Steglitsan

Ett inlägg om en tegelsten. En bok, alltså.

---

 

För tre veckor sen idag slutade jag min visstidsanställning på förra jobbet. Jag blev fint avtackad med blommor och tårta – och två härliga böcker. Nu har jag läst en av dem, den ganska… makalösa Steglitsan av Donna Tartt.

Det här är boken om Theo Deckers underliga liv. Vi läsare träffar honom första gången på ett konstmuseum som han besöker med sin mamma. Men så inträffar katastrofen i form av en explosion. Theo klarar sig, men mamman överlever inte. Däremot träffar Theo en döende man och får en ring av honom. Dessutom hamnar den värdefulla tavlan Steglitsan i hans ägo.

Att detta är en så kallad utvecklingsroman är inget att tvista om. Vi får följa Theo Decker från pojkåren genom ungdomsåren fram till han är vuxen. Steglitsan, tavlan, är närvarande hela tiden – och ändå inte. Den är på sätt och vis bilden av Theo själv, denna tavla som en konstnär målade av en fågel, en steglits, i fångenskap.

Många symboler är det boken igenom. Kärlek och en del spänning finns också, men detta är ingen kriminalhistoria trots inslag av till exempel stöld, förfalskning av antikviteter, hot, knark etc…  Kort sagt: den här boken är… mycket. De närmare 800 sidorna i pocketutgåvan innehåller en välskriven berättelse som höjts till skyarna av recensenter. Du som vet hur jag reagerar vid sånt gissar dig till en viss skepsis hos mig. Men njae… Jag fångas och dras med av Donna Tartts underbara förmåga att berätta. Det är först mot slutet jag känner att det blir lite för mycket av det goda. Slutet känns nästan hoprafasat i panik över att boken blev lite för… lång.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag tänker jaga rätt på författarens tidigare böcker, för jag vill läsa mer! Och by the way, Donna Tartt fick Pulitzerpriset för Steglitsan i våras.

Stort tack till Henrik, Kristina, Christian och Mia för boken!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Halmstad i natt

I natt är jag i Halmstad. Alltså, jag surfar mobilt med 3, vilket är rätt värdelöst just nu, men… Det är svajigt och för det mesta står datorn och tuggar och kommer ingen vart. Enligt hemsidan ska man kunna ladda ner filer och kolla filmklipp. Tror inte det… Nej, Tre:s mobila har verkligen blivit sämre. Trist, för jag var så nöjd med det i början.

Hur som helst, enligt IP-adressen är jag i Halmstad. Jag har aldrig varit i Halmstad i verkliga livet – inte vad jag vet, i alla fall. Den första tanken som Halmstad för med sig är Gyllene Tider. Annars noll och intet.  Jag bodde för övrigt i England när Gyllene Tider slog igenom, så min GT-period kom lite senare än alla andras.

Nissan flyter genom Halmstad.

                                                                                                                                                             Enligt Wikipedia är Halmstad residensstad i Halland. Det är en hamnstad och staden ligger vid ån Nissan. Här finns en garnison, en högskola och ett länssjukhus. De äldsta husen i Halmstad är från 1600-talet, men här finns rester av en kyrka från 1300-talet. Man har även gjort fynd från 1000- och 1100-talet som talar för att Halmstad var bebyggt redan då, kanske till och med en handelspunkt. Här finns också ruiner av ett gammalt slott från 1600-talets början, Norre Port. På Stora torg finns Carl Milles staty Europa och Tjuren att beskåda.

Halmstad har periodvis varit danskt. Kanske det är därför jag tycker att hallänningar pratar lite grötigt..? Förra året var det 58 577 personer som bodde i Halmstad.

Här finns konstmuseum, parker, teater och en del idrottsföreningar. Bland kända Halmstadbor märks, förutom Per Gessle, till exempel barnboksförfattaren Sven Nordqvist, artisterna Lars Demian och Harpo, Carl Bildt, Brynolf Wendt (den riktigt sanslöse!) med flera.

Nån som har lust att hänga på till Halmstad i natt???

Read Full Post »