Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘korkad’

Ett inlägg om min yngsta bonusdotter.


 

Du ska veta att jag tvekade länge med att skriva det här inlägget. Jag älskar alla mina fyra bonusbarn, men jag är inte deras förälder och lägger mig inte i deras liv om de inte ber om det. Alla fyra barnen har en mamma och en pappa som i mina ögon gör ett gott arbete som föräldrar. Sen snart sju år tillbaka finns jag i deras liv som extra vuxen. Det har nog inte alltid varit så lätt.

Mina bonusbarn 2009

Mina bonusbarn 2009


Tre av bonusbarnen
var i tonåren när vi träffades första gången. En jobbig tid för alla, tonåren. Det händer ju så mycket saker både i och utanför kroppen! Kompisar är viktigare än familjen. Frigörelsen från mamma och pappa är ett faktum.

Frida på skolavslutningen 2009

Frida på skolavslutningen 2009.

Frida var nyss fyllda 13 år när vi sågs den där första gången. Jag var livrädd. Killarna hade jag träffat först och Johan, som var äldst, var helt OK med att jag kom på besök. Elias, som var minst, tyckte att jag var en rolig lektant som kom då och då för att främst umgås med honom. Och fika. Men tjejerna… Det var riktigt, riktigt tufft – för oss alla. Särskilt som vissa personer hade spridit rykten och förtal om min person till deras pappa – som givetvis undrade vad det var för människa som nu plötsligt skulle börja umgås med hans barn.

Men i min nya familj finns inga korkade personer. Alla är tänkande individer och som sådana väljer de att ha egna åsikter och fatta egna beslut. Äldsta bonusdottern Linn och jag hade ett bra samtal och dessutom lyckades jag få bort några besvärliga fläckar från hennes favoritbyxor. Sen var vi kompisar! Ungefär. (Riktigt så enkelt var det inte, men…)

Frida då? Yngsta bonusdottern. Vem var hon? Det slog mig tämligen omgående vilken klipsk tjej hon var! Vilken otroligt rolig humor hon hade! Bara det att hon körde med sina ironiska, torra och ganska råa skämt… Som en vuxen, som på min nivå.

Sen fanns det sidor hos Frida som var… annorlunda. Fast det visste jag inte nåt om och jag kunde inte se det själv. Hon var som vilken tjurig tonårstjej som helst. Men hon gick i särskola, fick jag veta. Jag fattade… ingenting.

Så småningom, när jag kom in i familjen, såg jag de där annorlunda sidorna. Det var sidor som inte var så annorlunda i mina ögon. Jag har alltid upplevt Frida som en person med extremt hög integritet. Hon har aldrig varit särskilt fysisk. Jag är likadan. Är det konstigt, det? Men det jag framför allt såg var att Frida inte mådde bra. Under de två sista åren i grundskolan var det tufft. Vi pratade en del då, jag och Frida, och jag fick känslan av att hon inte trivdes. Hon läste engelska i en ”vanlig” klass och var bäst i den. Men eleverna i den klassen var inte särskilt snälla mot Frida.

Frida rätt nöjd student

Frida tog studenten den 5 juni 2013. Men hon fick inte betyg i alla ämnen.

Under vårterminen i nian mådde Frida dåligt. En skolpsykolog kopplades in. Först då, när hennes skolgång var så gott som klar, fick vi alla svart på vitt att Frida inte alls hörde hemma i särskolan. Hon gjorde tester som visade att hon var normal-begåvad, men också tester som visade annor-lunda resultat inom vissa områden. Hon fick dia-gnosen Asperger. Utveck-lingsstörd var hon inte.

Nio år i grundsärskola gjorde att Frida inte var behörig att söka vanligt gymnasium. Hon började så småningom Sisyfosarbetet med att försöka läsa in grundskolekompetens i de huvudämnen hon behövde för att kunna läsa vidare. Det var oerhört kämpigt. Inte underlättade det heller att reglerna ändrades under resans gång. I stället för att läsa in sex eller åtta ämnen var det plötsligt tolv som gällde. Och det var ju faktiskt övermäktigt.

Hur Fridas föräldrar känner är en annan sida av myntet. Säkerligen är det många tankar som far igenom dem. Tankar om de hade kunnat agera på något annat sätt än de gjorde. Men de valde att tro på skolan som inte ville utreda Frida senare, när hon gått i särskolan ett tag. För det var ju i skolan de så kallade experterna fanns. Eller..?

Jag vet inte vad Frida vill, ska och kan göra med sitt liv. Hon är otroligt modig som har anmält sin skola till Skolinspektionen. Att få igen grundskolan och det skollivet går naturligtvis inte. Att få kompetens till att söka högre utbildningar verkar också svårt.

Men hon kan få upprättelse. Hon kan få svart på vitt även från skolan att hon har varit felplacerad. Hon kan få en ursäkt. Jag tror – fast jag vet förstås inte! – att det är främst det Frida vill ha. Sen får vi som finns runt omkring henne stötta henne vidare i sitt unga vuxenliv.


Frida har inte läst den här texten, men hon har gett sitt medgivande att jag skriver om henne och hennes anmälan till Skolinspektionen.

 

Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Fridas anmälan till Skolinspektionen.

Här kan du lyssna på Frida när hon själv berättar för Radio Uppland om sin anmälan.

Här kan du läsa vad SvT Uppland skriver på nätet om Frida.

Här kan du läsa vad Upsala Nya Tidning skriver på nätet om Frida.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Varg Veum Skriften på väggenLite spänning önskar man sig då och då, framför allt från TV. Det var först igår, på söndagen, som vi hittade nåt i TV-tablån som vi trodde skulle vara sevärt. Sjuan visade Varg Veum: Skriften på väggen (2010). Jag har inte varit så förtjust i tidigare Varg Veum-filmer, men var desperat efter nåt som kittlade mina spänningsnerver. Frågan är om filmen gjorde det.

Det har gått några år sen sist. Varg Veum jobbar inte längre som privatdeckare. Han håller på att bli sambo och har fått tjänst som lärare. Då kommer hans förflutna ikapp honom. En man, som han sett till kom bakom lås och bom, blir fri från sitt fängelsestraff. Han har skrivit en bok om händelserna. Och han söker upp Varg Veum för att få hämnd? Eller hitta den riktige mördaren?

Det här hade kunnat vara bra. Men precis som i alla tidigare Varg Veum-filmerna jag har sett är det männen som dominerar. Kvinnorna är reducerade till sexobjekt – och/eller korkade. Jag gillar inte det. Karaktärerna känns inte trovärdiga. Varg Veum blir nån sorts martyr i mitten. Och hur skadad han än är ser han till att bli ännu mer blodig.

Fästmön övergick snart till att läsa sin bok. Jag tittade till slutet, men det var en allt annat än bra film.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som visar hur blond jag är. Bland annat.

 

 Im som bloody blonde

Jag är så blond ibland. Och brunhårig. Och gråhårig.

Tidigare idag skrev jag ett überlångt inlägg här. Typ över 800 ord. Jag trodde inte nån skulle orka läsa det, än mindre kommentera. Men det gjorde nån! Och jag fick känna på, över 800 ord till trots, hur korkad jag är som inte har en sökmotor som hittar rätt webbplats. Jag ska bättra mig!  (Jag har ätit fisk sen jag skrev inlägget, till exempel.) Jag skyller på att jag har jävligt ont och studsar upp och ner vid datorn (nåja… jag ändrar ställning sitta-stå-sitta-stå hela tiden och ibland måste jag avbryta skrivandet för att gå omkring). Dessutom skyller jag på en trött dator som skulle ha bytts ut under den här semesterveckan, men inte heller det gick så bra på grund av hur jag mår. Nu dröjer det innan jag klagar på att proffs inte kan skriva korrekt svenska på sina skyltar – för jag kan ju inte googla!

Lax potatis citronsås och sparris

Beige mat. Men förhoppningsvis C-vitamin i citronsåsen. Dessutom sägs det att man blir smart av fisk… Notera också att det är mjölk i glaset idag.

Jag har i alla fall lyckats laga mat – OCH HÄR KAN DEN SOM VILL GÖRA ETT FETT X I TAKET! – men jag måste säga att den blev lite… beige. Det sägs att man blir smart av fisk och jag undrar om det även gäller blondiner? Nån som vet? Förhoppningsvis innehöll citronsåsen i alla fall mycket C-vitamin, för Fästmön har antydningar till halsont och förkylning. Detta till trots fick jag skjutsa henne till arbetet i eftermiddags. Men hur det blir med morgondagens mingel får vi verkligen se – om ingen av oss mår bra känns det liksom inte roligt att mingla. Tyvärr.

Paket

Fem hemligheter är inslagna.

Ett besök på Tokerian har jag hunnit med liksom ett samtal till mamma. Det luktar skumt i min lägenhet, men jag är oskyldig. Det är grannarna under som grillar och röker vattenpipa. Tack och lov använder de ingen tändvätska eller tillagar gris, så jag kan andas utan att det gör ont och jag mår inte illa av nån stank! De verkar ha trevligt och de bryr sig om barnet som är med, till skillnad från andra som har grillat ett och annat. Eller ytterligare andra som bara skriker åt sina barn. Eller somliga, som ignorerar sina barn. Ett gemytligt småprat har jag lyssnat till medan jag fortsatte göra lite nytta och ägna mig åt hemligheter, såsom att slå in födelsedagspresenter. Men det där med att krulla snöre är jag usel på. Jag måste nog googla på det och försöka hitta en kurs! Kanske klarar att googla nu när jag har ätit fisk..?


Livet är kort. Jag har ont, är trött och irriterad, men kan glädjas med andra har roligt. Faktiskt.

 

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Det var ett tag sen,
men nu är det dags igen. Tofflan flaxar omkring i cyberspace och kollar och kommenterar. Häng med – om du vill, förstås.

Stockholm-Motalaöl

Öl är hälsa – hälsa ofta?

Öl är bättre än kaffe. Forskare i Tel Aviv har kommit på att öl är bättre än kaffe vad gäller din livslängd. Eller i alla fall att alkohol är bättre än kaffe. Skälet är att alkohol påverkar telomerer, som är de linjära kromosomernas ändar. När man blir äldre blir telomererna kortare och så småningom dör de. Koffein påskyndar den processen, medan alkohol gör det motsatta. Så jag som gillar både öl och kaffe, uppnår jag medellivslängd dårå?


Unga förtidspensioneras mer.
Än tidigare, alltså. Och varför då då? Är våra unga sjukare idag än tidigare? Det är de psykiska diagnoserna som ökar, enligt TT. Men om jag får gissa tror jag på de neuropsykiatriska diagnoserna. För mig låter det förfärligt att antalet förtidspensionerade svenskar under 30 bast har ökat med 42 procent de senaste tio åren. Det måste finnas meningsfulla sysselsättningar och jobb även för den som har en neuropsykiatrisk diagnos. Däremot vet jag flera vuxna med multipla diagnoser av såväl fysisk som psykisk karaktär som borde få förtidspension. De har i alla fall varit ute i arbetslivet och försökt, ofta i många år.

Julgranen 2011

Min julgran 2011.

Så slipper du en barrande gran. Dagens Nyheter tipsar om att man till exempel ska köpa en nyhuggen gran. Man kan känna på barren längst ut. Lossnar de är granen redan torr. Vidare ska man låta granen gradvis vänja sig vid varmare luft. Och så ska den helst få en ny snittyta och den får aldrig torka ut. Ja ja, jag fattar inte ett barr, jag brukar göra allt detta och ändå…


Man stal julbrevlåda.
Men det var väl bara så korkat att sno lådan och sitta i bilen och sprätta kuvert – i förhoppningen att några skulle innehålla pengar?!  Fast samtidigt… det vet väl ”alla” att man inte ska skicka pengar i vanliga brev???

Vätterpromenaden vinter

Vätterpromenaden vinter. Fotograf: Tofflan

Vinterkväll i Metropolen Byhålan. Många av bilderna påminner om dem jag har tagit, men fotograf här är Anders Rörby. Hur som helst, vackert är det!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara yngre och äldre och vilja passa in. Eller ha auktoritet. Bland annat.


Häromdan hamnade jag
i en intressant dialog med en av mina mycket yngre kollegor. (Maj gadd, jag skulle kunna vara morsa till den kollegan, när jag tänker efter.) Vi pratade om glasögon. Idag tycks brillor ses som en accessoar snarare än ett hjälpmedel. Alltså har många yngre ganska stora glasögon. I min generation var det ett funktionshinder att vara närsynt. Och funktionshinder var nåt skämmigt som skulle döljas. Än idag är de brillor jag har – i princip endast hemma – mycket små och nästan båglösa… (De var emellertid svindyra ändå.)

Rayban glasögon

Mina svindyra, men nästan båglösa.


Min mycket yngre kollega
har upptäckt att glasögon till och med är en sån accessoar att de ger intryck av auktoritet… Och kanske är det just när man är ung som man för detta behöver accessoarer… Fast jag kanske ska prova nån dag och se om det gör nån skillnad i hur jag blir bemött när jag bär glasögon i stället för linser.

När jag var mycket yngre skulle man inte ha nåt funktionshinder som närsynthet. Den som hade hörapparat var ju förstås totalt ute och ofta klassad som mindre vetande. Hörapparaterna var stora, klumpiga och beige – och skitfula. Jag hade inte hörapparat, men skulle ha behövt glasögon redan på mellanstadiet. Jag klarade mig undan tills jag var 20 och började plugga vid universitetet. Då höll det inte längre.

Som barn var jag också överviktig. Strax före puberteten, i samma veva som skolsyster tyckte att jag skulle ha brillor, var jag lite överviktig. Jag fick gå och träna en gång i veckan i grupp med andra tjockisar. Jag fick lära mig att tjockisar klär sig i tjockis-svarta kläder – inte i nånting med färger i och absolut inte i ränder. Men ärligt talat var jag inte särskilt tjock då, på den tiden. Det var bara omgivningen som tyckte det. NU däremot, är jag tjock. (<= självinsikt)

För några år sen hade jag en kompis som var tjock som en gris. H*n klädde sig i både färggranna och randiga kläder, ofta grälla färger och paisleymönster till och med. Men h*n var typ tio år yngre än jag och hade inte med sig Jante på axeln från Metropolen Byhålan… För i Metropolen skulle man vara smal, vägra mössa på vintern, inte ha brillor, men vara socialdemokrat. Annars fick man inte vara med.

grisar

Grisar kan vara söta trots att de är tjocka.


Idag tycker jag
att varken kroppsform eller brillor avgör om en människa är söt eller till och med vacker. I mina närsynta ögon med brytningsfel blir en människa riktigt jävla ful när hon är elak, bara. Jag har så många exempel på den typen av människor som jag skulle kunna radda upp här. Men jag avstår. Det räcker med att jag nämner mig själv. (<= självinsikt)

De senaste åren har jag lärt mig att auktoritet inte sitter särskilt mycket i kompetens. Som chef ska man vara karismatisk och framstå som obyråkratisk – men man ska kunna – och gilla! – att nypa till då och då. För att visa att man är chef. Sen kan man göra lite som man vill däremellan. Man kan ställa krav och regler på medarbetarna utan att för den skull följa dessa själv.

Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva kring detta med yngre och… lite äldre. Jag inser att jag har blivit som mina föräldrars generation: jag tittar på de yngre och tycker att de är så otroligt naiva, samtidigt som de är väldigt bra på sina datorer, typ. Men vad har man för nytta av en dator om det plötsligt inte finns nån el, ungefär..? En fråga värd att tänka över.

Det finns flera såna frågeställningar man kan fundera över. En annan är att huruvida man ska kommunicera på samma nivå som den man kommunicerar med – om man vill nå fram. Om man bara har till syfte att förvirra mottagaren eller att få denn* att känna sig korkad och mindre vetande, är det hur lätt som helst att slänga sig med floskler och modeord.

Jag tycker för övrigt att det är mycket mer värt när nån berättar om sig själv på ett rakt och ärligt sätt. Jag gillar när människor är personliga. Jag lyssnar heller på nån som berättar hur svårt den har det just nu än en människa som bara visar upp en otrevlig attityd. Jag gillar inte när människor använder floskler. Och BTW*, jag är rätt bra på datorer jag också…

*BTW = by the way


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att lunka på.


När jag var sju år
tyckte mina föräldrar att det skulle vara gulligt om jag lärde mig spela piano. Själv ville jag lära mig spela gitarr, men det var antagligen för proggigt för mina konservativa föräldrar. Inte konstigt att jag bara kom till att lära mig den här låten på piano och knappt nån mer:

Lunka på, lunka på
Vi har långan väg att gå…

Idag följde jag Fästmön en bit till jobbet. En bit. Jag vände vid moskén, denna byggnad som fascinerar mig. Tyvärr var ljuset inte det bästa, men jag tog en bild i alla fall.

Mosken

Moskén i Uppsala – en fascinerande byggnad.


Jag gick förbi
en annan byggnad där jag var på anställningsintervju för två år sen. Ytterligare ett jobb som gick mig förbi, troligen därför att jag var korkad nog att nämna den som nyss slutat på tjänsten… Men tömt är glömt och jag fokuserade i stället på det faktum att jag gick i en tunnel jag aldrig gått förut. Och jag såg ljuset i slutet av den!

Cykel o gångtunnel

Jag såg ljuset i slutet av tunneln!


I en rondell
står en fantastisk lampa som är så ful att den är rolig. Och strax till höger om den här på bilden kan man möjligen se… solen…

Gatlampa o sol på mulen himmel

En ful, men rolig gatlampa och solen.


På vägen tillbaka
stannade jag till vid ICA Heidan. Jag skulle köpa batterier, tuggummi och Pro Viva svartvinbär. Pro Vivan fanns inte, så i stället slog jag till på… en glasstårta! Vadan detta? Jo, dels hette den Anna, dels kostade den bara tio spänn. (Och jag blundade för särskrivningen.)

Glasstårta Anna

Glasstårtan Anna. Att det sen är särskrivet nederst på asken blundade jag för.


Nu tänker jag inte smälla i mig
glasstårtan idag. Tänkte bara att den kunde vara bra att ha i frysen – om man får oväntat besök. (Det får jag ju så ofta…)

Det var först när jag kom hem och såg vad tillverkaren av glasstårtan heter som jag blev lite tveksam. Insatta personer förstår min fundersamhet!

Åse glass

Tillverkaren heter ÅSE GLASS…


Batterierna ska vara till
en av mina telefonlurar som inte håller laddningen så bra. I kassan bad jag uttryckligen om

uppladdningsbara batterier.

Vad fick jag? Ett paket icke uppladdningsbara batterier. När jag påpekade att kassamänniskan hade gett mig fel fick denn* något glasartat i blicken och nickade. Jag stod på mig och upprepade att h*n hade gett mig fel batterier. Till sist gick det in. Kassamänniskan gick bakom kassan och jag hörde att h*n frågade nån där bakom vad uppladdningsbara batterier var för nåt… Sen fick jag rätt batterier – och de kostade betydligt mer… Lite småsur gick jag därifrån, för nog tycker jag att man ska veta vad uppladdningsbara respektive icke uppladdningsbara batterier är när man ska sälja såna varor. Sätter man i icke uppladdningsbara i en bärbar telefon kan telefonen nämligen paja… Vilken tur att jag kollade förpackningen när jag packade mina varor!

Det var ganska kyligt ute, men när man travade på fick man upp värmen. Dessutom var jag ju lite ilsken på vägen hem. För min del blev det nästan 4,9 kilometer idag för promenaden om ungefär 56 minuter.

Vägen var lite annorlunda än den jag brukar gå. Bara vissa delar var bekanta. Tallar brukar vara väldigt raka träd, men jag såg en riktigt krum en, som jag missat på mina tidigare promenader…

En sned tall

En riktigt krum tall, lite svårfångad på bild.


I grannföreningen
hade de inte fällt några träd, men gjort väldigt fina höstarrangemang utomhus.

Fint höstarrangemang av blommor

Fina färger i grannföreningens höstarrangemang.

Höstarrangemang blommor.

Härliga färger! Rosa och rött går visst ihop!


Alldeles nyss
dundrade regnet på mitt tak. Tvättmaskinen dundrar från ett annat håll. Och innan jag började skriva hittade jag två intressanta tjänster till att söka. Det ska jag göra NU!

Vad har du gjort idag??? Har du sett nåt ljus i slutet av nån tunnel? Skriv gärna några rader och berätta!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om de nya kostråd/näringsrekommendationer Livsmedelsverket inför och om reklamfilmer. Igen.


En nordisk expertgrupp
har jobbat med att ta fram näringsrekommendationer. I fokus har gruppen haft frågan:

Vad ska man äta för att hålla sig frisk?

En sund och bra frågeställning, tycker jag, som även applåderar helhetstänket i gruppens arbete. Det gäller att se på våra vanor, våra matvanor, genom hela livet. Från det att vi blir ammade till dess vi är på väg lämna in, så att säga. Livsmedelsverket vill nu införa dessa nya kostråd.

Det är inga revolutionerande råd expertgruppen levererar i sina slutsatser. Det handlar om att vi bör äta mer grönsaker, frukt, bär, fisk, oljor, fullkorn. Det handlar också om att vi bör äta mindre av läsk, godis, vitt mjöl, rött kött, chark och smör.

Minitomater

Mera grönsaker!


Det här med att äta nyttigt
i veckorna och sen frossa i helgen är INTE bra, enligt experterna. Det handlar om att äta bra mat hela tiden. Och motionera. Jag kan bara ytterligare hålla med! Det är verkligen inte klokt så vi frossar på helgerna ibland!

Samtidigt vet jag hur svårt det är att tänka om och tänka vettigt. Man tycker att man späker sig i veckorna och vill unna sig nåt gott/koppla av/belöna sig till helgen.

TV-reklamen är en riktig skurk i det här sammanhanget! För även om reklamen om fredagsmys visas alla dar utom strax före eller på fredagar, märkligt nog, går vi på den! Vi köper fredagsmys i form av nåt ätbart, ofta kompletterat med nåt drickbart av typen läsk eller alkohol. Detta trots att mys i sig inte behöver vara lika med nånting att stoppa i våra omättliga käftar…

En margarinproducent har tagit efter fredagsmysreklamen, för övrigt. Jag tänker på den där reklamfilmen där det gång på gång sägs att pannkakor är torsdagsmat. Den visas för övrigt också EFTER torsdagen. Varför då?

Frågan är om vi är så korkade att vi går på det där med smörgåskex som pratar eller om vi funderar på varför en doktor gör pizzor… Vi borde vara smartare än så, för de flesta av oss vet ju att det inte finns nåt Vitamininstitut i Schweiz. Men kanske är dessa filmer coolare? roligare? än filmen med mannen som tycker att det är speciellt häftigt att stå i ett ärtfält…

Nä, jag gillar lagom. Lagom är bäst. Varierat. Definitivt inte fanatiskt åt nåt håll. Så mår vi nog bättre. Vad tror du???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »