Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konkret erbjudande’

Gråmåndag känns som en adekvat beteckning på dagen. Det måtte ha regnat i natt, dessutom, för asfalten var blöt. Jag var trött och seg i morse, men jag kom upp – only just. Det värsta är att det blir en ännu tidigare uppstigning i morgon bitti, för då ska jag vara på bilverkstan klockan 7. Det är nämligen dags för Clark Kent* att få sommartofflorna på. Jag åker som sist till Märkesverkstan i stället för att låta såväl vanliga klåpare som före detta anställda klåpare vid Märkesverkstan gör jobbet till självkostnadspris. (Ja se betala för mig gör jag alltid – till och med gamla X har fått så mycket pengar att de borde ha vett hålla tyst.)

Jag fick sällskap i bilen i morse av Lucille. Vi gick nämligen ut från våra hem samtidigt och jag erbjöd lift. Alltid kul att prata med nån trevlig! Och jag sjunger ju inte längre i bilen om morgnarna, så… Nej, jag har tystnat. Det finns ingen glädje längre.

Det blev inte så mycket kväll för min del igår, men jag hann tvätta två maskiner. I kväll, när jag har burit ut däcken i bilen, ska jag köra en tredje. Jag fattar inte var all smutstvätt kommer ifrån, jag som inte ens är intresserad av kläder. Fast det klart. Jag måste ju ha kläder på mig när jag ska till jobbet.

Medan tvättmaskinen gjorde sitt såg jag sista delen på Brottet. Jag hade redan gissat innan att jag skulle bli förbannad på slutet. Allt jag kan säga är att det kunde ha varit värre, förstås, men det var inte bra. Så. Nu har jag inte avslöjat vad som hände, för det finns ju de som ännu inte har sett färdigt. Mitt totala omdöme om Brottet kommer i ett separat inlägg!

Runt klockan 22.45 kunde jag så krypa till kojs, för då var sista maskinen tvätt hängd. Men jag backade lite när jag klev in i sovrummet. Det såg verkligen ut som om jag skulle dela säng med Mumien…

Mumiesängkompis
Mumiesängkompis?


När jag sover ensam
brukar jag bara rulla av överkastet på den tomma sängen. I själva rullen hamnar då prydnadskuddarna och Kiss & Bajs i gosedjursform som tronar på min bädd. Men igår såg det rätt läskigt ut…

Mina ärr efter egenvårdsbehandlingen i fredags kväll ser inte så bra ut. De är röda och lite inflammerade. Men jag tror på att min kropp har kraft nog att klara av detta. Jag har nämligen ytterligare små operationer som väntar. Jag kanske hade behövt sutur trots allt, för på åtminstone två ställen är det rätt stora… hål… Äh, sutur är för mesar!

Såg på Twitter i morse att WordPress är hackat. Det oroar mig en del eftersom mitt Twitterkonto ju blev hackat för ett tag sen. Samtidigt har jag nyligen sett över lösenorden, så det borde inte vara nåt problem. Men läskigt och framför allt irriterande är det när folk roar sig med att förstöra för andra.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer på jobbet, men nånting händer väl. Jag jobbar på som vanligt och hoppas på mirakel, men börjar nu vänja mig vid tanken att fokusera på institution 1, min favoritinstitution, för övrigt. Fast jag kan ju inte riktigt klara mig ekonomiskt på 25 procent. Institution 2- jobbet är lika bra att lägga på hyllan, för jag har fortfarande inte fått nåt konkret erbjudande att ta ställning till. Så ställningen jag intar är

Nej tack, nu vill jag kunna planera mitt liv lite mer långsiktigt än två månader i taget.

Händer det nånting hos dig idag som du måste ta ställning till???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk, det är redan fredag idag och helgen är här! Den här arbetsveckan svischade förbi på riktigt. OK, den var en arbetsdag kort, men ändå. Kanske är det så att man jag försöker göra lika mycket trots att tiden är kortare? Och för det mesta fixar det till priset av att jag blir slut i rutan när helgen kommer? Detta är ett av skälen till att jag inte vill jobba deltid – jag skulle jobba ihjäl mig, snudd på. Ett annat skäl är förstås den ekonomiska biten.

På tal om jobb väntar jag på ett konkret erbjudande FORTFARANDE – jag säger inte från vilket håll, för det tar jag i ett lösenskyddat inlägg. Ludd, ludd, ludd. Igår fick jag ett nej på ett jobb jag sökte i februari. Även detta kommer i ett låst inlägg.

Aldrig mer den arbetsgivaren!

tänkte jag igår. Trots mina meriter och erfarenheter plus att jag verkligen lägger ner tid på att skriva bra ansökningar sorteras jag bort. Gång på gång. Jag tänker aldrig mer låta mig luras av bekanta att söka jobb där, verkligen aldrig mer! Jag har helt klart varit kvalificerad för samtliga tjänster jag har sökt hos denna arbetsgivare. En enda intervju har jag varit på för typ två år sen. Och jag har säkert sökt minst tio jobb hos arbetsgivaren i fråga – som har ett brett verksamhetsfält. OK, jag hör att jag låter som en dålig förlorare, men jag får aldrig några vettiga besked vad det är jag saknar i mitt CV.

Tofflan i en bok
Vad saknar jag i min levnadsteckning som gör att just den här arbetsgivaren dissar mig ständigt?


Trots detta bett i ett otroligt surt äpple
höll jag masken när jag kom hem igår kväll. Det var ju sista kvällen mamma var hos mig och jag ville inte visa hur ledsen, besviken och arg jag var. Mamma hade tidigare på dan varit ute en tur till apoteket. På kvällen gick vi tillsammans och handlade lite mat och diverse till både mamma och mig. Kvällens middag blev kallskuret och mimosasallad. Det passade alldeles förträffligt! Dessutom blev det mat över, så jag tar mig ett par kalkonskivor och ett par kycklingskivor till middag i kväll – inte bara ostbågar och öl.

Klockan elva kommer riksfärdtjänstens taxi och hämtar mamma. Hon packade det mesta igår, utom maten och sånt. Jag hoppas allt går bra, även resan, men det får jag förhoppningsvis höra i kväll. Det blir konstigt att komma hem till en tom lägenhet. Jag har liksom vant mig vid att mamma tassar runt där. Den här gången har det också gått väldigt bra, vi har inte bråkat nånting. Kanske beror det på att jag trots all oro i kroppen inför en osäker framtid känner mig nöjd med den tillvaro jag har just nu – åtminstone jobbmässigt sett. Andra saker i mitt liv får emellertid stå på

stand by 

och det gillar jag inte!

Idag ägnar jag större delen av min arbetsdag till att skriva ihop ett dokument om Husbygget jag har ägnat mig åt i vår. Dels en presentation av vad som finns där för den som inte orkar/vill titta, dels tankar kring utvecklingsmöjligheter av webbplatsen.

Samtidigt som taxin hämtar mamma får jag celebert besök här på jobbet. Jag tänker ge en liten guidad rundtur i huset och avsluta med en lunch nånstans på nåt av ställena här i närheten. Detta är en person som jag har träffat tidigare, men det var ganska många år sen och i ett helt annat arbetsliv. Mer om mitt besök kommer troligen på en blogg nära dig!

Så vad händer hos dig idag??? Får du också nåt celebert besök idag??? Skriv eller rita gärna en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här arbetsdagen kunde ha börjat bättre. Men jag är en känslomänniska och det kan inga små fjantar i hela världen ändra på, hur gärna de än vill. När jag kom till jobbet pratade jag med B som undrade hur det blir framöver. En i B:s familj har nyligen förlorat jobbet och själv ska B snart sluta. Vi undrade båda hur det ska gå med allting… För vem kan leva på a-kassa? Vem kan leva på sin pension? Möjligen personer som lever med personer som har inkomst eller att man själv har besparingar.

Välfärds-Sverige har gått i graven för länge sen. Jag tror inte att jag orkar höra en enda person till berätta om hur den har blivit av mitt jobbet eller inte kan försörja sig på den inkomst den har. Inte konstigt att det kommer en och annan tår. Sen kan ju de med enorma månadslöner glädjas åt sina bekymmer över att fundera vad de ska göra med alla sina pengar. För det finns ju såna personer i samhället också. Värsta sorten är väl dem som kallar sig socialister och som inte skäms för att ha en månadslön som skulle räcka till att avlöna fyra undersköterskor, typ. Jag mår rätt illa, ska du veta, för är det några jag tycker är värda BRA löner så är det alla – även undersköterskor – som jobbar med vård och omsorg om andra människor. Resten borde ha mer normala löner. Så tycker jag och det står jag för.

En tradition här på institution 1 är att ta fram ett gigantiskt påskägg med godis. I år har administratören köpt tolv kilo. Och ja. Jag som inte har ätit lösgodis sen början av december förra året eftersom jag blev magsjuk efter det, jag har ätit några bitar. Måste ju kompensera den mindre bra början på den här dagen. Tröstäta, på lätt svenska.

godis
De första bitarna jag tog idag. Jag har tagit fler.


I eftermiddag ska institution 2
ha verksamhetsråd och M har berättat att jag står på dagordningen, så att säga. Vi får se om det blir en liknande start på dagen här i morgon eller inte. På torsdag i nästa vecka har institution 1 ledningsgrupp, vilket är motsvarande. Då kommer jag upp på tapeten även där.

Jag avvaktar ett konkret erbjudande som jag kan ta ställning till. Jag har ännu inte fått svar på mitt mejl som jag skrev i måndags kväll – förra veckan. Eftersom befintligt erbjudande är luddigt bad jag om ett förtydligande. I skrivande stund är jag mer förvirrad än nånsin och vacklar än hit, än dit. Funderar i banor som

vad skulle jag kunna åstadkomma på vissa premisser och vad får jag låta bli att hantera?

Inte roligt när nånting som inte är färdigbyggt bara stannar av på grund av att byggherren inte har pengar. Ungefär som såna där hus vi såg på Rhodos i slutet av 1980-talet… Bortkastade pengar, om du frågar mig. Men det gör du inte. Du tiger.

Jag lunchar med Johan idag. Jag skulle så gärna vilja höra att hans dag har börjat bättre och att han inte jobbar sista dagen här på torsdag.


Livet är kort.

Read Full Post »