Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kompetent’

Ett inlägg om hår och annat äventyrligt.


 

Rött hår på bussen

Vad tycks om min nya frilla? Äh, jag bara skojar!

Bland det bästa jag vet är att få krypa upp i skinnstolen som är ett mellanting mellan fåtölj och tandläkarstol, svepas in i en vid särk och bara få lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Eftersom jag har en kort frisyr måste jag klippa håret var sjätte veckan. Ja, detta är en lyx jag unnar mig och tänker så göra så länge jag kan. Jag har ett besvärligt hår, med virvlar på fel ställen, tunt på vissa ställen, tjockt på andra. Det måste tuktas. Ofta. Om jag inte gör det ser jag väldigt ovårdad ut. Det senaste året har jag rakat nacke och sidor och haft en ganska tuff frisyr, men förra gången gjorde M på ett lite annat sätt för att jag idag skulle testa en delvis ny frisyr. Se bilden ovan!

Jag med snedseglarfrilla

Jag med snedseglarfrilla.

Äh jag bara skojar! Personen på bilden såg vi på bussen hem. H*n hade krulligt och tjockt hår… och väldigt rött. Jag har numera flera färger i mitt hår – grått, vitt, brunt, blont – men alla är ==> naturliga. M sa att det ser ut som om jag har en kippa baktill. Konstgjord färg eller slingor är alltså varken nödvändigt eller behövligt just nu – jag har färger i huvet så det räcker, om man säger så.

M rakade sidor och nacke och lämnade längd kvar uppe på huvet. Sen hade hon i en massa klegga, rufsade runt och blåste. Det braiga med min nya frisyr är att jag kan göra håret upptill fluffigt om jag vill, slickat om jag vill eller nånstans mitt emellan. När det var nygjort var det emellertid åt snedseglarhållet. Lite kul och busigt.

Thaimat och Singah

Het thaimat och en kall Singah var toppen!

Efter klippningen travade jag ner till stan. Jag var så stolt att jag fixade att åka buss på egen hand till frissan, men jag hade tuggummi i käften och en bok i näven som verktyg att klara resan. Inte var det mycket folk på bussen ner heller. Det underlättade för mig. Från frissan är det promenadavstånd till stan och Fästmön och jag möttes mitt i centrum. Anna hade lovat att bjuda på thaimat, så vi gick till Thai Village och åt buffé.

Jag åt som vanligt alldeles för mycket. Det blev två tallrikar fulla av godsaker. Kycklingspetten var goda, men jag tyckte nog att jordnötssåsen saknade en och annan jordnöt. Sesambullarna var väldigt kletiga också, som om de inte hade blivit färdiggräddade.

Anna kollar mobilen

Anna kollade sin mobil medan jag fipplade med min.

Min iPhone har krånglat lite i ett par dar, så medan vi åt tog jag till det äldsta tricket i världen, typ: omstart. Jag sitter alltid och håller andan lite när jag gör sånt, men allt gick bra och efteråt fungerade den som den skulle. Mitt bundna abonnemang går snart ut och jag hoppas att det för med sig en lägre månadskostnad. Självklart har jag sneglat på en nyare modell, men det är bara att slå bort av ekonomiska skäl. Förresten ska jag ju försöka hitta en mobil till mamma i första hand, i födelsedagspresent.

Röda blommor nära

Att titta på och fota blommor är gratis.

På jobbfronten intet nytt. Det jag hade hoppats på till hösten ser ut att skita sig – som allting annat. Detta innebär att jag måste försöka ta fram nån form av plan C. Hela tillvaron gungar och jag lever från dag dag och får försöka vara tacksam för var dag jag överlever. Det här livet är inget hårresande äventyr på annat sätt än att det är ett äventyr att få det ekonomiska att gå ihop. Hittills har jag lyckats och DET kanske är nåt jag kan sätta upp på mitt CV.

Att titta på och fota blommor är i alla fall gratis. Dessa röda gjorde både mig och Anna glada på hemvägen igår. Vi tog nämligen ett annat bussnummer hem, så vi fick promenera en bit. Det var skönt att inte gå och lägga sig med full mage… Tack, min älskling, för den goda maten!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omorganiserat inlägg.


 

Kära Statsministern, Gud eller Nån!

Nu tycker jag att det är dags att du ger mig den där posten som generaldirektör vid Myndigheten. Myndigheten och jag har haft så många mindre lyckade möten och eftersom jag får göra allt arbete i princip själv kan jag inte hjälpa att jag tycker att här behövs en Omorganisation. Ja, med stort O. För en myndighet som inte lever upp till sitt namn, som inte utför det namnet säger att den ska göra, behöver ses över. Rejält. Med en teoretisk högtryckstvättmaskin.

Du kanske hävdar att ett namnbyte skulle vara enklare. Betänk då bara alla miljoner som skulle behöva läggas på att låta en extern aktör skapa en ny grafisk profil. Nej, just det. Inte värt det. Dessutom tror jag att även du tror och vill att tanken med Myndigheten var god – och den har möjligheter att faktiskt leva upp till sitt namn! Med rätt uppdrag och efter en rejäl ”tvätt”, alltså.

Inne i biltvätten

Det behövs en rejäl högtryckstvätt.

 


Det är här jag kommer in.
För jag har ju fått göra allt från handlingsplaner och att tipsa om tester och hur man genomför stormöten med heterogen målgrupp till att få återkoppling av rapporter, telefonsamtal och e-post, få till stånd personliga möten samt coachning inklusive översyn av handlingar. Med mera. Jag börjar bli trött på att få göra det utan lön.

Det finns mycket kompetens inom Myndigheten, men du förstår, Kära Statsministern/Gud/Nån, de som vill göra nåt bra lyfts inte fram. I stället får vi ”kunder” träffa oengagerade och sömniga personer i nån sorts Tröstlöshetens väntrum. Ett väntrum fyllt av den där ovan nämnda heterogena målgruppen. Eller människor, med ett annat ord.

Först och främst vill jag därför flytta ner ett antal frontfigurer från Myndighetens telefoniska Kundtjänst till golvet. Där sitter en massa duktiga och lösningsorienterade Myndighetsanställda. Jag pratade med en senast i morse. Anita gjorde verkligen allt för att hjälpa mig. Men till vilken nytta när Myndigheten inte ens svarar i telefonen..?

Ta då ner dessa frontfigurer till Tröstlöshetens väntrum så att de får göra det braiga jobb de gör per telefon fast på golvet. För de anställda som står där har till och med svårt att ordna de mest basala ting som att beställa biljetter. I verkliga livet skulle vi aldrig acceptera att en kund först får höra

jag ordnar det nu under eftermiddagen, lita på mig

till att nästa dag skamset få lyssna till ursäkten

det kom sjukdom emellan.

Det duger inte när detta kan orsaka inte bara irritation utan inkomstbortfall och framtida men för kunden. Kunden befinner sig nämligen i en väldigt utsatt position och sånt som sjukdom existerar inte på kundens papper. Däremot i verkligheten, förstås, men det får kunden hantera bäst den vill.

telefoner

Ta ner frontfigurerna från den telefoniska Kundtjänsten till golvet.


Som steg två
vill jag se till att alla anställda handläggare går en kurs i att svara i telefonen alternativt att ringa tillbaka samma dag. Att bara ha kontakt via e-post räcker inte när det handlar om Myndighetens uppdrag. Det rätta uppdraget, vill säga. Det räcker inte heller att hänvisa kunder till att googla (!) – uppenbarligen kan varken en del kunder eller anställda det. Då måste man prata. Igår såg jag ett förträffligt exempel på hur en anställd bemötte och hjälpte en kund i tårar. Mer sånt!

Det tredje steget är att anställa byråkrater vid Myndigheten som vill vara lite mindre byråkratiska än ”alla andra” och lite mer flexibla. Nöjda kunder skapar nämligen nånting som kallas goodwill. För kunder pratar med varandra och åsikter sprids från mun till öra till mun i alla oändlighet. En dag kan det faktiskt vara så att även Myndigheten behöver rekrytera personal AKUT. Men vem vill jobba på ett ställe som de flesta/många tycker illa om?

Kära Statsministern/Gud/Nån, jag kan räkna upp ännu fler steg och jag kan tala om för dig hur stegen skulle kunna genomföras. MEN… och här kommer det: det krävs en insats från dig också:

Myndigheten behöver nämligen få rätt uppdrag
och tillräckligt med resurser för att utföra detta på bästa sätt.

Jag kan dessutom mycket väl tänka mig att de anställda som har tätast kundkontakt IRL får arbetstidsförkortning. På så vis blir myndigheten ett föredöme när det gäller att måna om sina anställda. Vidare kan även Myndigheten sätta fler människor i arbete och bidrar på så sätt också till att minska arbetslösheten här i Sverige. Och sen vill jag inte höra talas om särskilda satsningar på unga och utlandsfödda! Alla människor har lika värde, sägs det och det betyder att alla kunder hos er har rätt att få hjälp till en framtid. För om vissa grupper ska få särskilda förmåner kan vi lika gärna införa ättestupa igen.

Nå… När kan jag tillträda GD-posten?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett liknande inlägg.


 

Nä. Det här blir inget lika-som-bär-inlägg.  Carin Götblad är både söt och kompetent – jag är ingetdera. Rikspolischef blev hon inte, det blev Dannemannen, men hon blir regionpolischef här i Uppsala i Polisregion Mitt vid årsskiftet. Strunt samma. Det var inte jobb det här inlägget skulle handla om utan vad Carin Götblad och jag har gemensamt. Eller vilka liknande egenskaper vi har, ska jag säga.

Carin GötbladEn rädd rånar-Toffla
Polis och tjuv? Carin Götblad till vänster, Tofflan till höger.


För nåt år sen
såg jag en TV-intervju med Carin Götblad. Och det var där jag hittade vår likhet! Det visade sig nämligen att Carin Götblad äter exakt samma mat… varje dag… Hon äter italienskt och hon äter en pastarätt.

Min fantasi när det gäller matlagning är ju, som bekant, riktigt dålig. Så den gångna veckan har jag nästan gjort som Carin Götblad: ätit italienskt och samma mat flera dar. Det var nämligen extrapris på pizza både här och där och jag köpte på mig tre stycken. I onsdags var jag på lokal och åt… pizza, förstås. (Förra lösenordet gäller på det inlägget.) Idag åt jag den sista pizzan ur frysen. Fast jag har varvat med fiskgratäng också, som var billigt föregående vecka.

De pizzor jag har ätit har förstås haft lite olika ovanpå – Carin Götblad äter ju alltid exakt samma pastasås. Idag åt jag en väldigt god som hade mozarella. Tyvärr gled toppingen av hela tiden, så det blev ganska kladdigt. Godast var förstås pizzan i onsdags.

Pizza med mjölk o bok

Söndagsmiddag blev pizza, förstås.

 

Men en annan skillnad är ju att jag åker till Himlen ibland och äter riktig mat. Det gjorde jag igår (nytt lösenord gäller!).

Vad har DU ätit i veckan och skulle DU kunna äta som Carin Götblad och som nästan jag gör???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nytt, listigt inlägg.


 

Jag måste göra en ny önske-/inköpslista. Det behövs mer grejor än sist. Och den ena listan utesluter inte den andra. De kompletterar varandra.

Här är min önske-/inköpslista för dagen:

  • ett många par nya glasögon till Fästmön 
  • tandfixning för både Anna och mig
  • ett munskydd att ha när jag städar (jag får svårt att andas av rengöringsmedlen)
  • en fest för alla arbetsgivare som har mejlat nej till mig – så att de ser vilken urtrevlig och kompetent förmåga de har gått miste om
  • en extra fin och egen fest för alla arbetsgivare som har mejlat nej till mig en fredag så att de ångrar sig lite
  • en dramaten till Anna
  • ett par nya skor till äldsta bonussonen
  • ett hus i skogen – med ett fantastiskt bibliotek och lååångt till närmaste granne
  • en säng som är bättre för våra ryggar (aj!)
  • alla böcker på min inköpslista
  • en ny skrivbordsstol (den knarrar förfärligt och sitsen är verkligen sprucken)
  • ett nytt mejlkonto med en adress som jag väljer helt själv
  • en pedikyr
  • en Maria Lang-vandring i Sko.. Nora tillsammans med FEM och våra respektive

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här dagen när det plötsligt blev vinter igen.

 

snöig februarimorgon på baksidan

Så här såg det ut på baksidan i morse: snö,snö och åter snö. Och så grannens jätte-bigga TV som står på dygnet runt.

Egentligen blev jag inte så väldigt förvånad när jag hissade persiennerna i morse. Det har varit två morgnar med minusgrader, igår ner till nästan sju grader kallt. Och så i natt hade den kommit tillbaka igen med besked. Vintern. Det hade snöat ganska mycket här under dygnets mörka timmar. Men det är ju februari månad och vad annat är att vänta än att det plötsligt kan slå om och snöa efter några ljuvligt soliga dagar, med blå himmel och fåglalåt.

Nä, förvånad blev jag inte, men besviken, förstås. Jag gillar inte alls snö och kyla. Vintern är den sämsta årstiden, enligt min mening. Nu vill jag ha vår! Jag vill fota blommor och knoppar och njuta av kvitter, vårsol och himlar utan moln. Men jag får uppenbarligen ge mig till tåls.

Snöigt träd utanför jobbet

Även på jobbet var det snö.

Det var rejält halt och moddigt att köra i morse. I kväll när jag åkte hem hade mycket av snön försvunnit, men i stället var det halt. Som vanligt vid halka gäller det att hålla avstånd. Jag fixar det, dessvärre gäller det inte alla bilförare.

Arbetsdagen försvann i ett nafs. Jag var på ett möte och så blev det ett lunchmöte med M där vi förberedde pressmeddelande med mera inför ett pris som M ska ta emot på måndag. Som pricken över i kom ett mejl senare på eftermiddagen att M hade fått det där eftertraktade jobbet. Vilken kanondag för somliga! M är SÅ värd det!

På tal om jobb är jag förstås glad åt att min älskling nu får chansen att visa det jag redan vet att hon fixar på sitt jobb. Det blev klart redan igår. Lite läskigt förstår jag att det är, men Anna har alla förutsättningar att lyckas: hon är lugn och sansad, hon är kompetent och erfaren, hon har kollegorna bakom om sig och chefens förtroende. Jag är fullkomligt övertygad om att det går hur bra som helst. I morgon kväll hoppas jag att vi kan fira lite med ost och kex och ett svindyrt rödvin. På lördag ska vi eventuellt fira ett födelsedagsbarn först och därefter oss själva med en försenad Alla Hjärtans-middag nånstans på lokal.

Men vi är inte framme vid helgen ännu. Det är bara torsdag. Jag städade i kväll efter jobbet, det vill säga dammsög. Sen var det skönt att duscha och sätta sig renhårig vid köksbordet och käka knäckemackor och dricka mjölk. Till måltiden avnjöts en flukt i UppsalaTidningen. Den börjar bli alltmer lik sin storebror. Journalisterna gör till och med samma stavfel. Pinsamt och trist, tycker Vän af Ordning. Dessutom fnös jag lite åt reportaget om Uppsalas största twittrare. Bara för att man har många följare på Twitter behöver man inte vara störst. Eller bäst. Tycker jag, dårå, som bara har 200nånting följare till skillnad från den som ligger i topp med över 9 000 följare. Jag visste inte ens att man kunde ha så många följare…

Diplom Antikrundan från LysekilTorsdag innebär förstås AntikrundanJust den här torsdagen visades ett program från Lysekil. Som vanligt satt jag med appen och värderade och gissade. En del av mina värderingar blev vilda fantasier, medan andra stämde ganska bra. Ändå kommer jag inte upp i nån högre klass, utan stannar kvar i gruppen Antikintresserad. Till skillnad från Herr Raffa som jag har hört ska vara en väääldigt duktig antikvärderare. Suck!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tackande inlägg.


Igår, fredag,
fick jag ett par tre stycken så fina mejl från en av mina läsare, Mladen. Jag ville därför passa på att tacka. Det är roligt att få positiv återkoppling på nånting man skriver, allra helst som det är ett ämne där jag själv är djupt engagerad. Ett ämne som inte är ytligt: Arbetsförmedlingen och arbetslöshet.

Mladen hade särskilt fastnat för dessa rader, som jag skrev i ett inlägg:

Vad gäller Arbetsförmedlingen och dess roll anser jag att om inget görs snart kring byråkratin och byråkraterna har den snart spelat ut sin roll. Vem vill till exempel ha en handlingsplan som är formulerad enligt ett standardformulär, där i princip endast viss personalia är utbytt? En sån plan kan jag skriva själv. Jag vill inte att mina skattepengar ska betala en handläggare för detta. Innan jag avslutar vill jag poängtera att det inom Arbetsförmedlingen och dess organisation också finns duktiga, kompetenta, obyråkratiska och empatiska medarbetare. Man kan inte generalisera och säga att alla som jobbar inom Arbetsförmedlingen är ”dåliga”. Tyvärr skyms sikten dessa ljushuvuden av de medarbetare som är deras motsatser – inkompetenta, byråkratiska och totalt i avsaknad av empati.

Ja det är hårda ord från mig, även om jag också ger credit till dem som så förtjänar. För såna anställda finns också inom organisationen. Dessutom finns såväl bra som mindre bra arbetssökande. Men poängen är att dessa arbetssökande befinner sig i ett sånt underläge jämfört med jätten/byråkraterna. Om Arbetsförmedlingens anställda kunde visa lite vanlig hyfs och empati ibland skulle det vara guld värt.

Vidare önskar jag förstås också att de som jobbar där är kompetenta. Personligen har jag inte sett så mycket av den varan i höstas när jag var inskriven vid Arbetsförmedlingen i Uppsala som arbetssökande.

Mladen skriver även i ett av sina mejl till mig:

[…] Det finns en rad etiska frågor kring det hela, tycker jag. Man kan ju inte plocka dun från levande gås, men an arbetslös kan behandlas hur som helst …ta vilket jobb som helst…och inte sällan tåla på sitt jobb vad som helst. […]

Just nu är Mladen och jag lyckligt lottade för vi har jobb. Men ingen av oss glömmer dem som är kvar Arbetsförmedlingens… händer.

Tack, Mladen, för dina fina mejl! Var rädd om dig – och ditt jobb, så att du slipper Arbetsförmedlingen – och lycka till i livet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Att jag är både blåst och humorbefriad,
såväl mytoman som elak, har jag fått höra så det räcker de senaste dagarna. Det gör ont, men det är väl också syftet? (Retorisk fråga.) Fast jag har förstås också fått höra att jag är värdefull och snäll, kompetent och en kämpe. Såna ord om mig väger lite tyngre. Idag kan jag komplettera omdömena om min person med

genomblåst.

Det blåser som 17 idag och jag har just varit ute på en promenad om ungefär 4,3 kilometer. Jag kan ärligt säga att jag höll på att vända tillbaka hemåt flera gånger. Men jag trotsade blåsten och egentligen var det inte särskilt kallt…

Björkar i blåsten

Björkarna stod pall i blåsten och så även jag.


Jag hade inte tänkt gå så långt,
bara få lite frisk luft efter intervjun när jag talade om sånt som är sjukt. Det var en frilansande journalist som intervjuade mig och vi får se om h*n kan sälja in sin artikel till nån veckotidning.

Lövlöst träd

Bortblåsta löv.


Visst passerade jag Den Hemliga Trädgården,
men idag var dörren stängd. Jag tror att budskapet var att jag ska lämna den lite ifred ett tag. I stället kollade jag lite vad folk har i sina trädgårdar. Häromdan hittade jag ju till exempel en alternativ sovplats…

Madrass i träd

En alternativ sovplats?


Idag hittade jag lite annat.
Många har solstolar ute fortfarande, medan andra har samlat ihop sina utemöbler och lagt presenningar över. Visst kan det komma soliga, fina dagar, men nog är väl i alla fall badvädret över..?

Badboll i ett träd

Redo för nästa sommar?


En fantastisk… sak,
som jag har gått förbi många gånger men också tänkt plåta lika många gånger är detta sjöodjur. Visst är det väl häftigt?! (Retorisk fråga.)

Sjöodjur

Det är nog inte alla som har ett sjöodjur i sin trädgård…


Medan jag tar en stunds tankepaus
och gör lite annat hoppas jag att du får en fin eftermiddag.

Det var en gång en gubbe, som satt på en stubbe…

Gubbe på en stubbe

Gubbe på en stubbe.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »