De röda glasflaskorna

Ett inlägg om ett par vackra FINSKA, inte östgötska, flaskor.

I november förra året skrev jag ett blogginlägg om min beundran för glas. Bland annat skrev jag om ett par vackra, rubinröda glasflaskor som jag tillskrev Monica Bratt och Reijmyre glasbruk. Men så fick jag en kommentar i februari i år från en av mina finska läsare som gjorde mig lite förvirrad men mycket nyfiken…

De är finska, inte östgötska.

Helena hette hon som kommenterade här och hon skrev att mina flaskor är finska och från Riihimäen lasi. Eftersom jag har rötter både i Östergötland (mamma) och i Finland (pappa) blev jag därför lite konfys, men kände att Helena mycket säkert hade rätt. Det har varit så mycket – bra och mindre bra – i mitt liv sen Helena kommenterade i februari i år, men nu i juli när jag var nere och hälsade jag på mamma kom jag ihåg att fråga.

Hur är det med de där rubinröda flaskorna som jag fick av dig och pappa nån gång? Jag har trott att de var från Reijmyre, men en av mina läsare har skrivit att de är finska!

Din läsare har rätt!

svarade mamma.

Pappa och jag åkte ju till Finland många gånger i början när vi blev ett par och när vi var nygifta. De här flaskorna köpte vi på ett glasbruk i Finland. Sen behöll vi en flaska själva och gav en till mormor och morfar.

Äntligen fick jag sanningen och det var roligt att höra hur det ligger till med flaskorna. Nu kan jag se på dem med lite nya ögon, delvis, även om de har varit i min ägo sen början av 1990-talet, säkert.

Flaskorna är alltså köpta i Finland, runt cirka 1960. Men är det nån som vet nåt mer om glasbruket och om formgivaren? Hör gärna av dig via en kommentar här! Tack på förhand!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett paket från Charlotte och Hjärtat

Ett inlägg om ett spännande paket som kom idag.

Dagens post var… en avi! En lapp som jag skulle åka till ICA Heidan med för att hämta ut ett paket. Mig veterligen har jag bara beställt några DVD-filmer i sommar. Den senaste som kom, Hitchcock, kom direkt i postboxen. Så jag blev både konfys och nyfiken, förstås. Fästmön och jag slängde oss i bilen (efter att jag först hade besökt Glasbanken på Stormarknaden). Anna var nog lika nyfikis som jag!

Anna var med.

Det var massor av folk inne på affären, men vi slapp gå in och tog bara en lapp i förbutiken. Det var bara en kund före mig till Posten. (HA! Augustifarmor, jag har hittat Posten IRL!) Postkillen gick iväg från Postdisken, in i ett bakomvarande rum. Han kom ut med ett ganska tungt paket!

Paketet var från den vänliga Charlotte på Apoteket Hjärtat som jag fräste så åt på senhösten när jag väntade på besked om c eller C, behandling etc! Hon hade inte glömt bort mig, trots allt! Ja, jag bad faktiskt om ursäkt och Charlotte skickade ett paket julkaffe, så vi skildes inte åt med några hårda ord. Hon lovade mig då, för ett halvår sen, alltså, att jag skulle få testa några av Hjärtats produkter. Och nu kom prylarna! TACK, Charlotte! 

Paket och brev från Charlotte.

Inuti lådan låg en fin påse full av spännande prylar…

Spännande!

Påsen visade sig innehålla fotvårdsprodukter ur Hjärtats serie Apolosophy. Det var fotskrubb, fotsalt, fotsalva, fotspray och fotcrème samt som bonus, ett nagellack.

Fotvårdsprodukter.

Det kom inga som helst krav i brevet om att jag ska skriva om produkterna, men jag tänkte faktiskt göra det. Men först testa, sen tycka och så blogga. Du som känner mig vet ju att jag inte smörar för nån utan är ärlig när jag recenserar saker och ting – om det så är böcker, film, TV – eller andra typer av produkter. Bland annat gjorde jag ju en egen klinisk prövning av VårtFri för att se om de verkligen var så bra som reklamen vill ha den till. (Och för mig var den det!)

Så här i sommartider, när fötterna blir varma, och man som jag måste jobba i gympadojor (visserligen luftiga sådana, men ändå…) för att kunna använda mina inlägg, passar fotsprayen bäst att prövas först!

Livet är kort.

Read Full Post »