöstad där det ska vara högsäsong för turismen just nu?!

Delad chokladboll är dubbelt med kokos? Eller nej. Men det räckte bra med var sin halva.

FEM!

Vi var fräcka nog att sätta oss på den fina restaurangen med linnedukar. Där var det livat. Två sällskap med barn ”underhöll” (nåja…) resten av gästerna. Jag fattar fortfarande inte varför barn skriker när de pratar. Och hur föräldrarna står ut. Men de senare ignorerar de förra genom att bara prata med andra vuxna eller i mobilen.

Jag hade väldigt svårt att höra vad FEM sa eftersom det var ett sånt hallå i restaurangen. Synd det, för vi pratade om så intressanta saker. Men när vi hade fikat klart tog vi en liten promenad i environgerna och då kunde vi höra varandra.

Nära parkeringen såg jag en björnstaty som jag bara blev tvungen att fotografera. Maj gadd, vilken liten snorrkas den björnen hade! Inget alls för Gunilla i Dalarna!!!

Den snorrkasen var mikroskopisk!

 

Motala kyrka – tornet.

Vi gick upp mot kyrkan och hon stod där som hon gjort i hela mitt liv och långt före det. Motala har en väldigt fin liten kyrka. Alldeles vit utanpå och med ett häftigt torn. Jag har fotat den hundra gånger, men inte kunde jag passera den idag utan att ta en bild! Vi studerade gravstenar och förundrades över att de fortfarande finns kvar. Och undrade samtidigt vilka personerna bakom namnen och datumen på stenarna och korsen egentligen hade varit… Fascinerande! Nån präst såg vi förresten inte och det var vi glada över (insatta förstår vad jag menar).

Vi kunde ju inte skiljas åt utan att ta en selfie. Eller två. Vi tog faktiskt två! På den ena är ju somligas dubbelhaka förfärlig, men bilden visar ju sanningen. Inte mycket att göra nåt åt… Fast jag kan ju banta. Den som är ful kan ju… plastikoperera sig. Det är lite mer kostsamt, dock än att banta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen skildes vi åt, för FEM hade en dejt med ett visst sportevenemang. Själv tänker jag kanske läsa eller nåt. En surfrunda hos mina kickor och pluttar blir det också. Men avslutningsvis vill jag visa att Metropolen faktiskt har ett Rumphus! Det var som tusan…

I morgon far jag norröver igen, hem till mitt. Jag saknar min älskade och mitt hem, där jag gör som jag vill. Nästan. Man har ju inte mer spännande än man gör sig i alla fall. Fast särskilt spännande är jag förstås inte…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Var de 14 vid bordet..?

Siffran 13 förknippas ofta med otur – utom för min gamla kompis Mia som hade 13 som tursiffra. Hon vann alltid på lotter och chokladhjul och sånt på just nummer 13! Men för oss andra är 13 som sagt att se som ett oturstal. Ett skäl till detta är att de var 13 vid bordet under Jesu sista måltid. Och dan efter måltiden vet vi ju vad som hände. I alla fall vi som läser/har läst Bibeln.

13… eller 14..?

 

Fast nu kan det faktiskt vara så att de var 14 vid bordet den där sista gången Jesus käkade ihop med sina lärjungar. Den fjortonde personen kan vara Pontius Pilatus, han som dömde Jesus till korsfästelse. En koptisk text, som sägs vara 1 200 år gammal, har nyligen dechiffrerats. Och enligt den var Pontius Pilatus inte bara med och käkade med Jesus sista gången denne åt. Herr Pilatus erbjöd även att låta sin son ta Jesus plats på korset – det är väl det mest spektakulära i den koptiska texten!

I texten får man också veta att den sista måltiden hölls en tisdag och inte en torsdag. Vidare får vi förklaringen till Judaskyssen, alltså kyssen i pannan som förrådde Jesus. Enligt den koptiska texten berodde det på att Jesus kunde byta skepnad och det var genom Judas kyss han avslöjades.

Naturligtvis finns det de som tvivlar på texten, men oavsett om den är sann eller inte är det ju en intressant text – liksom Bibeln är en intressant bok som består av böcker, enligt min mening. Den koptiska texten kommer från ett fynd vid ett kloster i Egypten 1910 och är en av  55 manuskript som man då fann.

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 6 januari 2012

Per-Henrik till prästen Aron:

Det var som fan, ähum ursäkta, jag menar kors då! Vill du ha kaffe?

Ur boken Svinhugg av Marianne Cederwall, en bok jag fick i julklapp av vännen FEM!

Read Full Post »

Jag håller andan…

Jag håller andan… Klockan har passerat lunchtid och ännu har inget tråkigt eller dåligt hänt idag. Jag är så rädd att det ska hända nåt att jag kramar mina ”amuletter” som jag bär runt halsen…

Dessa ”amuletter” hänger runt min hals!

                                                                                                                                                            Jag har ett läderband och två guldkedjor runt halsen. I alla tre hänger mina ”amuletter” som jag hoppas ska skydda mig och ge mig tur. Samtidigt är en del av dem minnen av människor som stått eller står mig nära. Min gudinna i lera bär jag i läderbandet som en hyllning till kvinnan. I den långa guldkedjan bär jag pappas släta förlovnings-/vigselring, farfars mönstrade dito samt ett kors med ryska bokstäverna INRI på. I den korta kedjan bär jag ett kinesiskt tecken för kärlek som jag fick i 40-årspresent av en av mina allra äldsta vänner, ett lambdatecken som är en symbol för homosexuell frigörelse, ett hjärta med en liten diamant som jag fått av Fästmön samt ett U för första bokstaven i mitt namn. (Ja, jag heter ju liksom inte Tofflan, dårå…) På så vis har jag mina nära och kära med mig alltid – fast det i vissa fall är helt omöjligt.

Dagen började med avsked med Elias. Idag gick det lite bättre, för när han kom till skolan var en kompis där och började prata, så tårarna var snäppet längre bort än vid förra fredagsbytet. Jag körde hem Anna innan åkte hem till mig med våra väskor och datorer. Hann slänga i mig lite fil och müsli innan jag åkte ner till förträffliga M, hon som tar hand om mitt huvud. Dagen till ära skulle hon även ta hand om Annas huvud – det var liksom min huvudfödelsedagspresent (!) till Anna. Snälla och duktiga M gav mig dessutom rabatt så i kväll ska vi använda Påskkärringens peng samt det som blev över på klippningarna till en thaimiddag. Vi har alltså uppgraderat från pizza och öl till thaimat. TACK snälla ni som bidrar till detta!

Anna kom just innanför dörren och såg fin ut i håret hon också. Dessutom hade hon en fin nyhet – hon har fått semester lördag och söndag! Det ger oss äntligen en ledig helg tillsammans, nåt vi aldrig har om inte Anna ansöker om och får semester. Vi ska inte göra nåt särskilt utan bara vara. Vädret ser lovande ut så gissningsvis blir det en och annan promenad i solen!

GLÄDJE!!!

Read Full Post »

En listjävel om mina prylar

Dags för en listjävel som jag har snott från fru Hatt men som jag också såg hos…Inna häromdan, tror jag.

• Skor: Jaa… När jag går ut. Annars är det ju tofflor som gäller!
• Sneakers: Mer gympadojor, typ.
• Jeans: Levis 501, helst.
• T-shirt: Alltid svart, nästan.
• Underkläder: Ja.
• Väska: Helst inte. Det finns ju fickor…
• Plånbok: En svart som är fet av alla plastkort.
• Solglasögon: Alltid! Många par. Snigga par. Dyra par!
• Klocka: Calvin Klein Swatch.
• Smycken: Förlovningsring, örhängen (tre i vänster öra, ett i höger, halskedjor med kors, pappas vigselring, farfars vigselring, ett hjärta med en liten diamant, min initial, ett kinesiskt tecken för kärlek och ett lambda-tecken – allt i guld – samt ett läderband med en gudinna i bränd lera.
• TV: En platt i vardagsrummet, en tjock i sovrummet. Sony respektive Panasonic, tror jag.
• Mobiltelefon: Nokia N95.
• Dator: En leksaksdator (Eee Asus) samt Stor-Datorn bara Asus.
• Lotion: Decubal, Idomin.
• Deodorant: Nivea.
• Tandkräm: Colgate med såna där korn i  som slipar tänderna.
• Schampo/balsam: Svindyra, dryga och superbra av lite olika märken. Men Head & Shoulders citrus går rätt bra.
• Tvål: Just nu en från Himla på toahandfatet och Palmolive i badrummet.
• Parfym: Hugo Boss.
• Mineralvatten: Japp! Gärna med citronsmak.
• Vin: Rött.
• Drink: Sällan.
• Bröd: Valnötsbröd., rostbröd med vallmofrön eller helst Fästmöns scones.
• Mat: Annas!
• Glass: Periodare. Gärna vanilj med krossad choklad.
• Godis: Choklad, choklad, CHOKLAAAD!
• Säng: En mässingssäng som jag behöver byta bottnar i.
• Lakan: Blåa siden.
• Frisersalong: Salong Frizz.
• Dagstidning: DN och UNT.
• Magasin: Antik & Auktion.

Read Full Post »