Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konjak’

Ett inlägg om en bok.


 

Gustavs grabbDen har fem år på nacken nu, Leif GW Perssons självbiografi Gustavs grabb. Berättelsen om min klassresa. Men jag har alltid velat läsa den. Glatt överraskad hittade jag den en lördag i februari hos Myrorna. Exemplaret, inbundet och i fint skick, var säkert inte läst mer än en gång och boken kostade bara 15 kronor. Vilket fynd! På eftermiddagen läste jag ut den – det gäller att göra vettiga saker nu och inte deppa ihop.

Inte tar det lång tid innan jag är helt fängslad av bokens innehåll. Författaren beskriver, subjektivt, förstås, sitt liv från barnaåren till nutid. Språket flödar klart och för berättelsen vidare i ett tempo som tilltalar mig mycket. Inte heller viker författaren för att skriva om svåra saker, som till exempel hatet gentemot sin mamma, sin missbruksnatur, sin övervikt och sitt självmordsförsök. Annat extra intressant för mig som kommunikatör är turerna i den så kallade Geijeraffären, där Leif GW Persson blev syndabock. Han blev mycket illa behandlad, men lyckades komma igen, som vi ju vet, bland annat som författare men också som TV-personlighet.

En stark person väjer inte för sina svaga sidor. Jag rörs alldeles särskilt när han beskriver det svarta hålet han upplever inuti sig själv efter pappans bortgång. Vi har så många likheter, författaren och jag, inte minst förhållandena till våra fäder. Men när jag läser om det som författaren fick med sig från sin far – en koppartunna, en klackring och en flaska konjak – skiljer vi oss åt. Jag fick visserligen både pappas klackring och hans konjak, men jag fick också en grav att gå till. Det fick inte Leif GW Persson.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett juligt inlägg.


 

Julgran

Världens finaste gran!

Dan före dopparedan… Ja, den började ju inte så bra med enorm trötthet och diverse krämpor. Sen, i detta Landet Lagom, uttryckte jag en åsikt som uppenbarligen inte var comme il faut i Metropolen Byhålan av alla ställen. Då fick jag höra att jag var en ordbajsare. Men så för bövelen, läs inte det jag skriver då! Jag tvingar ingen till det, men jag har all rätt att ha åsikter och jag har all rätt att uttrycka dem. Det är faktiskt så att vi inte kan älska alla, varken jag eller nån annan, vilket vi båda bevisade.

Arbetsdagen började i ett hetsigt tempo, men framåt eftermiddagen nådde jag målet för dagen och då ville jag mest gå hem. Både NK* och jag är emellertid plikttrogna och stannade tills vår arbetsdag var slut, det vill säga klockan 16.30. Då tog vi julledigt. NK skulle ha Lilla Julafton med svägerskor, svärmor med flera hemma och jag skulle hem och gå ut med sopor och… klä granen! Som alla år blev den förstås Världens finaste gröngöling gran när den var utspökad klädd.

Men som du kanske kan ana på bilden finns där ännu inga klappar under granen. Jag fick min julklapp från min uppdragsgivare hemlevererad idag – en fin grillpanna i gjutjärn. Samtidigt läste jag om min arbetsgivares policy för julklappar. I stället för att ge kunder och konsulter klappar väljer företaget att skänka pengar, en del av sin vinst, till sitt skolprojekt i Zambia. I år går pengarna till ett datorcenter med nya möbler och luftkonditionering samt en extra lärare. Vidare bjuds ett hundratal barn i byar kring Livingstone på en julfest där det bland annat ska delas ut skolböcker. Det tycker jag känns verkligen bra! Här kan du läsa mer och se en liten film!

Här i New Village har vi provsmakat lite på vår jul, mamma och jag. Efter granklädningen blev det julknäcke med kalkon på. Mamma griljerade en kalkon i stället för en skinka, eftersom jag inte äter griskött. Till dessert blev det kaffe och ytterligare en provsmakning – av julgodis. Fästmöns knäck och kola blev med beröm godkända. Och jag slog på stort och tog en konjak ur flaskan som var min pappas. Ja jisses så jag super! Pappa gick bort sommaren 2006 och det finns flera flaskor med alkoholhaltiga drycker kvar som har varit hans.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och medan jag har ordbajsat/skrivit detta 
har det faktiskt blivit julafton. Jag hör just nu att tomten är utanför min sovrumsdörr och jag tror att h*n har lämnat en strumpa med klappar. Så jag är bortskämd. Jag får julklappar även i år. I eftermiddags kom dessutom NK med ett litet spännande paket som jag misstänker inte innehåller parfym. Nån som vill gissa på innehållet???

Julklapp från NK

En julklapp från NK.


Nu är det dags att sussa lite 
så jag orkar upp till julfreden i Åbo som utlyses på SvT klockan 10.55. Den borde en och annan titta på, förutom jag själv, dårå…

Jag önskar dig en riktigt god jul! En fredlig sådan, förstås.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om positivt tänkande och belöningar för uselt utfört arbete.


Nog har jag sagt det förr,
men det förtjänar att upprepas:

Det bästa med huvudvärk är att man då vet att man har ett huvud.

I morse var det skallebank som hette duga. Fick ta tablett. Den hjälpte ungefär halva dan. Sen kom värken tillbaka. Ögonen känns irriterade, musklerna stela och värkiga. OCH FY SÅ JAG GNÄLLER! Men jag känner mig hurven och det är råddigt i skallen. Så råddig att jag lyckades göra

ett fel

som har ältats större delen av arbetsdan. Nej, jag är inte felfri och jag tar på mig skulden: felet är mitt. Och även om det är ett mysterium varifrån jag fick den felaktiga uppgiften tänker jag inte skylla på nån annan. Felet är gjort, ingen avled och till nästa gång ska jag trippelkolla. Varför älta det in absurdum? (<== retorisk fråga)

Och nej. Jag tänker inte sjukskriva mig som väldigt många gör när det är allmänt jobbigt. Det löser inga problem. I stället tröstar jag mig med en riktigt god bit från Schweiz.

Mousse chocolat

Mousse chocolat – grymt god, väldigt söt och inte en kalori i. Ha ha haaaa…


Det pågår spel runt omkring mig.
Jag gillar inte det. Men det är svårt att låta bli att låta sig bli indragen. Skitsvårt när man vill vara både lojal och omtänksam, men ändå välja den bästa sidan.

Ingen bra dag idag heller, med andra ord. (Fast jag har gjort fler bra och uppskattade saker än dåliga idag. Faktiskt!) Min intention när jag kom hem var att jag skulle gå raka vägen in i duschen. Ha! Först bytte jag ett par trasiga glödlampor. Sen dammsög jag upp lite grus i hallen. Därefter vattnade jag samt sparkade igång en maskin tvätt. Och så ringde jag mamma. Där fick jag bland annat höra saker om upphittade ting som varit fördolda och nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Är det nån som håller på att bli alldeles råddig eller är det Nån annan som har..? Äh, det går ju inte att skylla på Nån annan i det här fallet. Det är bara att inse.

Sen tog jag en lång och varm dusch och tvättade håret. Det kändes lite bättre även om jag inte får till barret som jag vill. Tre rostade mackor åt jag innan jag hängde tvätt. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i sajbärspäjs innan jag häller ner mig i fåtöljen med Flaskpost från P, som är min bok på gång. Kanske att det blir nån liten virre eller några droppar konjak för att motverka hurvenheten. Men jag brukar inte tåla sån sprit så bra, jag får ont i magen. Och nån mer jävla krämpa vill jag inte ha just nu!

Hur mår du då???


Livet är kort.

Read Full Post »

E hade först inte kunnat sätta fingret alls på något konkret. Det var mest en känsla han fick. En känsla av en inkräktares närvaro, en objuden besökare som vistades i hans hem när han inte var hemma själv… Det kunde vara en uppvikt mattkant, ett till synes helt oskyldigt skräp på golvet, ett veck på handduken, en köksstol på sniskan. För det var just detta ”på sniskan”. E lämnade ALDRIG nåt på sniskan. Han lämnade heller aldrig en uppvikt mattkant, ett skräp på golvet eller ett veck på handduken. Han var alldeles för ordningsam för det.

Men det stämde inte. Det kunde ju inte stämma. Han låste båda låsen när han gick hemifrån och båda låsen var låsta när han återvände om kvällarna. Bostadsrättsföreningen hade inte tillgång till niotillhållarlåsens nycklar, så det kunde inte heller vara ett besök från någon i styrelsen eller någon hantverkare. Det hela var mycket besynnerligt, men av någon anledning skakade han av sig det och tillskrev det stress och tanklöshet.

Men det var när han såg att någon hade varit inne i hans barskåp och så tydligt, och nästan uppenbart för att locka till sig hans uppmärksamhet, vridit konjaksflaskan så att dess etikett var vänd mot skåpets vägg, som han började låsa båda låsen även när han var hemma. Han lät nycklarna sitta kvar i låsen. Och därmed fick han vara ostörd åtminstone under kvällar och nätter.

Dagtid var det emellertid någon annan som vistades i hans hem, det stod helt klart. Frågan var bara vem och hur personen ifråga kunde veta när han själv inte var där. Ty även om det sällan hände sig, så blev ju E sjuk då och då. Visserligen vistades han även under sjukdom på sitt arbete allt som oftast, dock inte alltid.

Av en händelse en dag plockade han ut gåvan, mutan, ur en av sina bokhyllor. Det var nämligen där han hade placerat boken med sitt pekuniära innehåll i avvaktan på… Tja, han visste inte riktigt vad. Denna dag tog E emellertid fram boken och öppnade den. Ut föll då ett papper som inte hade legat där tidigare och ett fotografi av honom själv, på väg mot garaget en tidig morgon, uppenbarligen. På pappret stod textat i spretig handstil:

‘Jag vet var du bor, jag känner dina tider. Sluta att förfölja mig, så upphör mina besök hos dig. Om inte, blir det konsekvenser. Ta pengarna och res. Res bort i några månader. Semester skulle göra dig gott.’

Pappret var inte undertecknat. Han blev varm, sedan kall och så varm igen. E ville inte ha de där pengarna! Han skulle ha lämnat tillbaka boken och dess innehåll så snart han upptäckt det hela. E hade inte längre något behov av pengar. Det var nämligen vid den här tiden han genom ett arv blev miljonär. Inte en miljon, utan många miljoner rikare…

Read Full Post »