Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kön’

Det var ju inte helt tyst under förra året kring det lilla ordet

hen.

Tänk att ett sånt yttepytteord kan skapa ett sånt liv i luckan som det blev! Själv höll jag mig en bit utanför debatten. Min ståndpunkt är att hen är OK att använda när man inte vet könet eller när personen som ska beskrivas själv tycker att hen är lämpligt. I övriga fall får det lätt ett löjets skimmer över sig. Jag kände mig till exempel förlöjligad av en SUR kvinna som kallade mig hen på Fejan (jag fick kommentaren uppläst för mig, för jag finns ju inte på Fejan). Förlöjligad därför att jag är en hon och inget annat. Mitt kön är inte osäkert och det visste den SURA kvinnan ifråga, så det var bara ren elakhet från hennes sida.

Hur som helst, nu är det dags för ytterligare ett nytt ord. Ett ord som egentligen inte är så nytt, nämligen det ännu mera yttepyttiga ordet

en.

Syftet med att börja använda det är att få ett könsneutralt alternativ till ordet

man.

Alltså det pronomen man (sic!) använder när man (!) vill beskriva nånting lite generellt så där och inte helt utpekande vilket kön som tycker/tänker/säger nåt.

Men att använda en är egentligen inte nåt nytt! Det används dialektalt, till exempel i Östergyllen, och det har använts ganska länge.

Dagens Nyheter har skrivit en intressant artikel om detta. I artikeln uttalar sig lite olika människor om vad det anser om en. De flesta är rätt OK med det, utan Magdalena Ribbing, enligt artikeln med titeln etikettsauktoritet. Jag undrar lite över varför man har tagit med hennes åsikter i den här frågan – hon är ju knappast språkexpert – men hon säger:

Jag undrar om inte ’en’ är på väg att bli en modegrej precis som ’hen’. Det hela känns fjantigt. Möjligen är ’en’-inträdet ett utslag av att vilja vara fin och ha extra finess. ’Man’ ses som tjatigt och tråkigt […]

Modegrej eller inte, jag tycker inte att en skulle påvisa att man är fin och har mer finess, snarare att man går tillbaka till sina rötter. Dessutom tycker jag att en är bättre än man. Fast ibland funkar det alldeles utmärkt att, som vi ibland inte vågar göra för att vi är rädda att förhäva oss, skriva

jag 

i stället för man….

Har du nån åsikt i den här viktiga frågan???


Livet är kort.

Read Full Post »

Den gångna veckan undrade Tofflan, på uppdrag av den yngre generation, vilken din favoritform är.

Så här fördelade sig de 25 inkomna svaren:

24 procent (sex personer) svarade: Oval.

20 procent (fem personer) svarade: Trekant.

16 procent (fyra personer) svarade: Cirkel. 

Tolv procent (tre personer) svarade: Kvadrat.

Tolv procent (tre personer) svarade: Romb.

Tolv procent (tre personer) svarade: Annan form.

Fyra procent (en person) svarade: Cylinder. 

Arga Klara kommenterade:

Vilket djur är runt och sptesigt? Kon, såklart. 🙂

Tofflan kommenterade:

Och jag har trekant som favoritform! När vi var barn och spelade Plump skulle jag alltid ha trekantiga plumpar! Sen, när jag kom ut ur garderoben, blev det rosa trianglar…

Cattis kommenterade:

Oj, undrar om jag har någon favoritform?! Men det får bli rund, en form som är mjuk och vänlig och kan expandera åt alla håll!


Stort TACK till dig
som klickade ett svar och till Klara och Cattis som kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan som du som vanligt hittar i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Visst är det bra att tänka på anpassningar när man producerar trycksaker. Det kan handla om att översätta till andra språk,  att göra en hemsida talande, att spela in en film på teckenspråk, kulturanpassa, för att nämna några anpassningar. Men när IKEA

anpassar sig

genom att ta bort kvinnor och flickor i sin katalog i Saudiarabien känns det lite… för mycket, för mig.

Pressansvarig säger att

[…] det är olyckligt […]

men kan samtidigt inte garantera att man gör annat än att anpassa sig till den kultur och de lagar som finns i Saudiarabien. Samtidigt beklagar hon att kvinnor och flickor har retuscherats bort.

Pressansvarig lovar emellertid att saker och ting ska ses över och säger vidare:

[…] Vi ska inte göra avkall på våra grundläggande värderingar och kommer att behöva se över våra egna rutiner avseende de lokala katalogversionerna. Vi kommer att diskutera frågan med våra tre franchisetagare i Saudiarabien. Vi har varit verksamma i området i 30 år. Jag vågar inte säga hur det blir, får återkomma om det […]

Här hemma beklagar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att IKEA väljer att göra kvinnor osynliga. Det är IKEA-gruppen som har gjort katalogen åt IKEA i Saudiarabien. Nyamko Sabuni säger till dem:

[…] Även den vars idé är att tjäna pengar måste ha principer, och dem måste man hålla på. Och är det något land som behöver ta del av Ikeas värdegrund så är det Saudiarabien. Därför är det synd att det är just där man väljer att frångå en del av sin värdegrund, i det här fallet jämställdhet, […]

För mig är det obegripligt att ta bort ett helt kön ur en katalog. Och även om IKEA är ett privat företag som gör som det vill känns detta inte riktigt 2012…


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:
Så här skriver DN på nätet om hen.


Idag läser jag
en massa upprörda tweets om att Gunilla Herlitz vid Dagens Nyheter förbjuder användningen av ordet hen i tidningen. Tydligen har det skrivits om det hela i Dagens Media – och där är det för tillfället omöjligt att komma in… Men… Jag läser bland annat hos den kloka Mymlan vad det hela handlar om.

Jag sammanfattar:

Gunilla Herlitz har alltså infört ett förbud på DN mot att använda ordet ”hen”. En policy, till och med. Skälet hon har angett är att det kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. 

Alltså, vad är problemet? Hur kan man förbjuda ord? Nyord dyker upp hela tiden just för att de är nya ord. Ska vi förbjuda det? Ska vi hindra språket från att utvecklas?

Jag tycker att hen ser snyggare ut i text än när man skriver han/hon. Jag tycker också att det är OK att använda hen om personer som själva så önskar. Vad är det som är så farligt med det lilla hen??? Är det nån som känner sig hotad?

För en gångs skull, nästan, håller jag med TTspråket, som twittrar:

Hen kan användas i nyhetstexter. A: På den intervjuades önskemål. B: På skribentens önskemål. C: När skribenten ej känner till personens kön.

På min arbetsplats, som är ett universitet, kontaktade en av doktorandern universitetets språkkoordinator för att höra hur vi ska göra när vi skriver i tjänsten. Där blev det inte alls kalla handen, även om det inte finns några exakta påbud om att hen ska införas. Däremot rekommenderades vi att börja använda hen

[…] eftersom det onekligen är praktiskt […]

Och precis så tycker jag. Hen är praktiskt. För mig är det inget

queerpolitiskt ställningstagande

att använda hen i vissa sammanhang – det vill säga de exempel som TTspråket ovan anger. Det är helt enkelt praktiskt.

Märkligt hur detta lilla ord kan göra folk så upprörda. Jag menar, tänk om folk i stället blev upprörda över viktiga saker i världen och livet såsom krig, orättvisor, självmord, rasism, homofobi, mobbning, cancerpatienter som tvingas betala för sin egen behandling och sånt…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 28 rimmar på Gotta (veckans höjdpunkter) liksom på Råtta (veckans dalar). Så här är dessa enligt mig:

Gotta


Råtta

Read Full Post »

Orden i rubriken är inte mina, de kommer från en artikel i Dagens Nyheter. Det finns en lögn, enligt artikeln som hänvisar till såväl psykologer som undersökningar. Och den är att föräldrar älskar sina barn lika mycket.

Mina bonusbarn på skolfoton tagna 2009, tror jag.


Troligen är det en hemlighet
som många föräldrar gömmer längst in. Få skulle erkänna det öppet att man föredrog ett av sina barn framför det eller de andra. Men eftersom barn har olika temperament finns det vissa barn i syskonskaran som föräldrarna går bättre ihop med, menar psykologen Per Johansson vid universitetet i Lund. En amerikansk professor följde 384 syskonpar under tre år. Hon filmade konflikter med föräldrarna. Slutsatsen hon drog var att 65 procent av mammorna och 70 procent av papporna verkligen visade en förkärlek för ett av barnen.

Men vad beror skillnaden på? Visst kan det ha att göra med temperament, men enligt forskarna ligger förstfödda bra till. Föräldrar gillar också barn som är mest lika dem själva, enligt forskarna. Kön kan också spela in på så sätt att mammor gillar söner mest och pappor döttrar.

Psykologen Per i Lund sammanfattar det hela så här:

[…] vi har inte lika lätt för alla. De flesta älskar sina barn lika mycket men känner mer närhet till ett av dem […]

Själv har jag varken syskon eller barn, så jag vet inte alls hur det är. Mina föräldrar fick visst högsta vinsten med en gång för 50 år sen och nöjde sig med den. Skämt åsido, det fanns andra skäl till att jag inte fick syskon. Och mina skäl till att jag inte har skaffat barn är att jag inte har velat – mest därför att jag inte har träffat nån som jag vill ha barn med. För jag är av den åsikten att  ett barn ska man vara två om. På ålderns höst (typ jag var… 45) fick jag plötsligt fyra bonusbarn. Och jag kan ärligt säga att jag älskar dem lika mycket alla fyra. Det vet jag för jag kan bli arg på dem, jag kan bli ledsen för deras skull och jag kan glädjas med dem när det går bra. Men de är inte mina barn och det är inte mitt uppdrag att uppfostra eller försörja dem, det har de två riktiga föräldrar som gör. För övrigt är två av dem vuxna nu, så…

Jag vågar knappt ställa frågan, för jag tror inte jag får några svar, men tror du att föräldrar älskar sina barn på olika sätt och gör du själv det?

Read Full Post »

Idag finns det ett förbud mot att diskriminera äldre i arbetslivet och i utbildningen. Nu vill regeringen utöka förbudet till ett förbud på områden där det saknas. Det ska dock finnas vissa undantag och dessa handlar om nedre åldersgränser på krogen, till exempel.

Jag var gammal tant redan tio år före min födsel.


Integrationsministern, folkpartisten Erik Ullenhag
från Uppsala,
tycker att det finns en märklig syn på ålder och äldres kompetens idag. Han menar att vi ofta slarvar bort äldres kunnande. Och jag håller med!

Om lagförslaget går igenom kan vi förvänta oss en ny lag vid nästa årsskifte. Exempel på åldersdiskriminering som den nya lagen skulle förbjuda är att neka äldre bensinkort, telefonabonnemang, inträde till restauranger, seniorboenden med övre åldersgräns och liknande.

Att diskrimineras på grund av sitt kön, sin sexuella läggning, sin tro eller ett funktionshinder är sånt som redan är förbjudet idag i arbetslivet. Ändå har jag känt mig diskriminerad i vissa av dessa avseenden. När jag var aktivt arbetssökande kände jag mig åldersdiskriminerad. Jag fick en känsla av att många arbetsgivare, som sökte personer inom min yrkeskår, sorterade bort mig eftersom jag var närmare 50. Precis som om nån som är +45 inte skulle kunna göra hemsidor, ha kunskaper om och erfarenhet av sociala medier, surfa på nätet etc… (typiska saker som ingår i tjänster jag söker).

Jag tycker att det är lovvärt att integrationsministern tar upp frågan om åldersdiskriminering och ett lagförslag mot detta. MEN… jag hoppas verkligen att den nya lagen, om det nu blir en sån, inte är lika tandlös som den diskrimineringslagstiftning som redan finns. Jag minns till exempel det lesbiska paret som kastades ut från en restaurang för att de hade gett varandra en puss (förlorade i domstol), jag minns den högt uppsatte chefen som kränkte kvinnliga medarbetare via e-post, en man som visserligen förlorade sitt jobb men som fick miljoner i avgångsvederlag samt efter mycket kort tid togs tillbaka till en av sina tidigare höga positioner i ett annat företag – där han bland annat har arbetsledaransvar för kvinnor (en organisation med 80 procent kvinnor), med mera, med mera.

Nej, ska det vara, så ska det vara, tycker jag. Lagstiftningen mot åldersdiskriminering ska vara hård, alltså!

Read Full Post »

Läser i Dagens Nyheter idag om Rättviseförmedlingen. Det är ett projekt som hjälper medier att få en större mångfald genom att till exempel hitta kvinnliga experter. Tidigare har man funnits i Sverige och nu ska man pröva lyckan i Italien.

Matilda Malmquist Glas är en av initiativtagarna till projektet i Italien. Hon menar att det finns där finns utrymmer för diskussion och ett nytt klimat sedan Berlusconi avgått. Hon säger bland annat:

[…] En debatt blossade upp i sociala medier när endast manliga kandidater föreslogs till den nya rege­ringen. Vi försöker hänga på den våg som italienarna själva startade. […]

Vad händer nu då? Jo, Rättviseförmedlingen efterlyser kompetens på sociala medier och sammanställer listor på bra personer. Vi får hoppas att kriterierna för

bra personer

är just bra. Inte bara kvinnor.

Det man har insett är att projektet är svårt att driva från Sverige. Nu hoppas man hitta en Lina Thomsgårdi Italien som kan sköta det hela. Lina Thomsgård var den som grundade Rättviseförmedlingen i Sverige.

Det ska bli lite spännande att se vad det blir av detta. Jag är lite skeptiskt mot detta att ett kön ska värderas högre än ett annat bara för att det är just ett visst kön. Men uppenbarligen har Lina Thomsgård gjort stora framgångar här i Sverige, så… Detta följer vi upp!

Read Full Post »

Jag tycker inte att det är OK att knarka. Jag tycker inte att det är värre om kändisar knarkar än om vanliga dödliga gör det, men jag tycker att offentliga personer ändå bör föregå med ett visst gott föredöme. En ny mätning visar att 70 procent av svenskarna håller med mig – det är viktigt att offentliga personer låter bli narkotika.

Som illustration till hur motstridig synen på narkotika är i vårt land tar Dagens Nyheter upp barnprogramledaren Ola Lindholm. Han blev nyligen dömd för ett ett ringa narkotikabrott. Han uttalade sig före domen att det kanske tar tre månader, sen är hans brott förlåtet och han kan åter visa sig i rutan. Och det gick ju faktiskt snabbare än så – redan nu har han jobb kreativ producent på produktionsbolaget ITV Studios Nordic. Bolaget gör bland anant TV-program som Robinson, Draknästet och Halv åtta hos mig. Och enligt bolagets VD är det inte helt omöjligt att Ola Lindholm får jobba som… programledare för barn i framtiden.

Men nu har alltså en ny undersökning, gjord bland cirka tusen personer, visat att det faktiskt spelar roll om kändisar knarkar eller inte. Samtidigt växer misstron runt omkring oss – i bland annat media – om vårt lands narkotikapolitik. Lindriga narkotikabrott framställs som just… lindriga brott. Brott som jämställs med att köra bil utan bälte. Men hallå, vem är så korkad att man kör bil utan bälte? Det tar bara ett par sekunder att bälta sig, vad är problemet???


Det är väl inte tidskrävande eller svårt att ta på sig ett sånt här?

                                                                                                                                                              Det finns ju fler kända svenskar som har blivit dömda för narkotikabrott. Det jag är fundersam över är hur olika de behandlas. Sanna Bråding hamnade ute kylan direkt (hon dömdes i augusti 2008) och har väl först nu börjat få uppdrag igen, medan Micke Persbrandt (greps i januari i år), tja, han erkände, betalade böterna och sen var det glömt och han lika hyllad efteråt som före. Är det skillnad på kändisar och kändisar, liksom? Eller handlar det om kön? Vad har media för roll? Vad tror du?

För mig tycks det som om skillnaden beror på kön och att medias hantering spelar roll. Men samtidigt kan jag tycka att Persbrandt var rak och ärlig och erkände med en gång, vilket Ola Lindholm ju aldrig har gjort. Han dömdes mot sitt nekande. Så olika, ändå verkar dessa herrar flyta på i tillvaron rätt OK.

För övrigt, som jag skrev inledningsvis, tycker jag inte att det är OK att knarka – även om vissa brott anses lindriga…

Read Full Post »

Hur är det, egentligen? Har du berättat på ditt jobb att du är hetero, homo, bisexuell, trans eller queer? Skämt åsido, det finns många som skulle uppskatta att man inte drar bögskämt vid fikabordet. Det tror i alla fall Tobias Tengström i Unionens HBT-nätverk som jobbar med attityder.

Coachen Petra Elisson framhåller chefens roll. Hon anser att chefer inte alltid förstår vilken påverkan de faktiskt har genom att föregå med gott exempel. Hur dårå? Ja, till exempel markera mot dåliga beteenden som bögskämt, men också att inte utgå från att en anställds partner är av ett visst kön. Petra Elisson har till och med skrivit en bok om detta, Regnbågschefen.


Mina nya, fina sockar kanske blir ett redskap när det är dags att komma ut på jobbet???

                                                                                                                                                             RFSL jobbar med att HBT-certifiera arbetsplatser. Här i vårt län är Folktandvården en föregångare. Som också har fått mycket kritik för det, förstås. Men faktiskt också utmärkelser! Och nu är en familjecentral i Skogås på väg att bli certifierad.

Det är en balansgång, det där med att komma ut på jobbet. Jag har själv i skrivande stund inte gjort det mer än till min handledare. På nåt sätt har jag inte känt att det är läge för nån sån utannonsering. Det får vänta tills jag känner mig mer personlig och bekväm. Jag är nämligen vis av vissa erfarenheter… Och jag är på jobbet främst för att jobba, inte för att vara privat.

Men jag tycker att alla belackare av vår Folktandvårds certifiering bör sluta upp med det. Att få HBT-certifiering behöver ju inte nödvändigtvis handla enbart om patienter utan kanske också en del om de anställda själva… Tänk på det innan ni hånar en verksamhet som föregår med gott exempel! Heja Folktandvården!

Och durå, som tillhör gruppen HBTQ-personer – har du kommit ut på jobbet???

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »