Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konstatera’

Ett inlägg om en bok. En CP-bok.


 

Grabben i kuvösen bredvidEn liten bok på cirka 150 sidor. Det är Jonas Helgessons Grabben i graven kuvösen bredvid, den andra boken i det gröna paketet från vännen FEM som jag har läst. TACK! Och det var nyttig läsning, kan jag meddela. Författaren är nämligen CP-skadad och berättar utan krusiduller om både med- och motgångar i livet på grund av funktionshindret.

När Jonas Helgesson föddes var han väldigt nära att dö. Men han visade sig vara en livskraftig krabat – både vid födseln och senare. Genom livet övervinner han svårighet efter svårighet. Sånt även den utan CP-skada mycket väl skulle kunna tänka vore omöjligt fixar Jonas Helgesson. Med ett jävlar anamma och sisu (om han varit finsk) går han från att dissa hjälpmedelscentralens evigt bruna pjuck till att skruva loss hjulen på rullen och inte bara fixa en superduper lådbil: han slutar använda rullen och går. Så småningom blir han hjulburen igen – när han tar körkort.

Jag har själv jobbat med CP-skadade en gång i tiden, både som assistent och som arbetsledare. Men jag har sällan sett nån så envis som Jonas Helgesson. Här snackar vi verkligen

The sky is the limit!

Under läsningen noterar jag trots allt hela tiden hur Jonas Helgesson alltid vill vara som alla andra. Normal. Men även det mest enkla är otroligt svårt. På ett ställe i boken konstaterar han följande om strumppåtagning:

[…] Om man kombinerar ett spastiskt ben med en spastisk arm, vad får man då?
Rätt svar: Ganska svårt att ta på sig strumporna! […]

Och när Jonas Helgesson ringer SJ:s röststyrda tågupplysning går det så långt att Malmö blir Metropolen Byhålan:

[…] ‘Välkommen till SJ:s röststyrda tågupplysning. säg namnet på den ort du vill åka ifrån.’
‘Malmö.’
‘Ledsen, någon sådan stad finns tyvärr inte. Försök igen.’
‘Maaaaaaaaalmöööööööö! Fattar du ingenting… Jag ska åka från Malmö!!!’
‘Och hur dags vill du åka från Motala?’ […]

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en stor liten bok som alla borde läsa. Då skulle tillvaron kanske vara bättre för många.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

Ibland är den stängd, käften. Ibland öppen. Ibland säger den saker som jag ångrar senare. Ibland tiger den, vilket jag också kan ångra. Öron har vi två av, mun har vi bara en. Det finns skäl till det.

I hakan har jag fortfarande en grop, konstaterar jag. Jag är glad att jag inte behöver raka mig varje dag, gropar i hakan kan vara besvärliga.

Mun och haka

Munnen kan le också. Gropen i hakan finns kvar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »


Ett kommunikativt inlägg.


 

Kommunikation är svårt. Det har jag ju konstaterat miljoner gånger på den här bloggen. Igår såg jag några praktexempel på hur fel det kan bli. Här bjuckar jag på ett par:

I en affär såldes… ja, vad såldes egenligen..?

Krubb 1190

Men… vad är det som säljs här?

Vi vänder på bilden och kollar…

Krubbskylt

Krubb för 1 190:- Ingen korvkiosk med andra ord…


Och när det gäller användningen av vinglas…
Jag har då aldrig hört att man ska ha dem till händerna. Fasen så små händer man måste ha då…

Vinglas endast handtvätt

Vinglas endast handtvätt kräver väldigt små händer för att få plats i glasen…


Kommunikation är svårt, som sagt var…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrällande och smällande inlägg.


 

Igår var det väl inte en av världens bästa dagar, trots att jag tyckte att det var en flaggdag. Det var ju också en saknadens dag och jag var ledsen, på ren svenska. Och kanske var det medkänsla från En Trappa Upp som gjorde att regnet formligen vräkte ner. Just när jag hade somnat skrällde det till också. Tre rejäla åsksmällar. Jag orkade inte kravla ur sängen och stänga av routrarna, så jag var lite orolig när jag klev upp en kvart över sju i morse. Men jorå, såväl det trådlösa (hängslena) som linan (livremmen) fungerade.

Regnbågshängslen + bälte
Både hängslen och livrem fungerade.


Nu på morgonen 
vräker regnet fortfarande ner. Det är skönt att vara inomhus. Jag hade tänkt tvinga ut mig på en promenad idag, men det känns som om jag har goda ursäkter att låta bli.

På tv

”Och de nominerade är…”

Mitt på dagen ska jag kolla på en presskonferens i vilken jag får veta vilka som nominerats till årets Augustpris. Jag lägger ut en länk här på bloggen så att du också kan titta (i-frame funkar tyvärr inte på bloggen, så du får klicka på länken jag lägger ut i ett nytt inlägg för att det hela ska öppna sig i ett nytt fönster). Det hela startar ungefär klockan 12.15. Det ska bli spännande att se om det blir några skrällar i år! Några små tankar, idéer och förhoppningar har jag allt, men dem håller jag för mig själv.

Nånting som återigen skrällde till i mitt inre igår var det faktum att jag visst fortsätter att tro människor om gott. Jag har gjort såna missbedömningar av människor de senaste åren; min människokännarradar måste vara helt off. Det jag kan konstatera är att många av oss är sig själv närmast. Inte alla. Just när jag kände mig som sämst av dem alla fick jag läsa ord från vännen Inna som gjorde mig varm om hjärtat. (Inna, har jag upptäckt, kan konsten att säga rätt saker vid rätt tillfällen just nu!) Det kanske är så att man förstår människor på djupet när man själv har varit med om nåt svårt. Den som hela tiden reser via räkmacka genom livet kan fortsätta vara ytlig – så länge resan pågår. Nån gång skräller det till och då tar resan slut.

Räkmacka med dill

Räkmackeresor har en tendens att skrälla till och då tar de slut.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frustande inlägg.


 

Ja, jag fick ju brev från Arbetsförmedlingen igår. Idag tänkte jag att jag skulle fylla i det bifogade formuläret. Men det var inte lätt, för på vissa ställen finns det bara idiotiska svarsalternativ.

Samtidigt är jag inte förvånad. Jag läste åter igen följebrevet och kan konstatera att Arbetsförmedlingen uppenbarligen har en ny nisch: det erbjuder dig självhjälp. Nog kan jag förstå att de som jobbar på Arbetsförmedlingen måste ha nåt att göra om dagarna eftersom de inte jobbar med att förmedla jobb, men detta trodde jag inte…

Om du behöver hjälp med dig själv

Som synes erbjuder Arbetsförmedlingen mig hjälp med mig själv – om jag är något särskilt som jag önskar hjälp/stöd med…


Nog för att jag har många fel och brister. 
Somliga vill helst inte se mig trampa den här jorden. Det är såna som tycker att jag inte har nån självinsikt. Då är det tur att det finns så många GODA människor som talar om för mig hur jag är och vad jag gör för fel. Men till Arbetsförmedlingen vänder jag mig inte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om åldrande och utseende och självinsikt.


 

Det verkar som om jag är den enda i hela världen som inte vet vem Joan Rivers var. Jag blev tvungen att googla. Och nu är hon död. Det fick jag veta via (sociala) medier igår kväll. Nu sitter jag och tittar på bilder av henne och undrar hur 17 man kan se ut som 17 tja, 35 fast man är 81 bast. Jag tycker att det är läskiga bilder, ärligt talat, sen må tanten ha varit hur pigg, rolig och bitsk som helst.

Kanske är jag påverkad av mitt bokprojekt. Redan i slutet av 2011 insåg jag att jag hade åldrats 20 år på tre år, om du fattar. Och det syns. Det syns verkligen på mitt utseende. Bilden till vänster föreställer mig år 2009, den i mitten är från den gångna helgen när jag var sjuk. Till höger Joan Rivers från 2008.

Tofflan 2009 SjukJoan Rivers


Nä, det är väl bara att konstatera 
att nån skönhet har jag aldrig varit och yngre blir jag inte heller med tiden. Det bekymrar mig egentligen inte så mycket som jag tror att det får andra att reagera negativt. Framför allt åldersdiskrimi-neras man när man söker jobb, det vet jag. Själv har jag ingen åldersnoja. Med stigande ålder har också kommit modet att våga göra fel och att våga göra bort sig – så länge ingen dör av det, förstås.

Varje rynka och linje i ansiktet är en erfarenhet. Alla är jag förstås inte stolt över, men de flesta har ändå lett till nån sorts utveckling. Alla färger i mitt hår, som jag beskrev som fyra igår, bär jag också med stolthet. Ingen av dem är nämligen falsk. Ibland önskar jag emellertid att jag hade lite bättre klädsmak och att jag klädde mig lite mer… moget än som i skrivande stund: svart linne och trasiga blåjeans. Linne och jeans med revor i ger definitivt inte pondus åt min uppenbarelse. Men det är bekvämt.

Vad har du för tankar om ålder och utseende??? Förtälj mig gärna genom att nyttja din rätt att kommentera på den här bloggen!

Och by the way… Joan Rivers… Det jag läser om henne gör mig nyfiken. Många kallar henne elak och skoningslös. Jag får känslan av att hon var mest skoningslös mot sin egen person. Värt att tänka på för somliga!.. Det kallas för självinsikt.

 

PS Alla unga, yngre än jag, som vill få nånting recenserat på en blogg nära sig, bör förse bloggaren med underlag!

PS2 Jerry har skrivit massor om Joan Rivers! Läs mer här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väldigt blandat inlägg.


 

Barnkrokar elefanter

Elefanter räknades och även om de var större än myror så var de inte fler.

Det var en rätt underlig dag igår. En fredag i långsam-hetens tecken som för min del avslutades med att jag fick veta att Brasse Brännström hade dött. Jisses vad det RIP:ades på Twitter!!! Bäste tweeten kom dock från Lena som skrev:

Sluta med det fåniga rip:andet! Visa respekt för våra stjärnor när de dör. Låt dem vila i frid på ren svenska. Ingen skulle väl säga v.i.f.

Många av oss har nån sorts av medierelation till Brasse tack vare Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag kan inte påstå att programmet – eller Brasse – var med och lärde mig att läsa, jag var för stor då. Men FEM och jag brukade titta ibland och vi kunde de flesta klassikerna. FEM hade dessutom vinyl-LP:n från krogshowen Varning för barn. Min favorit var Svordomsvisan.

Nån djupare relation till Brasse har jag alltså inte. Men lite sorgligt är det när bara en av tre som gjorde ett roligt barnprogram på yngre stenåldern nu är i livet. Eva Remaeus var bara 42 när hon gick bort, Brasse bara 69.

Kvisttomater

Kvisttomater för tolv spänn.

Större delen av min fredag tillbringade jag i mitt hem. Jag läste mycket. Men jag gick ut en liten promme för att kolla om MM-butiken möjligen ville skänka bort en liten anslagstavla till mig (det ville den inte, de sålde inte ens anslagstavlor) och för att köpa mat på Tokerian. En stor kyckling som räcker till tre middagar, om jag har tur, samt en ask kvisttomater för 12 kronor köpte jag. Jag gör allt för att bättra på mitt skamfilade grönsaksrykte…

Vinglas och Pjoltas sorgliga på Spotify

Det blev ett glas rött till Pjoltas sorgliga lista på Spotify.

På eftermiddagen lyssnade jag igenom Pjoltas sorgliga lista på Spotify. Jag insåg hur mycket jag har saknat Spotify när jag laddade ner det både på datorn och som app i mobilen! Men jag har förstås en gratisversion och har väl inte riktigt fattat om det är några begränsningar i den. Väldigt mycket reklam är det i alla fall, men det står jag ut med.

Det verkar som om min ljudkänslighet är på väg att gå över, alltså. De cirka sju månaderna på förra jobbet satte sina spår. Man blir ganska trött av att dela kontor med fem andra personer… När klockan var nästan midnatt var det ett väldigt smällande i en ytterdörr. Flera gånger. Då är jag inte ljudöverkänslig när jag säger det. Hela huset skakade, nämligen. Man kan tycka att folk borde vara lite mer hänsynsfulla när det är så sent och vi är flera som bor i det här huset. Men det är bara att konstatera att vi är olika.

Kvällen tillbringade jag först vid matbordet och därefter med fötterna i bubbel- och massagemaskinen. Båda mina fötter gör väldigt ont just nu, men lätt massage lindrar en stund. Under tiden styrde Pe så att min intervju med Anja Kontor kom ut på UppsalaNyheter. Detta med anledning av att Anja på måndag startar arbetet med åtta nya program i serien När livet vänder. Lite marknadsföringshjälp, alltså. Anja sköter ju allt sånt själv OCKSÅ – förutom allt hon gör i själva produktionen.

Innan jag kröp till kojs såg jag en usel film och slösade bort över två timmar på den. Varför, vet jag inte. Ville väl se om den skulle bli lite bra nån gång. Det blev den inte. Den enda behållningen var Julia Roberts som var snygg att se på.

Den här helgen är det jobbarhelg för Fästmön. Men jag vet inte hur det går med jobbandet, för igår kände sig älsklingen förkyld och låg mest på soffan. Det kan nog bli tufft att orka med långpass från 13 till 21 idag och från sju till 16 i morgon om man inte är kurant. Inte är det bra att smitta personerna där hon jobbar heller. En förkylning kan få stora konsekvenser för dem. Jag ska kolla läget lite senare!

Linnsan.

Linnsan drar norrut idag.

Jag har haft sms-kontakt med äldsta bonusdottern idag på morgonen. Gissningsvis sitter hon i en bil på väg norrut nu. Ett Toffelhjärta är ganska oroligt då, för resan är lång. Men jag tror att nånting riktigt spännande väntar på Linn!

Yellow

Det går ju inte precis att sudda bort nio felaktiga år i särskolan…

Hur det går för yngsta bonusdottern med det hon har på gång just nu är också spännande, fast på ett annat sätt. I torsdags var sista dan för kommunen att lämna ett yttrande över hennes anmälan till Skolinspektionen. Hon har inte fått nåt besked än, men det tar väl tid innan Skolinspektionen sammanställer och säger sitt. En handläggare från kommunen har i alla fall ringt upp Frida för att höra vilken typ av kompensation hjälp hon vill ha. Personligen tror jag att Uppsala kommun är rädd att få skadeståndskrav på sig. Men samtidigt kan det vara så, att det faktiskt finns en vilja att hjälpa den unga vuxna, som felaktigt gått i särskola hela grundskolan, till en utbildning.

Det är en rätt grå och trist dag idag och jag behöver inte gå ut om jag inte måste. Därför tror jag att jag häckar här hemma. Jag har tagit lite sovmorgon, men ligger ett minus i mitt jobbsökeri, så nån ansträngning måste jag göra. Mamma ska få ett telefonsamtal också. Gårdagens tvätt är vikt och undanstoppad.

Nåt spännande liv har jag inte, men min summering av fredagen är att den var rätt underlig. Idag står det lördag i almanackan. Skriv gärna några rader och berätta vad du gör denna dag, så att jag får lite input, jag som inte får ge mig ut på andra resor än de i cyberspace!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »