Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘koncentration’

Jorå, det går saaakta men säääkert lite framåt med Renoir-pusslet. Jag har byggt en markis, några hattar, en del av en klänning, två stolpar, en del av ett staket och en skjortärm, typ. Fast den ena hatten har Fästmön byggt, när jag tänker efter. Det har varit – och är – lite svårt med koncentrationen. Men jag byggde en halvtimma medan jag pratade med mamma i telefonen. Så här ser det ut nu:


Så här långt – eller kort, snarare – har jag kommit.

                                                                                                                                                        Nu är det säkert bara 1 400 bitar kvar att lägga av de ursprungliga 1 500… Men jag tänker inte ge mig! Jag är envis som alla ”Bergare”, vars blod jag till 50 procent har i mig. Fast i skrivande stund är jag i Himlen, så pusslet får ligga och vila tills nästa vecka.

Read Full Post »

Så blev det måndag och vardag igen. Inte för att det gör nån skillnad för mig, men det känns ändå lite skönt. Fast det är väl kanske lätt för mig att säga som inte måste iväg nånstans. Fästmön var uppe tidigt i morse och jag likaså för att skjutsa henne till jobbet. Hon mår fortfarande inte bra, men ska göra ett försök att jobba idag. I morgon får hon vila igen när hon har ledig dag. Jag har sagt att hon får ringa om hon känner sig dålig och vill bli hämtad innan arbetsdagen är slut.

Hela morgonen har det smällts i dörrar här så man undrar om man är med i en fars. Eller om folk bara har vissa svårigheter att stänga sin dörr försiktigt. Vaktmästaren plogade här utanför också så jag trodde att asfalt och allt skulle ryka med, det lät verkligen förfärligt illa. Men det måste göras.

Det var runt sex grader kallt och väldigt halt ute. Jag såg massor av lastbilar som åkte till snötippen här utanför för att tippa snö. Måste gå och ta en bild därifrån senare idag för det börjar bli alperna där ute i år igen.


Den här bilden är tagen i början av mars förra året och jag tror INTE att det är mindre snö i år…

                                                                                                                                                       Idag står inget särskilt på agendan mer än att jag måste tvätta mitt urskitiga hår och så borde jag ta tag i jordens strykhög. En sån där hög som liksom inte försvinner trots alla förbannelser jag uttalar när jag passerar den.

Sen måste jag väl ut och handla nån middag till mamma och mig. Mamma blir ju kvar till lördag, så vi ska väl hitta på nåt mer än att sitta här hemma och glo. Tyvärr har vi inte riktigt samma intressen – mamma gillar att glo på kungligt och sport på TV, jag föredrar deckare och thrillers. I kväll är vi trots detta ense om att se andra avsnittet av Drottningoffret! Man kan ju nästan säga att den serien är en blandning av kungligt och thriller!..


De två lysande spelade huvudkaraktärerna!

                                                                                                                                                       Och så älskar hon att shoppa, medan jag ser till exempel klädshopping som ett nödvändigt ont. Men jag ska väl åka ut med henne nån dag i veckan så att hon får titta på vad det nu är hon vill se.

Dagarna går annars fort, tycker jag. Sanden i timglaset är på väg att rinna ut. Jag står fast vid min plan och följer den med delmål till dess jag når slutmålet. Det är några saker jobbmässigt som jag ska kolla upp, men det blir först när mamma har åkt. Jag känner att jag varken har ron eller koncentrationen att ringa och att sitta vid datorn när hon är här och pratar lite då och då… Några jobb har jag emellertid sökt i nyårsveckan, men sen när Anna kom dan före nyårsafton fick jag ju en sjukling dessutom att pyssla om. Fast det gjorde jag så gärna, för inte ville jag att hon skulle ligga ensam hemma och vara sjuk!

Read Full Post »

Det känns som om jag faller. Faller fritt. Utan att nånting tar emot. Men det är nog yrseln. Mest. Och den här förbannade tröttheten.

Jag har vilat hela eftermiddagen och kvällen. Legat ovanpå gästsängen och läst. Suttit i favoritfåtöljen och tittat på de två första avsnitten av Honungsfällan, en film som gick på Kanal 9 i somras i tre delar, men som jag spelade in på DVD:n. Filmen är baserad på Unni Lindells bok med samma namn. Älsklingen och jag tittade på fyra av filmerna i somras, men de två sista har vi inte sett. Anna läste däremot boken Honungsfällan nyligen, så hon har inte varit så sugen på att se den som film.


Här har jag legat och tittat ett par timmar i kväll.

                                                                                                                                                        Jag har värmt lite mat idag och åt ungefär hälften. Resten la jag i en bytta – det får bli middag till i morgon. Och så har jag ätit gröna druvor. Söta, saftiga och förhoppningsvis nyttiga för mitt blod och min mage.


Söta, saftiga och nyttiga.

                                                                                                                                                      Tänderna är borstade och jag ska hoppa i nattsärken* och krypa till kojs. Det är tomt att sova utan Anna. Jag saknar hennes närhet. Jag saknar att höra henne andas bredvid. Saknar att inte kunna sträcka ut handen och röra vid henne. Telefoni och sms blir inte riktigt samma sak… Men vi vilar på var sitt håll. Och jag hoppas hon tar tillfället i akt och ger sig ut på tur i svampskogen i morgon. Lite frisk luft är aldrig fel.

Min morgondag har inte mycket på agendan. Det blir väl att försöka gå ut med lite sopor. Sen ska jag försöka läsa ut min bok som jag har tragglat med ett tag nu. Men det sägs att de låga värdena påverkar koncentrationen och jag börjar inse att det stämmer.

På tal om att stämma hade fru Hatt och jag en spännande sms-dialog i afton. Vi har så många likheter, har vi kommit på. Allt ifrån favoritförfattare till att hata foppatofflor…

Nu ska jag låta mig falla ner i sängen. Allena. Det går det med, det måste det. Men det klart att man helst av allt vill vara med sin kära.

                                                                                                                                                    *hoppa i nattsärken = Svensson-omskrivning för att jag sover endast i Hugo Boss, för att parafrasera en viss Marilyn Monroe.

Read Full Post »

Det var när D insåg att han inte skulle lyckas bli av med E genom sina vanliga metoder mutor och hot, som de rena trakasserierna inleddes. Det var alltifrån bemötande med total tystnad (”jag skiter i vad du säger”) eller rena lögner om E:s person. Och lögnerna var förstås värst eftersom E inte visste riktigt vad de gick ut på och hur de utformades. Detta låg honom förstås i fatet eftersom han då inte kunde bemöta eventuell kritik – eller lögn! – gentemot sin person.

Det hela urartade så till den milda grad att D började kommunicera med E via e-post. Anklagelserna for vilda där, men det D tycktes bortse ifrån var att e-post kan lagras på olika sätt och uppvisas vid behov. E var i det här fallet mycket klok och samlade all e-post från D samt gjorde nogsamma kopior som han sparade på ett usb-minne.

Kanske var det när detta uppdagades för D som han inledde arbetsdagen med att kraftfullt stänga dörren till E:s lilla kontor. Som en sorts markering att ”jag är minsann fortfarande kung!”

Men smällande i dörrar och anklagelser via e-post kunde E ta. Det var värre med de lögner som kom i dagen först efter hans frånfälle, egentligen. En av dem var att E var lat och vägrade lyda order om tjänstgöring kvällstid. Frågan hade aldrig kommit upp, mig veterligen – och tro mig, jag kände E mycket väl. Jag kände E så väl att jag utan att ljuga vill påstå att han var allt annat än lat. Att lathet fick honom att må dåligt. Riktigt dåligt.

Vidare skulle E ha brustit i social kompetens på flera sätt än ett. Detta påstående var alltför generellt för mig att kunna bemöta, men jag kände ju till att E kunde vara tämligen absorberad av ett ärende, en fråga, en teori, en uppgift och då i detta tillstånd framstå som avig, avvisande och oartig. I själva verket handlade det om djup koncentration och hushållande med tid. Och någon gång handlade det om att E faktiskt inte såg eftersom hans syn gradvis hade försämrats.

Read Full Post »

« Newer Posts