Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konfrontera’

Ett inlägg om en ny TV-serie.


 

Sanna Lundell och Ann Söderlund

Sanna Lundell och Ann Söderlund för i Djävulsdansen. (Fotot är lånat från SvT:s webbplats.)

Alldeles nyss har jag sett den första delen av Djävulsdansen. Jag är ganska schack matt. Det handlar om beroende och medberoende och trots att jag varit bara lite drabbad i mitt liv är det jobbigt att se det här programmet.

Programledarna Ann Söderlund och Sanna Lundell träffar en kvinna och en ung man som båda är barn till missbrukande föräldrar. Hillevi Wahl har skrivit en bok om sin uppväxt, till och med. Hon berättar väldigt rakt på sak och vi får också höra en del stycken ur hennes bok. Det är nästan skönt att höra henne berätta om sitt skrivande och om hur hon går in i det. Men det gör ont när hon berättar att hon också går sönder under arbetet och lyfts ut till den nya verkligheten av sin make.

Den unge Simons upplevelser är nyare i tiden. Hans pappa har varit drogfri i tio månader när de träffas. Det är så… tufft.

Det blev en stark start av den här programserien. Trots det och trots att programledarna själva har deltagit i en djävulsdans som medberoende i sina familjer, blir det inte riktigt fullträff. Simon är så skör, så skör och en gravid och känslosam Ann Söderlund känns kanske inte riktigt som den bästa samtalsledaren när Simon ska konfrontera sin pappa. Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar vad som händer med Simon efteråt. Hans pappa åker tillbaka till behandlingshemmet, men den unge mannen… Vart tar han vägen? Vem har en famn för honom?

Men det jag gillar med programmet är blandningen av kända och vanliga människor. Det känns rätt och viktigt att visa att ”alla” kan drabbas. Efter varje program finns det möjlighet att chatta med programledarna och producenten Ann-Linn Guillou på SvT:s webbplats.

Toffelomdömet för första programmet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång
får vi träffa Märta Tikkanen, till exempel, vars man Henrik hade grava missbruksproblem.

Missade du första delen kan du titta här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om TV-programmet Stalkers.


Igår kväll
var det inte mycket liv i luckan här. Vi bestämde oss för att titta på TV3:s program Stalkers. Och jag kan meddela att jag blev totalt botad från kiss-och-bajshumor för all framtid.

stalkers programledare

Hasse Aro och Sanna Lundell programleder Stalkers. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)


Gårdagskvällens program
handlade nämligen om en stalker, en förföljare, som kallades Bajsmannen. Bajsmannen härjade/r på internet, främst på Facebook. Sitt ”namn” fick han i programmet på grund av det faktum att han lyckats publicera bajsbilder på en kvinnas Facebooksida.

Bilderna visades i TV-rutan och jag ljuger om jag säger att jag tittade. Jag blev tvungen att vända mig bort, det var fruktansvärt vidrigt. Hur kan man bara komma på en sån idé???

Vidare har den så kallade Bajsmannen skapat manipulerade bilder där han till exempel har tagit profilbilder av nåns ansikte och monterat på en naken kropp. En av kvinnorna fick till sist nog när mannen gav sig på hans dotter. För det hjälpte inte att polisanmäla eller stänga kontot – trakasserierna och förföljelserna bara fortsatte.

Hasse Aro och Sanna Lundell är programledare. Till sin hjälp har de några experter. Tillsammans med dessa utarbetar de en strategi som sen vanligen leder till att Hasse Aro konfronterar stalkern.

Jag kan tycka att det borde vara polisens sak att göra detta och inte folk från ett TV-program. Inte heller är jag säker på att det är rätt metod att hantera stalkers. I en del fall upphör förföljelserna, medan förföljelserna fortsätter i andra fall. Men vad gör man i sin desperation när varken hot eller bilder eller ens stalkerns IP-nummer räcker för att få polisen att ingripa?

Man kan lära sig mycket av det som sägs i programmet, helt klart. Framför allt tänker jag på beskrivningen av gårdagskvällens nätstalker.

Han lider av en social inkompetens, men behöver för den skull inte vara en ren dåre

sa en av experterna. Och fortsatte:

Men han har en fixering vid vissa människor, i det här fallet coacher.

Den typiske nätstalkaren är en person som tillbringar det mesta av sin vakna tid ute på nätet där h*n förföljer folk – inte nödvändigtvis människor han känner. Så var inte fallet igår, till exempel. Bajsmannen hade inte träffat nån av de två kvinnorna eller mannen som framträdde i programmet och som har blivit/är förföljda av honom.

En av kvinnorna har försökt att få Bajsmannen att sluta genom att försöka kommunicera med honom. Då kräver han nån sorts upprättelse. Kvinnan sa bland annat:

Han vill förhandla så att jag ska framställa honom som så bra som möjligt på nätet.

När jag går till mig själv kan jag bara nicka instämmande. Det var så mycket i gårdagens program som stämde in på det jag själv har upplevt och upplever. Min version av upprinnelsen är att en person och jag hade olika åsikter i ett ämne jag skrev om här på bloggen. För tre och ett halvt år sen, om inte mer nu. Personen uttryckte sig väldigt otrevligt i sina kommentarer. Jag blev kontaktad av flera av mina vänner och bekanta som bad mig

göra nåt

eftersom de upplevde ett stort obehag när personen kommenterade här hos mig. Det gick så långt att flera sa att de skulle sluta kommentera här.

Mitt sätt att lösa det på var att blockera personen från att kommentera. Då har vi alla sluppit oförskämdheter. Däremot har jag inte sluppit ifrån förföljelser och förtal i andra sociala medier. Det har till och med gått så långt att personen har kontaktat människor i min yrkessfär för att, så att säga, ge dem sin version. Det är människor som kanske inte ens har nån aning om att jag känner mig förföljd. Vidare har jag inte berättat för fler än familjen samt en vän som numera är avliden vem jag känner mig förföljd av. Men många har gissat eller var med vid diskussionen för tre och ett halvt år sen och vet/tror sig veta vem det är ändå.

Även jag har kontaktat personen och vädjat. Det gjorde jag så sent som i slutet av förra året, när jag kände att jag ville lägga all kraft på att bli frisk från Lilla c (flera stora tumörer som visade sig vara godartade, tack och lov!).

Men jag tänker INTE, såsom även min stalker föreslog, be om ursäkt här på bloggen (för vad?). Det vore för mig att göra som Bajsmannen ville: bli framställd i god dager. Hur skulle jag kunna det? Det är inte jag som har förföljt.

Jag säger som en av kvinnorna igår:

Jag vill bara att förföljelserna ska upphöra!

Över tre och ett halvt år och förföljelser på ibland flera gånger i timmen, dygnet runt, på bloggen. Vad som sprids om mig i sociala medier har jag bara delvis en aning om. Nu vill jag att detta sjuka beteende upphör!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite smågnälligt inlägg med funderingar om käppar i hjul, papper och sånt.


Tänk att inga större incidenter
inträffade i trafiken på väg hem idag från jobbet! Mer än två puckon som gjorde vansinnesomkörningar. Men det är liksom smällar man får ta. Bara puckona inte smäller i min bil.

Toyota Yaris
Min bil, det vill säga Clark Kent.


Det började regna
redan på förmiddagen idag och sen tilltog det. Det blev helt enkelt en perfekt dag för att städa hemmavid! Jag har skurat badrum och duschrum/toa samt dammat. Att själv gå in i duschen och tvätta av sig sen kändes som att bestiga ett berg. Men jag gjorde det!

Just när jag skulle stänga dörren ringde hemtelefonen. Det är nästan bara en person som ringer på den – förutom en del förvirrade säljare som inte fattar det här med NIX – min mamma. Jag bara kände att jag inte orkade gå och svara. Det är torsdag idag och på en vecka har vi telefonerat fredag, söndag, måndag, onsdag och så i kväll, dårå. För naturligtvis ringde jag upp. Sen. När jag hade duschat klart. Idag ville hon höra hur det hade gått med intervjun och det var ju snällt. Men sen sätter ältandet igång och då slutar jag lyssna. Fast det kändes som att hon uppfattade hur trött jag är i kväll, så det blev ett väldigt kort samtal. Jag är så trött att jag mår fysiskt illa…

Dammsugningen tar jag i morgon kväll. Jag ska bara in till Tokerian och handla lite på vägen hem från jobbet. Det behövs fyllas på lite i kylen. Prästostbågar är väldigt nödvändiga att inhandla också. Fästmön jobbar till klockan 20 och då åker jag förstås och hämtar henne.

Willysskylt
In hit i morgon.


Annars går jag och tänker på intervjun,
förstås. Undrar om jag skulle ha svarat annorlunda, om jag inte svamlade fram nåt dumt svar på nån svår fråga. Troligen. Det är inte så lätt att svara smart när man blir grillad i 35 minuter…

Jag funderar också på människor som sätter käppar i hjulen för andra. Skulle den jag tänker på göra det är det tvärslut med Snäll-Tofflan. Då ska vissa papper skickas vidare. Papper, som jag nästan hade glömt att back up:a. Gulp… Jag ruvar inte på hämnd, jag är för att gräva ner stridsyxor när det har gått så många år. Men när en person på fem minuter så totalt lyckades förstöra en annan människas liv, måste den människan, som nu har försökt bygga upp nåt helt nytt utan ens en träbit från det förra livet, se om sitt hus. Jag är stark, fokuserad och jag har ett mål. (Även om jag är skitüberjävlatrött och bara vill ge upp ibland.)

Cykelhjul
Inga käppar i det där hjulet, inte.


Nu ska jag slänga mig
i bäste fåtöljen och läsa min bok på gång. Den boken som gör lite, lite ont att läsa bitvis. Eller också är det jag som läser in en allegori där det inte finns nån.

Lite senare blir det sista delen av Ice Cream Girls på TV. Det börjar hetta till nu och Serena vill konfrontera Poppy. Eller är det tvärtom? Mycket spännande!


Livet är kort.

Read Full Post »

En ny serie på TV3, Stalkars, hade urpremiär i kväll. Jag bänkade mig för att titta på när Sanna Lundell och Hasse Aro tog sig an ett fall med en stalker som förföljde en tjej, känd från en dokusåpa.

Hasse Aro och Sanna Lundell hjälper personer som är utsatt för stalkers. (Bilden är lånad från TV3:s hemsida.)


Kvällens avsnitt
handlade om Susanne som började få kommentarer på sin blogg i samband med att hon var med i en dokusåpa på TV. Det hela eskalerade till sms, mms, mejl och telefonsamtal. Personen som förföljde henne uppfattade det som att de hade ett förhållande – trots att de inte ens hade träffats. Susanne svarade inte heller på kommentarer, sms eller mejl. Ändå fortsatte förföljandet.

I programmet konfronterades stalkern av Hasse Aro och medhjälpare. Hur det gick tänker jag inte avslöja här!

Det läskiga med den här mannen är hur han bara fortsätter och fortsätter att mejla, framför allt. Han är inne massor med gånger på hennes blogg – en gång har man bevis för att han besökt den 31 gånger på ett dygn! Men faktum är att det är en gång lägre än toppnoteringen för en av mina förföljare… Så nu är ju frågan hur jag går vidare… Det tål att tänkas på.

Serien Stalkers första avsnitt behöver jag inte tänka alltför länge på för att ge ett toppenbetyg! Serien tar upp ett synnerligen angeläget ämne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jahapp! Smartot Tofflan har satt i sig en hel ask gröna druvor. Är inte det att be om problem, så säg?! Nu blir natten allt annat än ljuvlig – och morgondagen riskerar att bli ljudlig. Och definitivt inte väldoftande för Petite Moi och omgivningen. Så smart när man ska på anställningsintervju, eller hur? Ja, du kanske gör kopplingen utan att jag behöver skriva ut den, men ifall att kan jag ju antyda att druvor och min mage inte är bästa kompisar…


Druvor och min mage är två som borde hålla sig ifrån varandra…

                                                                                                                                                               På tal om kompisar behöver jag akut ett råd. Scenariot är följande*:
Jag har sett att en av mina vänner, en sån där som jag har kategoriserat

Riktig Kompis,

har börjat umgås med en person som bland annat har hånat mig, baktalat mig och förföljt mig. Hur ställer jag mig till detta? Ska jag

göra slut

med min

Riktiga Kompis?

Ska jag konfrontera? Ska jag vänta på att få höra nåt från personen själv? Ska jag strunta i det? Nää, jag är riktigt förvirrad. Och inte så lite ledsen…

Och det är ju inte så bra inför förmiddagens övning heller…

För övrigt var druvorna skitgoda, så det så!

                                                                                                                                                                  *Ett något omskrivet scenario så att ingen ska känna sig utpekade. Gud och alla människor tycks ju tro att jag alltid skriver om just dem…

Read Full Post »