Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konstnärer’

Ett inlägg om loppis, hantverk och underbar grönska.


 

Pinocchio

Idag var vädret långnäsigt! Den lilla Pinocchio fyndade Anna igår hos Emmaus för 25 kronor.

Det regnade i natt. Den här dagen började mulet också. Inte alls som igår. Det kändes lite snopet och långnäsigt. Men hur det än var så tuffade vi iväg till Ulva Kvarn. Jag lider svår brist på ljus och luft – och grönska, insåg jag när jag kom dit.

Ulva Kvarn är ett underbart vattenhål som ligger några kilometer från där jag bor, för den som inte känner till stället. Där finns en liten hantverksby med små bodar där det säljs allt från silversmide och smycken till kryddor och vintagekläder. En och annan badanka (!) såg vi också.

Inne i den gamla kvarnen finns en jättefin diversehandel som säljer antikt. Där strosade vi en lång stund, sen vi gett upp tanken på att kolla vad dagens magra backluckeloppis hade att erbjuda på den leriga åkern. Men man kan väl säga att priserna i diversehandeln ligger på en aningen högre nivå än bakluckeloppisens… Vi såg fina burkar, fint porslin, Lisa Larsson-figurer – och en stor Orreforsskål av sorten jag samlar på för 480 kronor. Den fick stå kvar. Det fick även Rörstrandskruset för 600 kronor. Underbara ting att titta på!

Vi hoppade upp till glashyttan och såg ännu fler vackra saker samt en utställning av glasblåsarna Mikael och Stefan Erlandsson.

Här kan du se några fina och roliga ting vi såg:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men bäst av allt var nog grönskan!
Roligt nog hade ett gäng konstnärer, Rackarna i strömmen, gjort utomhuskonst, varav det mesta stod i vattnet. Det var en del lustifika saker. Somligt vackert, annat väldoftande och visst bara underligt. Härligt var det att strosa vid vatten, i det gröna. Bara njuta av det jag såg och de dofter jag kände i luften. Och av min älskades sällskap.

Här är några mest gröna bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag har telefonerat med mamma 
och försökt få henne att fixa nån middag till sig själv. Och nu ska jag laga söndagsmiddag bestående av stekt kycklingfilé med ädelostsås samt grönsaker i ugnen till Anna och mig. Jag kan om jag vill, typ, men det enda roliga med mat är att äta den.

Jag hoppas att du har haft en fin och bra helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

HäxanFör ett tag sen strålade jag samman med Annas snälla mamma i samband med att Fästmön köpte en bästefåtölj. Då hade hon med sig en kasse böcker som vi fick gå igenom innan den skulle lämnas till Myrorna. I den kassen hittade jag Jan Mårtensons deckare Häxan, som jag roffade åt mig. Nu har jag läst boken. Det blev angenäma stunder med god mat och dryck, antikviteter och självaste August Strindberg, minsann! Eller i alla fall den senares konst. Tack, Ing-Mari!

Den här gången hamnar antikvitetshandlare Homan i Frankrike, närmare bestämt i Grez gamla hotell. Nu som då har ett gäng svenska konstnärer samlats. I gänget finns också konstkritiker, konstakademiker och en journalist. Det är en brokig samling människor, men ett tycks de ha gemensamt: hatet mot Pauline, konstkritikern, som går under öknamnet Häxan. Faktum är att hon hatas så mycket att nån tar livet av henne. Eller är hennes fall från slottsruinen en olyckshändelse? Vad har i såna fall hänt med Strindbergstavlan som Homan fått som tacksamhetsgåva för att han räddat en person från att drunkna och som Häxan ”lånat”?

Som vanligt i Mårtensons Homan-deckare är det mycket prat om mat och dryck, men det stör mig faktiskt inte. Inte heller blir jag jättestörd av nyhetsrapporteringen och att de politiska frågor som var på tapeten när boken skrevs omnämns. De tillför förstås inte själva berättelsen nåt. Däremot blir det lite av ett tidsdokument. För övrigt är boken spännande och jag lyckas inte lista ut mördarens identitet trots att Mårtenson på nåt ställe i boken skriver att det klassiska i gamla Agatha Christie-deckare är att den minst sannolika är den skyldiga.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I veckan kunde man läsa i lokalblaskan om Sjukstugan i Backens miljardsatsningar för framtiden. Området ska rustas, hus ska renoveras och ett nytt hus med nya vårdplatser ska byggas – för en total kostnad om cirka åtta miljarder. Dessutom genomförs

ett gestaltningsprojekt

som enligt artikeln ska

[…] skapa ett grönare och en mer läkande utemiljö för området […]

Oavsett om detta är ett grammatiskt skrivfel eller inte, jag tror att syftet är att miljön ska vara läkande för de sjuka. Projektet är en del av ett regeringsprojekt och man har fått två miljoner – för att

[…] ta fram ett så kallat styrdokument som ska vara samverkande för kommande förändringar utomhus, och i framtiden även den inre miljön […]

Ja, alltså miljonerna ska inte gå till att göra miljön mer läkande. De ska heller inte användas till fler vårdplatser. De ska användas till, jag upprepar

[…] ett så kallat styrdokument […]

Två miljoner från regeringen ska användas till att ta fram ett dokument som ska vara

[…] samverkande […]

för utemiljön, men också i förlängningen inomhusmiljön. Om jag har förstått rätt, vill säga..?

Ett av målen med projektet är att

[…] få med konstnärer redan på idéstadiet som en del i den läkande processen […]

Det finns inga förslag på hur miljön ska förändras men

[…] visionen […]

är att förbättra tillgängligheten och skapa fler grönområden och andra parkeringslösningar.

Som vanligt gör ansvariga inget tankearbete själva utan man tar hjälp av skolbarn, patienter, personal och politiker som har fått komma med förslag på förändringar. Sen ska hela Allmänheten också få tycka till under sista helgen den här månaden. Ja jisses… Kanske Allmänheten kan få de två miljonerna så kan den skriva skriva ihop ett styrdokument också. För det verkar ju inte precis som om de ansvariga jobbar eller tänker göra det själva. Man tar säkert in en extern konsult, gärna nån kompis till nån i ledningen och som är bra på gestaltterapi, för att vitsa till det. (Det är ju ett gestaltningsprojekt och somliga har ju en fäbless för gestaltterapi – och har utbildat sig på arbetstid samt fått utbildningen betald av arbetsgivaren. En mycket viktig utbildning – för en administratör, oder was? Nej, inte särskilt…)

Jag fattar inte varför man inte i stället direkt lägger alla pengar på att förkorta vårdköerna. Alla pengar på att se till att patienter får den vård. För det är ju inte bara regeringen som skjuter till miljoner till den här verksamheten – vi skattebetalare skjuter till en hel del skattemedel också.

Idag läste jag en annan artikel i lokalblaskan. Nu ska man ju definitivt inte tro att allt som står i tidningen är sant, men den här artikeln handlade om en kvinna som efter tre (3) år äntligen får sin knäoperation. Tre jävla års väntetid, allt som allt! Är det rimligt, det? NEJ!

Själv spekulerade kvinnan om att den långa väntetiden kanske berodde på att hon var sjukpensionär. Om så är fallet skriker jag ännu högre NEJ! Var finns i såna fall allt fint snack om vårdgaranti och valfrihet???

Sluta genast upp att skapa byråkratidokument för miljoner och fin utomhusmiljö! Vi som väntar på vård skiter i både papper och träd, vi vill bli friska, tack!


Livet är kort. Jävligt kort för en del.

Read Full Post »

Varning för snusk!!!


Ursäkta mig!
Inte för att jag är übermoralisk, men jag går igång lite när jag läser i UppsalaTidningen om utställningen The Collector på Uppsala Konstmuseum, Uppsala slott. Utställningen, som öppnar på lördag, har mänskligt samlande som tema. Ett gäng konstnärer har gjort en samlingsutställning, helt enkelt. Och då lyfter UppsalaTidningen fram Oscar Guermouches samling av könshår från 50  tillfällen när han hade sex. Men hallå! Vem vill se, liksom..?

Ett hårstrå som jag hittade i en bulle en gång 2009. Men det är inte ett könshår.


Jorå, det finns folk till allt!
Jag tror säkert att det går lämmeltåg uppför slottsbacken för att beskåda eländet könshåren. Själv lär jag nog inte vara en av  lämmlarna. Jag ser hellre andra typer av utställningar. Dessutom skulle jag börja fnissa och bete mig illa. Besökande kulturmuppar skulle ge mig Onda Ögat och hyssja.

Det har nämligen hänt. Att jag har blivit blängd på och hyssjad åt av kulturmuppar på Uppsala Konstmuseum. En höst för några år sen var nämligen min gamla kompis Mia från Metropolen Byhålan här på besök. Vi skulle vara kulturella och jag talade varmt om Uppsala Konstmuseum dit jag gången innan hade tagit mina föräldrar! (Du kan ju bara föreställa dig hur generad jag hade blivit om det hade visats upp pubeshår då!..) Hur som helst, jag flåsade uppför backen med Mia och vi höll förstås på att avlida båda två, jag mest. Men frågan är om det var värt detta… Det vi såg på museet var

polska soldater som marscherade nakna.

Det var en konstvideo. Fast vi tyckte mest att det var en konstig video. Och vi inte bara fnissade, vi asgarvade. Övriga besökare blängde. Till sist blev vi tvungna att gå.

OK, konst ska väcka känslor och att ha roligt är en ju en positiv känsla. Det var rätt kul att skratta åt snoppar som hoppar, men att se könshår… Nej tack, jag tror inte det.


Livet är kort.

Read Full Post »

Läse idag i en av kvällsblaskorna att Kultursverige är i uppror. Anledningen: regeringen vill slopa konstnärernas inkomstgaranti, den man slarvigt kallar

konstnärslönen.

Oj då! Den garantin hade jag ingen aaaaaaaaning om! Idag är bidraget på drygt 18 000 kronor i månaden. Det är livslångt, men betalas bara ut om konstnären i fråga inte tjänar för mycket. Och gränsen ligger vid 260 000 kronor om året. Hmmm…

Inkomstgarantin infördes i mitten av 1970-talet. Den går till

konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv

Det är Konstnärsnämndens styrelse som bestämmer vilka konstnärer som får inkomstgaranti, men vem som helst kan föreslå mottagare. Idag får 157 konstnärer inkomstgaranti livet ut av staten – och får behålla den även om regeringens förslag går igenom. Av dessa är 25 personer under 60 år.

Ett antal frågor uppenbarar sig direkt för mig. Dels kände jag inte till att denna inkomstgaranti fanns. Och varför är just konstnärer utvalda? Varför har till exempel inte 157 mammor inkomstgaranti? För mig känns denna garanti ganska orättvis, för jag utgår från att dessa konstnärer, när de uppnår viss ålder, får sedvanlig pension. Varför dessa extra pengar?

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, (M), tycker att systemet är orättvist och att det inte längre har nån roll. Hon vill i stället att de 17 miljoner kronor om året som det handlar om görs om till arbetsstipendier på fem eller tio år. Dessa stipendier ska vara pensionsgrundande.

Författaren Jan Myrdal, 82 bast, är en av mottagarna av inkomstgarantin. Han tycker förstås att regeringens förslag att slopa garantin är dum eftersom den

gör det möjligt att göra ett helt olönsamt arbete, som att resa till gerillan i Indien där jag just har varit

Men vad tycker du???

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »