Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kontorsfönster’

Nej, nu tar jag i! Eller nej, drar ifrån. Det var 13 minusgrader när jag åkte hemifrån. Jag vet inte om kylan gör så att det blir bilköer, men det tog en timma att ta sig till jobbet idag. Rätt surt när det brukar ta 20 minuter – en halvtimma. Jag kan ju inte ens kolla jobbmejl i bilen via min iPhone, för jag tycker att man ska låta mobilen vara när man kör bil, även när man sitter i bilköer.

Snöigt böjt långt gräs

Vintern är inte min årstid.


Det är väldigt halt
ute på vägarna, framför allt vid trafikljusen där folk startar och stannar. Men det är också ganska halt på gångbanorna, för det ligger förrädisk is under snön som har kommit. Inte finns det mycket jag gillar med vintern och jag klagar hur mycket jag vill – det ska andra skita i. Samtidigt gillar jag läget och rustar mig på bästa sätt med bra skor och varm jacka, bra vinterdäck på bilen samt extra handskar och lill-skotte i bilen ifall att. Det extra paret handskar ska förresten Johan få låna, för han har inga. Och man kan faktiskt inte vistas utomhus utan att ha nåt på händerna när det är 13 grader kallt.

Vad kan jag mer göra än att gå och köra försiktigt? Äh, det går inte att göra nånting åt vintern. Jag tyckte i alla fall igår när jag körde hem att folk har blivit bättre ”sen sist” på att hålla avstånd och det är bra. Härom eftermiddagen, när jag körde hem, såg jag lite längre fram på stora vägen här utanför, efter att jag hade svängt av mot Dofternas Bro, att det blinkade blått. Tydligen hade det varit en seriekrock, typiskt sånt som händer när bilister kör för nära.

snökristaller på fönstret januarimorgon

Lite småkyligt idag… Mitt kontorsfönster när jag anlände i morse.


Igår kväll såg jag ett intressant jobb
som jag funderar på att söka. Det var en visstidsanställning på 18 månader i Stockholm, men det känns som nånting intressant. Jag tror jag söker tjänsten i helgen. Min helg i övrigt blir nog lugn. Jag behöver ta det lugnt efter min första, hela arbetsvecka på en månad. Det har gått lättare än jag trodde, tack och lov och det är riktigt roligt att vara tillbaka på jobbet. Att känna sig behövd och välkommen spelar stor roll också. Det blir kanske lite tvätt, strykning och möjligen en tur med dammvippan. Och så tänkte jag skjutsa Fästmön hem från jobbet – den här kylan är inte att leka med och hon jobbar 7 – 16 både lördag och söndag. Förhoppningsvis ordnar De Utsvultnas Skara middag till sin hårt arbetande mamma när hon kommer hem. Det vore rätt uppskattat, det vet jag.

I eftermiddag blir det ingen workshop om Vetande i Wikipedia för min del. Jag skulle mest för att lyssna och för att kunna återrapportera till institutionens forskare eftersom det ju är dessa som i såna fall ska vara Wikiredaktörer. Som tur är filmas det hela och läggs ut på webben. Dessutom blir det fler workshoppar.

Vad gäller rodnaden och svullnaden vid operationsärret – tack till alla (=Anna och Gunilla) som har frågat hur det är! –  är det lite bättre idag, men jag ska till min husläkarmottagning i eftermiddag. Igår kväll, när jag upptäckte det, kände jag bara att jag verkligen inte hade lust att åka till nåt sjukhus igen. Nu ska jag vara frisk, ju!

Och du… Du behöver inte vara orolig. Det här inlägget har jag skrivit på min förmiddagsrast.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss-, bajs- och prutthumor!!!


Usch, vilket skitväder det blev idag!
Dagen började med ett par, tre minusgrader. Men på eftermiddagen började regn och vind slå mot mitt kontorsfönster så det var helt omöjligt att sova.

På väg hem sööölade sig alla. Bilköerna var miiilslånga. Och det bara regnade. Hur trist som helst…

Blött och trist och miiilslånga bilköer på vägen hem.


Hur kul är det då att komma hem
och hitta reklam i postboxen? En räkning? Och ett kuvert som det stod

Ömtåligt!

på??? Jag blev ju inte ett dugg nyfiken. Nehej då. Eh… ganska rejält nyfiken…

”OBS ömtåligt!” Vad kunde detta innehålla?


Lite var jag ju tvungen
att klämma på det. Det kändes… mjukt och konstigt. Tänk om det var… en bajskorv? Men det luktade inte illa… Det var…

Ett fint kort och en mini-pruttkudde!


Det var vännen Gunilla
som hade hittat en mini-pruttkudde för nån vecka sen och av nån anledning – ??? – tänkt på… mig. Hon tycker nämligen att jag kan behöva ha en sån när det blir dags för sjukhuset så att jag kan busa med knäppa doktorer. Gissa om jag ska ta henne på orden?!! Tack snälla för ett übergott skratt!!!

Och vilken tur att det fanns lite matrester kvar från igår i kylen! Jag värmde på, tog fram en fralla ur frysen och micrade samt hällde upp ett glas rött. Nu känner jag mig så där härligt varm och glad över att det finns så omtänksamma och roliga vänner i Tofflans vänkrets!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det ett år sen det flyttade in folk i huset där jag jobbar. Ja, alltså, för att jobba, inte för att bo. Själv har jag bara jobbat här sen i februari. Vi bjöds först på förmiddagskaffe på Loftet. Jag är fascinerad av det mesta på Loftet, även armaturen…

Förmiddagskaffe intogs på ett loft.


Byggnaden Loftet har för inte alltför länge sen
inhyst fyrbenta, levande varelser. Nu är det mest tvåbenta här. Men jag tycker att det är kul att man har tagit tillvara på den här gamla byggnaden!

Takbjälkar.


Det är emellertid inte på Loftet 
jag i vanliga fall jobbar utan i ett hus som alltså fyllde ett år. Ett hus där det är synnerligen högt i tak…

Högt i tak.


Här finns också
skojiga lampor…

Skojiga lampor.


Uppe på toppen,
där jag sitter, går det mesta i limegrönt… Tur att jag har botat min limegröntfobi…

Tja… limegrönt var det här…


Nu ska jag snart flytta ifrån det limegröna,
en trappa ner. En stor fördel är att jag slipper se Friskis & Svettis från kontorsfönstret, men annars tror jag att jag nog lär sakna mitt kontor. Det är så mycket mitt i smeten. Nära prefekten, nära både forskare och doktorander, nära fikaplatsen… Det blir nog bra på fjärde våningen också. Hoppas jag…

Dagens lunch bestod av en sisådär-paj som ingick i själva ettårsfirandet. Men innan dess fick vi lyssna på tre kortföreläsningar av två forskare och en doktorand som var och en representerade en av husets institutioner. Mest imponerad var jag nog av den unga, kvinnliga doktoranden som gjorde bra ifrån sig mellan de båda äldre, manliga forskarna. Jag har skrivit en rapport om det hela på både svenska och engelska, men den finns på vårt intranät så den får du inte läsa!

Magen har varit besvärlig idag och flödet jämnt och kraftigt. Jag känner mig trött, så trött, men det är ju bara att vänta när det blir så här. Trött blir jag också för jag känner mig lite dragen åt två håll på jobbet. Det finns så mycket kvar att göra på institution 1, bara det att jag nästan redan avverkat månadens timmar där… Det blev inget gjort åt forskarsidorna där i eftermiddag. I stället skrev jag och skapade fyra sidor på intranätet om dagens evenemang, planerade lite inför institutionsdagen samt gjorde en liten intervju. Nog går det undan, alltid…

Köpte med mig kycklingspett innan jag åkte och hämtade Fästmön på hennes jobb. Vi mumsade och åt i godan ro, för jag skulle sen på ett öppet hus om fönsterbytet, stod det på lappen. HA! Det var ju bara det att det var ett informationsmöte och jag kom tio minuter försent. När ska styrelsen lära sig skriva korrekt svenska på inbjudningarna? Jag fick i alla fall de frågetecken jag hade uträtade och jag var hemma igen en trekvart senare.

Lite kvällskaffe med kanelbullar, såna där små goda Pågens-knyten, du vet, har det blivit. Nu ska jag se om mina Kickor & Pluttar har bloggat nåt idag innan jag bänkar mig för att se kvällens avsnitt av Dallas. Anna ser just nu på det föregående.


Livet är kort.

Read Full Post »

Joru, idag var jag trött. Det är väl ändå ganska normalt, jag har ju snart jobbat ett år och bara haft lite ledigt kring jul och två dar i samband med min 50-årsdag. Jag ser verkligen fram emot semestern och ledigheten – på ett helt annat sätt än jag välkomnade alla mina tidigare, lediga dagar. Det är tiden i tvångsledighet jag tänker på och dessa tankar smärtar fortfarande. Ingen ska tro ens för en sekund att jag har glömt. Visst tänker jag på hur skört livet är och hur lätt mattan kan dras undan under ens fötter av den/dem som inte har förmågan att känna empati! Ja, jag tänker varje dag på det. Inte ältar, bara tänker och tänker vidare. Att jag inte är framme i mål än, men att jag har tagit mig igenom den värsta perioden i mitt liv. Och tro mig: jag är stark som f*n!!!

Dagen började soligt och hett, men ganska snart smetade molnen ut det blåa i himlen. Nu har den en väldigt ljusblå färg. I morse passade jag på att fota det som blev bildgåta nummer tre igår – gräset. Bilden jag tog igår var oskarp, så jag Photoshoppade den lite och la ut den som bildgåta. Så här var det tänkt att bilden skulle se ut:

Högt gräs vid parkeringen. Tog en ny bild i morse.


Det är inte många själar på jobbet
– idag har jag sett Å och B och en utländsk gästdoktorand. På min agenda står ingenting just idag, men här finns alltid att göra ändå. Jag har i princip ett förslag till ny startsida klart, förutom själva texterna som jag ju inte kan författa. Dessutom är jag en bit på väg på den sammanställning, tyvärr inte nån kommunikationsplan, med åtgärdsförslag med mera för ”nya” institutionen. Det känns som om man mest vill ha praktisk hjälp med webben här och det är lite trist eftersom jag har lite mer kapacitet än så.  Men vi får se hur det landar.

Vi har äntligen fått känna av lite sommar här – bara för att vädret ska bli sämre igen till helgen, sägs det. Men nåja, Fästmön och jag jobbar ju även nästa vecka, så… Vinter vill vi inte ha på ett tag, fast det underlättar ju med liiite dåligt väder när man ska jobba. Samtidigt vill jag inte önska skitväder för dem som har semester nu, förstås. Vintern känns långt borta, men minns du den här bilden som jag tog från kontorsfönstret?

Ett blått konstverk som jag ser från mitt fönster. Jag tog bilden min andra arbetsdag här, den 2 februari.


Här ser mycket annorlunda ut idag!
Små gulklädda och brunbrända flickor och pojkar har grävt och påtat och många av blommorna jag har fotat och visat upp här på bloggen den sista tiden står här utanför liksom det höga gräset. Så här ser det ut från kontorsfönstret idag:

Vitt har ersatts med grönt, helt klart. Vid den röda ringen står Clark Kent* idag och tittar upp på mig.


I kväll blir det dammsugning hemma
och sen måste jag både vattna mina 42 krukväxter och gå ut med ett antal stinkypåsar som står under diskbänken. Förstår inte att soporna från Petite Moi kan stinka så… (För den som inte begriper: Dubbelironi i den sista meningen – jag är allt annat än… petite och varför skulle inte mina sopor lukta illa när alla andras gör det?)


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »